Vad händer när ett svenskt företag flyttar sin svenska fabrik utomlands.
Vad sker med de rättigheter som människor har kämpat för i generationer här hemma. Som rimliga löner som det går att leva på och rätten att organisera sig fackligt. Och vem tar på sig ansvaret för de utländska arbetare som ska hålla de svenska varumärkena vid liv.
Kavatanställd: Fyrahundrasjuttio, fyrahundraåttio sådär... mark är lönen…Så jag får jobba i en månad för ett par skor, så blir det alltså!
Vad innebär det egentligen att köpa svenskt idag? Svenska Kavatskor för barn kan kosta över 1000 svenska kronor. Och mina egna skor från samma märke har jag betalat det dubbla för.
Reporter: Du har sådana Kavat skor.
Man. Ja precis
Reporter: Vad är? Varför köpte du dom?
Man: Det får du nog fråga min sambo om, men vi har varit väldigt nöjda med Kavat skor tidigare med vårt andra barn där.
Reporter: Spelar det roll att det liksom är ett svenskt märke? Du får springa om du vill.
Man: Nej jag tar henne alldeles strax. Ja men det gör det faktiskt delvis det tycker jag ändå.
Reporter: Vad har ni för skor?
Kvinna: Vi har Kavat, för Kavat stövlar.
Reporter: Varför valde ni Kavat?
Kvinna: För att jag läste om dom, så här bäst i test eller vad man ska säga...Men jag tror mycket av deras skor är tillverkade i Sverige.
Reporter: Varför valde du just dom...oops?
Kvinna: Nej men jag har hört och läst jättebra om dem så att.
Reporter: Vet du var dom är tillverkade någonstans?
Kvinna: Nej inte vart i Sverige men att de är svenska vet jag.
Reporter: Svensktillverkade?
Kvinna: Ja, absolut.
Kavat säljer sina produkter med det svenska, men det var flera år sedan skorna producerades på den gamla fabriken i Kumla. I dag utförs det svenska hantverket på en svensk fabrik – i Bosnien.
SVT Tvärsnytt 2013
Nyhetsuppläsare: Men vi börjar med att skofabriken Kavat i Kumla flyttar hela sin produktion till Bosnien och därmed så försvinner en av få svenska tillverkarna av skor. De 13 anställda i fabriken kommer att varslas och samtal har inletts med facket. Kumla var under 1900-talet en av de orter där flest skor producerades i hela Sverige.
Arkivbilder Kumla (SVT Arkivbilder Kumla)
Kavat är ett svenskt företag med gamla anor. Verksamheten startades 1945 av Ragnar Karlsson, och än idag är det hans ledord som är varumärkets löfte.
“Ingen jävla skit”
Det har nu gått nio år sedan Kavat flyttade från Kumla, men huvudkontoret finns fortfarande kvar här. För VD:n Magnus Ericson var Bosnien på många sätt ett självklart val när man skulle flytta verksamheten, eftersom det fanns ett speciellt band mellan Kavat och Bosnien.
Magnus Ericson, VD Skofabriken Kavat: Jag älskar ju det landet. Framför allt fanns det en koppling till dom femtedelen som jobbade på Kavat i Kumla i början av 00-talet. Dom kom från Bosnien.
Magnus Ericson: Jag har ju själv vuxit upp i Alingsås och där har vi.. jag har ju vuxit upp, spelat fotboll med många killar som kom som barn eller föddes i Sverige av arbetskraftsimmigranter på 60, 70 talet, det var ju kompisar. Jag har ju väldigt nära relation till ex-Jugoslavien så jag förstod ju själv inte dom här.. att det blev ett krig där. Det kunde man ju liksom inte fatta.
SVT Nyheter 1992
Nyhetsuppläsare: Bosniens huvudstad Sarajevo skakades under natten till idag och i morse av hårda strider. Intensiv beskjutning förekom i de äldsta stadsdelarna.
Kvinna: Vi har fått en chock vi aldrig glömmer. Vi var ju de bästa vänner med serber och kroater, vi var som släktingar och ingen trodde att något sådant här kunde hända. Jag önskar inte ens min värsta fiende det som vi varit med om. Det är skamligt.
Nyhetsuppläsare: Och nu har också de första asylsökande från det krigsdrabbade Bosnien börjat komma.
Man: Läget är mycket spänt, människor dödas, och man skjuter i olika delar av Bosnien.
Magnus Ericson: Och det är ju inte bara Kavat utan här får ju hela samhället, hela samfundet, det är EU, det är liksom vi som goda medborgare i hela, hela världen måste hjälpa till när det är.. när det går fel och går snett. Och det har det gjort i Bosnien.
Enligt Kavat handlade Bosnienflytten om något mycket större än att bara flytta en fabrik. Kavat flyttade ner med svenska värderingar och svenska rättigheter och en svensk syn på arbetsrätt. Bosnien skulle inte bara få en fabrik, de skulle få en del av ett modernt Sverige.
Magnus Ericson: Vi har en fantastisk anläggning i Bosnien, som vi är väldigt, väldigt stolta över. Ja alltså, våra värderingar är ju solklara och vi följer dom lagar och regler som gäller i Bosnien. Vi betalar löner som är över minimilöner och vi försöker göra vårt bästa för att vara en bra arbetsgivare.
Till direktör i Bosnien utsågs Smail Sabic, som hade jobbat för Kavat i Kumla. Här hälsar han på Federationens premiärminister Fadil Novalić. Så här visar Kavat upp sin Bosniensatsning.
Nyhetsuppläsare: I torsdags öppnades i Novi Travnik en filial till den svenska skotillverkaren Kavat, som tillsammans med filialen som öppnades år 2009 i Travnik kommer att anställa fler än 150 arbetare.
Att Kavats svenska fabrik låg i Bosnien verkade mer vara en geografisk detalj. Fabriken skulle fortfarande vara svensk med svenska ägare och den svenska flaggan i topp.
