Vi har gillrat en ovanlig fälla…med dolda kameror och spårsändare – vid en helt vanlig återvinningsstation.
Kläderna vi skänker varje år är värda hundratals miljoner kronor – pengar som biståndsorganisationerna behöver för att hjälpa de allra mest utsatta...
Men det finns ett problem.
Vi får höra att välorganiserade ligor – under flera år – ska ha plundrat såna här återvinningsboxar – över hela landet.
Tusentals ton kläder sägs försvinna….... Men ingen vet vart stöldgodset tar vägen.
Det som börjar vid en ICA butik i Nacka…
… kommer att sluta långt i från bistånd och välgörenhet.
“Sommaren 2020”
Live
- Här har vi ett gäng kläder och så ska sy in de här sändarna i klädesplagg och leksaker och så går det med i en säck och så ska vi droppa dem i tre olika uppsamlingsboxar.
- Det finns ju som en stropp inne i fickan. Så frågan är om man skulle sy fast den på något sätt här.
- Du har koll på numret?
- Japp
- Är du bra på att sy eller?
- Nej…
- Ska du rigga Pinky Poo så ska jag sy då?
- Hmmm. Här har vi också ett bra hål…
Vi har fått tips, att kläder som vi skänker till biståndsorganisationer – egentligen hamnar någon annanstans. För att kolla om tipsen stämmer, vill vi spåra var kläderna egentligen tar vägen.
- De uppgifterna som vi har fått från folk som har sett dem är ju att de tömmer efter kontorstid. Så om vi släpper det här nu på eftermiddagen och så får vi hänga kvar tills det blir napp. OM det blir napp.
- Lycka till!
Live:
- Hmm där har vi boxarna...
Vi droppar tre väskor med sändare.
En i Danderyd, norr om Stockholm.
Två sändare söder om stan. En i Skuru…
Och en i Nacka.
Det är bland annat här som ögonvittnen har sett hur biståndsorganisationernas boxar plundras – tidiga mornar och sena kvällar…
Fällan är gillrad. Tre sändare, vid tre olika återvinningsstationer runt om i Stockholm.
Live:
- Hallå där!
Hallå hallå.
Hur går det?
- Jo, men jag har droppat nu mina grejer.
- Om det skulle komma nån nu och tömma, där du sitter ser du då vad det är för registreringsnummer då?
- Det tror jag. Det är prio ett att få – om det blir en tömning – att få regnummer.
- Nu är det nåt där borta… nej… de tömmer sopor…
Live:
- Hallå
- Hallå hur har det gått för er?
- Det har varit fyra timmars stillhet.
- Jaså?
- Samma här.
- Jag ser faktiskt inte bort till återvinningscentralen längre så jag undrar om vi inte vi får ge upp…
- Hmmm...
- OK, då åker vi hem och väntar på signalerna från apparaterna.
- Det är väl så. Hörrni vi bryter då…
- ok
- ok
- Tja
- Hej
Robert Bergman
verksamhetsansvarig Human Bridge:
- Vi är i grund och botten en biståndsorganisation och syftet med vår verksamhet det är att vi samlar in och rekonditionerar och skickar ut sjukvårdsutrustning till länder som har behov av vårt stöd på området.
- Vi tar ju in material från hela landet och varenda rullstol gås igenom. Och sen plockar man ihop det, binder ihop det så att det ska hålla för transport. Vi skickar inte iväg någon utrustning som inte är fullt genomgången.
Human Bridge är bland de största i Sverige på att samla in textilier. Kläder och skor som vi lägger i nån av deras 2500 insamlingsboxar som står runt om i Sverige har ett stort värde – och säljs till uppköpare i Europa – för att finansiera Human Bridge biståndsverksamhet.
Varje vecka skickas härifrån flera containrar med renoverad sjukvårdsutrustning till behövande i Mellanöstern, Östeuropa och Afrika.
Robert Bergman
Human Bridge:
- Vi utrustade på just det här sjukhuset sex operationssalar, med OP-bord och allt annat som behövs för att upprätta… Det var ett helt nytt sjukhus som inte hade någon som helst utrustning.
- Mina stora hjältar är läkare och sjukvårdspersonal som jobbar på de här sjukhusen. De gör under! Kan vi komma in och förgylla dagen lite grann genom att de får bättre utrustning att jobba med – ja, du förstår…
Maria Fernsund:
- Jag tänker främst på att jag inte vill slänga kläder. Om jag inte använder grejerna och det inte finns så mycket värde i dom och dom fortfarande är väldigt fina, då skänker jag dom. Så tänker jag.
