I bostadsbristens Sverige har ett hem gått från att vara en självklar rättighet – till en tävling med tuff konkurrens.  

När nya grupper blir hemlösa ställs frågan på sin spets: Vem förtjänar att få samhällets hjälp med att hitta ett hem? 

Det är tisdag kväll i oktober 2019. I den här huslängan i Kålltorp i Göteborg bor personer som fått en lägenhet av socialtjänsten. Nu tvingas familjen i den här lägenheten flytta.  

Emma och hennes pappa Stefan förbereder sig för att lämna sin lägenhet.  

Stefan Billberg: Vi ska ut, den 31 då. På torsdag. Då ska vi vara ute ur lägenheten.     

Stefan har jobbat många år som vitvaruinstallatör, men blev av med sitt jobb för drygt ett halvår sedan. Emma går andra året på gymnasiet och hennes lillebror Johan går i högstadiet.   

Emma: Men här är mycket sånt, minnen, bilder. Konformationsfoto, namn.  Men sånt här minnen. Här har jag bilder från när jag gick i skolan, lillskolan. Fotoalbum, bilder på mamma exempel, ah, sånt som en vanlig flicka vill ha i sitt rum, men som jag har i kartongen. 

Familjen fick boendet här för många år sedan. Stefan berättar att barnens mamma fick kontrakt här av medicinska skäl och när hon avled av sjukdomen fick Stefan och barnen veta att de skulle behöva flytta ut.  

Stefan Billberg: Marita gick bort i april 2017. Två-tre veckor efter sen så kommer det bara ut ut ut ut ut då va. För då...och då stod jag mitt uppe i en sorg. Och första där, jag blev jätteknäckt. Riktigt knäckt blev jag. 

Men Stefan har skulder hos kronofogden, och kort tid i bostadskön, så det visade sig bli svårt att flytta ut och de har tills nu fått uppskov att stanna i lägenheten. Men nu är det allvar.  

Stefan Billberg: Jag tycker det är så förbannat fel att vi ska flytta från lägenheten. Faktiskt. För det...jag kan inte ta vägen någonstans, jag kan inte bo på ett vandrarhem med mina barn va. Jag kan verkligen inte göra det.    

Reporter: Det är ju inte tanken att man ska bo så här länge i en sån här lägenhet?    

Stefan Billberg: Nej, det är inte meningen. Men bostadsmarknaden ser ut som den gör i Göteborg. Har du inte fem-sex år på Boplats så får du, alltså det är ju helt omöjligt. Är du inte mångmiljonär kan du inte köpa en lägenhet, du kan inte betala ockerpriser, du kan inte betala svarta hyror. Du kan inte hålla på hela tiden.  

I beslutet som socialtjänsten har gett Stefan, anges flera skäl till att han inte får bo kvar. Han har inte själv gjort tillräckligt för att skaffa sig en bostad, och han har inte betalat alla sina hyror. Men det finns också en formulering som ska visa sig vara viktig, för många fler än bara Stefan.   

Stefan Billberg: De har sagt att jag tillhör inte kategorin för att få bo i lägenheterna. Jag är inte målgruppen.  

Familjen tillhör inte målgruppen som socialtjänsten hjälper med att få en bostad. De tillhör en grupp som inte har någonstans att bo, men som inte har några andra sociala problem. I storstäderna blir de bara fler och fler och man kallar dem strukturellt hemlösa.  Och en ny rutin som socialtjänsten i Göteborg nyligen tagit fram, tydliggör att den här gruppen inte ska ha rätt till bostad genom socialtjänsten.  

Reporter: Och vad tänker du om den här torsdagen som kommer då.   

Emma: Jag är beredd. Vi flyttar. Men vart? Det är ju lite det jag är orolig för. Vart vi ska bo. Men jag är beredd. 

Alla har rätt till en bostad, enligt Sveriges grundlag. Men det råder bostadsbrist i 240 av landets kommuner och flera grupper har svårt att ens ta sig in på bostadsmarknaden. För dem finns ett skyddsnät som ska se till att ingen behöver sova på gatan, men det ser olika ut beroende på vem du är.  

I Lund träffar vi Marcus Knutagård. Han har länge forskat på hemlöshet och sociala boendefrågor. Han ser att flera grupper än tidigare nu tävlar om färre lägenheter, dvs lägenheter som ekonomiskt och socialt svaga grupper har möjlighet att få ett kontrakt på.   

