Den 3 mars 2015 kliver Sharmaki in på asylboendet Kroppefjäll. Han har lämnat Somalia bakom sig. Gjort resan över Medelhavet utan anhöriga. Och hamnat i Mellerud. Han säger att han är 14.
Merry Yosef: Ja, vi gick i samma klass. Och i samma buss. Vi bor tillsammans också i Kroppefjäll. Han är min bästa vän. Jag tycker om honom.
Frida: Kan du inte berätta om första gången du träffade Sharmaki?
Monika Pettersson: Vi satt på altan och så kom killarna cyklandes ner och så trillade de ju. Fick tvärstopp på cykeln. Så vi rusade ju dit och skulle se så att de inte hade skadat sig. Så det var första gången vi mötte Sharmaki.
Monika Pettersson bor i närheten av asylboendet, och rastar sin hund vid samma tider som Sharmaki går till och från skolan. Därför möts dom nästan varje dag. Monika, Merry och Samuel och Erica på skolan blir en del av Sharmakis nya vardag.
Samuel Andersson: Det var på gympan. Vi hade uppvärmning. Och så kom han upp och började springa bredvid mig. Och så började vi prata. Det första jag tänkte var – vilken trevlig kille.
Erica Sandberg: Och det första jag tänkte var – att han kommer att komma långt. Och så.
Sharmaki börjar i åttonde klass.
Anette Pahlén Johansson, lärare :
FRIDA: Vad tänkte du om hans ålder när han började?
Anette Pahlén Johansson: Ja, högst det som står, eller hans födelsesiffror. Att han var femton då… fjorton när han kom till oss och fyllde femton den hösten och ska fylla sexton i höst. Högst det. Han är liten. Liten till växten och lite barnslig.
FRIDA: För dig var det uppenbart att han var ett barn?
Anette Pahlén Johansson: Ja. Och för mina kolleger och för alla på skolan.
TJEJEN: Man såg det på han. Man kände det liksom.
KILLEN: Hans kroppsspråk och allting. Han var i ungefär samma ålder som mig.
Men om Sharmaki är barn eller vuxen, är inte säkert. Han registrerades nämligen som 18 i Italien efter flykten över Medelhavet.
Det är en tisdag i september 2013. Sharmaki kliver av flyktingbåten på ön Lampedusa tillsammans med sin smugglare.
Erika Johannesson: Har man ett trauma som man har med sig så kan det vara väldigt svårt att komma ihåg datum,, klockslag, exakta platser och så vidare. Men Sharmaki beskriver själv hur han har suttit inlåst i garderober, han har brännmärken på kroppen. Så det måste ha varit en fruktansvärd resa.
Erika Johannesson blev Sharmakis godeman i Sverige. Hon säger att hon försökt att ta reda på vad som egentligen hände – men ingen verkar kunna berätta hur det gick till när Sharmaki, registrerades som vuxen i Italien.
Om Sharmaki inte var 18 år när han kom i land på Lampedusa, utan 13, varför skulle han då ha registrerats som vuxen?
I Bryssel finns Rebecca O’Donnell. Hon är advokat och träffar både EU-kommissionen och parlamentet för att påverka i frågor som rör migration, asylprocesser och barns rättigheter.
Frida i telefon, från redaktionen:
children may be convinced the state that they are adults in the hope of receiving access to work and independent living conditions. Or the maybe forced by exploiters and traffickers to do so, so they can avoid stricter control and higher punishment under criminal law. So yes it is recognized that individuals may registered as adults even though they are children or may be forced to do so.
Från hamnen i Lampedusa, via Italien genom Europa och slutligen, Dalsland och Mellerud. Precis vid inlandsvägen och Vänerns strand tar flykten slut. Här flyttar Sharmaki in på asylboendet Kroppefjäll.
Lasse Johansson, platschef: Vi blir ju som extraföräldrar för honom och det blev ju att vi pratade väldigt mycket med honom på kvällarna och såg till att han mådde bra. Då upplever man ju också att det här var ju en pojke.
