• Viktigt meddelande:

    Information om skogsbränder på flera platser i landet Läs mer

Räddningshelikoptern som aldrig kom fram

UPPDRAG GRANSKNING · Läs manuset till reportaget Räddningshelikoptern som aldrig kom fram och ta del av delar av det källmaterial som samlades in. I spalten ”relaterat” till vänster finns materialet samlat i en lista. Reportaget är gjort av Ali Fegan, Herman Reuterswärd och Lars-Göran Svensson.

Ljud: Ekot 03.00 8/1, 2016.

”Ekot börjar med att ett norskt postflyg med två personer ombord saknas i Sverige. Enligt Sjö- och flygräddningscentralen är det flygledningen i Bodö i Norge som uppfattat ett nödanrop från planet. Den svenska sjö- och flygräddningen befarar att planet har havererat...”

Strax efter midnatt den 8 januari i år uppfattar den norska flygledningen ett nödanrop. Det kommer från ett postflyg på väg från Oslo till Tromsö och som befinner i svenskt luftrum, nånstans långt ut i Lapplandsfjällen. Två personer ska ha funnits ombord men  ingen vet exakt vad det är som hänt.

45 mil söderut på Umeå flygplats är en av Sjöfartsverkets nyinköpta räddningshelikoptrar stationerad. Chef för helikopterenheten är Mowgli Halléhn.

Mowgli Halléhn: Ungefär halv ett på natten kom larmet till basen från räddningscentralen i Göteborg.

Reporter: Och vilka är det då som, vilken myndighet är det som har det yttersta ansvaret för den här insatsen i det läget.

Mowgli Halléhn: I det läget är det Sjöfartsverket som har flygräddningsansvaret, det statliga och det innebär då att Sjöfartsverket har ansvar för att lokalisera ett flygplan som är i nöd eller saknas eller befaras ha havererat så vi har en tydlig lokaliseringsuppgift där.

Och dom som ska genomföra insatsen är besättningen på Lifeguard 005. När dom ger sig iväg från basen i Umeå mot olycksplatsen i fjällvärlden är det i den helt nya helikoptern – AgustaWestland 139. Dom är bättre rustade än någonsin – helikoptern är inköpt just för att klara situationer som denna. Så här berättar flygchefen Michael Åkerlund i Sjöfartsverkets egen film.

Michael Åkerlund: Den är hypermodern i det mesta. Allt ifrån uppbyggnad och säkerhet till autopilot och instrument. Allting är modernt. Sen har den en större kapacitet än den gamla. Den har... den går fortare, den går längre, den tar mer last och så vidare. Lite bättre på allting egentligen.

Och så här förklarade Lars Widell, nyckelpersonen bakom den statliga miljardaffären, valet av helikopter. 

Lars Widell: Vi har fått hit en väldigt bra helikopter. Den är optimal för våra svenska förhållanden, jag är väldigt glad och väldigt trygg över att våra besättningar kan rycka ut och rädda och hjälpa människor i väldigt livsavgörande situationer under extremt svåra skandinaviska förhållanden vilket ibland faktiskt kan jämföras med närmast arktiska förhållanden. Den är optimal, vi har fått precis den vi vill ha, det har varit väl känt under många år.

Reporter: Hade ni bestämt er innan ni offentliggjorde upphandlingen ifall, att det var AgustaWestland 139 ni skulle ha?

Lars Widell: Det har varit väl känt att det är den helikoptertypen som är optimal för dom svenska förhållandena, eller skandinaviska extrema förhållanden... Nu har vi fått det, nu har vi fått hit den helikopter, det har varit väl känt att det är den som är bra och väldigt optimal för dom svenska förhållandena.

Under den halvtimmeslånga intervjun återkommer Lars Widell inte mindre än 30 gånger till att helikoptern är optimal – för svenska skandinaviska förhållanden som han också beskriver som extrema, eller arktiska.

Ljudband JRCC 1:

JRCC: Helikopterlarm, Umeå.

