Den 16 oktober 2015 vaknar Karlstadborna till den här bilden. Ett okänt it-bolag köper stadshuset av kommunen.
Och företaget har storslagna planer. De säger att de ska bli “nya Facebook” och beskriver en möjlig framtid med svindlande 100 miljoner kunder.
Och de styrande politikerna i kommunen är också hoppfulla.
“Det här kan vara det man verkligen minns den dag man lägger av”, säger ett av kommunalråden till tidningen.
Arkiv, SR Värmland 15 oktober 2015:
Programledare: Can’t feel my face, “the Weeknd”. Vi har Karlstads kommunalråd Per-Samuel Nisser med oss i studion vilket passar bra eftersom det har hänt massor det senaste dygnet.
Per-Samuel Nisser (M) ordförande kommunstyrelsen:
Det är jättespännande att det blir en etablering och det är kopplat till stadshuset, det är helt uppenbart men exakt får ni höra halv tio...
Men det är någonting som inte riktigt stämmer med den här historien.
Under åren som följer får vi flera tips om stadshusaffären i Karlstad. Och 2019 nås vi av ny information som får oss att på allvar undersöka hur det gick till när kommunen sålde sitt stadshus.
Reporter: Är det Värmlands Folkblad?
VF: Ja.
Reporter: Vi ska träffa Morgan Schmidt här.
VF: Jag släpper in er.
Reporter: Tack.
Chefredaktören på Värmlands Folkblad har följt stadshusaffären och kommer ihåg reaktionerna för fyra år sedan.
Reporter: Du drar på munnen.
Morgan Schmidt, chefredaktör Värmlands Folkblad: Ja, det gjorde nog de flesta. Det gjordes jämförelser med Facebook och det gjordes jämförelser med Spotify och andra stora it-bolag.
Reporter: Hur togs det emot i stan av era läsare?
Morgan Schmidt: Ja olika, en del tyckte väl det var jättebra och man trodde på idén om ett nytt Facebook och att det skulle bli ett uppsving för arbetsmarknaden när det gäller it-satsningar och sånt där. Andra tyckte att det var löjeväckande antar jag.
Reporter: Löjeväckande?
Morgan Schmidt: Ja, men för att det var just ganska stora ord, sen hur man ska bedöma en ny app det är väldigt svårt att göra. Men det togs nog emot olika och en del var som sagt förbannade för att man tyckte att kommunen skulle sälja en fastighet för underpris.
It-bolaget som ska få köpa stadshuset heter My Life Diary. Vid den här tiden håller de på att utveckla en ny app, men har ingen färdig produkt. Och när affären presenteras uppstår snabbt diskussion.
Arkiv:
Programledare (radio): Nu ska vi se hur det har gått med stadshuset i Karlstad. Det är ju politiskt bråk om försäljningen av stadshuset...
Linda Larsson (S): Vi tycker ju att det är fel värdering som ligger till grund för den förhandlingen som har gjorts med företaget. Vi tycker att vi behöver ta ett ansvar för skattebetalarnas tillgångar och då tycker vi att det ska vara ett marknadsmässigt pris.
Per-Samuel Nisser (M) ordförande kommunstyrelsen: Nu har vi fått en etablering till Karlstad som förhoppningsvis blir lyckad, som skapar jobb och tillväxt och det vill vi ju se i Karlstad.
Framförallt är det tre punkter som ifrågasätts.
Grafik:
Ett: kommunen säljer utan budgivning.
Två: även tomten ska säljas, genom ett undantag i kommunens riktlinjer.
Tre: kommunen har två olika värderingar på stadshuset.
En på 51 miljoner, som baseras på att huset står tomt och säljs precis som det står.
En på 104 miljoner, som bygger på att huset görs om till en slags galleria.
Kommunen vill sälja för 51.
Arkiv, SVT Värmlandsnytt 17 november 2015:
Per-Samuel Nisser (M) ordförande kommunstyrelsen: Det far omkring många olika både summor och folk som tycker, och så vidare, och det är helt okej, man får tycka och man ska ha åsikter, men i slutändan har vi ett mandat att ta beslut och göra en övervägning och vår ambition är fortfarande att få till en affär med det här företaget.
Men alla var inte lika övertygade som de styrande politikerna.
En som minns hur debatten gick är Gert Carlsson.
Reporter: Är det Gert?
Gert: Det är Gert.
Reporter: Henrik.
Gert: Välkomna.
Reporter: Tack.
Gert Carlsson driver ett fastighetsbolag som äger flera fastigheter i Karlstad.
Trots att det gått fyra år sedan stadshuset såldes, minns han det fortfarande som igår.
Gert Carlsson, vd och fastighetsägare: Jag kom hem alltså från att ha varit i Spanien en långweekend och fick se den här artikeln i tidningen. Och blev väl lite, jag blev framförallt förvånad. Varför går kommunen ut och säljer stadshuset? Det var ju känt sedan tidigare att det skulle säljas, men alla trodde ju att det skulle gå via en mäklare. Hela branschen trodde att det skulle gå via en mäklare.
Stadshuset ligger på Drottninggatan i centrala Karlstad. Det är byggt 1962 och 8000 kvadratmeter stort. I artikeln Gert Carlsson läser framgår att stadshuset ska säljas för 51 miljoner direkt till it-bolaget My Life Diary.
