Stig Fjelling: Det har ju varit ett tryggt fint samhälle. Folk har verkligen trivts här. Men nu har det ju blivit raserat här.
Sten Ove Karlsson: Du vet i fjol då hade vi ju en husvagn som stod på åkern här, den stod nere vid gjuteriet nu eller vid mejeriet. Det bor åtta stycken i den.
Alla sket i skogen ända fram i oktober månad var dom kvar.
Reporter: Sker det fortfarande?
Sten Ove Karlsson: Ja
Reporter: Hur ofta då?
Sten Ove Karlsson: Varje morgon var dom ju tvungna.
Reporter: Har det hänt idag?
Sten Ove Karlsson: Ja det har hänt. Jag har sett dom. Jag åt frukost innan…
Aleksi Aleksiev: Vi ska inte ha något folk här och komma och tigga eller jobba eller någonting men vi faktiskt bo i ett EU som har rätt. Har dom kommit överens med EU då måste gälla reglerna för EU.
Stig Fjelling: Och dom kör med en massa oskattade bilar. Och det är inte tillåtet enligt vår lag att köra med såna där bilar.
Kvinna i butik: Jag är rädd vara ensam här. Alla gamla är rädd faktiskt. Dom kan inte lämna huset och…
I de gamla bruks- och gruvsamhällena Högfors och Mossgruvan i Bergslagen bor det runt hundra fast boende. Men dom senaste åren har det tillkommit mellan 50 och 100 EU-migranter, framför allt romer från Bulgarien. Dom bor i husvagnar eller nergångna fastigheter och lever på att plocka bär, tigga eller vad som står till buds.
Byalaget menar att samhället har förfallit och hittar sopor i naturen. Stig Fjelling som är aktiv i byalaget, han visar oss runt.
Stig Fjelling: Och det är klart det irriterar folk när dom ser det här.
Reporter: Det här är immigranter, menar du. EU-migranter?
Stig Fjelling: Ja, nu har dom fått nåt fel på bilen eller vad det är.
Reporter: Dom står bara så?
Stig Fjelling: Ja
Reporter: Känner du igen bilarna?
Stig Fjelling: Ja, nog känner jag igen dom där bilarna
Reporter: Men dom kanske är inne i skogen och plockar bär?
Stig Fjelling: Ja det har du rätt i. Det skulle kunna tänkas. Men det är väldigt tveksamt.
Håkan Löfquist: Och grannen ni gula huset satt upp ett staket. Holländaren
Reporter: Han sätter upp ett staket?
Håkan Löfquist: Ja, 1.60 högt. Dom kastar in grejer. Han har poolen där ute och då kastar dom in sten i polen. Ja, kastar in allt möjlig skit ungarna. Så nu sätter han upp ett staket.
Reporter: Det hade hänt nåt annat som gjorde att han satte upp staket, vad var det?
Håkan Löfquist: Ja men sen, det var ju inte därför, men han har ju köksfönster in mot den skogen. Så i vintras när han satt och fika en morgon så kom det en snubbe från huset där då, och ut i skogen satte sig och gjorde sina behov, 20 meter från köksfönstret. Och inte nog med det, nu håller dom på här nere där Sten Ove bor, mitt emot han. Det är ju nästan varenda morgon. Det händer ju nu.
Reporter: Att man sitter och…?
Håkan Löfquist: Ja visst, och att man springer in i skogen. Med det tror fan det dom har lika stort hus som vi har här så är dom 15-20 personer i ett sånt. med en toalett det går ju inte.
Hilkka Löfquist: Nej, det känns inte roligt för hela byn har ju blivit totalt nerrisad.
Håkan Löfquist: Men det är ju inte bara dom, det får man ju säga. Dom har skitat ner värsta är från början svenskarna själva.
Högfors och Mossgruvan har mött samma öden som många andra svenska bruksorter. Från en blomstrande gruvindustri till en avfolkningsbygd där gamla arbetarbostäder vittrar sönder och hyrs ut till reapriser. Sociala problem har funnits länge, men med EU-migranterna har spänningarna ökat.
På vissa platser står husvagnar alldeles intill dom mer välskötta villorna. Utanför en av dom träffar vi Gartjo, som försöker förklara en av konflikterna som uppstått.
Gartjo: (talar Romani)
Silvia Redzep: Där inne fanns det en barnbassäng (översättning)
Gartjo: ...
Silvia Redzep: Det finns fem-sex barn här.
Gartjo: ...
Silvia Redzep: Dom ville gå dit och leka barnen. Dom ville går dit och bada.
Gartjo: ...
Silvia Redzep: Han sa mannen att det inte gick och barnen förstod inte att dom inte fick göra detta.
Gartjo: ....
Silvia Redzep: Och föräldrarna sa till barnen att dom inte fick gå dit och leka mera
Reporter: Han såg ju också folk ha sin avföring här ute.
Silvia Redzep: (frågar på romani)
Gartjo: ...
Silvia Redzep: Jag vet inte säger han, jag ber om ursäkt, jag kan inte förklara. Dom har toaletter där säger han. Jag vet inte…
Reporter: Vad säger han om nedskräpning och allt det här?
Silvia Redzep frågar: Vad tänker du om allt det här skräpet?
Gartjo: Allt det här, om två tre dagar ska det allting städas upp här
Kvinna i bakgrunden: Varför ställer du upp på teve är det bara för att din fru ska se dig? (Ungefärligt översatt från bulgariska/Romani))
Gartjo: Jamen, titta på dig (Ungefärligt översatt)
Silvia Redzep: Han säger om två tre dagar, han sa till henne också, om två tre dagar måste vi plocka upp allt detta. Det ser inte bra ut, han tycker ju själv. Han säger till dom hela tiden.