- Det har blivit väldigt mycket skänka bort så att… men så blir det när man inte tänker igenom sina köp.
- F: Men du är lite noga med vad du ger bort, det får inte vara vad som helst?
- Nej, alltså nånstans tänker jag att slutpersonen som jag vill nå, den som inte kanske själv kan köpa kläder och så där, den ska kunna ha kläderna.
För Maria Fernsund, i Täby norr om Stockholm, handlar det om att återvinna istället för att kasta, för miljöns skull – och samtidigt göra en god gärning.
Varje år skänker svenskarna runt 40.000 ton kläder – å för Maria, med två tonåringar, blir det ett par vändor till återvinningsboxen varje säsong.
LIVE:
- Ska vi se vad du har här då som du inte använder? Ja, du tänkte på den. Jag tänker på den här också.
- Är det nånting mer, jag tänkte den här?
- Nej, den ska vi definitivt ha kvar, nej nej nej.
Maria Fernsund:
- Jag ser ju den här familjen i något drabbat land som kanske har råkat ut för saker och som inte har möjlighet att försörja sig själv. Jag vill ju jättegärna att det hamnar där. Jag vet inte om det är så man jag går i tron, jag vill tro att det är så och det är därför som jag fortsätter och ger.
Robert Bergman:
- F: Om jag kommer med mina tvättade och vikta kläder och lägger dem i era lådor då får jag en garanti. Det går till något bra, och det tas om hand på ett rätt sätt.
- Ja, absolut!
- Och då kommer vi till till problemet. Den garantin kan ni ju faktiskt inte hålla?
- Nej, det kan vi inte göra…
Tillbaka till sommaren 2020.
Solen har precis gått upp över Stockholm…
Klockan är 04.47 när den första sändaren börjar röra på sig, i Danderyd.
En stund senare plundras boxarna i södra delen av stan. Först Skuru…
och sedan Nacka…
- Ja, det är Axel.
- God Morgon, det är Joachim
- Hallå!
- Du, det verkar röra på sig.
- Ja, jag är på väg. Får man köra jättefort när man är på utryckning?
- Nej… (skrattar)
- Jag kommer förbi
- Hej!
Alla våra sändare har hamnat på ett och samma ställe. Att döma av kartan – ett industriområde i Västerhaninge, Söder om Stockholm.
Adress: Fabriksvägen.
- Det jag tänker är att vi nu åker fram en gång och tittar… Det är viktigt då att inte kameran syns.
- Då testar vi då.
- Då kör vi.
- Är du med Ola?
- Yes!
- Det är som om de byggt containrar runt för att undvika insyn.
- Kolla det rör sig!
- Nu rör sig lastbilen.
- Nu har jag bild!
- Det pågår fullt med lastning där inne.
- Jag hade en sekund där. Vi får se.
Vi hinner se några mindre skåpbilar och en långtradare. Men det är svårt att filma från vägen utan att bli upptäckta.
Med en liten drönare – drygt hundra meter upp i luften – kanske vi kan komma tillräckligt nära…
Vi hinner precis fram när den stora långtradaren kopplar bort det bakre släpet och börjar lasta i det främre.
Och där ser vi hur våra väskor med sändarna lastas om.
Som den blå Ikea-bagen vi lagt i klädinsamlingen i Skuru.
Vi ser också hur lastbilschauffören tar emot en jacka från klädbytet.
Frågan nu är var de omlastade kläderna hamnar – och vem som tar emot stöldgodset?
Vi ställer oss en bit från industritomten och väntar.
- Nu kommer den ut!
- Ja, det är den. HPH XXX.
- Ta ner kameran! Shit, de åkte förbi oss, jag trodde de skulle svänga vänster.
- Törs du glida fram lite så ser jag. Där har vi den. Perfekt.
- Vi har sändarna på rull nu…
Lastbilen med stöldgodset lämnar Västerhaninge och kör söderut.
För att inte bli upptäckta låter vi den få lite försprång.
- Då ska vi se färjeläget, Nynäshamn söder rakt fram
- Jo, jag tror jag ser den.
- Ser du den ljusgröna där?
- Ja, där ja.
- Hallå där. Alla paketen är i samma lastbil och på väg i nån av färjorna. Den ena går till Ventspils i Lettland, och den andra – tror vi, vi är inte riktigt säkra, men vi tror den går till Polen, möjligtvis.