/Skylt: Kavat inviger sin nya fabrik i Bosnien 2017/
Magnus Ericson: Erfarenheterna är väldigt positiva, vi har haft en god start. Och under nittiotalet tog vårt företag emot och anställde många flyktingar från Bosnien- Hercegovina.
Fadil Novalić, premiärminister, federationen för Bosnien-Hercegovina:
Jag talade också med den svenska ägaren, Ericson. Han sa: ”Jag har varit i Bulgarien, jag har varit i Rumänien, och ingenstans finns det så här lämpliga arbetstagare.”
Kavat fick stöd för sitt svenska projekt i Bosnien-Hercegovina från olika håll.
Också biståndspengar från Sida för att Kavat skulle etablera sig i Bosnien och överföra svensk arbetsrätt och svensk arbetsetik, till gagn för de bosniska arbetarna.
2018 är Sveriges Radio nere i Bosnien och gör ett besök på fabriken.
Skylt: Ur Sveriges Radio 2018
Radioreporter: Där inne i fabriksbullret tillverkas 1100 per skor om dan, packas och skickas till länder som Sverige, Tyskland och Japan.
Smail Sabic: “Jag ville det bygga utav den bästa från den svenska kulturen, och arbetslivet och göra en fin kombination.
Radioreporter: Så därför har de anställda här på fabriken bättre betalt än genomsnittet i Bosnien och Hercegovina, och 4 veckors betald semester varje år.
Radioreporter: Nere på fabriksgolvet går han runt bland maskinerna och småpratar med de anställda.
Smail Sabic: Vi är som en enda stor familj här.
Reporter: “Vi är som en enda stor familj här” säger Smail Sabic och lyser av stolthet
En svensk fabrik i Bosnien beskrivs som en framgångssaga i Sverige.
Men 2019 rapporterade bosnisk media om en strejk bland arbetarna.
Till Dagens Nyheter sa Kavats svenska VD att allt handlade om ett missförstånd, och att “man kanske har ett hetsigare humör där nere än vad vi har i Sverige.”
Magnus Ericson: Ja det var ingen bra kommentar. Det är ingen kommentar jag är stolt över.
Magnus Ericson: Man påstod att vi inte betalar, skulle betala övertid. Vilket var ett missförstånd. Vi har alltid betalat all övertid och gjort allt som krävs. Så att, och då när detta hände då var halva eller ja det var en del av arbetsstyrkan som gick ut, sen vet vi inte hur många som gick ut för att ”röka”.
Reporter: Bara så jag förstår dig rätt, du menar att att strejken skulle kunna ha varit ingen strejk, utan att dom bara var ute o rökte?
Magnus Ericson: Nej nej, men det var ett missförstånd. Ett par timmar senare så var alla igång och jobbade som vanligt.
Handlade strejken bara om ett missförstånd, eller fanns det annat som låg bakom. Vi har fått ett tips om att vi borde granska den svenska drömfabriken i Bosnien. Att det ska finnas problem, men också en rädsla bland de anställda att uttrycka kritiken öppet.
Vi bestämmer oss för att åka ner för att försöka prata med folk på plats. Och när vi kommer till Bosnien förstår vi att det kommer att vara svårt att närma sig arbetare på fabriken.
Armin Šestić, projektledare Zora: The position of Bosnia-Herzegovina workers in textile and footwear industry is really terrible. They’re afraid to talk, They don’t go out in the streets, they’re afraid for their jobs, they don’t want to speak publicly. It's really, really hard for them.
Armin Šestić arbetar som projektledare för en organisation som kartlägger arbetares rättigheter inom textil och skinnindustrin.
Armin Šestić: Those are small cities, small companies. So it’s.. everybody knows everybody. Everybody is connected. You know if I say something against my employer and etc etc my cousin, and my uncle will be fired because several people are, are connected in that factory, so everybody is silent.
Man: Hallå
Reporter: Hej god morgon, det är Ermin.
Vi tar hjälp av en bosnisk journalist för att ändå försöka komma i kontakt med personer som arbetar på Kavatfabriken. Men det är svårt. Många arbetare har extrajobb – efter arbetstid – för att få ekonomin att gå runt. Intervjuerna måste helst ske på annan plats, en bit bort från hemmet, så att arbetarna kan vara anonyma. Det gör ingen skillnad att vi kan ge ersättning för förlorad arbetsinkomst om man avsätter tid för intervjuer. Många av de vi kommer i kontakt med säger att de är rädda för att förlora sina jobb om de ställer upp.
Man: Kan inte prata om det så Gud hjälper mig. Det finns folk där uppe.
Staden Travnik är känd för sin sko och textilproduktion. För att få en större förståelse för arbetsvillkoren här i Bosnien så ställer vi oss utanför en av fabrikerna i staden när skiftet slutar för dagen.
Reporter: Kan vi ställa en fråga, snälla, svensk TV. Vi gör ett reportage om läder och textil-industrin. Har du tid?
Kvinnor: Vi jobbar inte här
Arbetare: Ingen kommer ge dig direkt information. Han får inte. Han kommer att få sparken.
Kvinna: Visst, men utan kamera
Reporter: Ja, det går utan kamera
Reporter: Vad har ni hört om Kavat. Är det ett bra företag eller?
Kvinna1: När det gäller skor ja, men inte när det gäller arbete ..
Kvinna2: Det finns inget hopp. Lönen är på 500-600 KM som inte är något hopp. 300 euro. Det är ingen lön. Hur är det möjligt att leva på 300 euro det vet jag inte. Man hankar sig fram med krediter till lönen kommer, då betalar man skulden och tar ett nytt lån, man sjunker bara.
En annan kvinna som vi pratar med säger att hon och hennes man till slut inte såg någon utväg. Nu har hennes man åkt utomlands för att kunna skicka hem pengar.
