Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Tog Kommunal verkligen fajten?

UPPDRAG GRANSKNING · Den 28 maj, efter fem veckors strejk och efter att ha sagt nej till flera medlarbud, vände plötsligt Kommunalarbetarförbundet och skrev under avtalet. Uppdrag gransknings Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson har rest genom Sverige för att ta reda på vad som egentligen hände när den största strejken någonsin bland offentliganställda plötsligt tog slut.

(Sändes 2003)

När strejken avblåstes sa Kommunals ordförande Ylva Thörn att kampen mot arbetsgivarna hade varit hård, men att avtalet innebar en seger för de offentliganställda. Men hur hård var kampen egenltigen, och hur stor var segern?

– Vi kunde inte förstå att det var sant, att vi gav upp en kamp vi just kommit igång med, berättar Esbjörn Enblom, styrelsemedlem i Kommunals sektion 3 i Gävle, som tror att detta var deras sista chans att få upp lönerna. Men det gled oss ur händerna, säger han.

Esbjörn Enbloms bild av vad som hände rimmar illa med Ylva Thörns. Hon talar om starkt fackligt engagemang medan medlemmarna bojkottar mötena. Till ett fackligt möte i oktober i Gävles Folkets hus var 1200 medlemmar kallade. Inte en enda dök upp.

– Jag funderar också på att lägga av. Man får ju skämmas inför arbetskamraterna, de undrar ju vad vi håller på med, säger han.

Kraven som förhandlades bort
Det tidigare avtalet löpte i tre år och skulle i år gett 3,5 procents löneökning i genomsnitt. Det sista medlarbudet innan strejken var på 3,85 procent i år. Det tackade Kommunal nej till, men efter fem veckors strejk godkände förbundet ett bud på 3,95 procents höjning i år, men bara 2,45 procents höjning nästa år.

Vinsten för en genomsnittlig kommunalarbetare blir i år, före skatt, 72 kronor mer i månaden i jämförelse med det avtal man sa upp.
I förhållande till det medlarbud som gavs innan strejken är det 16 kronor mer i månaden. Så långt ingen stor seger kanske, men vad vann man i övrigt?

Kommunals krav inför förhandlingarna var ett ettårigt avtal, att löneökningen skulle vara lika för alla medlemmar och att alla skulle garanteras en höjning. Men i det avtal som kom att godkännas hade istället arbetsgivarna fått igenom sina krav på ett tvåårigt avtal, på en skillnad i löneökningen mellan vårdpersonal och övriga yrkesgrupper samt att alla inte var garanterade en höjning. Arbetsgivarna var nöjda, men kanske borde inte Kommunal varit det.

– Om jag skulle varit med i Kommunal tror jag personligen att jag skulle känt mig lite lurad idag, säger en representant för arbetsgivarna, kommunalrådet i Bollnäs, Evy Degerman (c).

Strejkade sig till sämre avtal
– Det är tyst i leden, vilket dels kan bero på solidaritet gentemot förbundet. Men det kan också bero på att medlemmarna ännu inte förstått vad avtalet gav, säger en annan representant för arbetsgivarna, förhandlingschefen i Uddevalla kommun Eric Hietala.

För de prioriterade grupperna, personal inom vård och omsorg innebar avtalet ändå en liten löneökning. De riktiga förlorarna var de med absolut sämst löner, som till exempel städerskor eller ekonomiassistenter. De strejkade sig till och med till ett sämre avtal än det de hade innan.

– Vi är besvikna på strejken, vi har inte tjänat någonting på det. Alla ställde upp och så blir resultatet det här, det är värdelöst, säger Laila Kihlstedt, styrelsemedlem i Gävles sektion 3 som själv tillhör en av de prioriterade i avtalet, men som hellre såg att alla gynnades lika.

Flera av de många fackligt aktiva som Uppdrag granskning talat med betonar att den verkliga segern i avtalet var höjningen av de lägsta lönerna till 13000 i år och till 14000 nästa år. Det är en förbättring som påstås gynna stora grupper inom Kommunal, närmare bestämt 65 000 medlemmar enligt uppgifter företrädare för kommunal sprider. Och som därmed borde innebära stora kostnader och förluster för arbetsgivarna. Men vid en närmare granskning visar sig att inte heller detta kan liknas vid någon seger.

Oklart vilka som gynnas
Uppdrag granskning har gått igenom alla landsting och kommuner för att se hur många medlemmar i kommunal som verkligen tjänar på den nya lägstalönen på 13.000 kronor. Med alla fast anställda, vikarier och timanställda är det 1350 personer en siffra som senare motvilligt bekräftas av Kommunals egna utredningsavdelning. Räknar man bort vikarier och timanställda är det totalt 122 fast anställda personer som gynnas.

Räknar man på samtliga anställda inom kommunerna d.v.s. även dom som inte är medlemmar i kommunal finns det finns ytterligare en grupp som gynnas av den nya lägstalönen, timanställda som inte är med i facket och som har en låg tjänstgöringsgrad på cirka 35 procent. Det rör sig om cirka 5000 personer i Sverige. För de flesta av dessa rör det sig om cirka 90 kronor mer i månaden.

