Janne Josefsson: – Säsongens första program är därmed slut. Vill ni så kan ni gå in på vår hemsida. Där kan ni nu chatta med vår reporter Magnus Svenungsson och redaktör Peter Bagge.
Det var många som ville diskutera programmet, Dödens väg, som vi sände i augusti. Om den nyasfalterade E4:an i Sörmland som, blev hal som en halkbana och där bilister och mc-förare kraschade och skadades, och där till slut en motorcyklist omkom.
No problem: ” – Man tror inte sina öron att Trafikverket anlitar samma bolag att granska och kontrollera sig själva!!”
Tommy: ”- Bra reportage. Det finns en dödens väg utanför Piteå också E4.”
VBK: ” – Det är faktiskt skrämmande hur myndigheter och storföretag kan gömma sig bakom varandra.”
Rosita: ”- Man tror inte det är sant, hur kan det vara möjligt”
Nina: ”- Vem kontrollerar att trafikverkets kontroller gjorts korrekt?”
När vi chattar efter programmet kommer en fråga som gäller samma väg, men längre norrut.
Det är Magnus som skriver om E4:an norr om Gävle, där han var en av tre mc-förare som kraschade förra sommaren.
Magnus: – jag själv råkade ut för en liknande MC-olycka norr om Gävle i början av augusti 2012 [..] Där skedde tre olyckor inom en kort tid [...] Jag blir otroligt fundersam…
Vi kunde svara honom att vi tittat på just den vägsträckan och att den var bra.
UG – Magnus Svenungsson: ... så i ditt fall är detta fortfarande en gåta.
Men av alla dom som följer chatten finns en person som har en annan uppfattning om vad som verkligen hände på E4:an norr om Gävle.
Han läser och bestämmer sig för att berätta om Trafikverkets hemliga mätningar.
Vi åker till platsen som Magnus berättade om i chatten. Vi träffar föreningen Sveriges Motorcyklister, SMC. E4:an norr om Gävle, var en plats som många av deras medlemmar snackade om förra sommaren.
Ur nyhetssändningar:
– Trafikredaktionen angående en olycka som inträffat på E4 mellan Gävle och Hagsta i norrgående riktning.
– En man omkom tidigare ikväll vid en singelolycka med mc på E4.
– Inträffat en trafikolycka och det är mycket trafik i området. Polis och Räddningstjänst har svårt att ta sig fram till platsen här.
– E4:an Gävle mot Hagsta.
Maria Nordqvist: – All tre olyckorna var när dom skulle köra om eller gå ut i omkörningsfilen.
Jesper Christensen: – Det var solklart. Det var livsfarligt att köra där.
Petra Holmlund: – Man blir förtvivlad. Hur kan det få vara så här?
Reporter: – Kan det inte vara så att motorcyklisterna kör för fort?
Tomas Bergström: – När man håller måttlig fart och sköter sig så ska man inte behöva köra omkull. Kör man jättefort och råkar ut för något då får man kanske tänka lite annorlunda, men i de här fallen så ser det inte ut som att man gjort det i varje fall.
Allt börjar förra sommaren när E4:an norr om Gävle asfalteras om. Det är inte hela vägen utan bara ett av körfälten som är dåligt och får ny asfalt. Så gör man ofta och det är inget konstigt med det. I skarven mellan den nyasfalterade körbanan och den gamla läggs ett bindemedel, ett klister som täcker skarven mellan det nya och det gamla.
Men det dröjer inte många dagar förrän mc-förare får sladd på sina motorcyklar. Tre allvarliga mc-olyckor inträffar på den nyasfalterade vägen. Dom två första inträffar samma dag. Den förste . Men den andre .
Maria Nordqvist: – Väldigt tråkiga händelser båda två. Bägge två hade nya moderna motorcyklar med all tänkbar säkerhetsutrustning. Antispinn hade den ena och bägge hade ABS-bromsar. Han som överlevde gled utmed asfalten medan han som dog åkte in i räcket.
Maria Nordqvist: – Och jag gick tillbaka och ringde upp en kille som hade överlevt och kraschade. Han sa att greppet släppte, det regnade och helt plötsligt låg han på vägen.