Marcus Knutagård: Om till exempel ungdomar idag har svårt att komma ut på bostadsmarknaden och flytta hemifrån, då är det ju klart att det blir en konkurrens mellan grupper. Vem som ska få bostad först, har man haft ett tidigare missbruk ska man då få bostad före någon annan som inte har ett missbruk bakom sig. Det är väldigt lätt att skapa den här typen av konflikter eller värderingar vem som ska ha och inte ska ha när i grunden så är bostaden en mänsklig rättighet och någonting som är avgörande för alla 

Det är avgörande vilken grupp du anses ingå i om du ska få en bostad av socialtjänsten. Den grupp som har missbruk och psykisk ohälsa kallas för socialt hemlösa, och om de dessutom anses ha speciella svårigheter kan de ha rätt att få en bostad. Är du istället strukturellt hemlös, har du inte den rätten.  

Reporter: Får vi komma in? Tack. Hur är läget? 

Emma: Sådär.Nu bor vi här.  

Reporter: Hur känner du dig då?  

Emma: Äh. Det är en skön säng. Jag kan inte göra så mycket. Det är det som är grejen. Jag är positiv. Det är en skön säng. Det går jättebra 

Reporter: Men du är sån här tapper.   

E: Ja ja. Om man ser dåligt på saker, då blir det värre än vad det är. Man måste hitta de bra sakerna.  

Stefans familj har flyttat ur sin lägenhet, magasinerat möblerna och flyttat in i ett rum på det här vandrarhemmet. När Stefan hyrde av socialtjänsten var han själv ansvarig för att betala hyran själv, med lön och senare a-kassa. Men a-kassan räcker inte för att betala runt 1000 kronor om dagen som det kostar här, så nu får de nödbistånd av socialtjänsten.  

Kostnaderna för boende till hemlösa i Göteborg har skenat de senaste åren. Mellan 2011 och 2018 ökade kostnaderna från 500 miljoner till nästan 1 miljard kronor. Och det är en av anledningarna till att socialtjänsten nu infört en ny rutin. Eva Saletti är sektorschef och talesperson i boendesociala frågor i Göteborg.   

Eva Saletti: Det är ju en ny rutin som berör en mindre del av personer som är hemlösa. Den berör dem som inte har några andra sociala problem. Och som har kommit i en akut nödsituation.  

Den nya rutinen slår tydligt fast att den här gruppen inte har rätt att få en bostad av socialtjänsten. De ska istället få pengar till akut tak över huvudet, den dag de står på gatan. Om det finns särskilda skäl, kan socialtjänsten placera personen i kommunens egna akutboende. Oavsett om du får pengar eller placering, gäller beslutet en vecka i taget.    

Eva Saletti: Vi tar ju liksom det ansvaret som lagstiftningen har tänkt att vi ska göra. Dvs, vi har ett ytterst ansvar för att människor inte ska bo på gatan. Om de kommer i akut nöd. Och de personer som har sociala problem ska vi naturligtvis stödja, som behöver annat stöd från oss än en bostad. Och den här rutinen berör inte dem. Men det rör den andra delen.   Men jag tycker det är viktigt att det är en grundläggande fråga. Att socialtjänsten inte kan, vi styr inte över frågan om att bygga bo...Det är inte vårat uppdrag utan det är ju andra planerande organisationer i kommunen som ska jobba med den frågan. Att det finns tillräckligt med bostäder för stadens invånare.  

Det finns inga tydliga formuleringar i socialtjänstlagen om vem som har rätt till en bostad genom socialtjänsten.  Däremot så lutar sig socialtjänsten i kommunerna mot några rättsfall för vägledning, där man tolkar att bostad kan ges om personen är helt bostadslös och har speciella svårigheter på bostadsmarknaden. Det gäller alltså inte om du enbart på grund av den generella bostadsbristen har svårt att skaffa en bostad.   

Utifrån detta har Kommunstyrelsen i Göteborg tagit fram en riktlinje för vad som ska gälla. Det handlar alltså inte om någon lagändring utan om ett behov som uppstått av att tolka vem som enligt lagen har rätt till bostad. Behovet verkar ha uppstått då stora grupper hemlösa inte längre tydligt passar in i den målgrupp som socialtjänsten vanligtvis hjälper.  

I ett industriområde i Västra Frölunda i Göteborg finns hjälporganisationen Reningsborgs boende. De hade fram tills nyligen ett avtal med Göteborgs stad, som placerade så kallat strukturellt hemlösa personer här. Nu är avtalet uppsagt men här har man fortsatt ta in hemlösa, och kallar sig nu istället för vandrarhem.  

Ammar Ahmed: Det är inte öppet för turister nej. Men det är samma målgrupp som har egentligen som ska ha placerats inom boende utan stöd och nu ändrat rutiner inom kommunen så det har blivit vandrarhem. Själva problemet är att det finns en brist på bostäder och alla vet det. Det är ingen hemlighet.  

I ett rum på hjälporganisationens vandrarhem bor Fareeda och Saad Alo från Syrien, tillsammans med sina tre barn. Saad och Fareeda lär sig svenska och söker jobb, och sedan en månad tillbaka är de akut hemlösa. När deras andrahandskontrakt sades upp lyckades inte familjen hitta en ny lägenhet.    

Saad Alo: Last solution for us to be go to the social, we don’t want that. We have tried more than three years, we are paying private till getting thru the Boplats or something like that, but there was no choice that we three kids to be on road then we came to them.  They said we can not do anything until we see that you are here with your bags, it means that you have no place to sleep.  They don’t have apartment to give us. We were recommended to go to the hostel, vandrarhem, and they named one person in their office to help us to find or to teach us to search for the apartment.  

Reporter:  So this is what you get now, you get one of these, and then you pay downstairs?  

Saad:  Yes, we pay.  

Familjen anses inte ingå i socialtjänstens målgrupp, men är ändå hemlösa. De får pengar på ett kort, för att betala akutboendet, en vecka i taget.  

Familjen Alos socialtjänst betalar 1100 kronor dygnet för deras rum. När vi träffar dem första gången har de bott här ungefär en månad, till en kostnad om drygt 30.000 kronor.   

Marcus Knutagård: Logiken är kortsiktighet som gör att den ofta blir väldigt mycket dyrare för även om man då tänker sig att den enskilde skulle kunna hitta en bostad efter en kort tid själv så har vi sett att det ofta är väldigt svårt, man blir kvar under det som var tänkte att vara en väldigt kort lösning, kanske flera år, och om man då tänker att ett härbärgesplats eller en sån här dygnslägenhetskostnad som ligger mellan 30-50 000 i månaden och vi vet vad en hyreskostnad ligger på så är det klart att det hade varit mycket bättre att göra ge bostäder först och istället för att sätta pengar på sånt som vi vet inte blir bra för nån.  

Socialchefen Eva Saletti säger att även efter den nya rutinens införande där man får pengar en vecka i taget, bor människor länge i boenden som är betalda med nödbistånd. Och om kostnaderna kommer sjunka, vet man inte ännu.    

Eva Saletti. Det har vi ju familjer som bor ganska långa tider innan man hittar en lösning.    

Reporter: Och just det blir ju också väldigt dyrt.   

Eva Saletti: Ja...men vi måste ju beakta barnperspektivet. Och den insatsen hade vi ju innan också så den är ju inte annorlunda.   

Reporter: Ja. Men jag tänker ändå att man får bo en barnfamilj, säg en vecka och det kostar 7-8 tusen för en vecka. Och så bor man där vecka efter vecka, månad efter månad. Istället för att bo i en lägenhet, om socialtjänsten hade valt den linjen istället.   

Eva Saletti: Socialtjänsten har ju egentligen inte rätt att köpa lägenheter.   

Reporter: Nej men man hyr ju lägenheter.   

Eva Saletti: Ja och där har vi ju de här satsningarna där jag säger att det finns ungefär över 1000 kontrakt som är kommunala kontrakt. Som går till människor som på olika sätt behöver bostad. Där man kan bo i ungefär 18 månader och om det fungerar får man ta över kontraktet.   

Reporter: Det är väl framför allt den andra gruppen, socialt hemlösa?   

Eva Saletti: Ja. Det är det.   

Reporter: Så det rör inte den här gruppen.   

Eva Saletti: Nej det kan man säga. Nej det har du rätt i. Nej så är det.   

Reporter: Hade det inte varit billigare att ha en sån lösning även för de strukturellt hemlösa?   