Lastbilen kör till slut på färjan till Lettland. Och vi kommer inte längre än så här.
Där är det lockdown till följd av pandemin – och det är bara godstrafik som tillåts åka med.
Men vi har fått tydliga bevis. Vi vet nu att tipsen stämmer. Det finns en liga som stjäl återvunna kläder – i stor skala.
Vad vi INTE vet är att också VI ska borda samma färja – men det kommer att dröja.
För stölderna fortsätter vecka efter vecka, månad efter månad…
Mats Andersson
Human Bridge
- När vi kommer ibland till ställen där vi vanligtvis har väldigt mycket så helt plötsligt så är det ingenting…
- Här är vi nog bara en gång i veckan.
- Här har de förmodligen varit.. och öppnat. Det var inte mycket fångst, i stort sett ingenting!
- Tar vi nästa!
- Ja, det var likadant här!
Mats Andersson
Human Bridge
- Som vi har räknat som vi har förstått så TROR vi att rör sig det om 30 ton i veckan… som de plockar oss.
- Och vad är värdet på det?
- Ja, det är ju nästan 150 tusen?
- I veckan?
- Jepp, och jag vet inte vilket annat företag som man skulle sno så mycket… från utan att det händer nåt.
Tillbaka på stationen.
Det har gått bättre för några av Mats kollegor.
- Så här ser det ut i bilen när man kommer från en runda med mycket.
Robert Bergman
Human Bridge
- Ett normalt år, hur mycket blir stulet?
- Det kan vara så pass mycket som 1500 till 2000 ton som stjäls.
- Det är väldigt mycket kläder?
- Det är väldigt mycket kläder.
- Är det organiserat?
- Det måste det vara. Det går inte att utföra sådana stölder utan att det är organiserat.
- Vilka är det som ligger bakom?
- Det vet vi inte…
Ett av de få spåren Human Bridge har är foton på bilar som ligorna använder.
Som den här.
Med registreringsnummer som börjar på KR09 (KR noll 9)...
Och den här:
Med FY10 i början.
Brittiskt registrerade bilar – med körförbud – där ägarna inte har gått att spåra.
Tusentals ton kläder stjäls varje år – men ingen vet vart stöldgodset hamnar.
- Du får en sändare som ska ner i en leksak där.
Vi gör ett nytt försök. Gränserna mot Baltikum är öppna och kanske kan vi nu spåra vart de stulna kläderna tar vägen.
Nya sändare, nya väskor, nya gosedjur...
Live
- Det går nog att få upp den i huvudet här.
- Ja.
- Jättebra för den har ju redan batteri och hårdhet i sig…
- Precis.
- Så man misstänker ingenting.
- Funkar, då åker jag och droppar dom.
- Lycka till!
Vi släpper väskor på två av platserna från i somras.
En i Danderyd, norr om Stockholm. Och en i Nacka i söder.
Om vi ska lyckas kartlägga vilka som ligger bakom så räcker det inte att följa GPS-signalerna, vi måste se vilka bilar och personer som är inblandade. Vi behöver bevis.
I somras spanade vi på kvällen – utan napp. Nu är vi på plats strax efter 4 på morgonen…
Allt är lika öde som tidigare.
Det enda som händer är att tidningsåtervinningen ska tömmas. Där vi har en av våra kameror.
Live:
- I’m only taking this one.
- Only this one?
- Not that one with the garbage on top?
Men dag 2, kl 05.54 – Då händer det…
En rostig skåpbil med brittiska registreringsskyltar parkerar framför återvinningsboxarna.
Den första väskan de tar – är vår – med sändaren i...
Från Nacka åker skåpbilen österut.
Box efter box töms.
Live
- Där är en tömning till… var gör vi nu då?
- Vi passerar.
- Ser du, där står dom!
- Var?
- Under Coopskylten.
- Ja där… ok de klev precis ut.
En tömning tar bara några minuter – sen är de på rull igen.
Efter tre timmar är tömningsrundan slut. Och nu går färden till en plats vi känner igen.
Fabriksvägen Västerhaninge.
- Ok… där står det små lastbilar… där står det en stor lastbil
- Där var den!
De stulna kläderna lastas ut.
Men det ska dröja 9 dagar och 4 timmar – innan sändaren rör på sig igen...
Robert Bergman
Human Bridge
- Usch! Ja, man får knyta näven i byxfickan.