– Vad säger du? utbrister Helena Öhrfeldt, ordförande i Kommunals sektion 2 i Bengtsfors när Uppdrag gransknings reporter presenterar siffran för henne.

– Man vill ju inte bli förd bakom ljuset av sina egna, det är ju hemskt! säger hon.

Nästa år höjs de lägsta lönerna till 14000, något som tycks vara ett ännu större luftslott. För att beröras av höjningen krävs det ett års sammanhängande anställning i yrket och relevant gymnasieutbildning, men Uppdrag gransknings genomgång visar att troligen inte en enda medlem uppfyller det kriteriet.

När Uppdrag granskning konfronterade Kommunal med den uppgiften lovade förbundet att återkomma med ett exempel på en person som kommer gynnas och gav namnet på en behandlingsassistent i Uppsala. Det visade sig bara att hon inte tjänade 13900 som förbundet angivit, utan 14500, och därför inte heller berörs. Den stora segern gentemot arbetsgivarna visade sig alltså vara lätt för dem att leva upp till.

Löfte och LO-avtal försvårade förhandlingar
Men var strejken då verkligen nödvändig, när den ändå inte gav mer? Enligt före detta avtalsombudsmannen Janne Sjölin, arkitekten bakom Kommunals tidigare avtalsrörelser, gav statsminister Göran Persson Kommunals ledning inget annat val. I valkampanjen inför valet 2002 lovade han att höja lönerna för personal inom vården. Janne Sjölin menar att just detta starkt påverkade Kommunals handlingsutrymme.

Janne Sjölin. Foto: SVT– Göran Persson kan inte framstå som mer generös än Ylva Thörn. Om någon annan utagerar på det här sättet minskar förhandlingsutrymmet för förbundet. Det har en enorm betydelse, säger Janne Sjölin.

Varför skrev Kommunal då på avtalet och varför avslutades strejken? Den officiella förklaringen är att motståndet från arbetsgivarna var hårt, att det folkliga stödet svek och att sommaren närmade sig. Men vi kan visa att det fanns helt andra skäl.

Arbetsgivarnas motstånd var hårt, men till och med inom de egna leden brast stödet när LO:s styrelse förklarade sig vara emot Kommunals krav. Detta med hänvisning till en tidigare överenskommelse mellan LO-förbunden som fattades under hösten 2000. Då skrev alla LO-förbund under en samordning av lönebildningen, inklusive Kommunal, där alla förband sig till att hålla lönekraven nere.

De nya krav som Kommunal nu drev blev därmed ett brott mot den överenskommelsen. Att ge efter för Kommunals krav hade inneburit risk för att behöva kompensera andra grupper, menar LO:s ordförande Vanja Lundby Wedin.

– Vi har ett större uppdrag som handlar om att se till att alla grupper får en reell löneökning som samtidigt inte äventyrar sysselsättningen, säger hon.

Ordförande för Handelsanställdas förbund, Ninel Jansson, hävdar att Ylva Thörn redan från början visste att hon inte skulle få igenom kraven på 5,5 procent, det hade man redan diskuterat på ett av LO:s ledningsmöten. Taket enligt samordningen låg på 4 procent, och det var också där förhandlingarna stannade.

– Alla visste att de inte skulle få igenom sina krav, de visste Kommunal också, säger hon.

Janne Sjölin säger att Kommunal, utan stöd från de övriga fackförbunden, omöjligen kunde ha vunnit kampen. Istället gav detta en signal om att arbetsgivarna inte behövde ta så allvarligt på kraven.

– LO-familjen höll inte ihop och enligt min uppfattning blev det helt avgörande, säger han.

Plötsligt slut förvirrade
Även trycket från regeringen ökade när Göran Persson på fredagen den 23 maj varnar Kommunal för att driva lönekrav som i förlängningen leder till en orimlig löneutveckling. På måndagen därefter meddelade förbundsordförande Ylva Thörn att man var beredd att förhandla och på onsdagen den 28:e var strejken över.

Trots att såväl arbetsgivarna, fackförbunden som regeringen uttalat sig emot Kommunals krav, hävdar Ylva Thörn bestämt att hon aldrig under förhandlingarna utsattes för några som helst påtryckningar, vare sig från arbetsgivare, från andra fackförbund eller från regeringen.

Kampen var över, men ute i landet var förvirringen stor, såväl bland arbetsgivare som bland medlemmar. Kämparandan förbyttes i tystnad och likgiltighet, många tappade tron på förbundet.

– Jag kände kämparglöd och framtidstro på att det skulle bli ändring. Jag trodde att det skulle bli vår tur nu, säger Maria Blixt som var en av de som engagerade sig i strejken i Borlänge.

Hon tyckte inte att det gav någonting och tänker nu lägga sitt fackliga engagemang på hyllan. Hon har också bestämt sig för att säga upp sig från sitt arbete inom äldreomsorgen, ett arbete som hon älskar men som hon har svårt att försörja sig på eftersom hon också är ensamstående med barn.

– Jag tänker inte gå och slava för ingenting, säger hon.

REPORTER: Janne Josefsson
RESEARCH: Lars-Göran Svensson
FOTO: Rune bergström och bilder ur SVT Arkiv
REDIGERING: Torkel Wennman

Text: Teresa Skeppholm

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer