Foto: svt

UG-referens: Det italienska handslaget, del 2

Uppdaterad
Publicerad

UPPDRAG GRANSKNING · Här är hela manuset till reportaget “Det italienska handslaget, del 2” med länkat källmaterial. När Uppdrag granskning gör ett reportage så samlas en stor mängd material in för att hjälpa reportern att bilda sig en uppfattning om vad som har hänt. Här kan du se programmet, läsa manuset och ta del av delar av det källmaterial som samlades in. I spalten ”relaterat” till vänster finns materialet samlat i en lista. Reporter är Ali Fegan och researcher är Lars-Göran Svensson.

Telefonare Agusta Westland:

Alessandro Capocaccia: Hello.

Reporter: Hi, is this Alessandro Cappocaccia at AgustaWestland?

Alessandro Capocaccia: Speaking.

Reporter: This is Ali Fegan from Swedish Television.

Alessandro Capocaccia: Oh hi… how can I help you.

Reporter: As you know we sent a programme on the seven helicopters that Sweden bought from you. You know that?

Alessandro Capocaccia: Yes, ofcourse.

Reporter: Now, we are producing a follow-up and since we last spoke a couple of months ago three new corruption investigations has started involving AgustaWestland. In Algeria, South Korea and now also Sweden and I would like to make an interview with you on this.

Alessandro Capocaccia: I do not know exactly what we should comment. Put yourself into my shoes. I mean… As far as the company is concerned nothing unlawful has took place and we have nothing to hide and we have nothing to be worried about.

Ann-Catrine Zetterdahl: Jag heter ACZ och är generaldirektör på Sjöfartsverket. Med anledning av Uppdrag gransknings synpunkter på Sjöfartsverkets upphandling av räddningshelikoptrar vill jag klargöra följande.

Efter vår granskning och avslöjandet om hur Sjöfartsverkets miljardaffär egentligen gick till satsade man 1,3 miljoner kronor på PR-konsulter, medietränare och advokater. Pengar som bland annat gick till att spela in egna korta filmer som den här.

Ann-Catrine Zetterdahl: Upphandlingsprocessen har varit lång, och vilket alla förstår, väldigt komplicerad. Men har skötts helt enligt regelboken och det har vi också fått vidimerat av en oberoende advokatfirma vid namn Hannes Snellman. Advokatfirman har med all önskvärd tydlighet visat att allt har gått rätt till. // Och det här med dom icke diarieförda mejlen via privata mejladresser kunde självklart ha skötts på ett annorlunda sätt. Men det viktigaste av alltihopa är ju, som vi alla förstår, att vi nu har modernare och bättre räddningshelikoptrar för att undsätta människor i nödsituation.

Och i en annan film hyllar chefen för sjö och flygräddningen på Sjöfartsverket Noomi Eriksson den nya italienska helikoptern – som var det enda rätta valet för Sverige.

Noomi Eriksson: Och här sitter jag nu i Sjöfartsverkets nya räddningshelikopter AW 139 som är ett sånt stort lyft för svensk sjö och flygräddning.

Men efter att reportaget sänts knackar det på Sjöfartsverkets dörr i Norrköping. Poliser från Nationella korruptionsgruppen slår till i en gryningsräd och beslagtar en stor mängd dokument och material. Det är åklagare Robert Engstedt på Riksenheten mot korruption som inlett en förundersökning och fattat beslut om att genomföra en husrannsakan på Sjöfartsverket.

Robert Engstedt: Ja, sammantaget fanns det så pass många, så pass mycket uppgifter så att det fanns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats. Och då är jag tvungen att inleda förundersökning. 

Reporter: Vad har ni vidtagit för åtgärder då?

Robert Engstedt: Ja, det berättar vi inte om eftersom det är sekretess på dom bitarna. Det kan förstöra utredningen om jag skulle berätta vad vi gjort och vad vi tänker göra.

Reporter: Men ni har i alla fall gjort en husrannsakan, det vet vi.

Robert Engstedt: Det kan jag bekräfta.

Även Konkurrensverket startade i våras en utredning av helikopteraffären. Och när reportaget sändes anlitade Sjöfartsverket ytterligare en advokatbyrå – Lindahls – för att visa att man följt Lagen om offentlig upphandling. Dom tog 475.000 kronor för sex dagars jobb. Så pass mycket att man då passerade gränsen för vad just lagen om offentlig upphandling tillåter. I sin iver att visa hur rätt man gjort – blev det återigen – fel.

Sjöfartsverket svarar att lagen är komplex och säger att man nu ska se över sina interna rutiner.

Det här är bilder från när den första helikoptern från det italienska företaget AgustaWestland flögs hem över Alperna till Sverige. Idag är alla sju helikoptrar levererade och man säger sig ha köpt dom bästa helikoptrarna till det bästa priset. Men i våras kunde vi avslöja vad som skedde i det fördolda i den här statliga miljardaffären. Hur en liten grupp i Sjöfartsverkets ledning i hemlighet förhandlade med den italienska tillverkaren – långt innan den offentliga upphandlingen startade.

Reporter: Hade ni bestämt er innan ni offentliggjorde upphandlingen ifall… att det var AgustaWestland 139 ni skulle ha?

Lars Widell: Det har varit väl känt att det är den helikoptertypen som är optimal för dom svenska förhållandena, eller skandinaviska extrema förhållanden...

Reporter: Men hade ni bestämt er?

Lars Widell: Nu har vi fått det, nu har vi fått hit den helikopter, det har varit väl känt att det är den som faktiskt är bra och väldigt optimal för dom svenska förhållandena.

Reporter: Men hade ni bestämt er?

Lars Widell: Det har varit väl känt under väldigt lång tid att det faktiskt är den helikoptern som är optimal för våra svenska och skandinaviska förhållanden och nu har vi faktiskt fått det, vi har fått hit den. Det är en ännu bättre helikopter än tidigare och jag är väldigt glad och väldigt, väldigt trygg över detta att våra besättningar kan faktiskt rycka ut med det bästa och den som är mest lämplig för våra förhållanden. Att rädda andra människor, för det är faktiskt absolut viktigaste, att rädda människoliv.