Gert Carlsson, vd och fastighetsägare: Jag gick omgående hem och gjorde en kalkyl på det här för och se vad fastigheten verkligen var värd och jag landade på nånstans mellan 95 och 105 miljoner. Och jag skrev ett anbud och skickade till kommunen noga räknat den 17 november, där jag erbjöd mig att förvärva fastigheten för i spannet 100 till 105 miljoner.
Reporter: Var det ett seriöst…?
Gert Carlsson: Reservationslöst.
Reporter: Ja?
Gert Carlsson: Absolut helt reservationslöst...
Reporter: Ett seriöst bud som du lämnade in?
Gert Carlsson: Absolut, det enda förbehållet var att jag skulle göra en så kallad DD, en due diligence, en besiktning av fastigheten.
Strax därefter får Gert Carlsson ett telefonsamtal, från ett av kommunalråden som är med och presenterar affären: KD-politikern Peter Kullgren.
Gert Carlsson: Ja, Peter Kullgren ringde och föreslog att vi skulle träffas den 26 november på CCC och där klargör han att ingenting kunde få dom att ändra på försäljningen utan den skulle göras, den skulle ske till My life Diary. Och skälet var att det skulle generera så många arbetstillfällen i Karlstad så att de kunde inte bortse från det helt enkelt. Oavsett vad pengen var.
Reporter: Men är det så orimligt då en sån förklaring?
Gert Carlsson: Ja, de har väl inga garantier på det? Det går inte att avtala in ett sånt upplägg i ett köp, försäljning av fast egendom att det ska generera X antal arbetstillfällen.
Reporter: Jag menar de kan ha trott på det?
Gert Carlsson: Ja, de kan ha trott på det.
Reporter: Att det kunde vara bra för kommunen?
Gert Carlsson: Ja, men då ställer jag frågan: varför ska ett företag som endast i det läget har en vision, de har ingen produkt att sälja, de har bara en vision, varför ska de ha en fastighet på 8000 kvadrat?
Kritiken mot försäljningen tar sig ända upp till högsta politiska nivå, men där ställer sig den blågröna majoriteten bakom beslutet att sälja stadshuset utan budgivning.
Även marken ska säljas.
I ett försök att gå kritikerna till mötes avtalar man in att it-bolaget ska betala mer i framtiden, om stadshuset görs om till bostäder eller butik.
Det formella beslutet klubbas av teknik- och fastighetsnämnden den 16 december 2015.
Men det sker med minsta möjliga marginal. Fem mot fem.
Ordföranden avgör med sin utslagsröst och stadshuset säljs för 51 miljoner till My Life Diary.
Arkiv, Fb-video “We created Zynapp!”:
Jesper Fellenius: Hi. I´m Jesper, co founder and CPO of Zynapp...
Under åren som går byter it-företaget namn till Zynapp och lanserar under 2018 sin idé.
Arkiv, Fb-video “We created Zynapp!”:
Jesper Fellenius: We created the app Zynapp for you to access all those forgotten memories. We’re in the app stores. Feel free to try it out.
Men det blir inget nytt Facebook av Zynapp.
Arkiv, SVT Nyheter Värmland, 5 september 2019:
Reporter: Det har gått fyra år sen företaget Zynapp köpte stadshuset här i Karlstad genom ett dotterbolag, men istället för de hundratals nya anställda som man pratade om då, så jobbar här idag ett 10-tal personer som fortfarande väntar på de senaste två månadernas lön.
Och i september 2019 går Zynapp i konkurs.
Det är den här mannen som står bakom it-bolaget.
Entreprenören och Karlstadsonen Mikael Solberg.
Han har en lång karriär inom svenska börsbolag bakom sig.
Under 2000-talet är han med och bygger upp miljardföretaget Retail & Brands med märken som Polarn & Pyret, Brothers och JC.
I det gamla stadshuset berättar han för oss hur allt började.
Mikael Solberg, entreprenör: Vi hade ett stormöte faktiskt här i huset där vi då berättade om våra planer, våra idéer och sådär. Och sen så sa vi det att vi skulle vilja också se om det fanns möjligheter att bygga ett kontor på sikt så först fick vi erbjudande om då...olika markområden runt om Karlstad, men det var inget som vi kände var liksom, inte riktigt det vi ville. Och då erbjöd man, ska ni inte köpa stadshuset istället för det står ändå, kommer ändå bli tomt.
Reporter: Kommunen erbjöd?
Mikael Solberg: Oss att...
Reporter: ... er att köpa stadshuset?
Mikael Solberg: Ja.
Reporter: Vem på kommunen?
Mikael Solberg: Vi träffade ju ganska många människor där. Vem exakt som sa vad det törs jag inte riktigt säga, men nån av dom. Men vem som kom med själva erbjudandet det vet jag faktiskt inte.
Reporter: Och hur fick ni kommunen att gå med på att sälja då marken också?
Mikael Solberg: Nej, vi sa då är det inte aktuellt för oss så att det var inte svårare än så.
Vi försöker ta reda på vem som erbjöd Mikael Solbergs bolag att köpa stadshuset.
Flera av tipsen vi fått handlar om att det ska finnas personliga kopplingar mellan de inblandade.
Spår som går 20 år tillbaka i tiden, till en man som ska ha spelat en central roll när stadshusaffären gjordes upp.
Vi är på väg till det nybyggda kommunhuset för att gå igenom alla handlingar.
Vi har bett kommunen ta fram allt dom har om My Life Diary och Zynapp, etableringen av företaget och försäljningen av stadshuset.
Reporter: Henrik heter jag.
Kommunanställd: Hallå Arvid, tjena, USB minnet då, har ni då.
Reporter: Jaha.