__________________________________________________________
Stig Fjelling: Där står Danny Johansson
Reporter: Danny Johansson själv?
Håkan Löfqvist: Ja, han sitter i bilen där borta.
Reporter: Det kan ju vara intressant att snacka med honom.
Danny Johansson är en av dom som om hyr ut bostäder till EU-migranter. Han har blivit utpekad av hyresgästföreningen som oseriös, men han har aldrig blivit fälld i hyresnämnden.
Reporter: Vem är det utav dom?
Stig Fjelling: Han sitter i bilen.
Reporter: Vi gör reportage om området här och grannarna som tycker att det är mycket stökigt och jobbigt och…Och det är du som är hyresvärd här?
Danny Johansson: Nej
Reporter: Du, du, äger inga av fastigheterna alls här?
Danny Johansson: Nej. Däremot så hjälper jag till och hyr ut
Reporter: Av dom som äger det?
Danny Johansson: Mm
Reporter: Okej, får vi prata..(hund skäller) Får vi prata med dig vid nåt tillfälle?
Danny Johansson: Ja
Reporter: Är det okej, bor du här i området eller?
Reporter: Kan vi få återkomma till dig och prata. För dom pratar om att det körs bilar som inte är skattade, att det är körförbud och… skräpar ner och…massa olika saker
Danny Johansson: Vad är ni ute efter
Reporter: Dom prata om att det….
Aleksi Aleksiev: Ja det skulle vara jättebra om vi pratade om det här och det är nån som kan, som är med. Så det är inte riktigt som dom säger.
Reporter: Han som jag pratade där med Aleksi
Håkan Löfqvist: Ja det var han som sa åt mig att ”tar du ett steg till så svarar jag inte för konsekvenserna”
Det som framför allt har upprört folk är någon har brutit sig in i en sommarstuga och en romsk-bulgarisk familj olovligen har flyttat in.
Huset ägs av det snart 80-åriga paret Ewald och Kerstin Scholer som bor i Schweiz och har funnits i släkten sedan 1977.
Ewald Scholer (telefonare): Ja ja min dotter skulle tillbringa sitt sommarlov i huset i Högfors men kunde ju inte det eftersom det bodde folk där.
Reporter: Hej
Kvinna: Hej
Silvia Redzep: Vi är från Sveriges Television, han heter Janne Josefsson. Jag är Silvia. Jag är rom. Var är ni från?
Kvinna: Bulgarien
Silvia Redzep: Här inne sover alla barnen.
Silvia Redzep: Tre barn har hon. Här sover alla tre.
Familjen som består av åtta personer med svärföräldrarna, har bott här sedan i maj, berättar kvinnan. Dom kom hit från Bulgarien för att plocka bär, och nu vill dom helst stanna i Sverige.
Kvinnan berättar att dom betalar 4000 i månaden för att bo här till en annan bulgar i släkten. Han heter Todor Tsvetanov. Han ska bo i en verkstadslokal precis i närheten.
Reporter: Hej pratar du svenska
Todor Tsvetanov: English
Martin: We are from Bulgaria
Reporter: Bulgaria?
Martin: Yes
Reporter: Are you living here?
Martin: Yes we are
Reporter: Really?
Martin: Ja, my friend owns the property.
Reporter: Whats the name of your friend?
Martin: Thats my friend (pekar på Todor)
Reporter: You are the owner of the property?
Martin: Yes he is
Reporter: Even the small house there, the red one?
Todor Tsvetanov: Occupanti
Martin: Yes, he is the owner but there is som people we cant get rid of right now in there so…
Silvia Redzep: Varför (översatt)
Martin: Why? We have called the police and we have called kronofogden and they just wont leave. So they moved in there and now they stay there.
Reporter: But they pay a rent every month?
Martin: No they don’t pay nothing
Silvia Redzep: Yes she told me.
Martin: No she told you but she lied. They dont pay rent, they dont pay electricity
Reporter: Can you show us the contract?
Silvia Redzep: Kan ni visa oss kontraktet?
Martin: Yes we have all the papers (All pratar i mun på varandra..)
Todor Tsvetanov: Varför ska jag visa det…(översatt)
Vi får aldrig något kontrakt av Todor Tsvetanov. Det stämmer det att han äger marken och verkstaden. Men det råder inget tvivel om att det är Ewald och Kerstin Scholers sommarstuga som någon brutit sig in i.
Kvinna: ….
Silvia Redzep översätter: Ja jag känner mig lurad när du berättar detta nu klart jag känner mig lurad.
Vem av bulgarerna som lurar vem är omöjligt att avgöra. Kerstin och Ewald har polisanmält händelsen men förundersökningen är nerlagd.
Eftersom ingen har stulit med sig någonting är det inget inbrott, enligt polisen. Inte heller är det egenmäktigt förfarande eftersom polisen inte kan bevisa uppsåt. Polisen hänvisar istället till kronofogden. Dom skriver:
”Din motpart (svarande) måste vara identifierad, t.ex. genom namn och personuppgift. Du får själv ordna med den utredning som kan krävas för en formellt riktig ansökan.”
Det vill säga att det snart 80-åriga paret först måste åka till Sverige och själva konfrontera dom åtta personerna i sommarstugan och begära deras id-uppgifter.
Reporter: Har du varit med om något liknade tidigare?
Ewald Scholer (telefonare): Nej, när jag berättade det här för vänner och bekanta i Schweiz så säger 98 procent av alla män ”Sverige är väl ingen bananrepublik.
Kanske är det snarare myndigheternas oförmåga att ta i problem, än EU-migranterna själva, som har skapat den tilltagande frustrationen i Högfors. Fast just idag inträffar något ovanligt, en polispatrull med självaste polismästaren från Örebro dyker upp i orten.