Klipp med Sharmaki:
Hej. Jag heter Sharmaki, jag kommer från Somalia. Jag är 15 år gammal, jag bor i Dals Rostock. Och jag talar somaliska och jag har min familj, som bor i Somalia.
Det är en vanlig dag på Rådaskolan i slutet av januari 2016. Sharmaki har tidigare sökt asyl men fått sin ansökan avvisad.
Migrationsverket har tagit hans fingeravtryck och sett att han redan finns registrerad i Italien och att han har fått tillfällig asyl där. Det betyder att Sharmaki ska skickas tillbaka dit.
Dessutom är ju Sharmaki enligt de italienska myndighetsdokumenten vuxen, så hans ålder skrevs upp med fem år.
Erika: Det blev en chock för honom. Och vi var alla, eller ja... både jag och Sharmaki och juristen väldigt förvånade över det som Migrationsverket förmedlade till Sharmaki för vi kände ju att ”det här kan inte stämma”.
Frida: Och vad innebar det här, att han skrevs upp?
Erika: I samband med att han skrevs upp så hände det ju – precis som för många andra när man hamnar i den situationen – väldigt mycket. Man blir ju av med sin gode man. Man förlorar ju liksom sin skola.
Erika Johannesson har redan ett år tidigare, via en jurist, bett att Migrationsverket ska göra en utredning av Sharmakis ålder, men fått nej eftersom han redan beviljats tillfällig asyl som vuxen i Italien.
Så Erika Johannesson tog Sharmaki till två läkare och en psykolog för att göra en åldersbedömning.
“Utifrån min bedömning är det sannolikt att 14 år, den ålder Sharmaki uppgivit, stämmer väl med hans beteende och hur han ser ut. (---) Han är tydligt en pojke i yngre tonåren, rädd, vilsen.”
Margit Möller, leg. läkare, specialist inom barn- och ungdomspsykiatri
“Således en ensamkommande flyktingpojke som till utseende och beteende bedöms ge ett minderårigt intryck. (---) Bedömningen utifrån den psykosociala anamnesen är att Sharmakis egen uppgift om sin ålder är mycket sannolik”
Alexis Gainza Solenzal, leg. psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin
Metoderna för åldersbedömning är kontroversiella. Barnläkare har tidigare kritiserat användningen av röntgen. Men idag, september 2016, har rättsmedicinalverket bestämt att röntgen av knän och tänder ska användas. Andra metoder saknar vetenskapligt stöd.
Den tredje specialisten som tar emot Sharmaki är Barbro Westerberg. Hon är överläkare på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, och specialist inom barnmedicin.
Barbro Westerberg: Jag pratade med honom och fick ett intryck av att han var ganska barnslig så. När jag frågade om skägg så satt han och tog på tolkens skägg och det gör man ju inte om man är en vuxen människa.
Barbro Westerberg gör en medicinsk undersökning av Sharmaki för att se om det är sannolikt att han är ett barn. Hon noterar längd, vikt, könsmognad, psykosocial mognad och fysisk mognad. Och gör en kroppslig och psykosocial bedömning av var i puberteten han befinner sig. Enligt en metod som kallas Tannerskalan kontrollerar hon också könsorganens utveckling. Om en person kommit in i puberteten finns det sen fyra stadier kvar i utvecklingen att bli vuxen.
Frida: Och hur långt bedömde du att han hade kommit i puberteten då?
Barbro Westerberg: Ja, 1-2, ja 2-3 kanske om det finns fyra stadier om det finns fyra stadier. Så mitt på nånstans
Frida: Och vad tänkte du om åldern då?
Barbro Westerberg: Att han inte kan vara 19-20 år. Om han inte har kommit längre.
“Med dessa tydliga tecken på ännu ej fullbordad pubertetsutveckling anses skelettåldersbedömning med röntgen inte nödvändig. (---) Min bedömning är att Sharmakis ålder och födelsedata stämmer med vad han uppger och att därmed 14 år anses sannolikt och inte alls 20 år.”