Kommunanställd: Handlingarna som vi kom överens om.
Reporter: Här ligger allting?
Kommunanställd: Där ligger allt.
Det vi söker efter, är kommunens dokumentation från tiden INNAN affären slogs upp i tidningarna.
Vårt mål är att kunna återskapa hur försäljningen gick till, ända från början.
Men handlingarna vi får handlar mest om själva huset, det är mängder av dokument om detaljplan, ritningar, med mera.
Plötsligt upptäcker vi att kommunen haft fler intresserade köpare.
Reporter: ”Hör av er till mig när det blir aktuellt med en försäljning...” skriver han här, 8 september.
Men hur vi än letar hittar vi inte budet från Gert Carlsson på 100 miljoner.
Däremot hittar vi ett dokument från november 2015 där det står att “Kommunledningskontoret har deltagit i arbetet med att etablera företaget My Life Diary i Karlstad under hela processen”.
Men när vi försöker läsa om hur den här etableringen har gått till hittar vi ingenting.
Bland de hundratals dokument vi går igenom finns inte ett enda som visar när och hur kommunen bestämmer sig för att stadshuset ska säljas utan öppen budgivning.
(Knack, knack)
Reporter: Förlåt det är låst. Hej, hej…Jag skulle....Var var det egentligen från? Jo…Det här företaget, det här M, som det hette från början, det här MLD, My Life Diary. Där finns det liksom inte nån direkt?
Linnea Lindblom, administratör: Där har jag inte hittat nånting när jag har sökt på det.
Reporter: Men ingenting på det här My life diary?
Linnea Lindblom: Nej, inte någonting hos oss.
Reporter: Och det är hos, när du säger hos oss. Var är det nånstans då?
Linnea Lindblom: Då är det på miljöförvaltningen och på teknik- och fastighetsförvaltningen och stadsbyggnadsförvaltningen.
Reporter: Som ändå, som sålde... kan man säga, alltihopa.
Linnea Lindblom: Mm.
Reporter: Här står till exempel om du, kan ju...Att dom har blivit “informerade om företagets framväxt.” Och då pratar dom ju om det ju det här My Life Diary då de pratar om.
Linnea Lindblom: Det skulle ju kanske kunna finnas hos kommunledningskontoret i så fall, men vi har inte någonting från oss.
Telefonare kommunledningskontoret:
Reporter: Hej Susanne. Det här är Henrik Bergsten.
Susanne Jonsson, registrator: Ja hej.
Reporter: Hej, har du haft och göra med våran förfrågan?
Susanne Jonsson: Ja, jag har skickat över det vi hade.
Reporter: Finns det alltså ingenting på till exempel det här MLD, My Life Diary?
Susanne Jonsson: Jag har för mig jag sökte på det också... Ja, nej, det har vi inte.
Reporter: Inte en enda... inte ett papper så att säga?
Susanne Jonsson: Nej, det har jag inte, i diariet.
Nej, några fler handlingar om etableringen av My Life Diary finns inte, säger registratorn. Men till sist hittar vi ett mejl som kan leda oss vidare. Ett mejl från entreprenören Mikael Solberg.
Reporter: Men här är ju… här är ju från Solberg...
Mejlet är skickat den 26 augusti 2015, långt innan affären blir offentlig.
Solberg efterfrågar information och avtalsförslag om stadshuset. Han skriver att intressenterna bakom köpet är han själv genom sitt eget privata bolag, men också en större fastighetsägare i Jönköping, vid namn Lustgården AB.
Ingenstans nämns it-bolaget My Life Diary.
Solbergs mejl går till den chef på kommunen som håller i försäljningen.
Reporter: Kan det var det här kanske?
Fredrik Nilson, chef Markavdelningen: Ja, han beskrev vilka som var med ja. Mm.
Reporter: Det står inget här om My life Diary?
Fredrik Nilson: Nej, precis.
Reporter: När du får det här mejlet då vad, då har det bestämts då att fastigheten inte ska läggas ut till försäljning?
Fredrik Nilson: Ja, det var så jag uppfattade det.
Reporter: När bestämdes det? Och vem bestämde det?
Fredrik Nilson: Det vet faktiskt inte jag. Jag fick ju bara beskedet från min direktör att nu har man haft dialog och man tycker att det här är en viktig etablering.
Reporter: Vad tänkte du om det?
Fredrik Nilson: Nej, alltså jag gjorde ingen värdering av det bolaget om det var bra eller dåligt, utan jag tänkte jamen då...Vi får tro att det här är en viktig etablering och då jobbar vi för det.
Det som också fångar vårt intresse är stämpeln i hörnet. Mejlet från Mikael Solberg har inte diarieförts förrän en och en halv månad senare – strax innan affären presenteras för allmänheten.
Samma sak gäller för en annan intresseförfrågan vi hittat.
Reporter: Du får det 26 augusti och det diarieförs 7:e oktober, varför dröjer det så länge?
Fredrik Nilson: Alltså jag skriver ut det och jag har det i fastighetsakten och det är det som säger att vi ska kunna förvara de här med akten och sen så vart det av stort intresse, nu måste vi gå till nämnden, ja då fick jag lägga in den också. Så det är min egen okunskap i att det inte är skickat direkt till diariet.
Reporter: Det är en miss menar du eller?
Fredrik Nilson: Ja.
Reporter: Sen får ni fler förfrågningar som kommer in om att köpa huset.
Fredrik Nilson: Mm.