Reporter: Men här är ju polisen?
Kvinna: Det var första gången vi har sett att det är så mycket poliser här
Polis: Inte så mycket men det är inte första gången ni sett polisen här?
Kvinna i bil: Nej men bara ”schuit” bara förbi ”schuit”
Reporter: Nej för ni är ju kritiska mot att polisen
Kvinna: Jajamensan Håkan Löfqvist har ringt oavbrutet varje nästan varje dag och ni inte har kommit. Så här har vi det nu
Sten Ove Karlsson: Men vi samarbetar ju med er
Kvinna: Ja vi ska ju det
Reporter: Men nu är de här iallafall
Kvinna: Nu är de här, men nu är det för sent, tack för dig.
Reporter: Vad hände?
Aleksi Aleksiev: Ha?
Reporter: Vad hände?
Aleksi Aleksiev: Nej de sa att den är obesiktigad
Reporter: Då är det ju körförbud på bilen?
Aleksi Aleksiev: Men Jag visste inte att den är obesiktigad
Reporter: Kollade du inte om den var besiktigad
Aleksi Aleksiev: Nej men jag såg bilen jag tycker att det ser bra ut så varför ska man tro att den är obesiktigad
Reporter: Alltså du har köpt den nyligen eller?
Aleksi Aleksiev: Ja två månader typ. Jag har inte kollat med papper.
Polisen stoppar och kontrollerar flera misstänka bilar idag. Byalaget har listat över 20 bilar med körförbud i byn och ringt och tjatat och bett att polisen ska komma.
Men polisen säger att dom inte har tillräcklig med resurser.
Reporter: Nu har du som polismästare varit här uppe under en kort tid och försökt att bilda dig en egen uppfattning. Vad säger du om vad som händer här?
Bo Andersson, polismästare: Jag tycker beklämd över att det är en bostadsområde som är väldigt hårt nedgånget och där jag ser en social situation som inte är den bästa.
Från polisens sida så är vi naturligtvis där för att beivra de brott som begås oftast kanske inte så allvarliga brott på svårighetsskalorna, men det skapar en polarisation mellan ortsbefolkningen och de här grupperna. Det skapas en spänning som inte är lycklig.
Reporter: Vad kan hända i värsta fall?
Robert Haslinger, polisintendent: Nej, men det är som du var inne på naturligtvis så kan det ske ett våldsbrott att någon känner sådan frustration att de agerar i hastigt mod när det blir någon dispyt och att det sker något allvarligt brott det kan bli så.
Reporter: Det är ett scenario du kan..?
Robert Haslinger: Det är ett scenario som jag fruktar också. Absolut.
Byalaget träffas med jämna mellanrum i Högfors IF:s gamla klubbstuga. Här sitter före detta gatuchefen i Ljusnarsbergs kommun och här sitter socialdemokraten Sten Ove Karlsson, som varit kommunfullmäktiges ordförande i tio års tid. Och dom blir allt mer irriterade.
Reporter: Hur skulle du vilja beskriva läget här nu i samhället?
Sten Ove Karlsson: Ja det är ju alldeles för många. Det blir för mycket, och börjar på att bli kontroverser, det var det inte först. Men ju fler dom är ju krångligare blir det.
Reporter: Men du beskriver ju som om det är helt laglöst här.
Hilkka Löfquist: Ja det är helt laglöst, det är det faktiskt, det är laglöst. Inga myndigheter bryr sig.
Håkan Löfquist: Låt oss säga så här att det sitter några stycken som har lite svartare tankar än vad vi har och festar en kväll. Så har dom fått för sig att nu ska vi fan stävja det här, nu får det vara slut. Jag kan tala om för dig att dom flesta dom bor runtikring är jägare. Så finns i stort sett nästan ett vapen i varenda jävla hem. Och då törs man inte svara på vad det blir konsekvenserna. Och du vet ju hur folk sitter och festar och trissar upp varann hur det kan bli. Det kan tyvärr bli så, och det talar jag om för polischefen igår också. Det är kanske därför han har börjat att stoppa bilar nu och försöka nånting va.
Reporter: Men vad du säger Håkan är att, händer ingenting här den närmsta tiden så kan det hända att folk tar till vapen?
Håkan: Ja, ja. Man här dom strömningarna när man pratar med folk.
Reporter: Har du hört det?
Håkan: Ja, ja. Dom är uttrötta på det här. Och det är inte på själva bulgarerna tror jag, utan det är på dom som styr. Det är på politiker, polis och BKT, BMB och vad dom heter.
Reporter: Kommunen?
Håkan: Ja
Aleksi Aleksiev bor i ett av dom två större hyreshusen som finns i trakten. Han betalar bara 1000 kronor i hyra i månaden, men säger att värden nu ska höja hyran.
Reporter: Vad är det där uppe?Är det nån bor däruppe också?
Aleksi Aleksiev: Han som hyr ut.
Aleksi Aleksiev: Här är lite kablar. Här är ifrån…och så hit…man kan få ström. Och där är ett stort hål. Och sen ska man ha en meter och tio centimeter därifrån i princip för att man inte ska få ström i sig, i svenska lag.
Reporter: Många i byalaget är väldigt kritiska till att det är skräpas ner och det är till och med avföring i naturen här och man kör bilar olagligt och sånt där, ligger det något i det dem säger ?
Aleksi Aleksiev: Ja jag har full förståelse för dom. Dom har tråkigt. Och det är sant alltså dom… nu faktiskt det är vissa utav normal folk grannar. Dom säger att det finns något liv här. Att barn leker här och finns någonting att sitta och prata och diskutera med folk och dom är ovana att folk umgås med varandra helt enkelt. Dom är vana att de sitter inne och kollar på sitt tråkigt tv och snackar skit om grannarna så nu dom har en del att snacka skit om.