Barbro Westerberg sammanfattar den medicinska åldersbedömningen med att skriva
“Med dessa tydliga tecken på ännu ej fullbordad pubertetsutveckling anses skelettåldersbedömning med röntgen inte nödvändig. (---) Min bedömning är att Sharmakis ålder och födelsedata stämmer med vad han uppger och att därmed 14 år anses sannolikt och inte alls 20 år.”
Åldersbedömningarna skickas in till Migrationsverket tillsammans med en ansökan om att stoppa avvisningen.
Erika Johannesson: Det var ju en väldigt lång väntan i och med att det var en svår situation för Sharmaki. Så speciellt då för hans skull givetvis, så var det svårt. Vi hade ju verkligen hoppats på att vi skulle kunna göra nån skillnad, men när beskedet kom om att de inte tar nån som helst hänsyn till de här åldersintygen, då blev vi båda uppgivna.
Migrationsverket avvisar ansökan. Och skriver att de inte kan ta hänsyn till nya omständigheter i Sharmakis fall för att hans asylansökan aldrig prövats utan bara avvisats direkt, eftersom han redan har asyl i Italien.
Åldersbedömningarna som lämnats in, gör varken till eller från.
Intervju Barbro Westerberg:
FRIDA: Men om du ändå hade gjort en skelettröntgen till exempel, hade det inte varit ett starkare bevis att ha med en sån?
Barbro Westerberg: Ja, det är möjligt. Men av olika skäl så gjorde vi inte det. Utan vi tyckte att detta räckte. Men jag kan inte säga att det inte hade hjälpt. Visst.
FRIDA: Men nu med facit i hand ångrar du att du inte gjorde en skelettröntgen också?
Barbro Westerberg: Jag tror inte att Migrationsverket hade brytt sig om det.
Barbro Westerberg: Man gör så gott man kan och skriver efter de regler vi ska och tycker att jag har gjort verkligen en riktig, en noggrann bedömning av barnet och skrivit ner det, och sen får man höra efteråt att de säger att nej, det stämmer så som de har sagt, som i det här fallet Italien, då. Vad har de läst? Vi får ingen återkoppling på vad som gör att de bedömer vårt intyg som odugligt.
Om Migrationsverket anser att Sharmakis ålder och identitet blivit utredd i Italien, så vill jag se den utredningen. Men den finns inte med i de handlingar Migrationsverket skickat mig.
Frida: Hejsan, Det här var Frida Björk, Uppdrag granskning igen.
Frida: Jag undrar, det kan väl inte stämma att ni bara har det pappret där han finns registrerad och ett där det står att det att han lämnat fingeravtryck? Är det de handlingar som finns från Italien?
Handläggare: Det skulle ju kunna vara så…
Frida: Så det kan vara så att ni skriver i era beslut att man har en fullständig asylutredning som ska ha gjorts i Italien men det är inte säkert att ni har sett den?
Handläggare: Jo det måste vi ha gjort om vi har skrivit det?
Handläggaren ska kolla upp om det i Sharmakis akt kan finnas några fler dokument från Italien… och återkomma.
Det är den 12 maj 2016 och har gått nästan 20 månader sen Sharmaki kom till Sverige. Han har överklagat sitt avvisningsbeslut, upp i högsta instans, skickat in dokument som ska intyga att han är minderårig, men allt har avvisats.
Mellerud igen. En hund nosar vid en lyktstolpe.
Monica Pettersson: Jag träffade ju han med hunden som stannade till här och då sa han ju att ”Har du hört att de har vart och hämtat pojken däruppe?” Tidigt då på morgonen samma dag. Så det blev ju lite nästan chockat. Man trodde ju inte det.
Sharmaki ligger fortfarande och sover när det knackar på dörren. Det är tidig morgon och polisen har kommit till asylboendet.
Lasse Johansson, platschef: Ja, det var ju inte så speciellt roligt. Mina uppgifter var att visa dem var han bodde och så vidare och jag gjorde det och sen gick jag därifrån helt enkelt. Det var ju sorgset för alla oss här uppe givetvis. För vi har ju fäst oss vid Sharmaki. Och all min personal tog väldigt illa vid sig givetvis när han fick flytta härifrån eftersom han var en ensam liten pojke. I våra ögon.