Reporter: 8e september står det så här ”intresserad av att köpa stadshuset, kan du diarieföra och lägga i högen av intressenter” står det där. Den är ju inte heller diarieförd förrän långt senare? En månad senare.
Fredrik Nilson: Nej, jag tror jag la de i fastighetsakten som sagt var och sen la vi in de i systemet.
Reporter: Jag kan inte se att han har fått något svar den här personen?
Fredrik Nilson: Nej, alltså det vart bara egentligen att vi hade fått beskedet att vi skulle sälja till en part. Jag sa att vi har fått i uppdrag att vi ska sälja till en viss part alltså att det inte kommer bli någon budgivning.
Reporter: Det var svaret han fick? Men hur kommer det sig att inte den här heller, den här förfrågan diarieförs?
Fredrik Nilson: Jag la nog in alla samtidigt i så fall.
Reporter: Ja, men det är misstag menar du?
Fredrik Nilson: Ja.
Vi bestämmer oss för att titta närmare på hur själva ägandet av stadshuset ser ut på pappret.
Grafik:
It-bolaget My Life Diary köper stadshuset genom ett nystartat dotterbolag.
Men den 6 april, 2016 – bara fem dagar efter tillträdesdagen i kontraktet håller ägarna en extra bolagsstämma – och gör sig av med dotterbolaget.
I protokollet framgår att My Life Diary säljer 90 procent av aktierna i bolaget som äger stadshuset.
Och när bolaget bytt namn till Zynapp och gått i konkurs äger de ingenting.
Stadshuset har flyttats över till Mikael Solberg och andra delägare.
Mikael Solberg, entreprenör: Om du tänker att du äger ett bolag som sen äger ett dotterbolag och man vill frigöra...Zynapp så att det är...det är helt åt och hållet ägnar sig åt att utveckla tjänsten för vi skulle ta in kapital till Zynapp och då var det då investorer som skulle komma in i Zynapp som inte ville ha delägande i en fastighet så att säga. Och därför flyttade vi då fastigheten så att dom som var ägare i Zynapp vid det här tillfället blev också ägare i fastighetsbolaget då.
Det är inte helt lätt att hänga med i alla turer och inte heller att förstå vad etableringen av det nya it-bolaget hade att göra med stadshuset. För plötsligt säger Mikael Solberg att it-bolaget redan fanns i Karlstad, när stadshuset kom in i bilden.
Så vad handlar det om egentligen?
Appen som skulle bli nya Facebook – eller en helt vanlig fastighetsaffär?
Mikael Solberg entreprenör: Vi hade ju etablerat oss i Karlstad så vi fanns ju här, men det var ju en del av att se på om vi kunde så att säga ja, försäkra oss om framtida lokaler och så här.
Reporter: Kan återgå till en fråga – varför, alltså varför behövde ni stadshuset?
Mikael Solberg: Ja, det var ju för att långsiktigt ha en plats och vara. Nu i efterskott så kanske vi inte hade behövt det då, men vi trodde ju att vi skulle behöva det så att.
Reporter: Men nästan direkt att ni hade handlat, köpt stadshuset som du beskrev, så separerade ni ju alltihopa?
Mikael Solberg: Ja, men det för att som jag sa för att inte blanda ihop då när dom nya investorerna skulle in så ville de inte, de ville inte investera i en fastighet för det blev ju… Kontentan blev ju att det moderbolaget blev ansvarig för… för...de investeringar som behöver göras i stadshuset så att säga.
Bredvid Mikael Solberg på bilden står den högst ansvarige politikern i kommunen – moderaten Per-Samuel Nisser. I kommunstyrelsen var det han, tillsammans med Kd:s kommunalråd Peter Kullgren, som drev igenom att försäljningen skulle ske till Solbergs bolag och ingen annan.
Per-Samuel Nisser (M) ordförande kommunstyrelsen: Kommunen tyckte samlat att det här var ett intressant koncept, att de vill etablera sig, de jobbar med it och kunskapsutveckling inom det och så vidare då.
Reporter: Men när bestäms det då att fastigheten inte ska säljas med budgivning, utan den ska säljas specifikt till det här företaget?
Per-Samuel Nisser (M): Det var ju den diskussionen som sköts då av näringslivsenheten och teknik och fastighet heter ju de som har ansvar över fastigheterna i Karlstad. Alltså det operativa har inte jag varit inne i och talat om vem som ska köpa för vilka priser och hur de går tillväga, utan de har ett uppdrag, här fanns ett intresse av ett företag att etablera sig i Karlstad och få tag på en fastighet.
Reporter: Men bara så det blir tydligt, vad är det som avgör att det är speciellt de som ska få köpa fastigheten?
Per-Samuel Nisser (M): Det gjordes en bedömning i det material vi sen tog beslut om, på näringslivsenheten ihop med teknik och fastighet, att det var ett intressant företag, det var spännande att vi kunde få hit dom. Vi trodde att de förhoppningsvis skulle utvecklas till gagn för Karlstad och Karlstadborna. Och den samlade bedömningen var det underlaget jag fick till mig att...
Reporter: Men var kom det underlaget från?
Per-Samuel Nisser (M): Det är teknik- och fastighet och sen i förlängningen kommunledningskontoret i de beslutsunderlag som vi sen har.
Men från Fredrik Nilson på teknik- och fastighetsförvaltningen får vi höra en helt annan version. Han förberedde att stadshuset skulle läggas ut på budgivning, när han plötsligt en dag fick nya direktiv.