Reporter: Kan man bestämma sig innan man går ut i en upphandling för vilken helikopter man ska ha?

Lars Widell: Det har ju varit väl känt att det är den helikopter som är optimal och som varit föremål för intresse såväl för... under många, många år så det är inget konstigt med det. Vi har fått den bästa och mest optimala helikoptern för våra skandinaviska förhållanden. Och det är jag väldigt glad och jag är väldigt trygg över det.

Reporter: Jag ställer frågan en gång till. Hade ni bestämt er innan för vilken helikopter ni skulle ha?

Lars Widell: Vi har tittat på dom erfarenheter under alla dom 15 år som vi har från den här räddningshelikopterorganisationen, med en enda huvuduppgift, att rädda liv. Och nu har vi faktiskt fått hit den helikopter som vi anser oss behöva ha. Den är optimal för dom svenska, skandinaviska förhållanden med extrema vädersituationer som närmast kan likna dom arktiska förhållanden. Jag är väldigt glad och jag är väldigt, väldigt trygg över att vi har fått det som, bästa som finns att tillgå som är optimalt för våra förhållanden.

Reporter: Jag ställer frågan en sista gång då. Det är en enkel fråga, ja- och nejfråga. Hade ni bestämt er innan upphandlingen offentliggjordes? Ja eller nej?

Lars Widell: Vi har sett att det är dom alternativ som står till buds på marknaden, att det är faktiskt den bästa helikoptern som står till förfogande för oss. Och den är optimal. Vi har fått faktiskt det som är det bästa för oss här i Sverige och Skandinavien.

Lars Widell är en av nyckelpersonerna i affären. Han var med och skrev dom märkliga krav som ställdes i upphandlingen. Bland annat fick helikoptern bara vara max 17 meter lång. Kabinvolymen skulle vara minst 7,5 kubikmeter. Golvet 5,5 kvadratmeter, kabinbredden 2 meter och helikoptern fick inte vara högre än 5 meter. AW 139:an råkar vara exakt 4.98 meter hög. Det – och dom andra specifika kraven utesluter alla konkurrenter på marknaden utom just AgustaWestland.

Reporter: Varför var storlekskraven så viktiga?

Lars Widell: Vi har utgått från de erfarenheter som vi fått från de senaste 15 åren, utifrån den räddningshelikopterorganisation som haft en enda huvuduppgift, att rädda liv. Och då har vi gjort en samlad bedömning. Och det är det som resulterat i att vi fått hit sju stycken nya räddningshelikoptrar med... som är optimala och ännu bättre på att rädda liv här. Jag är väldigt glad och jag är väldigt, väldigt trygg och nöjd med det vi har här. Och våra besättningar kan rycka ut och faktiskt rädda människor och hjälpa dom i väldigt livsavgörande situationer under extremt svåra skandinaviska förhållanden, som ibland faktiskt kan närmast liknas med arktiska förhållanden.

Reporter: Varför skulle inte en 10 centimeter högre helikopter kunna rädda liv i Sverige?

Lars Widell: Vi har utgått ifrån våra samlade... våra erfarenheter från alla dom här 15 åren och gjort en samlad bedömning på vad vi behöver ha och det har vi faktiskt fått hit nu.

Reporter: Jag ställer frågan en gång till. Varför är dom här specifika storlekskraven så viktiga, som ni ställer i den första upphandlingen? Ni är ett statligt verk, du är tjänsteman, du var med och skrev kraven. Varför var storlekskraven så viktiga?

Lars Widell: Vi är flera, jag är en av dom som tillsammans med många andra jobbat med utformningen av underlag och vi har faktiskt skaffat den helikopter som är väldigt bra för oss och optimal för dom skandinaviska förhållandena.

Reporter: Varför kan inte en 10 centimeter högre helikopter rädda liv i Sverige? Vi har pratat med experter som säger att det är helt orimligt. Kan du förklara det, du är ju ändå expert på det här?

Lars Widell: Man kan säkert se på saken på olika sätt. Men vi har faktiskt gjort en samlad bedömning utifrån våra, alla våra erfarenheter från dom 15 åren. Och vi har fått det vi verkligen ville ha.

Lagen om offentlig upphandling är glasklar: kraven ska vara relevanta så att alla leverantörer behandlas lika och har samma möjligheter att konkurrera – för att vi ska få den bästa varan till det bästa priset. 

Andrea Sundstrand: Det är när man börjar ställa dom här kraven som man måste ställa dom på ett sätt så att det inte diskriminerar nån, att det bli lika behandling, att kraven är proportionerliga i förhållande till det man ska köpa.

Andrea Sundstrand är docent vid Stockholms universitet och har doktorerat i offentlig upphandling.

Andrea Sundstrand: Många tror att syftet med offentlig upphandling och bestämmelserna är att vi ska göra så bra köp som möjligt för våra skattemedel. Och det är ju en trevlig bieffekt men huvudsakliga syftet det är att skydda leverantörer. Det är nämligen så att om man öppnar upp dom här offentliga upphandlingarna så att alla leverantörer som vill får vara med och alla behandlas lika, då får vi ju automatiskt dom bästa varor och tjänsterna för våra skattemedel.

Reporter: Så det handlar om att säkra justa affärer, kan man säga?

Andrea Sundstrand: Ja, just för att om vi slår ut dom leverantörer som är duktiga och kreativa och har bra idéer och är kostnadseffektiva och istället köper av våra kompisar i Rotaryklubben och så vidare. Då blir det så att dom duktiga och bra leverantörerna slås ut och får ingen chans. Och dom som då få kontrakten behöver ju inte ens anstränga sig och det kommer att bli sämre och sämre produkter, varor och tjänster. Och därför är det viktigt att man behandlar alla lika och att alla leverantörer får vara med på lika villkor.