- Lägger du märke till något speciellt på de här bilderna?
- De bryter sig inte in i lådorna, eller boxarna. Utan de har nycklar.
- Hur kan de ha det?
- Vi har naturligtvis ställt oss den frågan, vi har gjort... Vi byter låsserier titt som tätt, och det heter att de här låsen ska inte kunna kopieras eller kopiera nycklar till dem. Men när vi har bytt en serie så tar det någon vecka. Och så saknas det ett lås. Sedan tar det ytterligare en vecka och sedan har man nycklar att låsa upp med.
Den systematiska plundringen har pågått under många år.
Biståndsorganisationen Human Bridge har försökt lägga om rutter, köpa koperingssäkra lås och anlita säkerhetsbolag. Men inget hjälper.
De räknar med att 10-15 % av deras kläder stjäls – årligen – och stora värden har gått förlorade.
Trots det hittar vi bara en enda liten notering i Human Bridge årsredovisningar från de senaste 7 åren.
Robert Bergman
Human Bridge
- Är det här en jobbig fråga för er?
- Det är klart att den är jobbig, den är besvärlig och till och med besvärande. Och det är klart att det är någonting man lyfter fram i en årsberättelse. Det tror jag inte att nån gör.
Men Human Bridge är inte ensamma. Myrorna, Emmaus och fler av de övriga med insamlingsboxar vittnar om samma sak – organiserade stölder, i olika utsträckning.
“Giva Sverige” är insamlarnas branschorganisation.
Charlotte Rydh
Generalsekreterare
Giva Sverige
- Vi har ingen bild av den exakta omfattningen. Vi vet ju att medlemmar drabbas av det här men det finns ingen statistik, ingen liksom sammanfattande bild av det. Dom indikationer vi har är väl att under dom senare åren så finns det en tendens till mer organiserad brottslighet.
Fredrik Persson
TextilRecycling i Sverige AB
- Här ser vi ju lite typiskt hur det kan se ut. Då är det med vinkelslipar man kommer med, och det är på nätterna så klart när ingen ser.
- Hur vanligt är det att det ser ut så här då?
- Stundtals var det varje vecka…
En uppbruten box kostar 4-5000 kronor i förlorade intäkter, nya lås och städning.
Men stölderna är inte enda problemet…
Live
- Det är väldigt mycket insamlingsboxar.
- Hmmm.
- Brukar det se ut så här?
- På de stora återvinningsstationerna kan det göra det.
De seriösa organisationerna – som Textilrecycling – har avtalsenliga löner, skattar, ansöker om – och betalar för – tillstånd att ställa ut sina containrar.
Men på många av återvinningsstationerna – som här i Staffanstorp – finns också andra – mer suspekta boxar.
Med namn som Folkhjälpen och God Ande.
VO:
- Det är namn som låter väldigt vänliga, allt som har med gott hjärta att göra – men det är det inte i slutändan.
Fredrik Persson
TextilRecycling i Sverige AB
- Det är inte lätt för gemene man att veta.
Live
- Här ju är fullt i alla fall.
- Ja
- Det funkar!
- Ja, det gör det. Absolut.
Här finns en handfull misstänkta boxar. Men få fungerande hemsidor, och de telefonnummer som står på boxarna leder sällan nån vart.
Live
- Personen du söker kan inte nås för tillfället.
- Vi gör ett försök på den här då.
- Ja, hej!
- Det står så här: Till förmån för handikappades rekreation, jag skulle vilja prata om var kläderna går någonstans…. (tyst) Hallå?
- Det står så här: Målsättningen med klädinsamlingen är att minska påfrestningen på miljön och att det ska gynna funktionshindrade i Östeuropa. Det står ju på skylten!
- Målsättning!
- Det är en målsättning bara? Men dom pengar du tjänar dom skänker du inte till välgörenhet?
- Vi tjänar ingenting, det är knappt att vi klarar oss.
Charlotte Rydh
Giva Sverige
- Det är klart att det är ett problem för seriösa organisationer. Och det är något som har pågått under lång tid eller under många år.
- Hur ska man då veta vilken box som är okej och vilken som inte är det?
- Ja, vår rekommendation det är ju att man lägger sina saker i en box med ett namn eller ett varumärke man känner igen.
Vi försöker få kontakt med personerna bakom några de misstänkta boxarna i Skåne.
Först ut är Folkhjälpen… där vi hittar en adress i Malmö.