Fredrik Nilson, chef Markavdelningen: Ja, jag fick beskedet i augusti, slutet av augusti kanske från min chef då att man hade hittat en potentiell köpare och som man såg att det här är en viktig etablering för Karlstad. De kommer kontakta dig för att diskutera hur köpet går till.
Reporter: Blev du förvånad över det?
Fredrik Nilson: Ja, jag vart lite förvånad i och med att vi hade påbörjat uppdraget, så i tankesättet hade vi börjat förbereda för att gå ut på marknaden.
Reporter: Det hade ni gjort?
Fredrik Nilson: Ja.
Reporter: Ja, för att lägga ut det på auktion?
Fredrik Nilson: Mm, eller budgivning.
Reporter: På teknik där satt man och förberedde en budgivning på det här att det skulle säljas då på öppna marknaden och sen fick de då beskedet att så skulle inte ske utan det skulle säljas direkt till det här My Life Diary. Hur kommer det sig att ni valde att göra så?
Per-Samuel Nisser (M) ordförande kommunstyrelsen: Ja, det förslaget som kom fram till mig i det slutgiltiga utkastet som vi sen tog ställning till, det vill säga hur kunde man få det här företaget att etablera sig, fanns det möjlighet för dom att få någonstans att vara på och då var det stadshuset som man var intresserad av att köpa och så gör vi ju ibland.
Reporter: Men de satt ju redan i Karlstad och jobbade?
Per-Samuel Nisser (M): Jojo, men de ville ha en fastighet eller någonstans att vara i.
Reporter: Vad skulle de göra med, vad skulle de ha den till?
Per-Samuel Nisser (M): Ja, det får du fråga dom, intresset fanns i alla fall.
Gert Carlsson, vd och fastighetsägare: Det här är en chimär, det var en chimär för att köpa fastigheten det här med My Life Diary, det handlade hela tiden om att komma åt fastigheten, det vet alla.
Reporter: Varför vet alla det? Vad är det som tyder på det?
Gert Carlsson: Ja, det mesta tycker jag eftersom det har fortfarande inte kommit igång någon verksamhet i det här bolaget. Och varför ska man ha en fastighet på 8000 kvm för att få till en app och utveckla en app. Varför ska jag ha 8000 kvm? Det behöver en inte vara raketforskare för att förstå.
Morgan Schmidt, chefredaktör Värmlands Folkblad: Det är en jättestor fastighet mitt i Karlstad. Och varför man zoomar in på just den här det är helt oförståeligt. Varför lyssnar man inte på flera som kan ha andra planer och idéer? Det är egentligen helt oacceptabelt att en kommun gör på det viset, kan jag tycka.
I materialet som kommunen lämnar ut till oss finns inga spår efter några möten mellan it-bolaget och Karlstads politiska ledning. Inga anteckningar, ingen dokumentation.
Men bland våra tips till redaktionen finns några som uppmanar oss att undersöka en av personerna som är med och presenterar affären.
Han heter Göran Österman och leder en regional satsning som heter Business Värmland.
I Mikael Solbergs mejl till kommunen, om att köpa stadshuset, får vi syn på hans namn.
Reporter: Hallå Göran.
Göran Österman, projektedare Business Värmland: Göran.
Reporter: Hej, Henrik.
Göran Österman: Jag heter Göran Österman och jag är sedan flera år tillbaka ansvarig projektledare för ett projekt som heter Business Värmland och syftet med det projektet är att försöka få fler företag att etablera sig i regionen, alltså i länet.
Reporter: Vad är din uppgift?
Göran Österman: Vi har ett koncept egentligen som vi jobbar efter, en modell och det är egentligen att inte jobba så mycket med broschyrer och mark eller mässor och sådant utan vi jobbar med nätverk. Så det är koppleriverksamhet mellan olika företag, men också mellan organisationer, myndigheter och företag. Vi ska försöka ge en bra service till företag, det är det vi är till för.
Projektet Business Värmland finansieras med skattepengar från Region Värmland och EU.
I en artikel i Nya Wermlands-Tidningen läser vi att Göran Österman säger:
”Vill man få hit företag som investerar måste det finnas en sockerbit att locka med. Stadshuset var en sådan.”
Göran Österman: Vi måste vara bättre på att attrahera företag än vad Stockholm, Göteborg eller Malmö behöver vara. Då är det hög service, vi måste paketera någonting det kan vara ett lämpligt industriområde, det kan vara en fastighet det kan vara någonting. Men därmed inte sagt att vi lägger oss i priser och sådant. Utan vi visar att här finns det en möjlighet att göra något spännande av det på den tomten eller i stadshuset i Karlstad. Men det är ju inte vi som säger att ni får köpa det för det priset eller så utan det var en förhandling. Men visst, vi visade upp det och Karlstad kommun tyckte det var intressant genom att det stod ett tomt stadshus.
Reporter: Vad menar du med sockerbiten då?
Göran Österman: Ja, det var egentligen att de skulle satsa ändå mer, de ville ju expandera och de trodde mycket på det här och då vill man inte bara sitta här utan man vill satsa någonting och då blev det stadshuset.
Reporter: På .... er hemsida här så skriver, ni har en intervju med Mikael Solberg som säger då att vi startade först upp i Stockholm och Göteborg, men Göran Österman på Business Värmland presenterade ett förslag där Karlstad erbjöd kompetens, lokal och boende för våra anställda. Viktiga avgörande pusselbitar. Han verkar ju jättenöjd?
Göran Österman: Jaa, det tror jag de var. Och vi hade som jag sa väldigt stora förhoppningar på det här ända fram tills i somras.