JRCC: Helikopterlarm, Umeå.

JRCC: Förmodat haveri uppe i norr, kommer behöva tanka på vägen.

Fem minuter över halv ett natten den 8:e januari i år gick larmet från Sjöfartsverkets räddningscentral JRCC. Nu skulle den nya helikoptern för första gången på allvar sättas på prov i dom svenska fjällen.

Mowgli Halléhn: Så att utgångspunkten för besättningen då och där, det är att det finns liv att rädda.

Reporter: Så att i det här läget så handlar det om att rädda liv…

Mowgli Halléhn: Rädda liv, och rädda liv så på ett säkert sätt där dom då måste ta hänsyn till flygsäkerhet på olika sätt också och bedöma hur dom ska genomföra ett sådant uppdrag.

Precis som med all räddningstjänst är tiden en avgörande faktor och det är skälet till att besättningen på basen är i tjänst dygnet runt, året om.

Mowgli Halléhn: I det här fallet så handlar det om mörker, vinter, mitt i natten som sagt då, fjällterräng som är en särskild terräng som kräver speciellt mycket förberedelser.

Men helikoptern ska vara i luften inom 15 minuter från att besättningen får larmet, dygnet runt, året om, lovar Sjöfartsverket. Det är den bilden man under alla år har spridit. På hemsidan, i pressmeddelanden, artiklar och till politiker och beslutsfattare. Vid ett nödlarm lyfter helikoptern inom 15 minuter. Men natten den 8:e januari blev det inte så.

Ljudband JRCC 2:

LG 005: Ja, 005 då har vi startat Umeå går upp mot Gällivare, fyra personer ombord.

JRCC: 005, fyra personer ombord och går mot Gällivare, och vi håller på att öppna flygplatsen där så att ni kan få soppa där. Sweden Rescue.

LG 005: Ja, det låter jättebra.

När Lifeguard 005 anropar att man lämnat basen i Umeå och är på väg till Gällivare flygplats för att tanka har det gått 1 timme och 20 minuter sedan larmet kom.

Mowgli Halléhn: Visst är det så att det är en lång tid och självklart ska vi i den utredning som vi själva gör av den här insatsen se hur kan vi förändra rutiner eller förutsättningar för besättningarna så att dom kan lösa sin uppgift på ett bättre och snabbare sätt.

Reporter: Så han planerade i en timma och tjugo minuter, trots att han vet att det handlar om människor som...

Mowgli Halléhn: Han planerar i en timma och nästan tjugo minuter, ja. Innan dom kommer iväg. Ja.

Vädret var inga problem och det handlade i första läget om att ta sig från en flygplats till en annan – från Umeå till Gällivare. Bara sträckan dit tar närmre två timmar, med andra ord var det gott om tid för att planera den kommande insatsen.

Reporter: ”Vid ett nödlarm lyfter helikoptern inom 15 minuter”. Det här stämmer ju inte då.

Mowgli Halléhn: Jag kan hålla med dig om att det här är en olycklig formulering.

Reporter: Olycklig formulering – den går ju inte att missförstå på något sätt...

Mowgli Halléhn: Och det blir ett åtagande som vi inte alltid kan hålla.

Reporter: Hur ska man förstå det här, det stämmer ju inte alls då. Ni ljuger ju om er egen förmåga.

Mowgli Halléhn: Brister i att uppdatera hemsidan, det är det ju...

Reporter: Det har ju stått i åratal på eran hemsida.

Mowgli Halléhn: Inte bra.

Reporter: Nej, det är inte bra, det är ju en ren lögn.

Mowgli Halléhn: Det är fel. Det är ju inte en medveten lögn.

Även landstingets ambulanshelikopter i Gällivare larmas. Den har beredskap för helt andra typer av uppdrag men är ändå i luften efter 37 minuter – alltså mindre än halva tiden än för Lifeguard 005. Bengt Jakobsson är ansvarig läkare för ambulanshelikoptern.