- Joachim Dyfvermark heter jag, jag kommer från Sveriges Television. Du står som representant för Folkhjälpen.
- (Du får) komma imorgon… skicka brev, det är bättre.
- Skicka brev?
- Har ni nån bokföring?
- (han rycker på axlarna)
- Ingen bokföring?
- (han skakar på huvudet)
- Nähä!
- (Han skakar lite på huvudet) Janosch!
- Janosch?
- Har du ett telefonnummer till Janosch
- Ööööhhh
- Då tar vi det…
- Just nu funkar ingenting med Folkhjälpen. Och faktiskt det är på gång att byta namn till God Ande.
- Hur mycket pengar har ni skänkt till bistånd?
- Vi har skänkat inga pengar? Det var begagnade klädor.
- Men kan vi träffas så du får visa vad det var för organisationer ni skänkte till.
- Nej, just nu jag har det lite jobbigt.
- OK! jag kommer inte så mycket längre..
- Ja, tack hej!
Vårt nästa stopp är ett industriområde i Malmö
Här finns ELIA – som samlar in kläder som de sen säljer, och där pengarna ska gå till välgörenhet.
Den här organisationen har 90-konto, vilket borde borga för att de blivit granskade.
Men när vi tittar närmare på ELIA finns det frågetecken.
Vi hittar flera kopplingar till en annan svartlistad klädinsamlingsorganisation.
Telefon:
- Hej det här är Linda Kakuli Uppdrag granskning…
Och när vi börjar ställa frågor om spår som leder till en känd penningtvättshärva, dröjer det inte länge innan ELIA släcker sin hemsida, och några dagar senare avslutas verksamheten helt.
Live:
Polisen i Storbritannien slår till mot en liga misstänkt för att ha stulit återvunna kläder från biståndsorganisationer.
Liknande bilder från Tyskland i höstas. Hundratals poliser slår till mot flera fastigheter i landet, bland annat mot bolag som sysslar med textilåtervinning.
Den kriminella handeln med begagnade kläder är inget svenskt fenomen, och handlar inte bara om klädstölder, utan ibland också om grövre brott som människosmuggling och tvångsarbete.
Robert Bergman
Human Bridge
- Det säger jag till mina medarbetare: vi får under inga omständigheter utsätta medarbetare eller oss själva för fara. Är det organiserat, vilket vi antar att det är, så tror jag att det finns krafter bakom sådant som inte vi ska ge oss i kast med.
På industriområdet i Västerhaninge utanför Stockholm händer det nåt, sändaren har vaknat.
Det har gått 9 dagar sedan våra kläder med sändare stals från återvinningsboxarna…
Vi hinner precis fram när en långtradare svänger in på området...
Från luften ser vi samma procedur som när vi filmade här i somras. Från containrar och skåpbilar lastas de stulna kläderna över till långtradaren.
Vår sändare är med i lasten. MEN kylan och väntan har tagit på batteriet – och det är bara knappt 50 % kvar…
Lastningen är klar och den vita långtradaren lämnar industriområdet…
Och precis som i somras rullar den söderut – mot Nynäshamn… och färjeläget…
Men den stora skillnaden den här gången är – att vi ska med…
Vi rullar ombord på lettlandsfärjan – utan att vara helt säkra på att det är rätt båt. Lastbilen hade försprång och en kort stund efter den kommit hit till hamnområdet försvann sändarens täckning.
- Vi tror att den är ombord. Men vi vet inte.
- Ni har sett att lastbilen har kommit till Nynäshamn?
- Nej… inte med ögat.
- Tanken är att vi ska försöka köra av tidigt imorgon bitti och ställa oss och se när bilarna rullar av och förhoppningsvis då får vi syn på våran lastbil. Det är planen.
Live
- Weather conditions are moderate winds, swell from south…
- Good morning, we are waiting for…. our friend in the truck!
- Friend of truck, ok. Wait here!
- And then we exit here?
- Exit here!
- Trucks exit behind us?
- Lorry (pekar) yeah!
- Thank you!
- Nu ska vi se...
- Nu kommer det nånting…
- Nej, det där är inte vårt.
- Vit “MAN”-hytt “Det är ju lite lagat och så.
- Där då? Hade den några extraljus uppe?
- Nej, inga extraljus… svart..
- Jo, den är svart ju… Kolla den som är där då? Bakom den vita, som kör långsamt den har samma…
- Där har du den!