Kvinna 3: I mitt fall åkte min man till Kroatien för två månader sedan. Ingen skulle lämna. Det är svårt att stå ut med det, vi har små barn, att leva åtskilda. Det smärtar.
Utåt sett är Kavat ett företag med hög svansföring i etiska frågor. I årsredovisningarna stoltserar företaget med FN:s globala mål, och de rättigheter som Kavats arbetare har.
”Kavat är kollektivavtalsanslutet och jobbar aktivt för att skapa en bra arbetsmiljö och god kamratanda.”
“Anständiga arbetsvillkor för anställda på Kavat”
“Kavat jobbar aktivt med att ge anställda och samarbetspartners samma möjligheter, oavsett kön, sexuell läggning, nationalitet, religion, funktionsvariation eller etnicitet.”
från Årsredovisning 2020
Vi vet att det svenska fackförbundet Unionen kontaktade Kavat efter strejken 2019. Och då upplevde kontakten som positiv.
Zlatibor Kojčić , ordförande, fackförbundet textil och skor:
Jag vet inte hur det är de arbetar, men jag vet att de inte tillåter att det bildas fack. Trots att det enligt vår arbetslagstiftning är så, att varje arbetsgivare som inte tillåter att det bildas fack, begår ett regel- och lagbrott.
De hade för ungefär tre år sedan en strejk – men vi kunde inte hjälpa dem, därför att de inte hade bildat ett fack.
Zlatibor Kojčić: Jag vet bara att vi ett par gånger skickat brev till dem, nu sista gången, det här ska jag ge er.
I det senaste brevet som har skickats till Kavat i november 2021 kan man läsa;
Till
direktörerna.
Bäste,
Den senaste tiden har ett större antal arbetare hört av sig till oss och meddelat att de önskar bli medlemmar i Fackförbundet för textil, skinn, skor och gummi i Federation Bosnien & Hercegovina. /..../ lagen tillåter att arbetare organiserar sig, därför måste vi varna er att det strider mot lagen att hindra dem från att göra det.
Vi hoppas att ni kommer att svara oss snart på detta brev så att vi kan börja samarbeta.
Med
aktning,
ordförande
Kojčić Zlatibor
Så hör plötsligt en person av sig till vår bosniska kollega. Till skillnad från de andra arbetarna som vi har varit i kontakt med säger han att han inte är rädd men han vill vara anonym. Och hans röst är utbytt.
“Deni”, Kavatanställd: Kavat är en av största firmorna här. När det gäller Kavat är utrustningen bra, allt är OK. Maskinerna är nya, direktör och personal verkligen all heder åt honom. De är alltid på arbetarnas sida och så är det. Kavat gör utbetalningar i tid. Varje övertid, lördag, varje söndag om man jobbar får man betalt. Det är som det ska.
Och vi får till och med presenter, skor. De är verkligen tillmötesgående mot arbetarna.
Det är tydligt att mannen som vi intervjuar känner en stark lojalitet och tacksamhet mot företaget Kavat. Vi frågar honom om hur hans arbetssituation ser ut, mer konkret.
Reporter: Vad har ni för lön på Kavat?
“Deni”, Kavatanställd: Asch lönen är inte något (att ha) Vi får 650 samt varm måltid och det är allt. Du kanske har ett extrajobb efter arbetstiden eller om du har nån bit mark där du odlar nåt. Det är på det sättet folk överlever, men det är utomordentligt svårt.
Enligt mannen blir lönen cirka 3300 kronor varje månad om han också jobbar övertid.
Av dem vi talar med under det här reportaget är den här mannen den enda som får ersättning av oss för förlorad arbetsinkomst.
Men nu händer det plötsligt saker.
Reporter: Hey
Reporter: Ah, hi. Ah, eh. Two more cancellations. Eh...
Reporter: I am not surprised. Cause I just received a phone call from the Kavat factory. One of their middlemanagers called Ado, just called me and...
Reporter: ...you got a phone call from
Reporter. He called you right now?
Reporter: Yeah
Reporter: Yes, he called me just 5 minutes ago
Reporter: How did he get your number
Reporter: Basically he just heard from his employees, that I had contacted many of Kavat-workers, and apparently some of the workers said to the guy, that somebody is interested in talking to them, so he said there is no need to go around to talk to my employees, you can come to the company directly.
Kavat vill att vi ska komma till fabriken, för att prata med arbetarna där.
Vi tackar ja till inbjudan, eftersom vi gärna vill komma i kontakt med Kavats direktör Smail Sabic. Samtidigt känns det viktigare än någonsin att vi får prata med arbetare utanför fabriken – i en miljö där de känner sig trygga.
Vi har fått ett tips om en kvinna som har arbetat på fabriken tidigare, och hon går med på att träffa oss. Vi kommer också i kontakt med en man som arbetar på Kavat idag. Han har tidigare varit tveksam till medverkan, men ändrar sig nu. Han känner att någon måste våga berätta om hur det är.
Eftersom mannen fortfarande arbetar på fabriken har vi bytt ut hans röst.
“Admir”, Kavatanställd: Det är rent. På vintrarna är det varmt. Toaletterna är välskötta. Absolut. Vi vill ju alla arbeta. Men när alltsammans är så lite betalt.
Och vi har alltså ingen som företräder arbetarna, utan det är bara, det som de säger, det gäller. Vare sig du gillar det eller inte. Du vet var dörren finns typ.
Jag frågar om strejken 2019. Vad säger de om den svenska VD:ns förklaring - att allt berodde på ett missförstånd, och kanske också ett hetsigare temperament.
“Admir”, Kavatanställd: Men sådana är vi inte. Det skulle jag vilja hälsa honom. Om han hör detta. Att vi är väldigt bra människor, och rättskaffens människor. Och att vi arbetar hederligt. Så han borde betala oss hederligt. Och jag skulle fråga honom hur han skulle klara sig på 470 mark i en månad.