Eva Saletti: Alltså, om man få återgår till det som är socialtjänstens uppdrag och som är riktlinjen så är det väldigt tydligt att socialtjänsten har inte uppdrag att lösa bostadsbristen i staden.  

Reporter: Hej 

Mohammed: Allt bra?   

Reporter: Det är bra. Bor du här? 

Mohammed: Ja. 

Reporter: Vi gör ett program om bostadssituationen i Göteborg kan man säga. Om personer som inte får bostäder.   

Mohammed: Det är jättetråkigt.  Det är inte bra alls. Jag bor här i Sverige 6,5 år och jag har inte, aldrig, ingen lägenhet.   

Reporter: Nej   

Reporter: Bor du här själv eller?   

M: Med mitt barn.   

Reporter: Hur gammal är han då? 

Mohammed: Nio. Nio. Och ensam pappa. Det är jättetråkigt och det finns inga lägenheter.  

Reporter: Får ni avslag?  

Stefan: Ja. 

Reporter: På det här boendet?   

Stefan: Ja på det här boendet. Så nu har vi ingenstans att bo över huvud taget.    

Reporter:  Och du fick det där nu?  

Stefan: Jag fick detta nu. 14.15 fick jag det.   

Reporter: Du fick fem dagar? 

Stefan: Fem dagar betalat. 

Reporter: Och sen är det avslag, efter det? 

Stefan: Precis. 

Reporter: Och varför? Jag förstår inte riktigt. 

Stefan: Jag ska kunna lösa min situation själv. Och jag får a-kassa på onsdag, så då får jag betala det och så får jag söka nödbistånd igen då i så fall om jag inte har pengar. 

Reporter: Och vad kostar det här då? 

Stefan: Det kostar 1270 om dagen. 

Reporter: Här? 

Stefan: Här ja. 

Reporter: På onsdag får du… 

Stefan: Då får jag a-kassa. 

Reporter: Men räcker det till att betala här? 

Stefan: En natt. En och halv. Jag får 2250 i veckan från a-kassan. Så jag vet inte vad jag ska göra helt enkelt    

Efter samtal med socialtjänsten förstår Stefan att han fått avslag för att han använt en del av pengarna för nödboendet till andra saker. Han säger att det handlar om kostnaden för att magasinera möblerna och flyttkartonger och emballage.  

Reporter: Menar du att det här betyder att ni måste flytta ut härifrån idag? 

Stefan: Ja. 

Mohammed Abughalioun : Jag bor här 6,5 år, men jag har inte känslan av att vara hemma. Jag är inte hemma här. Som hemlös. Ingen säkerhet. Jag sa till socialen, jag tog hit mitt barn, jag har inte lägenhet. Jag flyttar hit och dit och hit och dit. Så jag tycker jag ska skicka tillbaka min son. Det är inte bra där men vad ska jag göra?    

Reporter: Var kommer du ifrån?  

Mohammed Abughalioun: Palestina  

Saad Alo: This is not our wish to be in a place like this. But it was last solution. We didn’t find any other solution cause you know the cris, you know better than us about this. A lot of families have the same problem but for us, for me if I am bachelor there is now problem but with three kid0s it’s a bit tough, difficult. 

En stor del av de så kallat strukturellt hemlösa är utlandsfödda. I den senaste nationella mätningen kom Socialstyrelsen fram till att 43 procent av alla hemlösa har kommit hit från andra länder.  Men effekterna på bostadsmarknaden av flyktingkrisen 2015, har vi ännu inte fullt ut sett.   

Många av de som kom till Sverige har ännu inte kommit ut på den ordinarie bostadsmarknaden, det beror på hur kommunerna har valt att tolka den nya bosättningslagen.   

Ur SVT Stockholm 2016. 

”Från och med idag blir alla kommuner skyldiga att ta emot vuxna nyanlända för bosättning. För Stockholms del innebär det en dramatisk ökning av mottagandet och att man inte längre kan hänvisa till bostadsbristen.”  

Bosättningslagen trädde i kraft 2016 och innebar att man fördelade nyanlända mellan Sveriges kommuner.  Kommunerna blev skyldiga att ordna bostäder till de anvisade personerna. Men lagen möttes av kritik från vissa kommuner, som menade att bostadsbristen var för stor för att de skulle kunna ordna bostäder till alla.   