Det låter självklart. Man kan inte särbehandla en speciell leverantör eller produkt. För gör man det – hur ska man då veta om man får den bästa produkten till det bästa priset? Men Lars Widell vill inte svara på frågan varför man ställer så detaljerade storlekskrav att dom utesluter alla andra leverantörer än AgustaWestland. Han besökte fabriken i Milano tio gånger under upphandlingsperioden och innan kontraktet slutligen kunde undertecknas.

Reporter: Det ser ju ut som att det är skräddarsytt här för AgustaWestland 139. Är det till och med så... är det dom som skrivit dom här skallkraven åt er?

Lars Widell: Vi är flera som ha jobbat med dom här underlagen och verkligen gjort en samlad bedömning av vad vi anser att vi behöver ha för våra förhållanden och för faktiskt dom svenska och skandinaviska förhållandena, som ibland kan närmast liknas med nästan arktiska förhållanden. Jag är väldigt glad och jag är väldigt, väldigt trygg över att vi har fått hit det bästa som finns att tillgå för våra förhållanden där besättningarna faktiskt kan rycka ut till och rädda och hjälpa människor i livsavgörande situationer i extrema svåra förhållanden.

Reporter: Du är ju statlig tjänsteman, du känner ju till hur det funkar med offentliga upphandlingar. När man upphandlar så ställer man ju krav på vad en helikopter ska kunna klara av, kanske inte hur den ska se ut exakt. Varför var dom här storlekskraven så viktiga för er?

Lars Widell: Vi har utgått från det vi hade. Vi har utgått från vår helikopter som vi har erfarenhet och sen gjort en samlad bedömning vad vi behöver ha mer av och det har lett till vi har ansetts att vi behövt ha en något större och bättre räddningshelikopter i den här mediumklassen och det är faktiskt det vi har fått, det är det vi fått hit som står här.

Konkurrenterna protesterar och det blir en lång och utdragen process där Förvaltningsrätten två gånger stoppar Sjöfartsverkets försök att få till affären med AgustaWestland. Och till slut ger konkurrenterna upp – dom menar att det är uppenbart att man redan i förväg hade bestämt sig för den italienska tillverkaren.

Så i oktober 2012 undertecknas kontraktet på 7 AW 139 helikoptrar till ett värde långt över en miljard kronor.

Men när vi granskade affären såg vi hur Sjöfartsverkets högsta ledning både ljög och undanhöll avgörande dokument. Vi kunde också avslöja en hemlig korrespondens mellan AgustaWestlands isländske agent och Sjöfartsverkets ledning på deras privata mejl och Hotmailadresser – och det långt innan den offentliga upphandlingen startade.

Det är till och med så att den första miljardofferten och brev från generaldirektören Ann-Catrine Zetterdahl till AgustaWestland sköttes helt utan insyn på privata mejl. Och den som hanterade kontakterna var den ställföreträdande generaldirektören Noomi Eriksson.

Reporter: Ni använde privata mejladresser. Du använde din privata mejladress. Och dom andra i Sjöfartsverkets ledning använder olika Hotmail-adresser.

Noomi Eriksson: Jaha.

Reporter: Det här är en miljardaffär. Ni är ett statligt verk. Varför använder ni privata mejladresser? Det är ju helt obegripligt? Förstår inte du det?

Noomi Eriksson: Jo, naturligtvis. Det får man inte göra. Man måste använda den officiella vägen. Alternativt att diarieföra det man faktiskt skickar på en privat adress.

Reporter: Men det har ni inte heller gjort.

Noomi Eriksson: Nej, som jag säger. Det här är tydligen inte diariefört.

Reporter: Så det här finns egentligen heller. Det här har vi efterfrågat. Det finns inte heller.

Noomi Eriksson: Det kan inte jag svara på faktiskt.

Reporter: Nej, men det kan jag berätta för dig då. Det här förnekar ni också existerar. Varför hemlighåller ni den här korrespondensen? Ni berättar inte för oss, ni berättar inte för dom andra konkurrenterna och ni berättar inte för domstolen heller. Att det här finns. Och ni är ett statligt verk och det här är en miljardaffär.

Noomi Eriksson: Ja, det är rätt och det är helt korrekt.

Reporter: Så varför gör ni det?

Noomi Eriksson: Jag kan inte svara på varför vi inte gjorde det i det här specifika fallet och den korrespondens som finns där. Och framförallt varför vi inte har lämnat ut det när ni ställt frågan. Jag kan tyvärr inte svara på det.

Reporter: Det kan väl inte finnas nåt annat skäl i världen annat än att hemlighålla det. 

Noomi Eriksson: Jag kan som sagt inte svara på det. Jag behöver nog i så fall tänka tillbaka hur hela den här processen var.

Reporter: Vad är det du behöver tänka på? Ni använder era privata mejladress med en isländsk agent?

Noomi Eriksson: Nej, det behöver jag inte tänka på. För det är självfallet inte okej att göra. Det kan jag vara helt på det klara med.

Reporter: Nej.

Noomi Eriksson: Och gör vi det så ska vi diarieföra innehållet.

Men också mejl som kom den officiella vägen hemlighölls. Sju veckor innan upphandlingen startade mejlade Noomi Eriksson till AgustaWestlands agent – att man nu ville träffas i Italien för att citat: ”in order to make a hand-shake”. Långt innan upphandlingen offentliggjordes ville man alltså ”skaka hand” med den italienska helikoptertillverkaren. Vilket man också gjorde.

Noomi Eriksson: Och så ska det inte gå till. Jag är den första att erkänna att det är på det här sättet och där har vi begått fel.

Reporter: Inser du hur det ser ut?

Noomi Eriksson: Ja. Jag inser hur det ser ut.

Reporter: Och hur ser det ut?

Noomi Eriksson: Ja det ser naturligtvis inte bra ut. Det ser ut på det sättet som du beskriver att här håller Sjöfartsverket på att mörka någonting.

Allt tyder på att konkurrenterna hade rätt. Sjöfartsverket bestämde sig i förväg för AW 139:an och kringgick Lagen om offentlig upphandling.