Bengt Jakobsson: Ja, det var inga konstigheter för oss, det gör vi lite då och då – inte just rena sök men att vi är ute i de förhållandena – det är inget märkligt. Och vi har en pilotbesättning här som är otroligt rutinerad i den här miljön – de kan det som sin bakficka, vilket ju är en stor styrka. 


Reporter: Men det här är ju egentligen inte ert primära uppdrag...


Bengt Jakobsson: Nej... att söka är inte vårt primära uppdrag utan ambulans med helikopter, då ska man ha en exakt position egentligen på var en skadad eller sjuk befinner sig.


Reporter: Men trots det åkte ni ut o...


Bengt Jakobsson: Ja, Det hör till vår vardag. Vi får ofta sådana besked – det är efter den här fjällsluttningen, någonstans nere efter Kebnekaise, så i Kaffedalen får man fara och söka eller på något annat berg – vi kan söka en och en halvtimme, 40 minuter alltså fastän det inte är vårt uppdrag, men vi måste ju lösa vår uppgift.

Också den norska ambulanshelikoptern stationerad i Evenäs deltog i sökarbetet. När dom får larmet tar det bara 10 minuter till att man lyfter. För den modernaste och bäst utrustade helikoptern av dom alla och den enhet som har ansvaret för den här insatsen – Sjöfartsverkets Lifeguard 005 – tar det alltså 1 timme och 20 minuter att lyfta.

Man har ännu inte landat i Gällivare för att tanka när sökandet påbörjas av dom norska och svenska ambulanshelikoptrarna.

Men det är det norska Flygvapnets två F-16 plan som klockan tio över tre på natten upptäcker nedslagsplatsen. På deras film syns en krater nära sjön Akkajaure och hur man dirigerar dit den norska ambulanshelikoptern som man här ser komma in i bilden och gå ner på låg höjd.

Ljudband JRCC 3:

Ambulanshelikopter: ...5990.

JRCC: 5990. Sweden Rescue.

Ambulanshelikopter: verkar som norska helikoptern har hittat med hjälp av F16. Vi återkommer snart.

JRCC: Det är uppfattat, Sweden Rescue.

Och exakt nu när olycksplatsen är lokaliserad övergår insatsen formellt från att vara flygräddning till att bli fjällräddning och då tar Polisen över ansvaret från Sjöfartsverket. Man konstaterar att det inte kan finnas några överlevande men har redan larmat en grupp fjällräddare som ska ta sig till olycksplatsen.

Patrik Ström: Tanken var nog att dom skulle köra scooter först men dom meddelade att det inte finns någon is då på dom här stora vattendragen utan det är öppet vatten. Sedan så har man inte samlats i Ritsem utan gått tillbaka till Gällivare då och finns standby i Gällivare för att lyftas ut. Och sedan har ju frågan ställts då till JRCC om man kan, deras helikopter, kan bistå med att lyfta ut då fjällräddningspersonalen då ut till olycksplatsen. 

Reporter: Så man skulle få ut fjällräddningspersonalen med helikopter då? Det var enda möjligheten?

Patrik Ström: Det var enda möjligheten.

Polisen som själva inte har någon helikopter i beredskap nattetid diskuterar med Sjöfartsverket om Lifeguard 005 – som då precis har tankat i Gällivare – kan hjälpa till. Och så här svarar piloten när han får frågan.

Ljudband JRCC 4:

LG 005: ...för jag är osäker på om vi ska hålla på. Jag är beredd på att göra pejling och lokalisering och i andra hand, beroende på hur det ser ut, försöka komma ner på en plats men att börja flyga ut fjällräddare, det vill jag inte göra så här i mörker, inte.

Patrik Ström: Som jag tolkar det så har frågan ställts redan under natten om man kan bistå med att lyfta ut vår personal och där har även förts dialog om att mörkret ställer till problem för den biten.

Kåre Apelqvist är en av fjällräddarna i Gällivare som larmades ut under natten.

Han förstår inte varför mörkret hindrade Sjöfartsverket från att flyga ut dom till olycksplatsen.