Merry Yosef: På torsdag morgon gick jag från hans hus och knacka på hans dörr. Men det var ingen där. Jag trodde att han sover. Efter när jag kommer till skolan jag hörde två lärare att polisen kom för att ta Sharmaki och jag blev jätteledsen.
Om Migrationsverket tror att det finns risk att en person som ska avvisas tänker fly – låses personen in. Här, på förvaret Sagåsen utanför Göteborg, hamnar Sharmaki.
Ett barn får max sitta inlåst i 6 dygn. Men Migrationsverket har ju slagit fast att han är vuxen. Sharmaki sitter inlåst i tre veckor.
Natten före avvisningen ska genomföras tar Sharmaki en sladd på sitt rum och av den knyter han en snara och försöker ta sitt liv. Men personalen hittar honom.
Det första avvisningsförsöket ställs in.
Men tre veckor senare, den 3 juni 2016, står ett plan redo för start på Landvetter utanför Göteborg.
Det är ett specialchartrat plan som ska flyga enbart Sharmaki och dom tre eskortörerna som bevakar honom till Italien.
Varken Sharmakis kompisar eller lärare vet vad som hände med honom den dagen han lämnade Sverige.
Men det finns en detaljerad beskrivning av hur avvisningen gick till.
Anette Pahlén Johansson: Nej, det här är.. Jag vet inte riktigt hur bodycuff och spotthuva och rem hur det ser ut men för mig känns det som... övervåld.
Anette Pahlén Johansson: Att hantera honom på detta sätt.. Det här är ju förtvivlan. Sharmaki har ju slagits för sitt liv.
Body cuff är ett midjefängsel där man spänner fast händerna i handbojor vid höfterna. Det är Kriminalvården som sköter Migrationsverkets avvisningar och transportledaren skriver en rapport om resan.
Förhoppningsvis en lång paus. Långa bilder att ligga på.
“Vid hämtning på FF Sagåsen satt S i ett avskilt rum och hade klistervak av två personal, hade tidigare under natten besökt akut psyk på Östrasjukhuset för hot om att ta sitt liv och sa att han mådde dåligt och vill inte verkställas.”
“Min bedömning som har gjorts är att S inte skall skada varken sig själv eller andra på något sätt. Därför beslutade jag att Bodycuff skulle anbringas med en gång.
Planet är av modellen beech king air B350.
Precis när vi hade bordat S inne på planet satte han igång och sparkas, då sattes remmar på.”
Nu tar den svenska dokumentationen slut. Myndigheterna har gjort sitt.
Intervju Sharmaki, somaliska:
Polisen kom till mig och de sa ”Sharmaki nu ska du åka du. Kom.” Jag sa till dom att jag inte ville åka, att jag inte ville till Italien men de sa att jag måste med dom. Efter det började jag gråta, jag grät så mycket att jag tillslut började hosta. De sa till mig att sluta hosta, men jag hostade ju bara jag kan inte bara ”sluta”. Jag fortsatte och hosta och tillslut satte de en påse över huvudet. Och en människa som har påse över huvudet kan ju inte andas, den kvävs ju. Jag andades så konstigt, kunde knappt andas. Och sen var vi på väg mot flygplatsen.
Så står han där, i Milano, på Italiensk mark. Midjefängslet, huvan och remmen runt benen är borta och de tre eskortörerna återvänder till Sverige.
Flygplatsdörrarna skjuts upp. Sharmaki kliver ut på gatan. Han är nu helt ensam. Han sätter sig lutad mot väggen utanför flygplatsen. Med ansiktet begravt i armarna.
Sharmaki: Det är skrämmande när man ska till ett ställe där du inte känner någon, där du inte har släkt, ingen som oroar sig för dig. Jag vet inte var jag ska ta vägen här i Italien, vart jag ska bo hur jag ska klara mig.