Ur Rapport och Aktuellt.

“Vi kommer att vara tvungna att säga nej, vi klarar inte av det här.” Rapport 2018  

“Just nu idag så ser vi att det är jättetufft att ta emot fler flyktingar på ett bra sätt.” Rapport 2018  

“Det går inte att lösa uppgiften helt enkelt därför att det finns inga bostäder.” Aktuellt 2017  

Kommunerna tog till slut emot sina anvisade nyanlända personer. Men man ordnade bostäder på mycket olika sätt. I lagen finns inte specificerat exakt hur eller hur länge de anvisade personerna ska få en bostad. I Stockholm, Malmö och Göteborg ordnade man så kallade genomgångsbostäder med tidsbegränsade kontrakt, på mellan fyra och fem år.   

För den stora grupp som kom under flyktingvågen kommer kontrakten att löpa ut inom tre års tid, med start i år. I Göteborg handlar det om över 1000 hushåll med över 1000 barn som ska börja lämna sina lägenheter. I slutet på februari kommer de första hushållen att få sina uppsägningar.  

På fastighetskontoret har man flaggat för att den akuta hemlösheten förväntas öka.   

Erik Gedeck : Ökad hemlöshet är en risk om hushållen inte kan ordna en egen bostad. Och det för ju med sig en rad olika problem naturligtvis, med social utsatthet, ökade kostnader för kommunen, påverkan på barnens uppväxtmiljö och annat.   

Reporter: Men hur stor är den här risken då för hemlöshet?  

Erik Gedeck: Det är väldigt svårt att sätta en siffra på det, nu jobbar vi ju stenhårt för att så många som möjligt ska komma till en annan bostad, att försöka stödja dem i det arbetet. Men vi har varit tydliga från våran roll som tjänstepersoner att det här är risker som vi behöver ta på allvar, behöver kraftsamla för att minimera riskerna, men att sätta en siffra på hur många vi tror inte klarar det, det är väldigt svårt att göra.    

Regeringens intention var att kommunerna i så stor utsträckning som möjligt skulle ge de nyanlända permanenta kontrakt. Men många kommuner gjorde inte det.     

Erik Gedeck: Tittar man på storstadskommuner i landet så är min bild att de flesta inte erbjuder förstahandshyresavtal. Sen finns det en del mindre kommuner som gör det. Det som är en utmaning är om många kommuner nu samtidigt börjar leta efter bostäder för man kanske har fyraårsavtal eller femårsavtal. Och då faller ju de ut ganska mycket i samma tid och då blir det en stor konkurrens över hela landet.  

Göteborg sticker ut med antalet personer som snart tvingas lämna sina genomgångsbostäder. Bara ett fåtal har här hittat egna kontrakt och flyttat ut i förtid. Samtidigt har genomsnittstiden för att få en lägenhet via bostadskön ökat från 4 år 2016 till mellan 5 och 6 år 2019. För dem som måste flytta ut återstår bara coachning i att söka lägenhet.  

Staden har nämligen infört något som kallas boendecoacher som informerar om hur bostadsmarknaden fungerar, och hjälper personer att söka bostäder i hela Sverige. Det handlar i stort om att registrera sig i kommunala bostadsköer, hos privata värdar och att skriva brev till hyresvärdar.  

Reporter: Men de här boendecoacherna kan ju inte trolla. Det finns ju inte massa lägenheter att tillgå.  

Erik Gedeck: Vi har goda erfarenheter, vi har redan verksamhet igång i kommunen med personer som jobbar med att stödja hushåll som är bostadslösa med att söka bostad och det går faktiskt att uppbringa bostäder. Kanske inte alltid i Göteborg, men i olika kranskommuner, en bit in i landet.    

Reporter: Är det det som blir lösningen till slut?   

Erik Gedeck: Det är ju svårt att säga hur många som kommer få ett boende i Göteborg, hur många som kommer få ett boende i en annan kommun. Det vet vi inte.   

Emma: Vet du vad vi gör? Vi bär ut allting. 

Stefan: Ja vi ska bära ut allt. 

Emma: Men lyssna på mig. Vi bär ut allting. Och så lastar vi in bilen. Och så väntar jag med möblerna, så åker du dit, lastar av, åker hit igen, lastar in möblerna. Så väntar jag här med resten. 