Etableringen av Mikael Solbergs företag i Karlstad, var en framgång för Business Värmland. I redovisningen för 2015 finns it-bolaget med.
“Mycket av tiden under senaste halvåret har använts till att arbeta med Zynapp-etableringen”, skriver Göran Österman.
Men det finns en pusselbit som man inte hittar i några dokument.
En uppgift, som om den stämmer, skulle sätta stadshusaffären i ett helt nytt ljus.
Från flera källor får vi höra att Göran Österman och Mikael Solberg har en privat relation.
Fredrik Nilson, chef markavdelningen: Det här var väl via Business Värmland som den här vägen, den här etableringen kom in. Och då är det klart, då blir det att vi inte riktigt har samma koll som vi har i andra fall.
Reporter: Business Värmland, menar du att de var vägen in för försäljningen för att de skulle få köpa det?
Fredrik Nilson: Ja, så skulle jag nog säga. Alltså att på det mötet jag hade så var även Göran Österman med.
Reporter: När du hade möte med Mikael Solberg om försäljningen av stadshuset då var Göran Österman med också?
Fredrik Nilson: Ja.
Reporter: Vad var liksom Göran Östermans linje, vad drev han på det mötet?
Fredrik Nilson: Ja, att den här processen skulle flyta på i bra tempo att det inte skulle fastna någonstans.
Reporter: Vilken process?
Fredrik Nilson: Den politiska processen.
Reporter: Försäljningen?
Fredrik Nilson: Försäljningen, ja.
Reporter: Försäljningen av stadshuset skulle flyta på, det var Göran Östermans linje?
Fredrik Nilson: Ja, han hjälper ju företag och guidar dem i den kommunala världen.
Mikael Solberg, entreprenör: Jag känner Göran sen 20 år tillbaks.
Reporter: Alltså privat?
Mikael Solberg: Ja absolut. Både privat och i jobbet.
Reporter: Men hur...hur kommer det sig att ni haft sån lång relation?
Mikael Solberg: Därför att jag har bott i Karlstad och jag har massor med vänner i Karlstad så att...
Reporter: Brukar ni umgås privat och sådär eller?
Mikael Solberg: Ja, vi umgås privat.
Reporter: Vad gör ni då?
Mikael Solberg. Ja, vi plockar svamp och vi spelar golf och vi gör olika saker.
Reporter: Reser ni ihop och så eller?
Mikael Solberg: Ja, det har vi gjort.
Mikael Solberg och Göran Österman lär känna varandra redan i slutet av 1990-talet, när de båda engagerar sig i en stiftelse för it-bolag i Karlstad. Solberg är ordförande och Österman vd.
När Solberg många år senare presenterar sin nya idé för vännen Göran Österman, har Österman precis dragit igång Business Värmland och jobbar med att etablera företag i Karlstad.
Samtidigt fortsätter deras privata relation.
Vi får se bilder från en golfresa 2018 som Solberg gör till Mallorca, med två av stadshusets andra delägare.
På en av bilderna syns Göran Österman.
Reporter: De här resorna som du nämnde som du brukar göra med Göran Österman?
Mikael Solberg, entreprenör: Mm...
Reporter: Vem betalar dem?
Mikael Solberg: Dom betalar vi var och en för sig.
Reporter: Så är det?
Mikael Solberg: Ja, absolut.
Reporter: Ingen tvekan?
Mikael Solberg: Ingen tvekan.
Reporter: Vart brukar ni åka?
Mikael Solberg: Ja, vi har varit på Mallorca, till exempel, vart och åkt skidor ja lite olika...åkt båt nån gång
Reporter: Mallorca och vad brukar ni göra där?
Mikael Solberg: Dels har vi varit där och konfererat någon gång. Vi har vart där och spelat golf som jag sa...
Reporter: Men det är inte du som har bjudit på resorna?
Mikael Solberg: Nej.
Reporter: Nej, inget annat heller kring resorna?
Mikael Solberg: Nej.
Reporter: Nej, inte boende och sånt?
Mikael Solberg: Boende...nej...vi har bott hos mig hemma hos mig iofs.
Reporter: Så det har du stått för då?
Mikael Solberg: Ja, vi har bott i min stuga så att säga men det får man väl göra med sina vänner antar jag?
Reporter: I din stuga på Mallorca?
Mikael Solberg: Ja.
Reporter: Och skidresor brukar ni åka på?
Mikael Solberg: Ja, ibland.
Reporter: Vart då?
Mikael Solberg: På lite olika ställen.
Reporter: Ja, till exempel?
Mikael Solberg: Äh, jag tycker inte...har väl inte med saken att göra...
Reporter: Det tror jag det har faktiskt.
Mikael Solberg: Jaha. Ok. Ja, men vi åker skidor ibland ja det stämmer.
Reporter: Var åker ni då?
Mikael Solberg: Ja, vi har vart på olika orter i världen. Vi har vart i Sälen och vi har vart i Schweiz har vi vart i...Italien tror jag också...
Reporter: Men är det samma upplägg där då att ni står för era...?
Mikael Solberg: Ja...
Reporter: Och boendet?
Mikael Solberg: Ja, det är lite olika. Ibland bor vi hos någon av kompisarna ibland bor vi hos mig som...
Reporter: I Sälen eller?
Mikael Solberg: I Sälen är det hos nån annan. När vi fiskar på Västkusten då bor vi hos en kille som har stuga på Västkusten...
Reporter: I Schweiz då?