- Där e den!
- Där e den!
- Ja, nu rullar vi söder i Lettland. Han kör väldigt fort vi har svårt att komma ikapp och vårt batteri på sändaren börjar ta slut.
- Det är ju mycket småvägar så det kan ju bara va att han tar en annan väg. Vi ska kolla… Ser du honom?
- Nej...Jo där! Ser du honom?
- Ja!
- Då passerar vi gränsen till Litauen nu och då var droppet inte i Lettland uppenbarligen.
En knapp timme från gränsen kommer vi till staden Šiauliai.
Och nu stannar lastbilen – på ett industriområde...
Live
- Vad är det här för ställe? Det är...
- Jag tror det är en bilverkstad för lastbilar.
Släpet har kopplats av och lastbilen körts in i verkstan.
Och personalen packar ihop för dagen och går hem.
Samtidigt som teamet i Litauen bevakar lastbilen, gör vi oss redo att knacka på vid Fabriksvägen.
I stort sett alla våra sändare har passerat här, men vi vet inte vilka personer det är som är inblandade, och vem som organiserar stölderna…
Live
- Hallå ja?
- Hallå!
- Team Sweden på plats.
- Hur verkar det då?
- Ett litet fönster är upplyst som att någon tagit sin första morgonkaffe.
- Halloj!?
- Hallå.
- Tjena. Jag sökte ägaren till det här stället.
- Ja.
- Jag kommer från Sveriges Television, Uppdrag Granskning, och vi har kartlagt ett gäng som sysslar med kläder. De stjäl ju kläder från välgörenhetsorganisationer. Och det är rätt många miljoner som de har stulit för nu. Och då använder de det här som central plats för sin verksamhet. Vad tänker du om det då?
- Jag har inte tänkt någonting. Jag fick en förklaring på att man körde där med Röda Korset… Men att det är pengar i, det har jag ju förstått. Annars skulle de inte hålla på.
- Men du minns inte vad någon av dem hette?
- Nej, jag har ingen aning.
- Säkert, det?
- Ja.
- Och inget nummer?
- Inget nummer
- Men lite skumt att inte ha någon kontaktinformation.
- Det tycker jag inte. De har skött sig från första dagen.
- Får man ta sig en titt där ute och se vad de gör?
- Vi kan gå en sväng så får jag motion.
- Ja, här är det kläder, vet du! Här är en massa kläder. Kom och kolla!
- Ja!
- Men du har inte varit involverad i det här?
- Nää.
- Ja, nu har vi iallafall kommit lite längre. Vi har fått en rejäl pratstund med ägaren.
- Ja?
- Han har inte anat något fuffens för de har sagt att de jobbar åt Röda Korset.
- Han kände sig blåst. Nu ska vi se, nu kom det in en bil här.
- Här, vet du. Här är de, vet du. Här är de! Nu har vi dem här! Nu är de här!
- Ja!
- Är du med?
(TUUUT)
- De kör en… Opel och en skåpbil och vi har tutat på dem men de vägrar att stanna.
- Bra. Se bara till att inte utsätta er för några onödiga risker där då va.
- Nu börjar han köra farligt.
I en rondell blir vi blockerade – och skåpbilen får fri lejd. Och ett par rödljus senare tappar vi den kvarvarande bilen…
- Ahhhhhh!
- Nej han va rutinera.
- Där är den!
- Ja...
Live:
- Vad vill du?
- Lugn. Så här är det: Vi är journalister från Sveriges Television. Vi har följt er organisation i flera månader. Vi har filmat er när ni tömmer boxar.
- Varför filmar ni?
- Vi vill prata med er om varför ni stjäl kläder.
- Vi stjäl inte. Jag vet inte vad du pratar om.
Mannen på passagerarsidan känner vi igen från filmen vi spelade in när boxarna plundrades i Nacka.
Å vi gör ett nytt försök...
- Vad vill du? Dra åt helvete!
- Vi vill prata med er.
- Jävla idiot!
- Jag förstår inte.
- Jag ska döda dig! Dra åt helvete!
- Kläderna som ni stjäl tillhör välgörenhetsorganisationer!
Efter deras dödshot och farliga körning väljer vi att avbryta.
Samtidigt har teamet i Litauen fått problem.
När vi igår lämnade lastbilen – med de stulna kläderna – stod den på en verkstad. Men när sändaren – som vi satt i viloläge för att spara batteri – vaknar är lastbilen redan 45 minuter söder om stan. Å vi ligger hopplöst efter.