Vi frågar Aleksi om hotet som Håkan Löfqvist i byalaget upplevde. Aleksi menar att det var tvärtom han själv som kände sig hotad.
Aleksi Aleksiev: Ja han var på väg mot mig så jag sa till honom ta du ett steg fram mot mig då det är ditt ansvar. Kom inte närmare mig. Den där är försvar.
Reporter: Varför tror du att han skulle klippa till dig då?
Aleksi Aleksiev: Han är ute efter problem och hans kroppsspråk säger det också.
Reporter: Vad gjorde han med kroppsspråket?
Aleksi Aleksiev: Jag kände mig hotad
Kvinna i fönster (översätts): Vi har inte kommit hit för skojs skull. Vi har kommit för att tjäna pengar och för att vi munnar att mätta.
Längs skogsvägarna runt samhället har byborna hitta runt 15-20 platser där folk har dumpat stora mängder sopor i naturen. Även vid själva husen ligger det skräp.
Reporter: Varför är det inget som tar bort det? Det är klart att folk retar sig på sånt här?
Aleksi Aleksiev: På vem måste man reta sig på, hyresvärden eller på romerna. Vad tror du?
Reporter: Nej, men det är ju inte hyresvärden som har slängt det här?
Aleksi Aleksiev: Finns det nåt förråd där man kan sätta in dom?
Reporter: Nej men varför kör man dom inte till nån tipp, du säger ju att...
Aleksi Aleksiev: Det är inte tipp för dom.
Aleksi Aleksiev: Den här. Den här kostar för kilo två kronor. Då är det 40 spänn. Och för en tiggare då är det bra 40 spänn. Kabel, åtta kronor. Så det är inte skräp, det är pengar i det här.
Reporter: Men varför lägger man det bara så här mitt ute i runtomkring.
Aleksi Aleksiev: Dom har inte förråd.
Reporter: Vad sa du. Dom har inte förråd?
Aleksi Aleksiev: Ja
Aleksi Aleksiev: Betalar man hyra, har man allt som man ska: tvättstuga, förråd, garage kanske man betalar extra för garage. Varmt, och så vidare...då du ska inte se nån skräp här.
Ingen verkar veta exakt hur många EU-migranter som bor i byn och hur mycket hyresvärden får in. Paret som äger och förvaltar fastigheten bor i alla fall i samma trappuppgång som Aleksi.
Reporter: You speak english
Irina Khramchikhina: Yes
Reporter: You are the owner of the two houses here?
Irina Khramchikhina: Yes
Reporter: And you rent out to the peeople of Bulgaria?
Irina Khramchikhina säger att det är hennes man som sköter om affärerna kring fastigheten, även om den står skriven på henne. Men hon säger att dom har haft problem med vissa av EU-migranterna.
Irina Khramchikhina: It was normal apartment, we put a zigenarfamily down this normal apartement and they make catastrophe.
Hon berättar att tidigare hyresgäster förstört Aleksis lägenhet, och därför får han mycket lägre hyra än dom andra i huset.
Det mesta tycks gå att hyra ut till EU-migranter. Nere på huvudgatan stöter vi återigen på Danny Johansson. Och nu berättar han om sina hyresaffärer.
Reporter: Sen säger ju polisen att det så billiga kåkar här att tvivelaktiga figurer som hyr ut dem till människor som är fattiga och tjänar en slant.
Danny Johansson: Ja men det var ju därför jag torskade på att komma hit. Alltså jag kan säga att du köper en kåk, en sån här kåk va fan gav jag 300.
Reporter: 300 000?
Danny Johansson: Den köpte jag 00. Så jag haft den i 15 år.
Danny Johansson: Den där köpte jag…va fan gav jag för den… 90 tror jag gav för den.
Reporter: 90 000!
Danny Johansson: Ja
Reporter: 90 000 för det huset?
Danny Johansson: Ja
Reporter: Vad tar du i hyra då
Danny Johansson: 3000… 3685 för en lägenhet.
Reporter: Och det är två lägenheter i ett hus?
Danny Johansson: Ja
Reporter: Så du får in alltså 7000 i månaden, och du gav 90 000. Det är en jävla bra förtjänst.
Danny Johansson: Nja, sen får du ju räkna på, sen ska jag stå för sopor vatten, värme.
Reporter: Jo, jo men det är bra business
Danny Johansson: Nja
Reporter: 90 000! Det kostar inte mycket att låna.
Danny Johansson: Ja så sett, du får ju tillbaks pengarna, du får ju tillbaks pengarna när du säljer
Danny Johansson: Det ska ju jag inte säga till dig, men den gula kåken där uppe. Den köpte jag av ett dödsbo för en månad sedan för 7000. 7800 gav jag.
Reporter: Du gav 7800 kronor för hela det huset?
Danny Johansson: Han var skyldig kronofogden 600 000 och kronofogden vill inte ha huset. Det är ett rivningsobjekt.
Reporter: Men vad tar du för den då. Säg ärligt.
Danny Johansson: Just nu har jag inte fått nånting, men han har hyrt det en månad då fick jag 7000.
Reporter: Du fick haha….Du fick ut vad du gav för hela kåken på en månad!
Danny Johansson: Ja, ja. Men alltså det är ju så det funkar.
Reporter: Du bor mitt i detta.
Mikael Sjölander: Mm
Reporter: Och du är ingen som klagar det märker jag ju. Det gör du ju inte men de…
Mikael Sjölander: Det händer nog det också. Det är inte så…Jag brukar springa ifatt ungarna och ta tillbaka cyklarna…men annars så…
Reporter: Vad ska man göra då för att lugna ner stämningen i Högfors
Mikael Sjölander: Ja, jag tror man skulle behöva…ja man skulle behöva en stor jävla gatufest. Ja men så alla lärde känna varandra. Istället för att bara springa och klaga på varandra, liksom kanske ta en öl ihop och grilla och…och ha kul.