När vi nu fortsätter undersöka den statliga helikopteraffären handlar det om ett enda ord: ”bråttom”. Det är Sjöfartsverkets enkla förklaring till varför man gjorde som man gjorde. Och man fick med sig näringsdepartement, regering och riksdag på att det var ”bråttom”. För annars skulle man inte kunna fortsätta rädda liv i Sverige.

Men vi bestämmer oss för att gå till botten med och granska Sjöfartsverkets påstådda brådska. Och vi börjar hos den statliga utredaren Jan Hyllander. Han fick 2011 regeringens uppdrag att bland annat se över statens helikopterresurser.

Jan Hyllander: Det finns ju en lång bakgrund som är välkänd inte minst för oss i Rikets tjänst så att säga. Och det är att alla myndigheter vill ju helst ha egna resurser för alla sina uppgifter men det är inte alltid det är det mest rationella från statens utgångspunkt och det mest effektiva. Så att det här var ju en viktig poäng under hela mitt utredningsuppdrag att se hur man kunde just samordna användandet av statens resurser.

Reporter: Du såg reportaget?

Jan Hyllander: Ja.

Reporter: Hur reagerade du?

Jan Hyllander: Jag tycker det var bra att det gjordes ett reportage för inte minst i sluttampen av mitt arbete och i efterhand så fick jag ju flera funderingar som ni är inne på i ert förra reportage. Men jag tyckte också att det fanns flera saker som saknades. Så därför tyckte jag inte det var konstigt när ni tog kontakt och ville prata om min Maritimutredning.

Utredningen startar samtidigt som Sjöfartsverket i hemlighet förhandlar med AgustaWestland om att köpa ett nytt helikoptersystem. En affär man till varje pris vill slutföra. Men Jan Hyllander hotar deras planer. 

Jan Hyllander: Jag skriver uttryckligen i min utredning att jag har ingen kritik mot Sjöfartsverkets sätt att hantera verksamheten. Det är bara det att när jag som utredare ska blicka framåt, varför inte överväga att Kustbevakningen som ju redan har olika typer av sjöräddningsuppdrag och är en renodlad anslagsfinansierad myndighet, ge dom huvudmannaskapet, men sen återgå till det som ju faktiskt rådde fram till början av 2000-talet nämligen att Försvarsmakten tillhandahåller räddningshelikoptrar.

Hans förslag att Kustbevakningen – som redan har en omfattande flygverksamhet – också får ansvaret för sjö och flygräddningen. Men det skulle innebära en stor prestigeförlust för Sjöfartsverket. Och i praktiken skulle det dessutom sätta stopp för deras helikopteraffär med AgustaWestland.

Jan Hyllander: Då reagerade jag för att jag möttes av ett väldigt, som jag uppfattade det, ett väldigt aggressivt tonfall och motattack gentemot dom idéer som jag hade. Och jag funderade jag, jag och mina kollegor som var med, mina sekreterare, vi funderade på det i efterhand, varför det blev en sådan våldsam reaktion på dom idéer som jag hade om att man långsiktigt skulle titta på andra lösningar. Andra huvudmannaskap och andra helikopterlösningar.

Reporter: Dom ville inte lyssna på dom här alternativen?

Jan Hyllander: Nej, dom menade att det var dåligt underbyggt dom idéer jag hade. Och jag sa: ”Jamen, att det är idéer som jag vill diskutera närmare” och vi hade några uppföljande möten kring det också men jag fick hela tiden intrycket att här fanns en klar uppfattning.

Reporter: När vi granskar den här affären så ser det ju ut som att man väldigt tidigt hade bestämt sig för en modell, att man skulle köpa nya helikoptrar, och det skulle vara AgustaWestland?

Jan Hyllander: Ja, efterhand under min utredning så… framförallt på sluttampen, så fick jag ju det intrycket också.

I juli 2012 läggs utredningen på regeringens bord med förslaget att Kustbevakningen och Försvarsmakten ska ta över ansvaret för räddningshelikoptrarna. Men Sjöfartsverket låter inte det störa deras planer. Och bara några månader senare undertecknas miljardkontraktet med AgustaWestland.

I riksdagshuset sitter en förvånad ledamot och undrar vad det är som händer.

Mikael Oscarsson: Istället för att så att säga ”slow down” och lugna ner sig och förlänga avtal dom hyravtal som fanns för att då se hur gör vi nu på bästa sätt? I samverkan och i enlighet med det här förslaget. Istället så tycks det ju för mig som att man istället lägger i ”overdriven”, nån slags extraväxel och skyndar sig att beställa för nästan en miljard.

Mikael Oscarsson sitter i både riksdagens försvars- och näringsutskott och har länge intresserat sig för helikopterfrågan. Han tyckte det gick för fort och förstod inte varför Sjöfartsverket hade så bråttom. Med den statliga utredningen i ryggen skrev han en motion till riksdagen där han ifrågasatte varför staten skulle satsa miljarder på ett helt nytt helikoptersystem. Det fick Sjöfartsverkets ledning att reagera.

Mikael Oscarsson: På flygplatsen så blev jag uppringd av Sjöfartsverket, av generaldirektören Ann-Catrine Zetterdahl.

Reporter: Vad tänkte du då?

Mikael Oscarsson: Jag blev väldigt förvånad. Jag har under dom… jag har suttit i Riksdagen sedan 1998 och jag har aldrig varit med om att en generaldirektör tar kontakt med mig och vill ha ett möte. Snarare då i så fall att jag tar kontakt och vill få information. Men dom var väldigt, väldigt måna om och hörde av sig flera gånger, mejlade och ville ha ett personligt möte. Jag förstod ju då att mötet gick på att verkligen med kraft visa att den här utredningen ”Maritim samverkan” var fel, fel ute och att som dom såg det så fanns det bara ett alternativ. Och det var den här Agusta-helikoptern och man var väldigt mån om att verkligen visa detta.

Reporter: Har du varit om något sånt här liknande förut?

Mikael Oscarsson: Aldrig.

Men för att köpa helikoptrar behöver man också pengar. När vi tillsammans med Mikael Oscarsson går igenom alla dokument kring helikopteraffären – i regeringens budget och i riksdagens beslut – upptäcker vi något märkligt.

