Uppdrag granskning kunde den 6 april i år avslöja att Skatteverkets överdirektör Helena Dyrssen försökt ringa och varna sin före detta regeringskollega Frank Belfrage med anledning av den kartläggning Uppdrag granskning höll på att genomföra av obeskattade tillgångar utomlands. Samtalet godkändes av Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson.

– Jag känner Frank för vi har varit kollegor sedan tidigare. Jag gjorde den bedömningen att det kunde se snyggt ut om jag också hade berättat för honom att de uppgifterna har lämnats från Skatteverket på rätt sätt, sa överdirektör Helena Dyrssen till Uppdrag granskning när hon konfronterades med uppgifterna.

Ledningen får allvarlig kritik

Skatteverket gav efter SVT:s avslöjande tre utredare på Trafikverket i uppgift att utreda händelsen. Idag publicerades rapporten. Skatteverkets ledning får allvarlig kritik. Utredarna anser att ledningens agerande var felaktigt och att cheferna brustit i efterlevnaden av grundläggande värderingar.

”Helena Dyrssens telefonsamtal kan med utgångspunkt i detta anses som olämpligt. Ingemar Hansson bedömer att han hade möjlighet att stoppa samtalet, men gjorde inte det. IR (utredningen, UG:s anteckning) anser att verksledningen har gjort en felaktig bedömning och inte tagit ansvar för det förhållningssätt som Skatteverket ska upprätthålla. Verksledningen har inte varit en god förebild i detta fall.”

Skadat medarbetares förtroende

Utredarna menar att ledningens agerande har skadat många medarbetares förtroende för högsta ledningen och ser en risk att detta missnöje är utbrett i organisationen och att förtroendet hos allmänheten har påverkats.

”…verksledningens agerande har varit olämpligt i förhållande till vad som gäller för statstjänstemän i allmänhet och chefer/medarbetare inom Skatteverket. Helena Dyrssen har försökt genomföra samtalet och Ingemar Hansson har inte stoppat samtalet. Verksledningen har brustit i efterlevnad av de grundläggande värderingarna, Skatteverkets arbetsordning, policyer och riktlinjer inom Skatteverket. Dessa utgör i sin tur bland annat konkretiseringar av Regeringsformen och Förvaltningslagen men IR gör inte bedömningen att agerandet kan betraktas som ett lagbrott.”