Högfors och Mossgruvan tillhör Ljusnarsberg, som är en av Sveriges fattigaste kommuner. EU-migranterna, som till en början bara kom under bärsäsongen, har blivit mer eller mindre permanenta.
För myndigheterna har frågan blivit allt svårare att hantera. Ska EU-migranter ha rätt till sjukvård, rätt till bidrag, ska deras barn få gå i skola? Och hur löser man konflikterna mellan bybefolkning och migranter?
I ett rum i kommunhuset sitter socialdemokraten Ewa Leena Johansson. Hon har varit kommunalråd i 13 år och det här är det svåraste problemet hon har ställts inför.
Ewa-Leena Johansson: Ja det är ju så att säga som vi har sagt ett fenomen som inte riktigt vet hur vi ska hantera helt enkelt. Vi får ju signaler från medborgarna där så att säga som upplever en besvärlig situation naturligtvis och vi förstår ju dom. Sen så som sagt så vet vi inte riktigt i alla delar hur vi ska hantera de olika frågorna
Reporter: får jag fråga dig, har ni någon kontroll har ni någon koll på hur länge dom är här? Dom har ju rätt att vara här i tre månader tror jag?
Ewa-Leena Johansson: Ja
Reporter: Ja om man inte jobbar och så
Ewa-Leena Johansson: Nja alltså det finns ju tydligen någon regel höll jag på att säga sen om den tillämpas fullt ut vet jag inte. Vi har ju frågat polisen hur man håller reda på det här så att säga för vi har ju inget uppdrag att kolla om folk är här i tre månader eller inte turistar oss längre och så vidare.
Reporter: Har du inte fått nåt svar då?
Ewa-Leena Johansson: Nej
Ewa-Leena Johansson: Det är helt nytt fenomen. Jag tror det är början på nåt som kommer att bli ännu större därför behöver man nationell vägledning i det här. Vi gör olika lösningar, olika kommuner idag. Det är inte acceptabelt. Vi måste ha samma förhållningssätt i dom här frågorna. Därför måste vi ha nationell vägledning naturligtvis.
Reporter: Vad skulle du vilja säga till byalaget och deras krav och deras besvikelse att dom känner att inte får något stöd?
Ewa-Leena Johansson: Ja jag tycker det är jättetråkigt naturligtvis och där måste ju vi myndigheter liksom visa kanske mera så att säga vad vi egentligen gör att det pågår faktiskt en hel del så att säga och sen har vi ju som sagt ganska många som är inblandade och vi borde kanske ta ett gemensamt tag och åka dit allihopa och berätta vad som görs och varför vissa saker tar tid. Och viss myndighetsutövning tar tyvärr tid.
Reporter: Jag kan säga till dig att jag står precis utanför ert torp just nu
Ewald Scholer (Telefonare): Men gör du det?
Reporter: Ja och det är ett par tre bilar det är en husvagn och det är människor här som bor där
Ewald Scholer: Ja ja
Reporter: Hur känns det?
Ewald Scholer: Väldigt dåligt. Man kan gråta…
Ewald Scholer: Vi har tillbringat där 37 somrar och ingen har ifrågasatt att vi är att vi är ägare där
Ewald Scholer: Kan du tala om för mig hur det ser ut runt huset. Det är ganska så ovårdat eller hur
Reporter: Nja nu står de och sopar på marken utanför här med en sopborste, det hänger massa tvätt utanför..
Ewald Scholer: Gräset har dem säkert inte klippt
Sten-Ove Karlsson, den gamla socialdemokratiska kommunpolitikern, bor i bortre änden av parhuslängan och närmsta granne med eu-migranterna. Han vet snart inte vad han ska tro.
Sten Ove Karlsson: Jag vad ska man säga. jag säger så här: Jag tycker det mesta har krackelerat, hela Sverige har krackelerat, det finns ingen som tar tag i nånting. Och det är ju så vekt, ”ja det är inte vårat bord och det där kan vi inte ta”, Det är inte tag i nån som törs säga så att Pang Boom.
Reporter: Vad är det man ska säga då?
Sten Ove Karlsson: Ja du är ju tvungen att ta ett beslut och ha lite ”att så här får det inte gå till” utan det ska lallas runt och det ska pratas och det ska...jag tycker inte det är nåt rejält i dom större politikerna heller. Det är ju veligt allting
MALMÖ
Vi går in i lägret och vi fått tillåtelse av markägaren att filma. Jag förklarar också noga, eftersom jag tänker att dom kanske är misstänksamma mot journalister, vilka vi är, och syftet med vårt besök. Efter det så hälsar representanter för lägret oss välkomna och säger att vi kan gå in och filma och ställa våra frågor.
Silvia Redzep: Var gick han då?
Reporter: Jag inte. Här borta kanske.
Reporter: Får jag fråga. Hej jag heter Janne Josefsson på Sveriges television.
Silvia Redzep: Pratar romani
Reporter: Hur länge har ni bott här?
Silvia Redzep: (romani)
Silvia Redzep: Två månader
Reporter: Hur kommer det sig att du har bosatt dig här då. Är det ditt hus här?
Silvia Redzep: (romani)
Man: …
Silvia Redzep: Det är hans hus.
Reporter: Hur kommer det sig att du här, just här?
Silvia Redzep: (romani)
Silvia Redzep: …
Silvia Redzep: Det fanns inge annanstans, Jag måste ju kunna bo så här för att han ska kunna försörja mina barn.