Ljuddill: ”Här är… där ser man ju det datumet. Och här är då avtalen mellan Agusta och Sjöfartsverket”.

När kontraktet undertecknas med AgustaWestland i oktober 2012 så är inga beslut tagna i riksdagen. Det är först två månader senare som man klubbar igenom den stora helikopterinvesteringen.

Mikael Oscarsson: Man blir ju mållös över det här agerandet. Riksdagen anslår ju pengar för att bekämpa eller hjälpa till i andra länder för att bekämpa den här typen av beteende. Man kan inte agera på det här viset, beställa saker innan beslut är fattat utav riksdagen.  

Reporter: Varför kan man inte det? Är inte det bara formalia då?

Mikael Oscarsson: Absolut inte, för vår uppgift här i Sveriges riksdag är ju att granska förslag och kanske se att den här punkten stämmer inte och det händer ganska ofta att det sker förändringar. Och att då helt köra över Sveriges högsta politiska instans och beställa. Och nu vet inte jag, finns det nån klausul här som… för man hade ju kunnat sagt att under förutsättning att riksdag och regering fattar nödvändiga beslut?

Reporter: Inga såna klausuler utan här är kontraktet.

Mikael Oscarsson: Är det så? Nej, men då är ju det här… nånting som jag aldrig sett maken till.

Men det är inte bara en politisk fråga – den är även juridisk. Vi visar avtalen och riksdagsbeslutet för Karin Åhman, professor i offentlig rätt vid Uppsala universitet. Hon är en av Sveriges främsta experter på regeringsformen.

Karin Åhman: Man kör över möjligheterna för riksdagen att fatta beslut i enlighet med grundlagens regleringar i 9:e kapitlet om Finansmakten.

Reporter: Okej, så man kringgår lagstiftningen?

Karin Åhman: Ja, det skulle jag kunna kalla det för. Det som jag har sett här och det material som jag tolkar eftersom man så uttryckligen nämner sju helikoptrar, att det är det som avses med en viss budgetökning. Att man ska få mer pengar till förfogande. Man tar sikte på dom helt enkelt.

Reporter: Men är inte det här bara en formaliafråga då?

Karin Åhman: Ja, frågar du någon annan så kanske du får det svaret. Att det här är bara formalia och så här ser realiteten ut. Vi jobbar utifrån andra premisser, vi måste ta hänsyn till kontraktspartner, att vi kanske får ett billigt köp, kanske ett bra förvärv enligt många. Men frågar du mig får du inte det svaret. För det är ju just det som i alla fall grundlagen tar sikte på att man ska följa vissa grundläggande formaliaregler och att man är överens om att dom ska följas.

Den 13 december 2012 klubbar Riksdagen igenom statsbudgeten där Sjöfartsverket får klartecken att köpa nya helikoptrar.

Ljudill Talmannen: ”266 ja, 42 nej. Kammaren således biträtt utskottet. I övriga punkter har endast yrkats bifall till utskottets förslag till beslut. Bifalles utskottet? Svaret är ja.”

Det går snabbt och vad antagligen ingen i Riksdagen vet då är att kontraktet sedan länge är undertecknat och att handpenningen på en kvarts miljard kronor redan är betald. Eller hur kontroversiellt företaget som man gjort affären med egentligen är.

NDTV: Well, it is one of the biggest scams to have hit our countries defenceestablishment since Bofors. Implicating a former airforcechief aswell. Now more details are emerging of a complex moneytrail by which kickbacks were routed to India. 

Redan i vårt förra reportage kunde vi berätta hur AgustaWestland dragits in stora polisutredningar i Indien, Panama och i Kanada. Och sedan i våras utreds nu korruption i samband med ytterligare två helikopteraffärer med Algeriet och Sydkorea.

Reuters: Italian taxpolice carried out searches in several cities on Thursday relating to allegations of corruption. The former managers of Finmeccanica and ??? AgustaWestland over a helicoptercontract in Algeria. Italian prosecutor said…

YTN: Southkorea chose to buy multimission AW 159 Wildcat choppers made by AgustaWestland at the time. It is the first time in the country that a serving highranking navy officer has been arrested and indicted for alleged corruption.

I april månad genomförde polisen i Italien 41 husrannsakningar i samband med utredningarna. Och nu har alltså även Sverige dragits in i AgustaWestlands nät av korruptionsanklagelser.

Robert Engstedt: Jag går tillbaka till det jag tjatade om att organisationer och företag i preventivt gör en riktig analys av korruptionsrisken och andra risker för brott när dom går in och gör affärer. Beroende på var dom finns geografiskt och vilken typ av affärer man gör.

Reporter: Tycker du att man borde ha gjort en sådan analys här? 

Robert Engstedt: Det vet jag inte om man gjort. Men jag framhåller vikten av att göra det för alla svenska i första hand organisationer och företag.

Reporter: AgustaWestland är ju ett kontroversiellt företag som är indraget i massa misstänkta mutor och polisutredningar.

Robert Engstedt: Jag har erfarit det från media ja.

Reporter: På Sjöfartsverket kände man ju inte till det överhuvudtaget, säger man.

Robert Engstedt: Ja, det kan jag inte ha några synpunkter på.

En av uppgifterna som åklagaren Robert Engstedt reagerade på i vårt förra reportage var den hemliga korrespondens vi kunde avslöja. Där man på privata mejl och Hotmail förhandlar om miljardaffären. Men det var inte bara AgustaWestlands agent man kommunicerade med under radarn. Nu kan vi också visa hur det samtidigt pågick en omfattande mailväxling mellan Sjöfartsverkets ledning och kanslirådet Magnus Oldenburg på Regeringskansliet – återigen sker den på Hotmail. 

Magnus Oldenburg: Jag kommer inte ihåg vad orsaken var till det måste jag säga.

Reporter: Men det är väl klart att du kommer ihåg?

Magnus Oldenburg: Nej, det gör jag inte. Jag kommer inte ens ihåg att det var så, men som sagt, det är säkert så om det var så, om du säger att det var så.