En kille som just lämnat av en vän på flygplatsen ser Sharmaki och går fram och frågar hur han mår. Killen heter Tahdir. Nu hyr Sharmaki ett rum i hans lägenhet för pengar som Sharmakis före detta godeman samlat ihop i Sverige.
Tahdir jobbar natt och sover länge på dagarna. Det var en stundens ingivelse att ta med Sharmaki hem från flygplatsen och han vet inte hur länge han kan ha honom kvar.
S: Vill du ha mjölk i?
Andra killen: Lägg bara socker i.
S: Det är socker i redan.
Frida: Nu när du bor här, vad brukar du göra på dagarna?
Sharmaki: Det finns ingenting. Jag är här bara. Jag spelar på min mobil och ibland jag tittar på TV och ibland jag ligger på sängen och sådär.
Frida Har du lärt känna nån?
Sharmaki: Nej.
Jag väntar fortfarande på dokumenten som Migrationsverket hänvisar till. Den “fullständiga asylutredningen” som de säger att Sharmaki genomgått i Italien.
Den utredning som gör att Migrationsverket skriver upp Sharmakis ålder.
Frida: Sa du till dem i Italien att du var född -95?
Sharmaki: Nej
Frida: Inte?
Sharmaki: Nej
Frida: Varför tror du då att de har skrivit att du är född 95 om du inte har sagt det?
Sharmaki: Jag vet inte. Det är någon som skrivit, inte jag.
Frida: Men du kommer ihåg att du lämnade ditt fingeravtryck där?
Sharmaki: I Italien? Nej, jag vet inte om det var i Italien eller i ett annat land
Frida: Du vet inte vilket land du var i när du lämnade fingeravtryck?
Sharmaki: Ja.
Sharmaki har svårt att beskriva hur flykten gick till. Han minns båtar, havet, en buss han satt på. Men vilka länder han passerade vet han inte. När han första gången stiger i land i Italien, vet han inte ens att Italien är ett land.
Han kommer från en by i Somalia, och ett område där terrorgruppen Al Shabaab har starkt fäste.
Sharmaki säger att hans föräldrar ansåg att hans liv var i fara – så han flydde.
RING.
A: Hej! Sharmaki ringer mig.
S: Men hallå, åh, här är Albin.
A: Hallå!
S: Hej! Vad gör du?
A: Jag har nyss tränat.
S: Va?
A: Jag har nyss tränat.
S: Okej!
A: Spelat fotboll.
S: Haha
Sharmaki har fått tillfällig asyl i Italien, som kan förlängas efter fem år. För att få ett permanent uppehållstillstånd måste han kunna visa att han kan försörja sig.
Men Sharmaki drömmer bara om Mellerud.
Albin: Vad gör du?
Sharmaki: Ja, men ingenting. Här är min säng, kolla!
Albin: Mm
Sharmaki: Åh, kolla mig. Jag saknar dig bror.
Albin: Ja, jag saknar dig med.
Sharmaki: Mm
Sverige kommer antagligen att förbli en dröm för Sharmaki, men om han i alla fall kunde övertyga de italienska myndigheterna att han är under 18, så skulle han få tillgång till hjälp. Han skulle få börja skolan och få en god man som såg efter honom.
På den ideella organisationen Casa della Caritá som jobbar med flyktingfrågor finns Peppe Monetti. Han är juridisk rådgivare och väl insatt i fall som liknar Sharmakis.
Frida: Have you heard about cases where the smuggler says another age than the real one?
Peppe Monetti: Ja, jag känner till ett antal fall där folk antingen har skrivit ned en felaktig ålder, eller att de helt enkelt är minderåriga för att kunna röra sig fritt,
Men det händer också att polisen gör fel – så det finns ett antal exempel på det här.
Frida: So, do you think it's possible for Sharmarki to change his age here?
Peppe Monetti: Jag tror att det är möjligt. Det kommer inte vara enkelt eller gå snabbt, men det är möjligt.