Men när vi ställer frågor om nerskräpning och om vem som äger marken dom bor på då händer plötsligt något.
Reporter: Har du byggt detta…ursäkta
Man 2: My friend. Closed, interview closed
Reporter: Why?
Man 2: (börjar prata på rumänska)
Reporter: But what do you say interview closed i i interviewing him
Man 2: Closed closed
Kvinna: Yes but now i wait for people
Reporter: Who decided that it's closed
Man 2: Closed interview, finished, Stopp! Finish, finish, go!
Reporter: No we have the right…
Man 2: Go, go, go
Reporter: Whe have the right to be here.
Silvia Redzep: Ja han säger att, dem säger det att det har varit två tre reportrar här innan och dem har försökt göra en intervju här med oss men när det har visats på Tv så har dem sagt något annat och visat precis vad dem vill inte vad vi har förklarat eller vad vi säger
Jag förklarar att vi vill verkligen höra deras berättelse och vad dom tänker om all uppståndelse kring lägret. Men det hjälper inte.
Kvinna 2: What the problem is, what the problem is?
Kvinna: Go
Kvinna 2: *Pratar*, go go!
Reporter: Får jag fråga får jag fråga en sak?
Kvinna 2: Go, please go, go!
Reporter: Can i ask you
Kvinna 2: Go
Reporter: No take it easy
Kvinna: … (romani)
Reporter: Vad säger hon?
Silvia Redzep: Hon frågar var för har ni kommit hit för att kasta ut oss?
Reporter: Absolut inte. Absolut inte.
Kvinna: no god filmaria. Gypsie no godd filmaria…
Rado: When you will come here without paper from the owner of this land you can film everything you want
Reporter: Mm
Rado: Until then i can not let you film nothing,
Jag ringer upp markägaren juridiska ombud igen och ber honom skicka ett skriftligt tillstånd. För vi vill tillbaka och intervjua människorna i det idag förmodligen största lägret för EU-migranter i Sverige, med flera hundra personer boende.
Som alltså är upprättat på privat mark utan ägarens tillåtelse. Kommunen har blivit överöst av brev. Många förfasas över att en kåkstad har byggs upp i centrala Malmö . Andra menar att det skulle bli en humanitär katastrof om lägret skulle stängas.
Ett av klagomålen kommer från Malte Sahlgren. Han är chef för kyrkogårdsförvaltningen i Malmö.
Malte Sahlgren: Ja om vi tittar på kyrkogårdsbesökarna så är det så att det finns serviceplatser där man slänger avfall och kan ta vattenkannor till sin gravplatser. Oftast är där inga vattenkannor kvar och man använder dom här serviceplatserna för att tvätta på och slänga avfall. Och det tätar till våra brunnar och såna här saker. Det är ingen bara situation för oss.
Reporter: Du skriver också i brevet att dom gör sin toalett här.
Malte: Det är också vanlig jag. I buskaget i undanskymda platser och det är inte speciellt angenämt för våra medarbetade heller.
Sankt Pauli kyrkogård ligger bara ett hundratal meter från lägret. Kyrkogårdsarbetarna berättar att det inte bara är nedskräpning och avföring som besökare reagerar på.
Agneta: Det är ju också prostitutionen som pågår häruppe.
Reporter: Är det gatan intill här?
Agneta: Ja precis, dom har varit och håller till på kyrkogårdarna. Så när personalen kommer på måndagen så är det diverse saker dom får plocka upp efter dom.
Reporter: Det är kondomer och sånt du pratar om?
Agneta: Mm
Reporter: På kyrkogården?
Rebecka: Dom är ju kända för prostitution. Det flera gator som är avstängda på nattid. Och har vart det i flera år. Så det har alltid varit prostitution på gatorna här..
Reporter: Ja industrigatan är en känd gata sedan tidigare då
Rebecka: Ja precis. Men det har eskalerat nu sen i våras.
Rebecka: Så här är det bara buskage. Så när man är här bakom husen så syns man inte utifrån för att buskagen är så pass täta. Så dom has ju smugit in här i gattet så har dom hållit till här bakom. Så när personalen har gått hem för dagen så har ju dom sett när dom har kommit ut härifrån och då har dom ju ifrågasatt både till karlarna och till kvinnorna vad dom gör här och påtalat att det kanske inte är lämpligt och passande att..,.
Reporter: Att ha sex här…
Rebecka: Att ha sex här på kyrkogården.
Reporter: Du verkar ju vara en människa med empati, är du inte rädd för att det du säger uppfattas som om du är emot migranterna?
Rebecka: Jo, det finns ju alltid den rädsla och det r så det tolkas av många. Men jag säger det inte av elakhet mot immigranterna i lägret. För jag tycker att dom ska få leva ett drägligt liv precis som vi. Men dom behöver få bo på en plats där dom kan ha vatten och toaletter, där man kan tvätta sig och kan laga mat.
Rolf Olsson: Det är obehagligt.
Reporter: Vad ska man göra med lägret då?
Rolf Olsson: Med dom där?
Reporter: Ja
Rolf Olsson: Skicka tillbaka dom
Reporter: Har du ingen förståelse att dom bor där då?
Rolf Olsson: Nej det har jag inte. Icke ett dugg. Jag skulle…dom tillhör EU va. Och dom får ju, vi ger ju dom pengar till Rumänien. Det får ju skötas där hemma. Enligt min mening. Jag är väl ingen sån som begriper mig så mycket på dom, men jag tycker det är väldigt irriterande.
Markägaren har nu skickat oss ett skriftligt tillstånd att vi får filma. Vi går tillbaka till lägret för att få tag på den unge killen i svart t-shirt som vi pratade med förut.
Reporter: Och på svenska också.