Reporter: Vad skulle orsaken vara till att ni har den här korrespondensen på privata mejladresser?

Magnus Oldenburg: Som sagt jag kommer ju inte ens ihåg vad det var för någonting så jag kan ju inte kommentera det.

Reporter: Nej… det finns ju ett skäl och det är ju att det inte syns då när det inte diarieförs.

Magnus Oldenburg: Ja, just det. Jo, jag förstår det att det skulle kunna… det syns inte nej, antar jag.

Reporter: Hur ser du på det då?

Magnus Oldenburg: Som sagt, jag ser inte någonting på det.

Reporter: Brukar du sköta korrespondens på privata mejl i din tjänst?

Magnus Oldenburg: Nej, det brukar jag inte.

Reporter: Det var bara i det här ärendet?

Magnus Oldenburg: Som sagt var, jag kommer inte ihåg… men det var säkert så som du säger men jag kommer inte ihåg det.

På Hotmail diskuterar dom statliga tjänstemännen argument och planer för att säkra affären med AgustaWestland och hur man ska hantera kritiken mot helikopterköpet. Vi visar mejlen för den statliga utredaren Jan Hyllander.

Jan Hyllander: Men det första jag ser här är ju att det här är ju mejl som går på Hotmailadresser.

Reporter: Det är på deras privata mejlkonton. Precis på samma sätt som dom hanterade kommunikationen med AgustaWestlands agent på Hotmailadresser och privata mejl.

Jan Hyllander: Alltså det som jag och andra centralbyråkrater i Regeringskansliet har fått lära oss, också inte minst i modern tid för det har ju varit en del andra turer i andra frågor, det är ju att du hanterar ju inte tjänstefrågor på privata Hotmailadresser. Dom går ju genom din tjänstemailadress.

Reporter: Dom är ju inte heller diarieförda ska jag säga dom här mejlen. Så dom existerar ju egentligen inte.

Jan Hyllander: Nej, och det är ju det som är en av huvudpoängerna med att man ska hantera sådana här tjänsteärenden med tjänstemejladresser. För att idag är ju i princip allt allmän handling. Också mejladresser så att det här ja. Det ser ju jättekonstigt ut.

Sjöfartsverket var helt beroende av att Regeringskansliet och Magnus Oldenburg var positivt inställda till helikopteraffären med AgustaWestland. Regeringens utredning som föreslog alternativa och kanske billigare helikopterlösningar för staten kunde Sjöfartsverket strunta i. För det gjorde även Magnus Oldenburg.

Reporter: Magnus Oldenburg på Näringsdepartementet, det är han som mejlar, använder sin Hotmailadress här i sin kommunikation med Sjöfartsverket. Med Sjöfartsverkets ledning. Det är alltså samma person som satt med i din referensgrupp.

Jan Hyllander: Officiellt ja. Men som aldrig dök upp.

Reporter: Det är samma person?

Jan Hyllander: Ja, det måste det ju vara. Handläggaren på den enhet på Näringsdepartementet som har Sjöfartsverket.

Reporter: Vad tänker du kring det att han har den här kommunikationen samtidigt som han uppenbarligen struntar i din utredning. Han kommer ju inte på några av dina möten.

Jan Hyllander: Ja, det är ju märkligt. Det kan man ju konstatera. Det är ju märkligt.

Vi har på olika vägar kommit över ett stort antal mejl som avslöjar spelet bakom miljardaffären – mejl som aldrig skulle nått offentligheten. Och trots att flera inleds med citat: ”informellt”, ”inte avsett för spridning” och ”Strikt konfidentiellt” handlar det inte om mörkläggning utan är bara en brist i diarieföringen, säger Magnus Oldenburgs chef på Regeringskansliet.

Hans Brändström: Jaa, i det här fallet så vitt jag har förstått så övervägde det här med praktiska skäl. Det handlade om flera av dom här mejlen du nu lägger fram handlar ju om tider som var utanför kontorstid, det var helger, det var kvällar. Vissa var under kontorstid, men här övervägde då dom praktiska skälen att man faktiskt tvingades använda den privata mejladressen.

Reporter: Jag tar upp dom fyra första mejlen här.

Hans Brändström: Ja.

Reporter: Alla fyra är ju på kontorstid, på vardagar…

Hans Brändström: Ja, det är dom. Men det kan även i sådana fall ha varit så att han inte har varit på kontoret utan befinner sig ute någon annanstans. Där han inte har tillgång till jobbmejlen. Det kan inte uteslutas.

Reporter: Det kan vara så?

Hans Brändström: Det kan vara så. Ja.

Reporter: Det kan också vara så att han inte vill att dom ska diarieföras och därmed bli offentliga.

Hans Brändström: Nej, det… Det här är ju en fråga som jag är övertygad om att alla våra medarbetare har god kännedom om vilka krav som gäller när det handlar om diarieföring. Här har det brustit och det beklagar jag, men jag har inte intrycket av att man gjort det här för att dölja någonting.

Reporter: Det är du säker på?

Hans Brändström: Ja.

Men det är speciellt ett mejl till Regeringstjänstemannens Hotmail som sticker ut. Det inleds med citat: ”skickat med absolut sekretess” och avsändare är Sjöfartsverkets chefsjurist Gunilla Malmlöf.

Gunilla Malmlöf: Sjöfartsverket Gunilla Malmlöf.

Reporter: Hej Gunilla Malmlöf, det här är Ali Fegan på Sveriges Television, Uppdrag granskning.

Gunilla Malmlöf: Jaha, hej.

Reporter: Hej, du jag har en fråga till dig. Varför använder du Hotmail i kontakten med Regeringskansliet och Magnus Oldenburg?

Gunilla Malmlöf: Ehh, jag vet inte hur. I vilket sammanhang?

Reporter: Ja, det vet du väl själv. Du har ju mejlat, skrivit till honom och använt Hotmail.

Gunilla Malmlöf: Möjligen på uppdrag.

Reporter: På vems uppdrag?

Gunilla Malmlöf: Jag kommer inte ihåg. Jag kommer faktiskt inte ihåg det.