Reporter: – Du trodde att det berodde på asfalten.
Maria Nordqvist: – Absolut. Dessutom när jag pratade med polisen så lät det på poliserna också som att dom tyckte att det hade varit halt när dom åkte ut.
Gemensamt för alla olyckorna är att mc-förarna fått sladd i den nyasfalterade omkörningsfilen. Motorcykelfolket blir oroliga och diskuterar om det kan vara fel på asfalten. För både polis och räddningstjänst rapporterar från olycksplatserna att vägen inte var bra.
Hans Johansson: – Poliserna att det var halt på platsen. Då kan man fundera på vad det beror på.
Magnus Östlund: – Det var nyasfalterat. Det var varmt väder men det hade kommit regn på plats. Och personalen upplevde det som att det var väldigt halt på platsen.
Reporter: – Här var det skrapat?
Magnus Karlsson: – Ja.
Reporter: – Vad har dom gjort med den?
Magnus Karlsson: – Dom har bytt ram helt och hållet. Dom har bytt koppling och…
I Ludvika möter vi Magnus Karlsson. Han som skrev till oss på chatten och berättade om sin . Han var på väg hem efter en motorcykelsemester på Åland och hade bara den sista biten kvar, via E4:an och Gävle. När han ska göra en omkörning får han sladd på motorcykeln och sen minns han inget mer.
Magnus Karlsson: – Jag var medvetslös, enligt en brandman, som var på genomresa med hans kollega, hade varit på jakt i norrland, passerar och hoppar över vajerräcket. Och det är väl han som räddar mitt liv egentligen. Han rycker hjälmen till mångas förtvivlan. Och det blir väl lite argumentation där. Robin rycker hjälmen och säger att killen här andas inte, han kommer ju att dö.
Hjärt- och lungräddning på platsen räddar troligen livet på honom. Han har frakturer på kotor i halsryggen. Skadar på ben och höft och blöder kraftigt. Mer än ett år efter olyckan, har han fortfarande men.
Magnus Karlsson: – Vad jag än rörde gjorde det ont. Gungade en bil så kunde inte sitta still alltså, det värkte så otroligt mycket. Så smärta det har man tyvärr fått lära sig vad det är. Känslan kommer att det kanske hade varit bättre att varit förlamad. Den tanken till och med kom och då tycker jag att man har kommit ganska långt för att ge upp.
Reporter: – Du tänkte så alltså?
Magnus Karlsson: – Va?
Reporter: – Du tänkte så alltså?
Magnus Karlsson: – Ja, när smärtorna var som värst, när jag kände att varken morfin, dom två morfintabletterna och grunden Alvedon som jag fick, några starka Alvedon som jag fick, för att lindra smärtan, det gick inte.
Vid olyckorna i Gävle, är det många som reagerar på asfalten och Trafikverket kontrollerar E4:an efter olyckorna och beställer av Statens väg och transportforskningsinstitut, VTI, för att se om asfalten är hal.
Reporter: – Jag tror att du ska ställa stolen bredvid bordet. Är allt okej?
Jan-Erik Lundmark är en av dom högsta cheferna på Trafikverket, den myndighet som ansvarar för våra vägar. Vi intervjuade honom i förra reportaget om olyckorna i Sörmland. Och nu är det dags igen.
Jan-Erik Lundmark: – Vi blir alltid påverkade när det händer allvarliga olyckor. Det gör vi alltid.
Jan-Erik Lundmark: – Vi är också väldigt ambitiösa och har alltid en väldigt tydlig riktlinje att hela tiden förbättra oss i trafiksäkerhetsarbetet. Mätningen som vi gjorde, den ordinarie, visade ju på väldigt bra friktion på vägbanan.
Det är också det beskedet som Trafikverket gav till alla inblandade. Vägen var bra.
Maria Nordqvist: – Ja, jag tänkte att vad bra! Det var ingen ny asfaltskandal eller dålig beläggning.
Reporter: – Vad tänkte du när du läste den?
Hans Johansson: – Ja, då kan man fundera på vad olyckan har berott på, för det kan inte varit halkan.
Polisen lägger sin förundersökning och skriver:
“Det finns inga anmärkningar/brister rörande motorcykeln”
”Den lagade punkteringen var riktigt gjord.”