Sharmaki avvisades från Sverige för att han redan beviljats asyl i Italien. Men om svenska myndigheter trott att han var ett barn och hade avvisat honom som det hade han inte lämnats ensam i Milano, utan han hade mötts av en god man, boende och skola.
Och han hade med stor sannolikhet inte lämnat Sverige med händerna i midjefängsel, benen bundna och med en huva över ansiktet.
Det är Kriminalvården som planerar och utför avvisningsresor. Det är sällan tvångsmedel används.
Intervju Kriminalvården:
Frida: Om det här hade varit ett barn, vad hade det inneburit?
Johan Mellbring: Vi har egentligen samma befogenheter. Men sen lyder vi under barnkonventionen och det betyder att vi ska ta extra hänsyn till barn under 18 år.
Frida: Så hade ni kunnat använda dom här tvångsmedlen eller inte?
Johan Mellbring: Ja, den möjligheten har vi, men det är fortfarande upp till den enskilda situationen och den bedömning som transportledaren står inför hur man ska agera. Så det finns inget som förbjuder oss att använda, men vi ska vara oerhört restriktiva.
Frida: Och om man säger att ni har möjlighet, hur ofta brukar ni använda tvångsmedel, när ni utvisar barn?
Johan Mellbring: Det jag har tittat på är när vi utvisat barn ensamma och inte när dom varit tillsammans med sin familj. Sen 2015 har vi 7 stycken ärenden under 18 år och då finns det inte någon fängselrapport i något av dom fallen.
Jag har fortfarande inte fått dokumenten jag väntar på från Migrationsverket. Den italienska utredning som Migrationsverket har som grund när de beslutar att Sharmaki är vuxen.
Migrationsverket skriver ju i sitt beslut att Italien gjort en fullständig asylutredning.
Telefonare Migrationsverket:
Frida: Vilket underlag är det som ni tagit del av från Italien som visar att Sharmaki är vuxen? Har du hittat nåt mer?
Handläggare: Nej, det har jag inte, utan det enda jag har sett är den dära som... det var väl bara en sida där som vi hade fått från Italien.
Frida: Och här finns ju ingen åldersutredning med överhuvudtaget från Italien i hans akt, som ni har tagit del av?
Handläggare: Nej, inget vad det verkar i varje fall, inget som finns i akten, så...
Frida: Kan det finnas nåt papper på nåt annat håll?
Handläggare: Alltså, allting som de har tagit med, som de har haft med som underlag i beslutet, ska ju finnas i akten, så... nej.
Frida: Men om man utvisar honom som vuxen också är det här det enda pappret som man grundar det på. hur kan man då veta att han är 21?
Handläggare: Ja precis, det är en sån fråga du får ta med de som tagit beslutet, för det har ju inte jag gjort och jag är inte insatt i ärendet.
Så får jag plötsligt, en sen kväll bara några dagar efter att jag lämnat Italien, ett samtal.
Telefonare med Peppe: Jag gick till polismyndigheten med Sharmaki efter att vi fått ett intyg, utfärdat av en svensk läkare, som bekräftar att han är en minderårig.
Allt gick väldigt snabbt eftersom Sverige är en del av EU och Italien ansåg att intyget var giltigt.
Och eftersom de hade Sharmaki framför sig förstod dem att han inte kan ha varit över 20 år gammal.
Så de utfärdade genast ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd med det korrekta födelsedatumet.
I två-tre dagar har han nu bott i ett hem, som inte är särskilt trevligt.
Men från och med i morgon kommer han att placeras i ett (community for minors) hem för ensamkommande barn, utanför Milano som jag vet är ett väldigt bra ställe, där han kan göra sådana saker som minderåriga borde göra, som att gå i skolan och sånt.
Migrationsverket förutsatte att den Italienska myndigheten hade gjort en åldersbedömning när de slog fast Sharmakis ålder. Men med det svenska läkarintyget gjorde Italien en ny bedömning. Den vuxne mannen blev ett barn igen.
Och i samma stund tas Sharmaki till ett boende för barn.
Men Mellerud är fortfarande lika långt borta.