Stefan: Jaja, vi måste tömma rummet. Så gör vi så. 

Emma: Då har vi ändå börjat. VI får ju ta det vi har. Vi kan inte sitta här och vänta. 

Stefan: Nej det kan vi inte göra. 

Emma: Någon måste vara positiv i den här familjen. 

Reporter: Och ikväll då. Vart tar du vägen tror du? 

Stefan: Just nu vet jag faktiskt inte. Alltså de. Samtidigt så har jag satt mig själv i situationen så att jag får lösa det för barnens skull.  

Familjerna vi träffar tillhör alla samma grupp, de strukturellt hemlösa utan sociala problem.  Storstäderna har olika definitioner av vilka som räknas som hemlösa. Men enligt deras beräkningar har Stockholm 2400 hemlösa, och ungefär en fjärdedel tillhör den här kategorin. I Göteborg räknar man att gruppen utgör hälften av stadens 5000 hemlösa. I Malmö räknar man med 2000 personer i hemlöshet, och även där är hälften strukturellt hemlösa.  Göteborg och Malmö införde i princip samtidigt den nya rutin som tydligt utesluter denna grupp från att få bostad genom socialtjänsten   

Vi är tillbaka vid Stefans gamla lägenhet. Flera av lägenheterna i huset ekar tomma. Det här är lägenheter som stadsdelens socialtjänst hyrt av ett allmännyttigt bostadsbolag sedan 1975.   

Man har haft planer på att avveckla boendet här och påbörjat att tömma husen. Men över ett år senare vet stadsdelen inte vad de ska göra med fastigheterna trots att folk har fått flytta ut. Samtidigt har Stefans familj bott på vandrarhem, till en betydligt högre kostnad.     

Det är slutet av november, en månad sedan vi sist träffade Emma och Stefan. Emma är på väg hem från skolan, hem till vandrarhemmet. Efter att de fick avslag och flyttade ut åkte Stefan till socialjouren som gav dem pengar för att återvända till vandrarhemmet för natten.    

Stefan: Jag måste säga att vandrarhemmet är jättebra. Ur den synvinkeln är det jättebra. Det är helt. Alltså. 

De har sedan fått fortsatt bidrag, en vecka i taget.    

Stefan: Man får pengar för en vecka, får du. Sen då när det är brytdagen då, jag kan inte gå ner innan utan jag måste gå ner samma dag. Så torsdag till torsdag. Så varje torsdag får jag gå ner och söka bistånd igen då.  

Reporter: Då är det några timmar då du inte kan vara här?   

Stefan: Ja det är det. Det är det.   

Reporter: Så ni måste flytta ut varje gång?   

Stefan: Flyttar ut våra grejer varje torsdag. Varje torsdag flyttar vi ut grejerna.    

Reporter: Och sen in?   

Stefan: Och sen in igen. Nu har vi fått byta fyra gånger.  

Emma: Jag är en person som måste vara ensam ibland. Men det...positiva jag. Nä men jag blir väldigt irriterad på att inte få vara själv. Men det löser väl sig. Jag har skolan, jag har praktiken, då är jag själv.  

Reporter: Vet dina vänner om att du bor här?   

Emma: Nej. Ingen. Inte ens mina lärare. Ingen vet det.   

Reporter: Varför inte då?   

Emma: Varför ska de veta om det? Det är inte viktig information.   

Reporter: Nej, tänkte om det kan vara skönt att berätta såna saker kanske.   

Emma: Nej för tekniskt sett, stör det mig inte att jag bor här. Alltså visst, det stör mig att jag bor här och inte har en egen lägenhet. Men jag känner att skolan ska inte veta om det här. Vad ska de göra? Ingenting. Nej så då, ingen idé att berätta. Om de inte kan göra nåt då är det ingen idé att veta problemet. Så känner jag. Då blir det mindre oro, folk som är oroliga för mig och allting.  

Stefan har varit arbetslös i nästan ett år, men nu har han fått ett nytt jobb som vitvaruinstallatör som han snart ska börja på.  

Stefan börjar imorgon.   

Stefan: Imorgon ja. Så nu börjar det. Som vi sa, nu börjar livet vända igen. Gör det. Istället för att hanka sig fram hela tiden. Jajemen.  