Live
- Hello!
- Sarunas?
Vi ringer den litauiske journalisten Sarunas – som vi jobbat med i andra projekt – och ber honom genskjuta långtradaren.
- I am waiting for my partner to arrive so we can start moving from Vilnius to where-ever.
- Got the licence plate? I might be lucky to get hold of it sooner if possible.
- Yes I will text it to you… in 5 minutes.
- See you soon
Lastbilen med de stulna kläderna kör söderut, för att sedan svänga mot staden Kaunas.
Där stannar den, i den norra delen av stan.
Samtidigt har våra kollegor Sarunas och Migle – hunnit fram. Å nu är det bråttom.
Batteriet är på väg att ta slut, och täckningen är dålig. Vi ser inte längre någon exakt position – bara att den finns i området. Och det är mycket att söka igenom...
Hittar vi inte lastbilen nu – innan batteriet på sändaren tar slut – är risken stor att vi tappar den för gott.
- So, the tracker died. We checked all locations we looked at like 200 trucks I guess, but none of them was the one. And then the tracker just stopped reporting.
- So we lost it?
- Seems like we did!
- AAAhhh Very very disappointing actually.
Live
- Hallå där!
- Hej, hur går det?
- inte jättebra…sändaren dog
- Skit också! Oh! så nära…
- Ja…
Efter veckor av förberedelser har vi nu tappat bort en hel lastbil… Målet – att se vem det är som lastar av kläderna – har gått förlorat.
Det är dags för plan B...
Efter en timmes bilresa landar vi i byn Akademija.
Sarunas och hans kollega Migle har nämligen hittat ett intressant spår.
På nätet finns annonser: försäljning av osorterade kläder från Sverige. Och En av leverantörerna är extra intressant…
Telefonnumret i annonsen leder hit – till ett område med stora lagerlokaler.
Flera av våra sändare – som skickats ut under det senaste halvåret – gick att spåra till det här området innan batterierna dog.
Nu låter vi Sarunas och Migle agera uppköpare av begagnade kläder… i ett sista försök att hitta den eller dom som tar emot stöldgodset från Sverige.
- Hej. Här nånstans ska det finnas ett lager med begagnade kläder.
- Där!
- Vid garaget?
- Ja, det är samma ägare.
Det enda företaget vi ser är en bilverkstad…
Live
- Good day.
- Sorry, my glasses got foggy.
- We came here for clothes.
- Yes.
- For those...in bags, I guess it is from Sweden? According to the advert.
- Well yeah, they’re here.
- Aha.
- We can go to the other side...Wait a bit...
- ok!
Vi har tur. Mannen i garaget sväljer betet.
Han ska visa oss ett lager. Frågan är om det är stöldgodset från Sverige…
Live
- From what countries?
- From Sweden.
Men nu plötsligt blir han misstänksam…
- You know, I did not get the key.
- Well yeah. How can we do it.. Give me some business card of yours or something.
- We don’t have any on us, bet we can give you a number.
- I will call you. Because now I really don’t have time.
Han drar sig ur. Och försvinner...
Vi får inga bevis på vi verkligen är rätt.
Tills vi går igenom bilverkstans facebooksida.
Här visas det upp bilder på bilar som servas…
Och det är då vi ser dom. Skåpbilarna. Med registreringsskyltar som börjar med KR09 och FY10…
Bilar vi känner igen från stölderna i Sverige…
Och det finns mer… numret till bilverkstan leder oss till staden Kedainiai.
Det visar sig att “Garage-mannen” också driver en stormarknad för begagnade kläder.
Allt är stängt. Litauen är i lockdown på grund av pandemin.
Men på Facebook ser vi bilder på köande kunder, och ett stort utbud av begagnade kläder.
Och här liknande bilder från hans butik i stan intill.
Bakom den här fasaden pågår en helt annan verksamhet. Fordon härifrån används vid stölderna, stöldgodset har passerat hans lager, han säljer svenska kläder på bulk på nätet och driver minst två stora secondhandbutiker.
Det finns mycket att prata om, och det är dags att ge oss tillkänna...
- Yes, hello do you English?
- No!
- Swedish TV has placed GPS trackers into clothing stolen from the charity organizations. Several of those trackers led to your warehouse.
- I understand… I don’t understand how is that possible. What do I have to do with some stolen clothes?