Enligt mannen utlöstes strejken av att en kvinnlig arbetsledare gick ut i fabriken och sa att alla skulle bli tvungna att arbeta över gratis, om man ville behålla jobbet.
”Admir”, Kavatanställd: Hon gick ut framför oss arbetare och sa: ni ska jobba övertid gratis åt mig i en månads tid, Och hon säger: det blir obetalt, och ni stannar. Den som gillar det, får gilla det. Den som inte gillar det har dörren där. Vi vände oss om allihop och gick till dörren. Så, så var det.
Jag vet inte hur det kom sig att vi var eniga då. Kanske typ tio personer inte var det, men vi alla gick ut och sa: det här gör vi inte.
“Vanja”, tidigare Kavatanställd: Smail Sabic kom dit. Han ville inte prata med oss utomhus, utan sa att vi skulle gå in allihopa, i fabriken. Och där började han med en gång hota oss. Han sa att han inte har förtjänat det här. Så, typ, vi kommer få betalt, sju mark för två timmar. Han började leta efter vem som hade organiserat strejken och allt det.
“Vanja”, tidigare Kavatanställd: Här har arbetarna överhuvudtaget inga rättigheter.
”Admir”, Kavatanställd: Det är sällan man pratar om det. Helt enkelt, känns det som att ingen litar på någon annan. Liksom. Vår direktör vet precis vad vi pratar om och... på rasten och allt.
“Vanja”, före detta Kavatanställd: Ja, jag känner människor som de tvingar att stanna just på grund av det. För att de är skuldsatta. Smail Sabic kan till och med kalla in dem och hota dem, just när det var strejk: hur kan de gå ut i strejk, vad ska deras barn äta när de ju har skulder? De vet hur läget är, för alla arbetare som är på deras sida för vidare uppgifter om arbetarnas privatliv.
Reporter: I Sverige så berättar man gärna om att i Bosnien så har bosniska arbetare fått rätt till semester. Hur ser dina semestrar ut?
“Admir”, Kavatanställd: En eller två dagar kan du få veta det innan. Han kan sätta upp ett anslag att, låt oss säga, nu blir det semester om femton dagar. Så kommer det datumet, men då är han, vi blev inte färdiga, fixa detta, vi har inte gjort detta, fixa detta. Så flyttas det vecka för vecka.
Reporter: Tycker du att bosniska arbetare ska ha samma löner som svenska arbetare?
“Admir”, Kavatanställd: Varför inte? Jag ser inte något skäl att de skulle vara bättre än oss. Skor har tillverkats både där och här, och finns det ens någon skillnad? De är lika bra här som där. Så varför skulle vi inte.
Reporter: Ja men det är mycket dyrare att leva i Sverige än att leva i Bosnien.
“Admir”, Kavatanställd: Den genomsnittliga månadsutgiften i vårt land är över tvåtusen mark. Ni kan ju själva räkna ut hur man ska klara sig på fyrahundrasjuttio mark. Om den genomsnittliga månadsutgiften är över tvåtusen mark, för en familj. Jag behöver väl inte säga mer. Det största problemet är att majoriteten av arbetarna är skuldsatta upp över öronen, för man måste, det går inte annars,
Armin Šestić: I think it’s the constant loan life. You know they take little loans and they paying it back. In some instances as in, as it is situation in all Bosnia-Herzegovina.. people who went from Bosnia-Herzegovina all round the world are sending a little bit of money to their families here. So those are the ways you know.
Enligt bosniska fackföreningsrörelsen behöver en familj, med två vuxna och två barn, tjäna 12 000 kronor i månaden för att klara sig. Kavats löner är långtifrån de levnadslöner som man behöver för att försörja sig.
Armin Šestić: Imagine yourself anywhere with that amount of money for one month.
Armin Šestić tycker att branschen borde ta ett större ansvar.
Modern day slavery, that’s what it is. For me its modern slavery.
Reporter: But you're bosnian, so you have to help me understand because I think many Swedes would say ”Its much much more expensive to live in Sweden”
Armin Šestić, projektledare Zora: Why don’t you go into places where people spend most of their money? In the supermarkets.
Vi stämmer träff med en barnfamilj i Sarajevo när de ska storhandla för att få en bild av vad saker kostar här i Bosnien.
Reporter i bil: Vi har nu fått en inbjudan till fabriken på Kavat eftersom Ermin blev uppringd igår och de hade fått veta att vi hade ställt frågor till anställda. Eller letat efter anställda och intervjua helt enkelt, och då sa de kom hit vi är ett öppet transparent företag så nu har vi fått en tid klockan 11. Med nån business analyst.
Förutom de arbetare som vi möter, har vi också pratat med Kavatanställda på telefon. Även om de tackar nej till medverkan delar de med sig av sina erfarenheter till oss. De berättar om låga löner som det inte går att leva på. Och att man inte vågar prata fritt, varken med ledning eller kollegor, av rädsla för repressalier.
Reporter: Hi Lena, nice to meet you.
Reporter: Is that the Royal family?
Ado: Yes
Reporter: Can we take a picture.
Vi får veta att Smail Sabic strax kommer att visa oss fabriken – direktören som har beskrivit Kavat som en enda stor familj.
Reporter: So you go first, maybe
Reporter: How often is the director here?
Ado Fajkic: Now he is I think always here
Reporter. Always here.
Reporter: I think we might have a problem hearing what he is saying.
Reporter: Is this my shoes, no?
Ado Fajkic: Yes, smaller size
Reporter: Nu är det svår ljudmiljö men jag vill jättegärna höra också din historia om...
Smail Sabic: Det började med kriget på 90-talet, och vi har kommit, frugan var gravid och vi kommer till Sverige och sen jag har ju haft liten skofabrik, före kriget
Reporter: Aha här i Bosnien?
Smail Sabic: Så började jag jobba där. Och sen började den här fin saga.