Kåre Apelqvist: Polisen hade begärt hjälp av Sjöfartsverket just för att vi skulle bli utflugna.

Reporter: Ja. Det fanns ju ändå information – de hade hittat den här kratern då och det fanns ändå information om att det kanske inte fanns några överlevande. Ville ni ändå ta er ut till olycksplatsen?

Kåre Apelqvist:  Ja.

Reporter: Även då på natten då, det här var ju mitt i natten, är det...

Kåre Apelqvist: Mm, jo det är viktigt att komma dit fort. Och sen vill man alltid säkerställa att man inte ska behöva leta efter någon.

Mowgli Halléhn: Att vi transporterar ut personal, annan personal mitt i natten i fjällvärlden, nej det är ingenting som ligger i vårt uppdrag och man kan inte vara säker på att vi kommer kunna göra det.

Reporter: Trots de här nya dyra helikoptrarna.

Mowgli Halléhn: Hänger inte bara på helikoptern, det hänger på att kunna utbilda, ha procedurer för... och öva och träna olika typer av insatser.

Reporter: Och ni är inte färdigutbildade på det, så att man kan inte lita på att ni gör det?

Mowgli Halléhn: Vi är inte färdigutbildade när det gäller fjällförmåga. Vi har i dag en grundläggande fjällförmåga som innebär att vi kan lokalisera och i vissa situationer undsätta också då, så att vi har en bit att gå där, så är det ja.

Klockan fem i fyra på natten ringer räddningscentralen JRCC upp vakthavande befäl på Polisen. Och lämnar då beskedet att fjällräddarna som står redo att ta sig ut till olycksplatsen inte kan räkna med hjälp från Sjöfartsverkets helikopter.

Ljudband JRCC 5:

JRCC: Våran helikopter ställer gärna upp att transportera dom, men dom gör det helst inte i mörker.

POLISEN: Ja, okej.

JRCC: Så att Ulf kommer att ringa dig strax där han föreslår att dom vänder tillbaka till Gällivare nu, men det får ju du bestämma om du vill att dom åker för att... Akkajaure var ju tydligen öppen då. Så man måste ju ta sig över där med helikopter och då är det ju ambulansen som nu står i Ritsem i så fall, om de kan hjälpa till.

POLISEN: Precis.

JRCC: Om du vill ha det nu.

POLISEN: Det känns... Alltså det känns inte bra att lämna platsen helt och inte ha någonting satt igång där förrän i morgon på dagen.

Men så blir det. Olycksplatsen spärras aldrig av och den förblir obevakad hela natten. Sjöfartsverkets helikopter vill inte flyga ut fjällräddarna i mörkret, polishelikoptern har ingen beredskap och ambulanshelikoptern får aldrig ens frågan.

Bengt Jakobsson: Jag ser väl inga hinder, för det egentligen, om vi har gjort bedömningen att vi kan ta oss till platsen så kan vi göra ett sådant uppdrag. Man måste ju lösa problemet på plats helt enkelt.


Reporter: Ja... För Sjöfartsverket de menar ju att under sådana här förhållanden, i mörker, så kan inte dem flyga ut annan personal än sin egen. Dom gör inte det.


Bengt Jakobsson: Ja... personligen har jag svårt att se vad mörker har med saken att göra. Om det är bra väderförhållanden i övrigt, det vill säga sikt och temperaturen är alltså inget hinder. 


Reporter: Det var det ju i det här fallet. 


Bengt Jakobsson: Ja, det var det.


Reporter: Så hade ni... ni hade kunnat göra det men de säger ju att dom inte gör det...

Bengt Jakobsson: Ja, det får stå för dem, vi hade kunnat göra det.

Timmarna går och när det ljusnar sitter SVT:s nyhetsreportrar från Kiruna i en inhyrd helikopter på väg mot Akkajaure. När de når haveriplatsen kan de konstatera att varken fjällräddare, polis eller annan personal ännu är där. Först ett par timmar senare, halv tolv på dagen – lyfter Sjöfartsverkets helikopter med fjällräddarna från Gällivare och går mot olycksplatsen. Men då uppstår nästa problem.