Rado: Yeah
Reporter: Its okey now?
Rado: You can film. Its not my problem.
Han heter Rado Poeo, han är 26 år gammal och säger att han varit i Sverige i tre månader. Hans fru och åttamånaders bebis är kvar i Rumänien. Rado berättar att de flesta i lägret tigger, men själv arbetar han några dagar i veckan på ett bygge. Han är fullt medveten om att det är en olovlig bosättning.
Rado: Yeah we know that this is a private property and but what can we do, to stay were in the middle of the street? All the people from here have childrens and family in Romainia you think that i like to stay here? No i dont like.
Rado leder oss in i lägret för att visa oss hur det ser ut. Och när vi kommer då börjar folk att städa.
Rado: They came all the people said that we are we dont clean after us . They bring two or three toilets here but they never, they never clean this toilets
Reporter: You have three toilets there?
Rado: Yes three toilets there but its, see our people want to help but were can we put?
Container och dom bajamajor som står här, är hitställda på initiativ av solidaritetsgruppen som bildats för att stötta EU-migranterna.
Rado: You can not make your own necessity here if they dont come and clean not to clean but to take that necessities from there
Reporter: Why dont you clean it by yourself
Rado: With what?
Reporter: Soap
Rado: Do you see here any water. If i want to drink water i need to go a kilometre to the statoil gas station and clean
Rado: How can you clean if you dont have water
Reporter: But, What is all this garbage from
Rado: Our clothes, cartons
Reporter: From the people here?
Rado: Yeah from the people because there is four hundred people in this camp there are not ten people twenty. We are four hundred
Reporter: Four hundred people living here
Rado: Yeah
Reporter: Four hundred?
Rado: Yeah four hundred people live here in this camp .
Soporna och nedskräpningen är den största stötestenen för allmänhet och myndigheter.
Men då måste han först tömma lägret på folk, vilket har lett till en byråkratisk rundgång.
Polisen hänvisar till kronofogden. Men kronofogden kan inte avvisa någon utan att de känner till identiteten på alla. Och polisen vägrar hjälpa till att identifiera folk.
I april tog Miljöförvaltningen beslut att själva försöka avhysa migranterna.
Men dom stötte på motstånd.
Ur SVT Sydnytt, 27 april 2015: Av nedskräpning och hygienskäl hade Miljöförvaltningen i Malmö planerat att avvisa dom boende i lägret på industrigatan. En överklagan av en förening satte stopp för den händelsen, dom människor som hade samlats i lägret till stöd för dom boende var tydliga med vad om anser att kommunen måste göra:
Jonas Bjärby, aktivist: Malmö stad måste ta sitt ansvar i hemlöshetsproblematiken i staden för den ökar och blir värre och man kan inte bara köra runt folk från plats till plats.
I sin motivering skriver dom bland annat att: ”var och en av personerna i kretsen måste kunna identifieras”. Därmed stoppades avhysningen.
I bilder från lägret syns aktivisternas engagemang.
Youtubefilm: Möte med solidaritetsgruppen
Man med megafon: Vi är jätteglada att alla är samlade.
Man: Och vi uppskattar att ni har rent och fint i lägret och har byggt så fina kojor.
Man med megafon: Översätter..
Man: Vi hoppas att det ska komma till lösningar som är bättre. Man bör ha det bättre med absolut inte sämre.
Den person som varit mest involverad i allt det här är Andrea Hjärne Dalhammar, stadsjurist på Miljöförvaltningen. Hon menar att hon först och främst måste se att till att lagen gäller lika för alla.
Andrea Dalhammar: Vi har överträdelser av vår lagstiftning och det går inte att lösa på den fastigheten som vi ser det. Vi kan inte ställa krav på markägaren att denne ska anordna med sanitära faciliteter på en mark för ockupanter. Vi kan inte ställa krav på Malmö stad. Det är inte Malmö stads mark. Vi har ingen… och inte på de enskilda.
Enda alternativet är ju att se till att personerna avvisas från marken och att lägret stänger. För att lägret strider mot miljö och hälsolagstiftningen och det blir för stora olägenheter för omgivningen.
Reporter: Kan man då inte ställa dit sopcontainrar och flera, och flera toaletter och erbjuda dem vatten och?
Andrea Dalhammar: Nej det går inte för då skulle vi göra då skulle vi bryta mot lagen då skulle vi understödja en olaglig ockupation av mark.
Bilder på nätet visar hur Andrea Hjärne Dalhammar själv står i lägret för att informera dom boende om avhysningen.
Reporter: Men hur kände du dig när du gick in i området och fick se dem i ögonen och ska avhysa dem här fattiga människorna
Andrea Dalhammar: Ja det är naturligtvis svårt vi har väldigt många svåra ärenden
Reporter: Hur kände du dig?
Andrea Dalhammar: *Lång tystnad* Det var svårt att se dem i ögonen, att se deras ögon inte svårt att se dem i ögonen det var svårt att se deras ögon för jag ser att de har det svårt naturligtvis men jag vet alltså …
Reporter: Men var ärlig. Hur tänkte du?
Andrea Dalhammar: Det är svårt att uttrycka. Det är en jättejobbig situation naturligtvis. Men vi är ofta jobbiga situationer.
Reporter: But can you understand people neighbours here
Rado: Yes we understand
Reporter: Saying that we cant have this kind of
Rado: Yes we understand that and we know that it is not legal to make this kind of thing
Reporter: You understand it?
Rado: We understand it, all the people from here from this camp understand this
Reporter: You understand but?
Rado: What can we do? Where can we go? In front of the city hall? where?
Reporter: I just want to put it i one question, Dont you think when people in Sweden se this garbage and how you live here that the racists have right, gypsies people cant manage?