Reporter: Just det ja.
Reporter: Vad var anledningen till att Kavat flyttade sin produktion till Bosnien?
Smail Sabic, direktör Kavat Bosnien: Det var brist på duktig arbetskraft faktiskt. Så att vi letade efter något land som folk har erfarenhet. I ex-Jugoslavien var över 500 skofabriker. Så att det var ju duktig personal, största anledningen.
Smail Sabic: Våran tanke är göra att ta det absolut bästa från svenska systemet och börja här. Och vi har ju lyckats faktiskt. Allt svenskt är bäst. Jag tycker det är bästa landet i världen när det gäller sociala politik, rättigheter, så arbetarna. Så att jag kan bara säga att vi är som en stor familj här.
Kavat låter oss ta del av lönespecifikationer – som vi jämför med de utbetalningsbesked som vi har fått ta del av på andra vägar.
Grundlönen för en arbetare på Kavat är runt 2500 kronor i månaden. Den första lördagen i månaden jobbar de alltid. Av de lönespecifikationer som vi granskar, har arbetarna minst 19 övertidstimmar per månad. Då kan man komma upp i en nettolön på 3000 kronor i månaden.
Företaget försvarar sig med att arbetarna också får en ersättning för en varm måltid om dagen, och för transporter i bussar till och från arbetet.
Reporter: Kan du leva på din lön?
Smail Sabic: Självklart. Självklart.
Reporter: Tycker du att man ska kunna leva på sin lön om man jobbar heltid för Kavat?
Smail Sabic: Jag kan också…Jag skulle helst vilja att ni frågade ju direkt våra kollegor här. Ni får ju välja vem som.
Reporter: Men jag frågar dig som direktör, tycker du att man ska kunna…
Smail Sabic: Jag tycker ju att en familj där båda två arbetar ju, då är det, man kan ju leva. Men självklart, jag tycker att lönerna ska ju vara högre.
Smail Sabic säger att han är glad över att det precis har kommit ett krav från den bosniska staten på att lönerna nu ska höjas med över 30 procent. Även om han tycker att Kavat redan tar ett större ansvar än vad många andra företag gör.
Smail Sabic: Jag vill ju säga att det är tradition. Alla barn till våra arbetare får ju julklappar. Vi har ju tomte, vi har ju firande här, Kavat tänker ju på sina arbetare.
Vi återvänder till kvinnan som tidigare har jobbat för Kavat. Hennes anställning på Kavat avslutades när hon var gravid. I slutet av 2021 vann hon mot Kavat i domstol, men hon tycker fortfarande att det känns tungt att prata om det som hände.
“Vanja”, före detta Kavatanställd: När jag kom till jobbet den morgonen, gick arbetsledaren runt bandet för att informera oss att vi får stanna [och jobba] övertid. Hon kom fram till mig, och sa att direktören sagt att den som inte stannar [och jobbar] övertid i tre dagar, kan gå hem. Men efter de tre dagarna, kommer man stanna [övertid] i en månad oavbrutet. Jag svarade henne bara, att jag kan stanna [övertid] de tre dagarna för att inte bli avskedad, men att jag är havande och inte mår bra.
Hon bara tittade på mig och gick in på kontoret. Jag tänkte att det var det, allt är okej. Inom loppet av fem minuter kallade Smail Sabic in mig på kontoret där han i dörren utan vidare sa till mig att ”du kan gå hem, du har fått sparken”.
Alltså, jag väntade på min man i tjugo minuter, såväl utomhus, som inne i fabriken, och gick förbi, och att ingen vågade närma sig mig. För mig var det en ännu större chock. För jag var ju medveten om att de inte fick komma fram till mig för att de då skulle äventyra sina egna anställningar.
Det svåraste/tyngsta för mig var det att han gav mig sparken i det tillståndet, därför att jag var gravid. Så efter det visste jag att jag inte skulle kunna bli anställd någon annanstans, för att ingen kommer anställa mig gravid.
Smail Sabic försökte i rätten till och med anklaga mig för att jag skulle ha förstört 500 par skor, och det var därför jag blivit avskedad, vilket naturligtvis inte är sant.
Alla vägar är stängda helt enkelt. Jag var medveten om att jag inte längre kunde arbeta någonstans. Tungt. Tungt att det var just därför. För vi syr ju små barnskor.
Enligt domen ska Kavat ge kvinnan ekonomisk kompensation för utebliven inkomst, inbetalning av pensionsavgifter, och också erbjuda henne anställning igen.
En dom som har överklagats av Kavat. Smail Sabic säger att han har en annan bild än kvinnan av hur det gick till när kvinnan fick gå.
Sedan starten i Bosnien har Skofabriken Kavats omsättning ökat. Från 34 miljoner kronor till 130 miljoner kronor, före pandemin.
Och det är inte bara Kavatkoncernen som har sett fördelarna med att etablera sig just i Bosnien. Här fanns duktiga arbetare och en stor kunskap, eftersom landet hade en lång tradition inom just textil och skinnindustrin. Här finns idag företag som Burberry, Adidas, Nike och Hugo Boss.
Numera jobbar det bosniska folket inom den här branschen framför allt för just utländska ägare.
Muris Pozderac, sekreterare för avdelningen textil och läder, Internationella handelskammaren: ”Before the war we have a lot of our domestic brands, which we export abroad. And the percentage between domestic brands and the lohn business was 70 to 30 percent. Today it's different. More than 90 percent of our export we are doing lohn business, with very small salaries, with very small income. Mostly, the profit goes abroad.”
De skattelättnader som den bosniska staten har gått in med, under flera år för utländska företag, verkar inte ha gjort någon större skillnad på de bosniska arbetarnas löner.
Muris Pozderac: In Bosnia workers earn approximately about 600 KM so its about 300 euro, its really too small for any living, for surviving and its normally that and understandably that people want to leave country
Reporter: What more can be done for the workers in Bosnia-Hercegovina to make them stay?