Reporter: På vems uppdrag skulle det vara menar du?

Gunilla Malmlöf: Vad sa du?

Reporter: På vems uppdrag skulle det vara menar du?

Gunilla Malmlöf: Det… jag kommer faktiskt inte ihåg det. Då måste jag faktiskt gå tillbaka och titta.

Reporter: Du undervisar ju nyanställda i offentlighetsprincipen och diarieföring. Får man göra så som du gjort?

Gunilla Malmlöf: Ja, men du kan jag få gå tillbaka och titta och se vad det är jag har gjort för någonting först?

Reporter: Du har ju mejlat med Regeringskansliet och Magnus Oldenburg på privata mejl på Hotmailadresser.

Gunilla Malmlöf: Ja, du påstår det.

Reporter: Det är inget jag påstår jag har mejlen framför mig här.

Gunilla Malmlöf: Jaha, okej bra. Hej då.

Reporter: Får man göra så?

Luren läggs på.

Vi tar med oss mejlen även till professor Karin Åhman vid Uppsala universitet.

Reporter: Här är ju ett mejl som är ställt från chefsjuristen på Sjöfartsverket till den här personen på Näringsdepartementet, Regeringskansliet är det. Som börjar så här: ”Skickat med absolut sekretess. Har fått i uppdrag av Noomi Eriksson att informera dig om det uppkomna läget av nyanskaffningen av helikopterflottan.” Och det här ju mejl som inte existerar då, enligt dom.

Karin Åhman: Och mejladresserna är?

Reporter: Ja det är ju skickat till hans Hotmailadress där.

Karin Åhman: Ja, från myndigheten till departementet då.

Reporter: Men varken Näringsdepartementet eller Sjöfartsverket har ju diariefört det här.

Karin Åhman: Nej, och det kan inte jag svara på hur hon har tänkt här. Det vågar jag inte ge mig in i och spekulera om jag uttrycker mig så. Men det du säger mig och det du visar mig så är tycker jag att det är ett ganska uppenbart, en ganska uppenbar överträdelse av hur dom reglerna ska användas och tillämpas ute på myndigheterna. Grundlagen är ju dom högsta reglerna som myndigheterna ska hantera och tillvarata.

Reporter: Har man inte gjort det här?

Karin Åhman: Nej, inte det ni visar mig här så har ju inte effekten har ju inte blivit det. Det är ju svårt kanske att bevisa att syftet var att kringgå grundlagen.

Reporter: Det ser ju ut som att man har velat kommunicera både med AgustaWestland och Näringsdepartementet under radarn.

Karin Åhman: Utan att det ska synas. Ja. Det blir ju min bild också.

Varje ny uppgift vi får fram kring helikopteraffären väcker nya frågor. Varför kommunicerar Sjöfartsverket i hemlighet på Hotmail med Regeringskansliet? Varför struntar man i en statlig utredning som hittat alternativ som kan vara billigare och bättre? Och varför har man så bråttom att man kringgår grundlagen och kör över Riksdagen? Det måste finnas ett skäl att man till varje pris driver igenom affären med AgustaWestland? Ett skäl man tiger om.

Ulrika Ekström: Ulrika Ekström.

Reporter: Hej, det här är Ali Fegan på SVT Uppdrag granskning.

Ulrika Ekström: God dag god dag.

Reporter: Du vi har ju ett antal frågor som rör den här helikopteraffären, ekonomin och er verksamhet. Och vi vill ju gärna göra en intervju med generaldirektören Ann-Catrine Zetterdahl.

Ulrika Ekström: Ja, men vi har valt att inte göra några intervjuer utan du får mejla in dina frågor så ska vi svara på dom så gott vi kan.

Reporter: Men det är erat beslut, fasta beslut att ingen från Sjöfartsverket medverkar i en intervju?

Ulrika Ekström: Styrelsen och ledningen kommer inte att medverka i några intervjuer.

Reporter: Ställer du upp på en intervju?

Ulrika Ekström: Jag tillhör ledningsgruppen.

Under vår granskning av helikopteraffären hittar vi ännu fler påståenden som inte stämmer. I Sjöfartsverkets årsredovisningar finns siffror på allt, exakta antal lotsningar, isbrytningar, fyrbesiktningar som gjorts. Men inget om hur många gånger helikoptrarna är ute på uppdrag. På hemsidan och till näringsdepartementet skriver Sjöfartsverket att man citat: ”genomför 400-500 uppdrag per år.” Men det är inte sant. När vi går igenom samtliga larmrapporter hittar vi bara hälften av vad man uppgett.

Ett förbiseende som Sjöfartsverket nu beklagar.

Sjöfartsverket påstår också gång på gång att det skulle bli billigare för staten att köpa, äga och driva ett helt nytt helikoptersystem. Styrelsen får besked att kostnaden är citat ”i nivå med eller något lägre än den nuvarande kostnaden”. Till regeringen säger man att med dom nya helikoptrarna citat: ”kommer inte de totala kostnaderna för verksamheten att öka”. Och till media säger Sjöfartsverket att man kommer att ha en förbättrad kapacitet citat: ”utan att de totala kostnaderna för verksamheten kommer att öka”.

Men det blir precis tvärtom. När vi går igenom siffrorna ser vi att kostnaderna för sjö och flygräddningen ökat från 300 till nästan 400 miljoner om året sen man tog över verksamheten 2011. En ökning på nästan 100 miljoner kronor. Förklaringen som Sjöfartsverket nu ger handlar om ökade kostnader bland annat för personal och dubbla helikoptersystem.

Reporter: Vi är på väg till Norrköping nu till Sjöfartsverkets huvudkontor. Vi har fått besked om att ingen från ledningsgruppen eller styrelsen vill medverka i programmet och svara på våra frågor. Och dom säger att det skulle störa dom utredningar som pågår nu från Konkurrensverket och Riksenheten mot korruption. Men många av våra frågor ligger utanför dom utredningarna och skulle inte störa utredningarna på något sätt. Men dom vill medverka och låta sig bli intervjuade. Vi vet att strax innan 8 på morgonen så brukar generaldirektören Ann-Catrine Zetterdahl komma till jobbet. Och vi har bestämt oss för att försöka ställa våra frågor ändå.