Men om familjen inte hittar något boende snart, måste han ändå fortsätta söka bistånd från socialtjänsten eftersom det kostar mellan 18.000 och 32.000 i månaden att bo på vandrarhemmet.  

För att få fortsatt nödbistånd till vandrarhemskostnaden ställs krav på motprestationer. Man måste söka ett stort antal lägenheter varje vecka och visa upp det för socialtjänsten. Grundregeln är att man ska söka bostäder i hela Sverige.      

Stefan: Då var det boendesekreteraren som sa det att det finns en lägenhet, eller det finns en bovärd uppe i Dalarna som vi har jättebra kontakt med, hela Göteborgs stad då, sa hon då.  Det är jättebra. Det är billig hyra och så. Ja. Okej. Men...vad ska jag göra där? Vad ska vi göra där som familj?  Börja om på nytt? 

Om man skulle bli erbjuden en lägenhet är det riskabelt att tacka nej. Då riskerar man att bli av med biståndet från socialtjänsten.  

Stefan: Istället för att hjälpa barnfamiljerna till ett drägligt liv. Bara slänga ut dem och önska dem lycka till och be dem flytta, land och rike runt, för att storstäderna är attraktiva.   

Eva Salett:Om man är en barnfamilj och det tar 5-6 år innan man kan få ett eget kontrakt. Då behöver man ju fundera över hur ska jag klara den här situationen fram till dess? Men det är också så att man tittar på; har man arbete här, har man umgänge med sina barn som man inte bor med, eller om man är medicinska skäl. Då väger de väldigt tungt. Då kan man inte flytta härifrån. Så det här är i en dialog med familjerna och den är inte helt enkel, men jag tycker också att det är viktigt att tänka på det perspektivet också.  

Reporter: Som jag förstått det kan man också riskera att bli av med sitt bistånd om man tackar nej till en lägenhet, även om den ligger långt bort.   

Eva Saletti: Det är ju en individuell bedömning. Så det beror ju på hur det ser ut. Det är som jag säger, har man arbete och umgängesrätt och de här delarna, då kan vi inte ställa de kraven. Men det är ju också så att...Som sagt, socialtjänsten ska alltid stödja människor att på sikt klara sin situation. Och det här är personer som bedöms ha en förmåga att hantera sin situation.  

Reporter: Men det blir ju i praktiken ett tvång då att flytta?   

Eva Saletti: Nej, man kan inte tvinga någon. Kommer någon som inte har gjort, och lider och står i nöd, då måste vi stödja dem. Vi har alltid ett yttersta ansvar i den här frågan.    

På vandrarhemmet i Västra Frölunda bor familjen Alo kvar, drygt en månad efter vårt första besök.   

Reporter: So how have you been since i last saw you? 

Farida: We been the same, nothing has changed 

De går på boendecoachning hos socialtjänsten och säger att de varje vecka söker mängder med lägenheter.  

Saad: Til now we didn't get a positive answer.   

Reporter: Nothing?   

Saad: Til now no.  

Reporter: Are you thinking about moving somewhere else?   

Saad: At the moment we don't have a place to move.   

Reporter: No I was thinking, to some other city. Are you considering those things?   

Saad: Maybe, I'm not so sure. It depends on the availability  

Saad: The other problem not to shift to other place, now the kids are starting, in the middle of the school. Especially my oldest son, he is not accepting the changes. It's difficult for him. He is a little bit..   

Farida:We have moved so much. It has effects on him. He cannot feel stability.  

Reporter: Men hur går det med lägenhetssökandet då? 

Mohammed: Jag måste vänta på kön på Boplats. 

Mohammed och hans son bor också kvar på vandrarhemmet. 

Saad: For the holidays, we don't have place to go. We'll be here. We will take the kids somewhere, in those centers where some activities.  

Saad: Normally we are in Syria. The muslims and christians celebrate.   

Fareeda: We celebrate. More than Sweden. You can not believe.   

Saad: Yeah and the christmas time, nothing now the war time, but before the firework.   

Fareeda: You would not believe.  

Det är bara några dagar kvar till julafton och ikväll ordnar hjälporganisationen ett julfirande för de boende här.   

När det här reportaget sänds, har familjerna bott på vandrarhemmet i fyra och en halv månad var. För trebarnsfamiljen har socialtjänsten betalat 145.000 kronor för rummet. För Mohammed och hans son har det kostat ungefär 70.000.   