Muris Pozderac: Actually they need a bigger salary, they need better treatment, social… especially social treatment in the company.
Dubioza Kolektiv : I wish to leave this nightmare, go to the promised land, please take me to your leader, I want my greencard, I want to fly over like a rocket from the Balkans, I would like to start all over, and turn a new page, forget the dreadful story, escape the stoneage, fighting for a chance to get out of the cage, I feel like a slave on a minimum wage. I am from Bosnia take me to America, I really want to see the Statue of Liberty, I can no longer wait, take me to the United State, take me to Golden gate I will assimilate.
De låga lönerna påverkar inte bara enskilda arbetare utan också Bosniens framtid.
På en gammal anrik Textilskola i Sarajevo möter vi en student som fortfarande håller fast vid sina drömmar.
Akir Latić, studerande: I’m from Velika Kladuša, which it’s very far away, like seven hours away from here. But I decided to follow my dreams so I came here to study fashion design cause that was my dream since I was a kid. Because I grew up with my grandma and she was a seamstress.
Akir Latić: This is my most recent ones. Like I have here
Reporter: O wow
Akir Latić: This is from my Zodiac series that I just started.
Akir Latić: I would most like to be very extravagant when it comes to my style. And everything has a story to it.
Akir Latić hoppas på att han ska kunna bo kvar i Bosnien men han är orolig för att så många lämnar landet idag. Också på skolan märker man av det minskade intresset för att utbilda sig här. Antalet elever har enligt skolans rektor sjunkit från 900 till 280.
Akir Latić: Maybe I will start considering making my own brand maybe but I would actually consider leaving ‘cause that’s the, one of the only options here for us young people.
Reporter: To leave?
Akir: Yeah.
Reporter: What, how does it affect your country.
Akir: Well, it’s really bad because there’s no…If we all leave there’s no development here.
Många av Bosniens unga lämnar landet, men Senad Šantić har gjort tvärtom. Han har återvänt till staden Mostar i hopp om att det ska gå att vända utvecklingen.
Senads familj flydde till Sverige under kriget, och nu har han startat en konsultfirma i sin gamla hemstad.
Senad Šantić: Jag vill inte att vi ska vara ett land som bara är billig arbetskraft för västvärlden. Jag är orolig i den takten som saker går så riskerar vi att vara ett land som t.ex Moldavien där det är en komplett ”brain-drain” där de enda människorna som stannar i landet är pensionärer som lever på det sättet att människor som är i diaspora skickar tillbaka pengar, jag vill inte att Bosnien ska behöva vara det och jag försöker göra allt i min makt för att skapa möjligheter.
Lönerna inom konsultbranschen går inte att jämföra med lönerna inom textil och skinnindustrin. Det är två helt skilda branscher. Men Senad efterlyser en större förståelse för Bosniens situation. Att det som kan se ut som ett frivilligt val, lika mycket kan handla om en utsatthet, där man inte ser några andra möjligheter.
Senad Šantić: Varför skulle någon jobba för 2-3000 kr tyvärr när man inte har något annat alternativ så är det ändå någonting. Jag tycker ju inte att det är, även om jag förstår att det finns en klassisk supply and demand som gör att det tillåts att kunna jobba på det sättet så tycker jag att man ändå måste se den mänskliga aspekten av det här. Kan de här människorna verkligen leva ett anständigt liv i Bosnien under de här förhållandena.
Tankning
Vi återvänder till Kavats fabrik. Vad säger Kavats ledning om att människor som jobbar på fabriken, inte upplever att de har fått ta del av de där rättigheterna som Kavat så stolt berättar om hemma i Sverige. Och att de dessutom är rädda.
Smail Sabic: För mig! Det får ni också höra utav mina kollegor att jag är mest omtyckta VD:n i det här landet. Ado på engelska...De har hört att folk är rädda för mig.
Vi frågar Smail Sabic om alla de svenska rättigheter som Kavat säger sig ha gett till de bosniska arbetarna.
Reporter: Vad är svensk semester för dig? Vad betyder det?
Smail Sabic: Svensk semester det är ju tiden som folk ska ju koppla av, umgås med sin familj, sina kära och. Det är ju så.
Reporter: För enligt de uppgifter vi har så har de inte fått ta ut sina semestrar under sommaren. Utan det har kommit senare.
Smail Sabic: Det var ju i september.
Reporter: Precis. Det blev ingen sommarsemester.
Smail Sabic: Om vi jämför klimatet här, och september är också en väldigt fin månad.
Smail Sabic: Vi har ju pratat med folk som jobbat här i flera, flera år och som aldrig haft semester på sommaren.
Smail Sabic: I år blir det och det blir ju praktik att ha kollektiv semester under sommaren.
Reporter: Nu ska det bli det.
Smail Sabic: Exakt.
Reporter Men det har inte varit så innan?
Smail Sabic: Nej, nej det stämmer.
Reporter: Jag läste, ni har ju i er årsredovisning väldigt ambitiösa mål och sådär och ni pratar också om att de anställda är kollektivanslutna. Hur funkar det då här i Bosnien? Arbetarna här nere som är kollektivanslutna, till vilken fackförening är de kollektiv…
Smail Sabic: Det är ju, vi har ju kollega här, vi har fått textil och läder, tror jag. Får jag ursäkta en sekund bara?
Reporter: Ja
Smail Sabic: Det här facket, textil och skinn, är det det?
Ado: Ja textil och skinn.
Smail Sabic: Så att..
Reporter: Ni har ett kollektivavtal med textil och…
Smail Sabic: Textil- och läder-fackförening.
Reporter: Här i Bosnien?
Smail Sabic: I Bosnien.
Reporter: Och vad heter de?
Smail Sabic: Har du dem, dokumenten. Han hämtar ju. Du kan visa här.