Mikael Solberg: Då har vi bott hos mig.
Reporter: När åkte ni på de här resorna till Schweiz och Mallorca och så?
Mikael Solberg: Ja, det har jag inte i huvudet faktiskt. Det vet jag inte.
Vi hittar ytterligare en bild på Göran Österman och Mikael Solberg, från januari 2016. Det är en dryg månad efter att försäljningen av stadshuset klubbats i nämnden.
De är på skidresa i Verbier, där Mikael Solberg har sitt hus i Schweiz.
Reporter: Du hjälpte din vän att köpa stadshuset helt enkelt?
Göran Österman, projektledare Business Värmland: Nej, det gjorde jag inte. Jag hjälpte min vän att träffa Karlstad kommun och sen att de fick igång en dialog och diskussion om det, sen har vi inte varit med, det är politikerna som gör värderingen på om man ska sälja eller ej, det är inte Business Värmland. Jag hjälpte Mikael med kontakter och det är det vi ska göra.
Reporter: För att få köpa stadshuset?
Göran Österman: Ja, i det här fallet så var ju det, det. Jag menar jag öppnade dörren för det men jag menar det är vårt jobb.
Reporter: Du ser inga problem med det att ni har en lång vänskapsrelation som...?
Göran Österman: Nej, det ser jag inte, mitt mål det är att försöka skapa så mycket sysselsättning och bra företag i Värmland, det är det uppdraget jag har.
Vi har under den här granskningen begärt ut all dokumentation av My Life Diarys etablering i Karlstad och köpet av stadshuset.
Från kommunen har vi inte fått en enda handling där vi kan se dokumenterade möten mellan företrädare för Karlstad kommun och bolaget My Life Diary.
Men på ett helt annat ställe hittar vi i vart fall några spår.
Det handlar om myndigheten Tillväxtverket, som sköter utbetalning av pengar från EU till Business Värmland.
Bland kvittona ser vi att vännerna Göran Österman och Mikael Solberg återkommande äter lunch tillsammans, och det är skattebetalarna som bjuder.
Ibland lunchar de på tu man hand, men för det mesta är det fler som deltar.
Och här hittar vi ett kvitto som sticker ut.
Restaurangen ligger utanför centrum och det är enda gången Göran Österman bjuder på lunch just här.
Det är det enda dokumenterade mötet mellan Karlstad kommun och My Life Diary.
En lunch den 21 oktober 2015, samma dag som nämnden första gången behandlar försäljningen av stadshuset.
Med på mötet är nu även den högsta politiska ledningen i Karlstad: de två kommunalråden som driver igenom försäljningen till Mikael Solberg.
Peter Kullgren är inte längre kommunalråd i Karlstad. Han har fortsatt sin politiska karriär och utsetts till partisekreterare för Kristdemokraterna.
Arkiv, SVT EU-valvaka 26 maj 2019:
Reporter: Peter Kullgren, vad säger du om det här resultatet?
Peter Kullgren: Att håller sig det här och mandatfördelningen så når vi vårt mål.
Vi ber om en intervju, men får beskedet att han inte vill ställa upp på en bandad inspelning med Uppdrag granskning, varken framför kameran eller på telefon.
I ett mejl skriver han att han inte har något tydligt minne från mötet på restaurangen och inte heller några anteckningar.
Det andra kommunalrådet som var med på mötet är Per-Samuel Nisser.
Per-Samuel Nisser (M) ordförande kommunstyrelsen: Det kan jag inte komma ihåg, det kan jag inte komma ihåg på rak arm.
Reporter: Du minns inte alls att du varit där?
Per-Samuel Nisser (M): Jo, jag har varit på den pizzerian många gånger, men att jag har träffat Mikael Solberg och det gänget, det har jag gjort fler gånger och ibland är det fler politiker på kommunen, ibland har det varit tjänstemän och ibland har det varit ledningsgruppen från det företaget som fanns då.
Reporter: Brukar du dokumentera och skriva ner liksom vad ni pratar om?
Per-Samuel Nisser (M): Nej inte varje möte, det är helt omöjligt. Jag träffar folk och företag i stort sett dagligen. I dag har jag haft två företagsbesök, kommer ha det imorgon träffa företag.
Reporter: Men nu frågade jag specifikt om det här My Life Diary.
Per-Samuel Nisser (M): Det är inte det enda möte jag gjort på tio år kan jag säga, i så fall hade jag nog kommit ihåg exakt vad som sades.
Reporter: Nej, det hoppas jag verkligen inte att du haft ett möte på tio år, men hur kommer det sig, det finns ju inga möten dokumenterade mellan Karlstad kommun och My Life Diary?
Per-Samuel Nisser (M): Hur det kommer sig?
Reporter: Ja det finns inga dokumenterade möten mellan Karlstad och den här etableringen My Life Diary?
Per-Samuel Nisser (M): Alltså min roll jag träffar företag hela tiden, jag gör inte anteckningar förrän det blir ett formellt ärende i kommunen så vi har ordning på det, och då får man jobba i de uppdrag man har.
Reporter: Det var det ju då den 21 oktober när ni träffades där?
Per-Samuel Nisser (M): Det var inget formellt möte i den bemärkelsen.
Reporter: När ni har möte då, du Peter Kullgren, Göran Österman Business Värmland och Mikael Solberg den 21 oktober 2015, då menar du att det är inget formellt möte?
Per-Samuel Nisser (M): Inte formell i den bemärkelsen som jag menar, formellt möte, då har man blivit kallad, det finns handlingar och så diskuterar man det förtroendevalda, det är ett möte för mig i den formella bemärkelsen. Informella möten har jag hela tiden.
