Hur fick du idén till reportaget?
Ursprunget till ”Sopkriget” är ett telefonsamtal från en av de entreprenörer som förlorat sopor: Liselotte Lööf Entreprenad AB. De upplevde att det var ett problem att den upphandling de vunnit inte höll och att de förlorade pengar. Jag fick se de bevis de själva samlat in och förstod att det rörde sig om stora värden och stora mängder sopor.
Hur arbetade du – vilka arbetsmetoder använde du?
Vi fick tidigt tillgång till den research som Liselotte Lööf Entreprenad samlat in. Vi valde naturligtvis att först skaffa oss egen, oberoende förstahandsinformation om vad som hände.
Det har emellanåt varit ett riktigt deckararbete, där vi flera gånger har suttit timtal i bilar parkerade med utsikt över soprum både i mörka gränder och paradkvarter. Vi har själva kunnat se vilka som hämtat sopor och också försökt att dokumentera vilken slags sopor som bilarna tar.
Vi försökte också följa efter sopbilarna, men det var svårt att göra det utan att röja sig. Trafiken i Stockholm är inte så omfattande vid sextiden på morgonen att man kan undvika att synas. Lösningen med ”trackern”, för att följa soporna till slutstationen kom vi på först efter flera misslyckade försök att följa efter TÅV:s bilar.
Vi fick naturligtvis sätta oss in i lagstiftningen och i de regelverk som styr avfallshanteringen. Att det fanns en underliggande politisk strid om hushållssoporna visste vi inte när vi började. De avfallsutredningar som regeringen tillsatt 2007 och 2011 och en genomgång av remissvaren, visade att mysteriet med de försvunna soporna gav oss inblick i att striden kring innerestaurangernas sopor gällde något mycket större än bara några kvarter i Stockholm.
I kartläggningen av de entreprenörer som ägnar sig åt ”gråhämtning” samt av IL Recycling så tog vi utdrag från flera relevanta myndigheter. Det var bland annat så vi upptäckte att det saknades tillstånd för en del av TÅV:s bilar.
Vi kontaktade också ett drygt tiotal av Restas tidigare anställda för att få deras bild av händelseutvecklingen fram till konkursen 2010.
När reportaget väl var färdigt konstaterade jag och mina medarbetare Gustav Ågerstrand (foto) och Göran Gester (klipp) att framväxten av reportaget varit ovanligt dynamiskt. Från det att vi träffade Jesper de Ruvo och besökte IL Recycling var det mycket som hände och fångades i realtid vilket ställt särskilda krav på flexibilitet.
Vilka typer av källor använde du?
Mycket material och annan information fick vi från en av parterna i konflikten, nämligen Liselotte Lööf Entreprenad AB. Detta var naturligtvis ett problem och vi fick därför lägga mycket energi på att verifiera uppgifterna med egna, oberoende källor.
Vi begärde ut avtal och upphandlingsunderlag från Stockholm Vatten. Därifrån har vi också fått ta del av bilder som visar hur TÅV:s sopor kontrollerats och hur restaurangernas soprum sett ut när TÅV inte klarat av att tömma dem.
Vi gick igenom tidnings- och tv-arkiv.
Vi läste lagar och utredningar.
Vi hade kontakt med tidigare anställda både på TÅV och på Resta AB och pratade dessutom med källor inom Surfsverige, en förening där Jesper de Ruvo och hans tidigare affärspartner Christer Myhran, spelat stor roll.
Den viktigaste informationen har vi dock i just detta reportage kunnat skaffa genom att helt enkelt vara ute i verkligheten för att själva se hur den ser ut.