Reporter: Nemas problemas. Jag har, jag tänkte fråga om det. Jag fick samma papper, det är samma papper. Du kan kolla.
Smail Sabic: Ja det är samma.
Reporter: Vi har pratat med dem. Och de säger att de inte har lyckats få kontakt med er. Och att det inte finns något avtal idag.
Smail Sabic: Det är förra veckan vi fick ju den, pappret alltså.
Reporter: Men det står ju i er årsredovisning att ni har kollektivavtal för de anställda.
Smail Sabic: Kollega har ju fått i morse att kontakta dem och komma här på plats och hålla möte med arbetarna. Så att de är välkomna.
Reporter: När ska de komma hit?
Smail Sabic: Har du kontaktat facket? Han kommer att göra idag för att idag var turbulent möte efter möte.
Reporter: Så idag ska ni ta kontakt med facket?
Smail Sabic: Absolut.
Reporter: Men du är direktör, du vet vad kollektivavtal är för nånting?
Smail Sabic: Jag vet. Jag vet.
Reporter: Och det är där jag inte får ihop det. För att om det finns ett kollektivavtal mellan Kavat här nere i Bosnien, då måste det ju finnas en fackförening som ni har slutit detta kollektivavtal....
Reporter: Så om det står i årsredovisningen att det finns ett kollektivavtal då gäller det kanske bara de svenska arbetarna? Kan det vara så?
Smail Sabic Det kan vara svenska arbetare.
Dagen efter åker vi till Sarajevo för att prata med facket igen. Vi är nyfikna på hur de reagerar på Kavats uppgifter om kollektivavtal och kontakter med facket.
Reporter: Hello, Hi
Zlatibor Kojčić: Hi
Reporter: I am back
Reporter: Last time when we were here you told me that you had really big problems getting in touch with Kavat, in Travnik, the Swedish company. And I just want to know what happens since then.
Zlatibor Kojčić: Tills för ungefär en timme sedan hade ingenting ändrats. För en timme sedan, ringde en – kan det vara från ledningen och han ville att vi skulle ha ett möte så snart som möjligt.
Reporter: So when the man from Kavat called you an hour ago, what was his explanation for calling you?
Zlatibor Kojčić : Jag antog att det var ni, när du sa att ni hade varit i Travnik, ja, så det är troligt. [skratt] Det var ju därför han ringde mig också, annars...
De skyller tydligen på att de knappt kunde hitta mitt nummer. Men det finns ju på förbundets internetsida, mitt telefonnummer och det står vem som företräder arbetarna och det...
Vad var det egentligen som hände? Flytten till Bosnien handlade ju om något så mycket större än att bara tjäna pengar.
Kavat fick till och med biståndspengar för detta, nästan 700 000 för att överföra “svenska arbetssätt vad gäller arbetsetik och arbetsmiljö”
Och man skulle starta “ett långsiktigt affärssamarbete” med ett lokalt bosniskt företag.
Men när vi granskar handlingarna närmare ser vi att Kavat i själva verket avbröt samarbetet med det bosniska företaget, för att istället starta ett eget dotterbolag. Det bosniska samarbetet blev istället ett samarbete mellan Kavat och Kavat. Och svenska biståndspengar gick till att flytta en svensk produktion till ett låglöneland, där det svenska företaget inte har sett till arbetarnas grundläggande rättigheter.
Vi söker SIDA för en intervju men får nej. Man menar att det har gått för lång tid.
Magnus Ericson: Är det så att vi har gjort fel då ska vi betala tillbaks pengar.. jag vet inte.. för här.. vi är Kavat, vi är Kavat. Vi har skapat 130 jobb i Bosnien. Och vi är stolta för detta.
Reporter: Men om man då tänker 130 arbetstillfällen i Bosnien med som människor som inte kan leva på sina löner.
Magnus Ericson: Det är ju din bild, jag hoppas dom kan leva på sina löner och vi ska utveckla en lönestruktur över tid för att kunna säkerställa den kompetensen och den personalen vi behöver för att göra världens bästa skor. Det är självklart.
Kavat försvarar sig med att de har gjort stora investeringar i Bosnien. Men den ökade produktionen där har också gjort Kavats bolag rikare. Och det är de bosniska arbetarna som får vara med och bidra till Kavats expansion.
Reporter: Så du menar att det finns inget löneutrymme för er att..?
Magnus Ericson: Jo alltså vi är ju redan 10-20 procent över dom lagstadgade minimumlönerna.
Reporter: Ni ligger på 3000 svenska kronor. En tredjedel av vad man anser man behöver liksom för att kunna..
Magnus Ericson: Ja ur ett svenskt perspektiv så är det ju skitlågt.
Reporter: Även i ett bosniskt perspektiv det är ju det, så är det ju lågt.
Magnus Ericson: men då skulle ju merparten av vår personal lämna vårat företag om vi hade dåliga arbetsvillkor.
Magnus Ericson: Vi kan ju inte betala svenska löner i Bosnien. För att vi är på en konkurrensutsatt marknad.
Reporter: Du säger att ni kan inte betala svenska löner i Bosnien. Smail Sabic var ifrån får han sin lön, får han svensk lön eller bosnisk lön?
Magnus Ericson: Han utgår ifrån här.
Reporter: Han får svensk lön?
Magnus Ericson: Ja, ja han är anställd i Sverige.
Reporter: Kan du leva på din lön som du har på Kavat?
Magnus Ericson: Inte utan min fru.
Magnus Ericsons svar får oss att titta närmare på hans taxerade inkomst, den låg på strax under miljonen för 2020.
Kavats berättelse om Bosnien, har hela tiden handlat om respekt.
I Bosnien fanns det duktiga arbetare. Och genom Kavat fanns det kopplingar till de flyktingar som kom till Sverige under kriget.
Nu skulle bosnierna få hjälp att återuppbygga landet. Och bosniska arbetare skulle få ta del av det bästa med Sverige.