Kvinna: We are not gypsy people we are rome from roma
Rado: We are not animals we are also humans in Rumania we can not stay because in Rumania the salary for a month is 1500 kr. 1500 kr is nothing there. We want to make to keep the place clean and everything Okey, i told you we also make mistakes so we made mistakes we are not im not saying that we are perfect because we are not
Polisen i Malmö har legat lågt i den infekterade frågan om lägret. Jag frågar Polismästare Mats Karlsson varför hjälper polisen inte till med att identifiera de boende i lägret.
Mats Karlsson: Alltså det vi har svarat efter att ha stämt av med våra jurister, för när det här uppkom så var där ju många frågetecken och jag kan inte beordra min personal mina poliser till en tjänsteåtgärd om inte jag vet att jag har rätt att utföra den. Och det kollar vi upp ställer frågor vad som gäller kring identifiering i det syftet.
Och där fick vi beskedet att vi får inte identifiera i det syftet åt någon annan.
Reporter: Det är ju ändå en ockupation av privat mark?
Mats Karlsson: Ja dem tar ju hans mark i besittning, definitivt
Reporter: Och de kommer till ett land där polisen bara står och tittar på?
Mats Karlsson: Ja
Reporter: Men det blir ju ett moment 22
Mats Karlsson: Moment 22 definitivt
Reporter: Det blir ju det, det är ingen tvekan om det
Mats Karlsson: Det är inte hållbart den situation som vi har nu i samhället kring industrigatan den problematiken det är inte hållbart och där måste vi i samhället bestämma oss hur vill vi ha det
Reporter: Ni har varit där i något tillfälle vad gällde det då?
Mats Karlsson: Vi har biträtt länsstyrelsen som ville vara där och inspektera så att det inte finns djur som for illa och då hittade vi stöldgods i ett fordon där som vi tog hand om det är ett exempel
Reporter: Djur for illa men här är det människor som nästan far illa
Mats Karlsson: Ja men vi är skyldiga att biträda länsstyrelsen och det gjorde vi.
Dom flesta vi träffar, vare sig det är myndighetspersoner, aktivister, lokalbefolkning eller romer, så tycks man vara helt överens om en sak: systemet fungerar inte. Och ju mindre handlingskraft som samhället visar desto större tycks missnöjet och ibland hatet bli.
Men även bland solidaritetsgruppen är retoriken hård och kompromisslös. I överklagan jämställs hotet om avvisning till och med tortyr.
Johanna Nilsson: Det är klart att det är inhumant på samma sätt som Malmö stad använder miljöskäl, att man kallar människor för sopor att man kallar hemlösa för sopor att det är ett renhållningsproblem att det är miljöfarligt, det är också ganska radikalt att göra det
Reporter: Var någonstans har Malmös kommun kallat de här människorna för sopor?
Johanna Nilsson: Genom att använda miljöförvaltningen som skäl genom att använda överdrivna miljöskäl för att genomföra avhysningen
Reporter: Överdrivna?
Johanna Nilsson: Ja överdrivna.
Reporter: Vad gör ni om man försöker avhysa människor här då?
Johanna Nilsson: Kräver en alternativ plats som är bättre än detta som har sanitära förhållanden, vatten och möjlighet att laga mat.
Reporter: Men kan vi ta hand om alla fattiga i Europa som kommer hit och ger dem jobb och bostad?
Jonas Bjärby: Om om vi vi som i?
Reporter: Ja samhället du och jag skattebetalarna andra människor?
Jonas Bjärby: Om samhället kan ta hand om deras fattiga? Ja det hoppas jag verkligen för ett samhälle som inte kan ta hand om sina fattiga är inget samhälle som jag tycker är värt att leva i.
På andra platser i Sverige har ändå ett flertal läger tömts på folk och rivits, efter klagomål om sopor och nedskräpning.
Samma åsikt som solidaritetsgruppen gett uttryckt för har upphöjts till sanning i andra sammanhang, som här i SVT:s Kulturnyheterna:
Ur SVT:s Kulturnyheterna, 18 februari 2014: ”EU-medborgare som behandlas som sanitär olägenhet, drivs bort, människovärde som kränks. Vi känner igen bilderna från Frankrike och Italien bland annat. Nu ett faktum i Sverige 2014.”
Den 16 augusti i år håller Stefan Löfven sitt årliga sommartal. En del av talet ägnar han åt tiggeri och bosättningar.
”Jag anser att det enda rimliga målet för vårt samhälle är att absolut ingen tigger på våra gator. Nåt annat mål kan vi inte ha. Och det kräver ett kraftfullt agerande här och nu. Ett: Vi ska upprätthålla lag och ordning, det innebär att vi tillåter inte olovliga bosättningar oavsett om det är på allmän eller privat mark. Två….”
Stefan Löfven utlovar handlingskraft. Men istället har frågan landat som en bit glödande järn i knät på lokalpolitiker och tjänstemän runtom i landet.
Andrea Dalhammar: Nu ska Malmö hantera lägret och det är en kommunal fråga enligt statsministern. Men det finns ingen övergripande plan.
Det är där vi sitter. Och det är väldigt svårt och jag är bara en handläggare på kommunen och jag kan inte lösa det här stora problemet. Det går inte och jag kan inte….Vi kan inte lösa det för alla dem boende i det lägret, själva
Men vi har vår uppgift och vi anser att den är rätt den uppgiften. Vi anser att det är långsiktigt enda hållbara att göra för att alla inblandade. För att situationen nu om vi skulle gräva ner det här ärendet avsluta det och inte göra någonting. Lägga det längst ner i prioriteringsordningen och låtsas att det inte finns. Det är inte heller bra. Det är inte heller bra för de boende det är inte bra för någon.