”Den nylagda asfalten har testats av VTI, inga anmärkningar.”
”Utredningen läggs ner och arkiveras.”
Johan Granlund: – Sen har vi lagt in ett glidande medelvärde på fyra meter. Så tittar vi, hur mycket tvättar vi bort? Då blir det den där gröna som...
är expert på vägar och trafiksäkerhet. Och han är en flitigt anlitad föreläsare världen över.
Johan Granlund: – Friktionen. Det är den funktionella egenskapen hos en väg, som har absolut störst betydelse för vägsäkerhet.
Reporter: – Störst betydelse?
Johan Granlund: – Störst betydelse. Så står det i Trafikverkets effektsamband för drift och underhåll av belagda vägar. Och det är bara att instämma. Så är det. Har vi inte friktion hänger vi inte kvar på vägbanan åker vi i diket eller i värsta fall kör över på fel sida av vägen.
Asfalt. Denna svarta oljeblandade massa där blandningen av småsten och olja kan vara det som skiljer liv från död.
Reporter: – Om du tittar på bilden, är det något särskilt när du ser vägen?
Johan Granlund: – Ja, det jag reagerar på direkt det är ju, man ser glansen här i den längsgående skarven mellan dom två körfälten. Den här glansen. Det ser ut att vara lite fukt på. Man ser ju ljusreflektionerna är mycket högre här. När jag ser den där tänker jag direkt att där skulle jag vilja att vi kör med en våtfriktionsmätare och bromsar med ett femte hjul, som vi säger, och vi bromsar det hjulet och mäter upp friktionstalet där.
Johan Granlund: – En sådan här yta tror jag inte man behöver vara jätteorolig så länge den är torrt. Men det vi vet är att när det kommer vatten, det är precis som att du kör med blankslitna däck. Har du mindre än 1,6 millimeter mönsterdjup, då säger polisen att det här är inte okej, det här kostar dig, för att vi vet att det är jättefarligt. Det här är motsvarigheten, Vägbanan har inget mönsterdjup.
Just den mätning som Johan Granlund efterlyser, har Trafikverket redan gjort. Förutom att mäta hjulspåren, har dom gjort extramätningar av just mittremsan mellan körfälten. Men resultatet av dessa mätningar, har man inte berättat om.
Det är efter diskussionen på Uppdrag gransknings chatt, om olyckorna i Gävle, som vi förstår att hela sanningen inte är berättad.
Chatten följs noga av en person som efter programmet kontaktar oss. Han säger sig ha avgörande information om att E4:an inte alls var godkänd och bra, så som Trafikverket hela tiden hävdat.
Vi får inte berätta något om honom, han vill förbli anonym. Men några dagar senare, får vi ett brev. I det finns , från tidigare okända mätningar av friktionen på E4:ans asfalt. Här finns också mellan tjänstemän och höga chefer på Trafikverket.
Friktionsmätningarna vi nu får se är gjorda på skarven i mitten av körbanan. Den tunna och blanka linjen som man ser på bilderna från olycksplatserna, o som många reagerat på. Den skarv som mc-förarna kört över när dom bytt fil för att köra om. Även dessa mätningar är gjorda av Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI. Men dom här värdena stämmer inte överens med den officiella bild som Trafikverket gett.
Reporter: – Då finns den friktionsmätningen och då har vi fått ta del av ytterligare en friktionsmätning som görs den 13 augusti. Det är ju alldeles efter din olycka. Då har man börjat fundera på detta.
Reporter: – Denna mätning visade ej godkända friktionstal.
Reporter: – Så att om du går ner så ser du värdena.
Magnus Karlsson: – Ja
Reporter: – Så att om man tittar. Där har du olycksplatsen.
Maria Nordqvist: – Ja, vad ska man säga! Det här är något helt annat. Det här är skarven.
Reporter: – Hade du någon aning om det här?
Maria Nordqvist: – Absolut inte. Jag visste inte ens att det hade gjorts två mätningar.
Magnus Svenungsson: – Men alltså det var den första mätningen. Den är gjord i Juli. Sen gör man en mätning till den 13 augusti. Alldeles efter olyckan.