Marcus Knutagård: Socialtjänsten har inte verktygen att bygga egna bostäder men därför är det återigen viktigt att det blir en kommunal angelägenhet eller nationell. Man kan inte behålla det som en socialtjänstfråga, att bostadsproblematiken kan lösas där, utan det är verkligen viktigt att det är en bostadspolitisk fråga, bostadsförsörjningsfråga. Men i nuläget så är det socialtjänsten som är den som får ta emot de personerna som inte kan klara det på egen hand.     

Reporter: Så det handlar mycket om att sända en signal kanske då?   

Marcus Knutagård: Ja, nackdelen är väl att signalen sändes samtidigt som man kanske stänger dörren för många grupper som behöver hjälp, kanske med en strategi som riskerar att få barnfamiljer att pressas ut i situationer som kommer vara direkt farliga för barn och för hushållet generellt  

Det är mitten av januari 2020. Stefan och barnen har precis kommit till vandrarhemmet igen. Sedan vi träffade dem sist har de bott i två olika andrahandskontrakt. I den ena lägenheten fick de bo två veckor, den andra en månad. Men nu är de tillbaka.   

Stefan: Idag har jag varit och sökt nödbistånd för boende igen. Jag har sökt hur mycket lägenheter, bostäder rum som helst.   

Under tiden som familjen varit hemlös har Stefan vid ett par tillfällen fått avslag när han sökt pengar till vandrarhemmet. Socialtjänsten tycker inte att han har gjort allt han kan för att lösa sin situation själv. Till slut har han ändå alltid fått hjälp med tak över huvudet.  

Reporter: Har det varit svårt att förstå hur det fungerar, vad du kan och inte kan göra och sådär eller? 

Stefan: Ja. Eftersom det är olika besked varje gång. Det är så det har varit. Vi har fått tre olika orsaker till varför jag inte kan få ett nödbistånd. I början var det att jag inte sökte tillräckligt med arbeten, eller tillräckligt med bostäder. Att jag inte tagit vara på chansen att flytta 40 mil. Säger jag bara då.,hade jag kunnat hade jag mycket väl flyttat någon annanstans, utanför stan. Men jag kan inte det.  

Reporter: Men att det har blivit såhär krångligt med nödbiståndet, att du har fått avslag flera gånger. Känner du att du har nån skuld i det själv?  

Stefan: Till viss del kanske...Ja. Det. Nej 

Reporter: Skulle du ha kunnat göra nånting annorlunda? S: Nej det står utanför min makt faktiskt. Lite utav detta. När vi flyttade hade jag inga pengar. Jag var helt barskrapad på mitt konto. 

Stefan har börjat jobba, men lönen räcker inte till att betala hyra på vandrarhemmet.  Och från socialtjänsten har han fått en ny arbetsplan, som slår fast allt han måste göra för att få behålla biståndet.   

Reporter: Dagligen söka 20 bostäder inom tio mils radie från Göteborg, även i små orter. Kommer du klara det? 

Stefan: Ja. Det finns hur mycket som helst på blocket, så det är tio bostäder. Eller 20 bostäder. 

Reporter: Om dagen. 

Stefan. Jaja, det måste jag ju göra. Vi måste ha en bostad. 

reporter. Det är ju så, precis som man skriver i något beslut här att om man inte har psykisk ohälsa eller missbruk då är man inte målgruppen. Men hade du haft det hade du kunnat få hjälp med boende 

Stefan: Ja, så är det. 

Reporter: Vad tycker du om det då? 

Stefan: Ska jag leva så här i någon månad till så kommer jag nog tillhöra den kategorin tror jag, med psykisk ohälsa. Det är så känns det idag. För det är fruktansvärt påfrestande att inte veta vad man göra imorgon, känns det lite som.   

Faktaskylt: Stefans familj har nu flyttat till en etta där de får bo i tre månader.   

Faktaskylt: Socialtjänsten i stadsdelen Örgryte-Härlanda vill inte kommentera Stefans situation, då man inte går in på enskilda ärenden. Men man skriver att det generellt upprättas en arbetsplan i dialog och samförstånd med den enskilde. Verksamheten följer rättspraxis och Göteborgs stads gemensamma riktlinjer, som stödjer personer till egen bostad.