Ljudband JRCC 6:

LG 005: Vi har landat ner här i Ritsem bredvid Polis och Fiskflygsmaskiner. Vi har fått en indikering på ”Fuel Icing”, alltså en varningslampa.

JRCC: Jag förstår... mm...

LG 005: Och det gjorde att vi vill inte gå upp på fjället för det kan göra att man får reducerad effekt och så

Piloten ser en varningslampa tändas -”Fuel icing” och ”Fuel heater”. Tekniska problem på grund av kylan och piloten tar beslutet att avbryta insatsen.

Mowgli Halléhn: Det som uppstod på helikoptern är ju inte något som är typrelaterat, om jag får kalla det för det, utan det var den här värmeväxlaren i den här motorn som inte fungerade fullt ut som den skulle...
Reporter: På grund av kyla...

Mowgli Halléhn: Den hade fortfarande inte förhindrat oss att genomföra vårt uppdrag att
lokalisera flygplanet.

Reporter: Men ni kunde inte flyga ut fjällräddningspersonalen på grund av kyla.

Mowgli Halléhn: Besättningen, befälhavaren bedömde att det var bättre att de åkte ut med en annan helikopter från Ritsem. Återigen en bedömning där och då vilket är det lämpligaste att göra med dom förutsättningarna vi har.
Reporter: Står du fast... står ni fast vid att den här helikoptern är optimal för arktiska förhållanden?

Mowgli Halléhn: Jag är ur min synvinkel som flygoperatör väldigt nöjd med helikoptern... eh... mina eller våra besättningar är väldigt nöjd med den prestandan med den flygsäkerhetshöjande faktor som det faktiskt har haft för vår verksamhet. På många sätt, inte minst, som vi var inne på tidigare med Night Vision Goggles – här kan besättningen fullt ut flyga med Night Vision Goggles och ha en bättre omvärldsuppfattning nattetid. Så att den har fört... tillfört både prestanda, där vi klarar andra uppgifter och där vi kan göra det på ett säkrare sätt också.

Reporter: Trots att ni aldrig under hela den här insatsen nådde fram till olycksplatsen.

Mowgli Halléhn: Vi kom aldrig fram till olycksplatsen, nej...

Fjällräddarna får helt enkelt byta helikopter i Ritsem för att ta sig den sista biten ut till olycksplatsen. Norska NRKs nyhetsteam är på plats när Lifeguard 005 avbryter insatsen och återvänder till Gällivare. Där blir man sen stående ytterligare en natt i väntan på tekniker som med bil ska ta sig från Umeå.

Ljudband JRCC 7:

LG 005: Vi sitter här nu och väntar på bättre tider tänkte jag säga, på tekniker.

JRCC: Okej, det ska komma dit en?

LG 005: Ja, men det jävliga är att de har ju inte mer bråttom än att han åker väl från Umeå nu på morgon, i bil.

JRCC: Jaha...

LG 005: Så jag tror inte vi kommer komma här i från förrän vid två, tre, fyra.

JRCC: Okej. Kan ni göra något om det skulle hända något i Norrland?

LG 005: Nej.

JRCC: Nähä.

Naturligtvis kan det uppstå tekniska fel på avancerade helikoptrar. Men det är Sjöfartsverket själva som gång på gång berättat hur bra och moderna dom nya AW 139:orna är. Inte minst i sina egna filmer.

Noomi Eriksson: Den är utrustad med det vi kallar för avisningssystem vilket innebär att den här helikoptern faktiskt kan lyfta när det är sådana väderförhållanden som innebär att det annars bygger på is på helikoptern bland annat på rotorbladen. Den har också betydligt bättre system för mörkerflygning. Den har bättre räckvidd, kan ta mera last och den är helt modern i sitt utförande och bygger på helt modern teknik.