Johan Granlund: – Dom lägsta metervärdena är nere på 0,30, ser jag.
Reporter: – Är det lågt?
Johan Granlund: – Det är ju alltså som riktigt hal hårdpackad snö. Som jag sa, Hårdpackad snö kan ha ganska skiftande friktionsnivå men det vi ser här är riktigt hal hårdpackad snö.
Johan Granlund: – Och kravet på alla asfaltprojekt som görs på statlig väg, det är att det ska vara minst 0,5, så det här är underkänt, När det gäller säkerhetskrav, då är det ingen diskussion om att böta eller någonting, utan omarbetning. Det här måste ruggas upp eller fräsas bort.
Det som Trafikverket visat upp och det vi nu får se, skiljer sig tydligt. Efter mc-olyckorna har Trafikverket genomfört mätningar, med alarmerande värden på en sommarväg.
Reporter: – Fick polisen mätningen av skarven?
Jan-Erik Lundmark: – Nej, den fick dom inte
Reporter: – Varför inte det?
Jan-Erik Lundmark: – Vi var väldigt osäkra på resultatet av den. Vi hade en mycket ingående dialog med VTI.
Men på Trafikverket berättar en projektledare för sin chef Jan-Erik Lundmark, hur han efter den tredje mc-olyckan, själv misstänkt att skarven varit hal, och beställt en ny mätning. Och han skriver i ett mejl till sin chef: ”Denna mätning visade ej godkända friktionstal”.
Maria Nordqvist: – Det känns som att jag är totalt grundlurad
Reporter: – Är det så?
Maria Nordqvist: – Absolut. Både jag, SMC men också polisen som inte fick den här informationen.
Reporter: – Vad säger du om det?
Hans Johansson: – Jag blir förvånad. från Trafikverket så ska man få ut rätta kontrollerna. Det förväntar jag mig.
Magnus Karlsson: – Det är inte mänskligt överhuvud taget, för fem öre, att riskera människoliv, med att dölja mätningar som är korrekta men inte uppfyller normen.
Reporter: – Vill du se?
Johan Granlund: – Ja det måste jag nog faktiskt. Jag känner inte att jag förstår.
Reporter: - Det var ju den första mätningen. Den var gjord i juli.
Vår expert, Johan Granlund, har svårt att tro på våra uppgifter. Att den här rapporten inte ens visats för polisen eller för de drabbade förarna, när man försökt hitta svaret på varför motorcyklister fått sladd.
Johan Granlund: – Man har dessa, man har detta säger du i sin hand.
Reporter: – Om du ser här så har du polisens begäran. Den är skriven den 12 september. Så det är en månad efter den sista friktionsmätningen. Så båda friktionsmätningarna är gjorda när polisen skriver en begäran att få ut resultaten.
Reporter: – Vad tänker du?
Johan Granlund: – Jag känner mig som samhällsmedborgare, så, jag känner mig lurad. Sitter man och har bevis på att det var underkänd friktion och meddelar polisen
Reporter: – Att den är godkänd
Johan Granlund: – Att den är godkänd.
Reporter: – Kan du se någon anledning till att dom gör så här?
Johan Granlund: – Nej, jag måste säga att det förstår jag verkligen inte.
När vi går igenom Trafikverkets mejl, förstår vi att sommarens mätningar av E4:an . Man tycks inte veta hur man ska hantera polisens begäran och vilken rapport som ska lämnas ut.
Reporter: – Polisen får bara den delen av friktionsmätningen som visar att vägen är bra?
Jan-Erik Lundmark: – Dom får den friktionsmätning som vi brukar skicka. Vi är också väldigt noga med att skicka kvalitetssäkrade uppgifter till dom som efterfrågar. Just den här specialmätningen, den särskilda mätningen, som sagt, vad är det vi ser, vad är det vi har framför oss? Ja det är en mätning med en massa siffror.
Reporter: – Men det måste väl polisen få bedöma?
Jan-Erik Lundmark: – Det här var som sagt en extramätning. Dom fick den mätningen som vi brukar att skicka till dom.
Reporter: - Dom fick inte den mätningen som visar på låga värden?