Men Kavats svenska fabrik i Bosnien, känns snarare som en resa tillbaka i tiden.
Hur kunde det bli så här?
Reporter: Tycker du att det känns orättvist att, att ni..just ni som Kavat får dom här frågorna?
Magnus Ericson: Nej, jag tycker det är bra. Vi ska kunna granskas. Vi är tacksamma, det gör oss bättre.
Reporter: I er årsredovisning så står det att era arbetare är kollektivanslutna.
Magnus Ericson: Ja det är här i Sverige.
Reporter: Ni är 35 i Sverige och hur många i Bosnien?
Magnus Ericson: 130
Reporter: Om ni skriver i årsredovisningen att dom anställda på Kavat är kollektivavtals-anslutna, skulle man inte kunna tro då att..?
Magnus Ericson: Jo det kan jag hålla med om, det kan vi förtydliga.
Reporter: Vem är det som bäst behöver ett kollektivavtal eller fackliga rättigheter? Är det era arbetare i Bosnien eller är dom här 35 på tjänstemannanivå i Sverige?
Magnus Ericson: Det var en svår fråga. För mig är det självklart att alla människor som jobbar har rätt att organisera sig och har rätt till schyssta villkor.
Reporter: För ni har varit i Bosnien sedan 2009 och dagen efter vi besökt fabriken så tar Kavat Travnik kontakt med facket. Varför händer det dagen efter vi varit där? Är det en slump?
Magnus Ericson: Det är en slump.
Reporter: Det finns också vittnesmål om att ledningen där nere har hotat och trakasserat folk som dom har upplevt är liksom kritiska till lönenivåer, att man inte får anslutna sig fackligt och så vidare.
Magnus Ericson: Det är ingenting jag känner till. Jag har ett sånt förtroende för ledningen där nere så jag kan inte se att det finns någon sanning i det.
Reporter: När vi pratar med NGOs där nere som har liksom tittat på textil och skinnindustrin i stort. Han kallar det modern slavery. Jag skulle bara vilja höra vad din..
Magnus Ericson: Det är jätteintressant.
Magnus Ericson: Jag skulle kunna vilja ha en dialog med dom plus några av våra medarbetare för att belysa detta. Det skulle vara jätteintressant.
Reporter: Och se om det går? Att ha löner som det går att leva på?
Magnus Ericson: Ja eller hur har dom det liksom. Den bilden du säger är ju inte den bilden jag har.
Reporter: Det har ju funnits rykten då att man har till exempel sparkat gravida
Magnus Ericson: Ja vi kände inte till att kvinnan i det här fallet var gravid.
Reporter: Men vad tänker du om att det ändå kommer domstolsbeslut i december 2021 där kvinnan ändå vann mot Kavat?
Magnus Ericson: Ja, vi betalade ut då alla sex månadslöner som hon hade rätt till, det var väl bra att det blev rätt.
Reporter: Jag bara tänker om du har några tankar om att hon måste gå till domstol och hon har ju ändå vunnit nu. Att hon måste gå till domstol för att få de här, rätt till dom här pengarna då från Kavat. Som ni nu har betalat.
Magnus Ericson Ja, om vi har gjort fel då säger vi att vi gjort fel. Det är lite som filmen ”Dirty dancing”
Reporter: Det var så längesen jag såg den..
Magnus Ericson: Jo, då säger ju han i slutet där till sin dotter ”if I'm wrong, I say I’m wrong.”
Efter vår intervju med Magnus Ericson nås vi av uppgifter om att facket har varit på fabriken. Enligt Kavat ville ingen av arbetarna ansluta sig.
Vi ringer upp Smail Sabic.
Smail Sabic: Vi samlade alla våra arbetare och det är 133 personer hade inte velat vara medlemmar.
Reporter: Men hur vet ni att 133 arbetare inte vill gå med i facket?
Smail Sabic: Det finns ju underskrifter
Reporter: Du har dem?
Smail Sabic: Ja, ja, ja
Reporter: Okej, så hundra procent av dina arbetare har skrivit under på att de gillar dig och att de inte vill vara med i facket och att, har jag uppfattat det korrekt.
Smail Sabic: Hundra procent
Reporter: Om jag ska vara ärlig en lista på ett företag där man ska skriva under på att man gillar företaget, för mig låter det lite som ett fritt val där alla röstar på samma parti.
Smail Sabic: Nej det är ju. Det var ju, jag kan säga jag är en människa som pratar från hjärtat alltid, igår, kom över hundra kvinnor gråtande som krama mig och ger stöd de är ju, och jag har ju aldrig svikit mina kollegor alltså. Nej
Reporter: 100 kvinnor kom och kramade dig som stöd
Smail Sabic: Det är sant, ni kan skicka vem som helst.
“Admir”: Om jag bara hade en garanti att jag får ta med min familj hade jag inte stannat här en sekund till. Vet du. Jag hade gått direkt och packat ned och dragit, någonstans, till något land för att arbeta normalt. Men med familj. Jag hade inte tvekat en sekund.
Enligt Kavat var det arbetarna själva som startade en namninsamling till stöd för direktören i Bosnien.
Kavat meddelar att man tar Uppdrag gransknings uppgifter om hot och en rädsla för repressalier på stort allvar. Företaget vill också samarbeta med svenska aktörer för fackliga frågor och starta ett arbetsmiljöarbete på fabriken. Företaget skriver att man tillsammans med Unionen kommer att åka till Bosnien i vår och säkerställa att arbetarna får löner som de kan leva på.
Sida tackar nej till intervju, men ger senare skriftliga svar.
Enligt Sida visar en oberoende utredning ett positivt resultat för hälften av projekten som fått bistånd i samma satsning som Kavat.
Om Kavat skriver Sida; “Om det i detta fall endast har bidragit till att skapa arbetstillfällen, men under sämre villkor, så är det inte en helt lyckad satsning.”