- If you come to the store, my colleague would be happy to show you the satellite data, how the trackers led to your warehouse.
- And we can do an interview!
- So you think I’m gonna talk to someone? As if I’m interested in some interviews. I am not willing to talk to you.
- I think he hung up, yes.
- That’s an answer is it not?
- Do you think this is it? Is this as close as we get?
- I think this is it..
- Yeah?
Maria Fernsund
- Ja, det känns väldigt organiserat, dom har ju nycklar till och med till lådorna, eller till boxarna.
- Till slut så hamnar dom i det här varuhuset, där dom säljs då som second hand-kläder.
- Nej, det här känns ju verkligen, verkligen jättetråkigt. Helt plötsligt så får ju liksom att skänka kläder en helt annan innebörd. Så är det ju. Mina kläder vill ju inte jag ska hamna där. Det är ju inte min tanke när jag lämnar mina påsar.
Beslutet är inte självklart. Men Maria har svårt att se något bättre alternativ än att lämna kläderna till insamlingen. Och hoppas att hennes kläder når fram.
- Vi är ju två förlorare i det här, så är det ju. Vi som skänker kläderna och ger bort dom har en önskan om att dom ska hamna rätt, och dom som faktiskt har en önskan och en bra tanke bakom.
Robert Bergman
Human Bridge
- Det egentliga offret är de vi inte kan hjälpa på grund av att vi har fått mindre resurser att tillgå. Så det är människor som dör därför att de inte får tillgång till vården. Till syvende och sist.
Flera av biståndsorganisationerna vi talar med ger samma bild.
Trots de upprepade stölderna och stora belopp.
Är det svårt att få polisen att agera.
Telefon:
- Polisen, Katarina Friskman.
- Ja, hejsan. Det här var Linda Kakuli på Sveriges television...
Robert Bergman
Human Bridge
- Varenda gång vi märker att nu har det varit någon inne i box som inte har varit vår egen personal så polisanmäler vi. Bara i Stockholm, under förra året så är det säkert cirka 350 anmälningar.
- Vad gör polisen då?
- Ja, ska jag vara lite krass så är det väl inte så mycket som man gjort.
Telefon
Katarina Friskman
pressekreterare Polisen
- Ja, hej, jag skulle återkomma till dig och det… ni får ingen intervju utan det är det här skriftliga svaret som vi skickat via mejl som gäller.
Polisen vill inte ställa upp på en intervju. I ett mejl skriver att man känner till klädstölderna, ofta utförda av ligor från utlandet, som inte sällan också sysslar med annan kriminell verksamhet.
Organiserad brottslighet som fokuserar på brott med låga straff – men stjäl så stora volymer att det ändå ger mycket pengar.
Men trots det är det här ingen prioriterad fråga.
“Även om stölder ur välgörenhetscontainrar är moraliskt förkastligt behöver brottsbekämpningen mot den här typen av brott viktas mot andra brott.“
Linda:
- Jag kan förstå att det är jobbigt att ta den här intervju, men är väl ändå rimligt att polisen ställer upp och svarar även när det finns kritik?
Telefon
Katarina Friskman
pressekreterare Polisen
- Ja, men det handlar också om tidsmässiga skäl att de få som kan prata om det här, och som kan tala om det i media, har ingen möjlighet att medverka just nu i en intervju.
Robert Bergman
Human Bridge
- Det blir till slut ett bristande förtroende för systemet – för rättssystemet – för myndigheterna. Risken finns ju att man skakar på axlarna, det hjälper inte – är inte lönt. Antingen tar vi saken i egna händer. Eller så får det bara rulla på. Och det är ju inte ett vackert scenario långsiktigt.
Live
- Sarunas!
- What's the news?
- And a friend of ours, he went shopping on the big scale.
Det visar sig att våra kollegor i Litauen fortsatt sina efterforskningar.
Och dom har till slut lyckats köpa kläder av “Garagemannen” i Litauen.
Och från varuhuset – som återigen öppnat – har Sarunas med sig en överraskning...
Live
- Was it this one?
- No, it was red!
Fel gosedjur – MEN vi får ett kvitto på att verksamheten fortsätter.
Att våra gåvor inte hamnar där vi tror.
För trots att vi konfronterat ligans medlemmar rullar verksamheten vidare…
- The lady in the store was very kind, she helped me locate the Teletubby… She actually said that they are having new shipments once every week. Every Thursday I think.
- So he is back in business again?
- Oh! Quite a big scale I´d say…