Jan-Erik Lundmark: – Dom fick inte den mätningen, mätvärdena av den extramätningen som vi gjorde. Jag är väldigt glad att vi gjorde den mätningen och fortsatte att göra den. För det kommer vi att ha användning av framöver i forskningen för att förbättra vårt trafiksäkerhetsarbete.
Reporter: – Men samtidigt är den inte värd något så att ni lämnar den till polisen?
Jan-Erik Lundmark: – Inte just för tillfället. Vi visste inte vad det var vi läste. Det var en massa siffror med olika friktionstal.
Reporter: – Man får inte hela mätningen som ni gjort?
Jan-Erik Lundmark: – För det är en extramätning som vi gjort, som jag sagt tidigare.
Reporter: – Men det borde väl polisen få bedöma, det materialet? Ni kan väl inte bedöma och sedan lämna ut det som är bra?
Jan-Erik Lundmark: – Det är viktigt också att vi lämnar ifrån oss kvalitetssäkrat material. Så att vi vet vad vi mäter. Det är ju aldrig gjort tidigare.
Reporter: – Men kvalitetssäkrat. Här har ni värden från skarv, alltså mittremsan mellan två körfält som visar på att det är en vinterväg i augusti?
Jan-Erik Lundmark: – Inte på hela sträckan.
Reporter: – Nej men alltså
Jan-Erik Lundmark: – Bara partier. Vi har enstaka värden som är under vårat riktvärde 0,5.
Reporter: – Nej det är långa partier. Den 24e juli finns en mätning, 1,2 kilometer lång sträcka som är som en vinterpackad vinterväg. Så det är ju inte korta partier?
Jan-Erik Lundmark: – Det är, och det varierar ju naturligtvis på sträckorna och det blir ju ett medelvärde av det så att säga.
En svensk myndighet med trafiksäkerhet i främsta rummet, med målet att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken. Men istället för att lägga alla papper på bordet och på så sätt förhindra nya olyckor: valde Trafikverket att inte berätta om skarven i mitten av vägen med friktionsvärden som mer påminner om en hal vinterväg. Det gjorde dom, trots att dom själva tyckte att mätresultatet var så allvarligt att vägen justerades och gjordes om genom att skarven blästrades. Efter att vägen justerats görs en . Men inte heller det får någon veta.
Jan-Erik Lundmark: – Vi gjorde också en friktionsmätning efter åtgärd den 29e augusti.
Reporter: – Och den visade?
Jan-Erik Lundmark: – Den visade på högre värden.
Reporter: – Kan man inte tolka det då som att om man har blästrat att?
Jan-Erik Lundmark: – Det hade effekt. Absolut.
Reporter: – Då var det väl halt innan?
Jan-Erik Lundmark: – Nej, halt alltså. Våran uppfattning är att det inte var halt.
Sveriges motorcyklister, SMC, har hela tiden trott att asfalten var hal. Maria Nordqvists enträgna försök att få veta vad som hänt, diskuteras på Trafikverket. Vi läser i ett att en projektledare är osäker på vad han får berätta och han vänder sig till sin chef, Jan-Erik Lundmark, för att be om råd.
Men någon friktionsmätning får aldrig Maria Nordqvist se. Hon får som alla andra bara veta – att E4:an är godkänd och bra.
Maria Nordqvist: – Dom ringde upp mig och sa att man gjort en godkänd mätning.
Reporter: – Fanns det inget sätt du hade kunnat få tag på den andra friktionsmätningen?
Maria Nordqvist: - Det är svårt när man inte vet att en andra mätning är gjord. Det känns ju så himla tragiskt. Polisen är en aktör i arbetet för att öka trafiksäkerhet och att Trafikverket som är en annan myndighet som har väldigt stort ansvar för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige, mörkar information för polisen. Det är för mig helt ofattbart.
Jan-Erik Lundmark: – Det är väldigt mycket fokus på friktion och halka. Det är ju väldigt lätt att halkan är den enskilt största orsaken till att olyckan inträffar. Men det är ju en serie samverkande faktorer som påverkar en olycka. Det som jag inte tycker kommit fram, det är den kanske enskilt största faktorn. Och det är hastigheten!