Reporter: Så detta var ett informellt möte?
Per-Samuel Nisser (M): Ja det kan man ju tydligt säga.
Göran Österman har varit projektledare för Business Värmland sedan starten. Och i styrgruppen, dit Göran Österman rapporterar, sitter Per-Samuel Nisser själv.
Jag berättar att Göran Österman och Mikael Solberg har en privat relation. Att de är vänner sedan 20 år tillbaka.
Per-Samuel Nisser (M) ordförande kommunstyrelsen: Det där är en intressant fråga, det här med personliga relationer och vänskap och så vidare. Jag är väldigt noga med att i den rollen jag är så är jag kommunstyrelsens ordförande, jag tycker det är positivt om man har relationer med människor och skapar kontakter i så fall på olika sätt, vänskap får man vara lite extra noga med. Så det inte finns någon koppling som kan bli ifrågasatt, men hur det är mellan dom, vet ej, för jag känner inte till det.
Reporter: Varför ska man vara extra noga med det tänker du?
Per-Samuel Nisser (M): Jo men vänskap kan vara att man är väldigt nära varandra, det är väl det som ligger i din fråga?
Reporter: Varför skulle det kunna vara ett problem?
Per-Samuel Nisser (M): I det här fallet vet jag inte för jag har ingen koll på vilken vän...
Reporter: De är vänner.
Per-Samuel Nisser (M): Det får de naturligtvis vara och det är okej.
Reporter: Du ser inga problem med det?
Per-Samuel Nisser (M): Nej, inte om det inte framkommer nånting. Till mig har det inte framkommit någonting som skulle vara ett problem i det här fallet, nej. Det vill jag gärna ha reda på i så fall.
Reporter: Men när du hör nu då att de är vänner sedan 20 år tillbaka, det får inte dig att tänka något speciellt på det?
Per-Samuel Nisser (M): Nej, det kan jag inte påstå, det är väl bra om folk är vänner istället för motsatsen. Bara det inte det blir felhanterat.
Reporter: Det är inga problem att man…
Per-Samuel Nisser (M): Inte om det inte framkommer.
Reporter: … hjälper sina vänner i den här typen av... ja, köpa allmänhetens egendom och sådär det är inga problem?
Per-Samuel Nisser (M): Ja, nu la du en värdering i det att man hjälpt varandra att köpa, ja… men för mig har det inte framkommit någonting, som jag kan… nej, jag har inte hört någonting som gör att det finns en koppling som kan vara negativ i den...
Reporter: Vad är värderingen tänker du, att jag säger att Göran Österman, Business Värmland har hjälpt till med etableringen av stadshuset, är det en värdering tänker du?
Per-Samuel Nisser (M): Hjälpt en vän sa du där.
Reporter: Ja, han... Solberg är ju hans vän?
Per-Samuel Nisser (M): Men om han hjälpte honom för att han var en vän eller för att han var en etablerare… ja, det.
Reporter: Hur ska man veta det?
Per-Samuel Nisser (M): Nej, precis, men om det på något sätt skulle missbrukas att det finns någon koppling som kan vara negativ, då vill man ju ha reda på det i så fall, för då får man ju berätta det utåt. Det skulle jag göra direkt om jag fick reda på det. Men inget har framkommit till mig om det.
När stadshusaffären blev känd i Karlstad hösten 2015 möttes den av massiv kritik. Mycket handlade om priset.
Men den här historien rymmer så mycket mer än bara en prislapp.
Kommunen beställde till sist en extern utredning som blev klar 2018. Den kom fram till att inga fel gjorts, främst på grund av att kommunen inte har några regler vad som gäller angående försäljning av kommunens fastigheter. Och man gjorde trots allt en oberoende värdering.
Att tomträtten såldes var också okej, tyckte utredarna, eftersom kommunstyrelsen kunde åberopa särskilda skäl, då etableringen av it-bolaget var så viktig för Karlstad.
Gert Carlssons bud på 100 miljoner hittar vi till slut tillsammans med ytterligare en intresseförfrågan, arkiverad bland diverse allmänna brev till kommunledningen under 2015.
Gert Carlsson, vd och fastighetsägare: Det är skattepengar vi pratar om. Det är inte så att jag är bitter på något vis för att inte jag fick köpat' utan det är tillvägagångssättet som är förfärligt tycker jag. Och det är alltså folkvalda politiker som har gjort det här.
SLUTSKYLTAR
Mikael Solberg förtydligar att eftersom han och Göran Österman varit vänner i 20 år har de naturligtvis betalat för varandra i olika sammanhang. Men han avfärdar bestämt att någon vänskapskorruption ska ha förekommit. Solberg skriver också att det var kommunen som sålde stadshuset och att priset var marknadsmässigt.
Göran Österman tillägger att han inte arbetar på uppdrag av Karlstad kommun och inte har haft något med beslutsprocessen kring försäljningen att göra. Att Solberg och han är goda vänner saknar helt relevans i sammanhanget. Luncherna har varit arbetsrelaterade och följt regelverket.
Kommunalrådet Per-Samuel Nisser (M) skriver i ett mejl att Karlstadborna inte förlorat några skattemedel på affären. Och att kommunen har rätt att sälja en fastighet till vem de vill. Det tidigare kommunalrådet Peter Kullgren (KD) skriver i ett mejl att han ansåg att Gert Carlssons bud byggde på en felräkning.