Frågorna rör bland annat dom sju gamla helikoptrarna. Och varför man påstod att det var så bråttom att köpa nya. Riksdagen får i budgetförslaget besked från Sjöfartsverket och Regeringskansliet att det beror på att leasingavtalen löper ut. Det är det enda argumentet man anger. Men när vi går igenom alla avtalen för dom sju helikoptrarna visar det sig – att det är en bluff.

Mikael Oscarsson: Är det så?

Reporter: Ja.

Mikael Oscarsson: För det var ett argument som man särskilt lyfte fram när dom ville träffa mig. Det var att det skulle vara hinder, att det inte skulle gå att förlänga. För det var mitt första argument. Varför kan vi inte fortsätta med det vi har? Nej, men det gick inte. Det vara alla möjliga hinder. Så det är intressant att du säger att det var tydligen precis tvärtom.

Reporter: Ja, det finns ingenting i dom här avtalen som säger att man inte kunde fortsatt leasa dom här helikoptrarna, fortsatt med dom helikoptrar man hade.

Mikael Oscarsson: Nej, det är… jag är mållös.

Två av dom gamla helikoptrarna leasades av det amerikanska bolaget ERA. När vi går igenom avtalen ser vi hur man förlängt och ändrat i dom inte mindre än vid sex tillfällen genom åren. Och det kunde man naturligtvis ha gjort igen. Idag står dom båda helikoptrarna i Texas där ERA hoppas hitta en ny kund till dom. Övriga fem helikoptrar var leasade på ett sådant sätt att Sjöfartsverket i praktiken ägde dom. En såldes nyligen till Karibien och dom andra fyra står nu i en hangar på Säve flygplats.

På sikt hade Sverige säkert behövt nya räddningshelikoptrar i takt med nya krav och ny teknik på marknaden. Men varför var det var så bråttom att man körde över Riksdagen, försökte skräddarsy kraven så att dom bara passade AgustaWestland och sen dessutom skakade hand med dom långt innan upphandlingen startade?

Kan det vara så att man då gav AgustaWestland ett bindande löfte om att köpa just deras helikoptrar? Ett löfte som sen inte gick att bryta – och då var alla medel tillåtna för att få affären i hamn?

Mikael Oscarsson: På punkt efter punkt är det ju tvärtom mot vad man sa. Så jag undrar ju verkligen vad som ligger bakom. Varför gjorde man på det här viset? Varför hade man så bråttom? Det finns så många frågetecken hur det här kunde ske. Och det måste vi gå till botten med.

Reporter: Ja, vad tror du?

Mikael Oscarsson: Jag vet inte men det måste ha funnits några väldigt starka incitament. Att man överhuvudtaget kom på tanken att beställa innan beslutet var fattat. Och jag… nej, jag tycker det är ett förfärligt sätt att handskas med andras pengar.

Reporter: Skattebetalarnas.

Mikael Oscarsson: Mmm.

Vilka dom incitamenten är kanske kommer fram i den förundersökning som Riksenheten mot korruption nu leder. Eller i Konkurrensverkets utredning. För Sjöfartsverket själva har inte lagt en enda krona på att utreda eller gå till botten med frågan om det förekommit några oegentligheter eller korruption. Istället har man har ljugit, hemlighållit och satsat 1,3 miljoner kronor för att försvåra och ifrågasätta våra granskningar.

Generaldirektören Ann-Catrine Zetterdahl är ju som sagt övertygad om att: ”Allt har gått rätt till”.

Reporter: Ali Fegan heter jag, reporter på Uppdrag granskning Sveriges Television.

Ann-Catrine Zetterdahl: Tjena kommer du mitt i regnet.

Reporter: Ja, du vi har ju ett antal frågor till dig som du vet.

Ann-Catrine Zetterdahl: Ja, och jag kommer svara på dom.

Reporter: Men varför kan vi inte göra en intervju?

Ann-Catrine Zetterdahl: Jo, därför att vi är ju under utredning nu.

Reporter: Jo, men dom här frågorna har ingenting med utredningarna att göra.

Ann-Catrine Zetterdahl: Men vi är under utredning och därför så har vi sagt så att vi återkommer…

Reporter: Men den här frågan till exempel: Varför köpte ni helikoptrarna utan att vänta på Riksdagens beslut?

Ann-Catrine Zetterdahl: Jomen vi återkommer när…

Reporter: Men den här frågan har vi ställt till er på mejl och ni svarar ju inte.

Ann-Catrine Zetterdahl: Jaa.

Reporter: Men det är ju bara en formsak om ni svarar på mejl eller om vi gör en intervju. Eller hur?

Ann-Catrine Zetterdahl: Men du Ali, vi är under utredning och därför ger vi inga intervjuer just nu.

Reporter: Men det här är ju frågor som ligger utanför frågorna om utredningen.

Ann-Catrine Zetterdahl: Men vi har sagt så att vi gör inga intervjuer just nu på grund av utredningarna.

Reporter: Jamen, det här är ju frågor som ligger utanför utredningarna. Det är ju en enkel fråga. Varför köpte ni helikoptrarna…

Ann-Catrine Zetterdahl: Jag lovar att svara på dom skriftligt.

Reporter: Men vi har ju ställt den här frågan skriftligen till er. Ni har ju inte svarat på den. Två gånger har vi skickat den till er.

Ann-Catrine Zetterdahl: Jag lovar att vi ska svara på den skriftligen.

Reporter: Du har ju sagt att allting har gått rätt till. Om det nu har gjort det…

Ann-Catrine Zetterdahl: Jo, men vi måste titta på utredningen.

Reporter: Men om allt har gått rätt till då är det väl enkelt för dig att svara på frågorna.

Ann-Catrine Zetterdahl: Men jag säger ju vi måste titta på utredningen.

Reporter: Men det här är ju frågor som ligger utanför utredningen.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

HELIKOPTERAFFÄREN

Mer i ämnet