Räddningstjänsten i Gästrikland dödsolyckan och slår fast att det var halt på platsen. Trafikverket uppmanas att reda ut problemen med halka i samband med nylagd asfalt. Det här diskuterar Räddningstjänsten med Trafikverkets olycksutredare men beskedet man får, är samma som till alla andra. E4:an norr om Gävle var inte hal.
Magnus Östlund: – Ja, som jag skrivit i min utredning så har jag kommit fram till att det var halt på plats.
Reporter: – Men om Polis och Räddningstjänst rapporterar från platsen att det är halt. Ska man inte utreda alla möjligheter till att hitta en förklaring till varför det är det?
Jan-Erik Lundmark: – Just i det här fallet med Gävle så har vi lagt ner jättemycket resurser och mätt ovanligt mycket. Och just den här speciella mätningen som vi varit inne på tidigare. Det är ju också viktigt att vi vet vad är det vi mäter. Vad är det vi tittar på. För det blir ju att man tittar på resultat och det är ju siffror och sträckor.
Reporter: – Men fortfarande är det så att brandmän och polisen rapporter att det är halt.
Jan-Erik Lundmark: – Det känner jag inte till att dom rapporterat att det är halt.
Trafikverket gjorde mätning efter mätning. Man ville verkligen veta om det var något fel på asfalten, och för att inte riskera fler olyckor, gjorde man till och med om E4:an.
Men istället för att diskutera problemen tillsammans med polis, räddningstjänst och motorcyklister, som också försökte förstå vad som hänt, valde Trafikverket att behålla mätningarna för sig själva.
Reporter: – Men är det inte så att ni mörkar viktig information?
Jan-Erik Lundmark: – Nej. Vi har inte mörkat någonting. Vi skickar det vi brukar skicka.
Kollegorna på SMC är tillbaks på olycksplatserna på E4:an. Sorgsna över det som hänt deras tre mc-kamrater, men också arga.
Jesper Christensen: – Det är därför det är tre olyckor över strecken va.
Petra Holmlund: – Det vet man ju. Häll vatten på olja. Man vet ju hur det blir. Kommer man med däcket på det så.
Jesper Christensen: – Som våt is.
Tomas Bergström: – Sådana här saker får man inte mörka. Det är otroligt viktigt att man inte gör.
Reporter: – Ser du det som en mörkning?
Tomas Bergström: – Ja om det funnits olika rapporter med friktionstal på och man har lagt fram den bästa som bevis för att det är bra då tycker jag att man har mörkat, helt klart. Så tycker jag inte man får göra. Inte som jag ser det i alla fall.
Petra Holmlund: – Man måste ju tro på dom och man måste tro och att dom gör rätt och är ärliga.
Jesper Christensen: – Jag tycker att det ser så tydligt ut, och jag vet som motorcyklist att det där är livsfarligt att köra på. men mätningarna visade att det var okej då, så jag förstår inget.
Reporter: – För dig var det ingen tvekan. Det var halt?
Jesper Christensen: – Nej det var solklart. Det var livsfarligt att köra där.
Magnus Karlsson: – Där är ambulansen. Där är min motorcykel. Där är Flemming. Helt söndertrasad. Skrapad. För den har tagit här och så är det handtaget.
Magnus Karlsson: – Jag vet inte. Det rör mig ganska mycket, faktiskt. Nej det är tungjobbat i kroppen. Det rör ganska mycket i huvudet på mig. Jag blir frustrerad o då är anledningen till att jag har fortsatt åkt, har jag hela tiden trott, för jag hämtade ut den i somras, och anledningen till att jag fortsätter åker, det har jag hela tiden intalat mig själv att det är för att jag inte minns någonting från olyckan. Jag minns ingenting av olyckan. Men när man ser sådana här saker då tror jag faktiskt att jag säljer motorcykeln med en gång. För när man inte ens kan lita på vad myndigheter o företag, som ansvarar för vägarna, lämnar för protokoll, utan lämnar protokoll tydligen bara för att det ska se bra ut. Då vet jag inte om jag är beredd att satsa mitt liv igen.
Reporter: – Så du vill inte köra mer motorcykel när du ser det här?
Magnus Karlsson: – Nej. Jag tror faktiskt att det här var det som får mig att sluta.