Noomi Eriksson: Och här sitter jag nu i Sjöfartsverkets nya räddningshelikopter AW 139 som är ett sådant stort lyft för svensk sjö- och flygräddning.

Avisningssystemet var Sjöfartsverkets viktigaste argument för att välja just den här  helikoptern. Lifeguard 005 hade vid detta larmet ett fungerande avisingssystem, men på 4 av Sjöfartsverkets totalt 7 nya helikoptrar fungerar det fortfarande inte, trots att det gått sex år sedan AgustaWestland började sälja systemet.

Mowgli Halléhn: Om jag tycker det är bra? Nej, det är klart att jag inte tycker det men vi måste ta hand om det tillsammans med producenten, AgustaWestland, dom tillverkarna i USA och tillsammans med dom få det att fungera fullt ut.

Reporter: Men det var ett av era viktigaste argument för att välja den här helikoptern. Och det funkar ju inte.

Mowgli Halléhn: Vi har haft problem med det. Jag villigt erkänner det att det har varit barnsjukdomar.

Reporter: Är helikoptern optimal?

Mowgli Halléhn: Jag tycker att den är lagom.

Reporter: Lagom optimal?

Mowgli Halléhn: Lagom. Ett slitet svenskt uttryck. Men jag tycker att den är en lämplig helikopter för våran operation och våra förutsättningar.

Det var en svår och ovanlig olycka. Men för fjällräddaren Kåre Apelqvist var det inga ovanliga förhållanden.

Kåre Apelqvist:  Ja, jag satt och tittade på specifikationerna morgonen efter, på de här nya fina helikoptrarna. Det var inte mycket som stämde. Hävdar man att de här ska kunna flyga i arktisk miljö så vet jag inte vilken geografibok upphandlarna har gått efter för arktiska miljön måste börja några breddgrader norr ut än Gällivare i alla fall.

Reporter: Men du är van att jobba i de här miljöerna...

Kåre Apelqvist: Ja....

Reporter: Det är väl inget ex... ovanligt det som ni var med om den natten?

Kåre Apelqvist: Nej, inte, inte. Det är en vanlig vinterdag egentligen.

Reporter: Vad tänker du, om det skulle hända er personal någonting ute på fjället, skulle du känna dig trygg med att det finns andra resurser – Sjöfartsverket, då i första hand, som skulle göra en insats för att rädda er?

Bengt Jakobsson: Jag skulle nog inte i första hand tänka Sjöfartsverket, då utan då skulle jag tänka norsk helikopter från i första hand Bodö. Dem samarbetar vi med och det gör väldigt bra insatser när vi behöver dem...

Reporter: Men i Sverige är det väl Sjöfartsverket som har ansvaret... de har ju en bas här i Umeå?

Bengt Jakobsson: Ja, precis, men den tanken skulle inte ens falla mig in att det var dem som skulle ta hand om oss utan det skulle Norge göra. Jag är helt övertygad om det.

Reporter: Menar du det?

Bengt Jakobsson: Ja.

Reporter: Så du litar mer på att Norrmännen skulle hjälpa er än att...

Bengt Jakobsson: O ja, de känner vi ju och vi vet, vi har ju ofta samarbeten med dem och de hjälper oss med insatser så att, det är en jättebra organisation.

Reporter: Men varför har man investerat i de här helikoptrarna då?

Bengt Jakobsson: Ja, man kanske får fråga dem som har gjort det.

Lars Widell: Vi har fått den bästa och mest optimala för våra skandinaviska förhållanden. Och det är jag väldigt glad och jag är väldigt trygg över det.

Trots att den nya helikoptern AW 139 skulle vara optimal för svenska, skandinaviska till och med extrema, arktiska förhållanden lyckades den aldrig komma fram till olycksplatsen i dom lappländska fjällen. Det var för långt, för mörkt och det var för – kallt.

Läs gärna Sjöfartsverkets kommentar till reportaget tillsammans med Uppdrag gransknings svar.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

HELIKOPTERAFFÄREN

Mer i ämnet