Radiokommunikation, polis:
Örbyleden, fortsätter Örbyleden, fortsätter Örbyleden. Insats 21.
Det är mitt i natten i januari förra året. En biljakt pågår i hög hastighet genom södra Stockholm.
Radiokommunikation, polis:
Fortsätter som sagt Örbyleden. Håller nu 190 kilometer i timmen. Låg trafikintensitet, kom.
Irena:
Vi satt med mina två söner och körde upp mot, vad heter det... Örbyleden.
Radiokommunikation, polis:
Fortsätter Örbyleden...
Långt där framme kör en ung man som just fyllt 20 år och är dömd för rån, stöld och häleri.
Han är villkorligt frigiven och avtjänar sitt straff i frihet.
Irena:
Jag försöker se en förklaring till varför den här killen hamnar där han hamnar och körde in i oss.
Han har fortsatt begå brott under sitt straff, utan att myndigheterna har kunnat stoppa honom.
Vi kallar honom Hassan och vi ska följa hans väg från fängelset – fram till kraschen.
Titelskylt:
Villkorligt frigiven
ur Uppdrag granskning 18 september 2019:
Hassan har en lång brottshistoria. Han har berättat att han bara var 12 år när han rånade första gången. Och han blev ökänd för sina livsfarliga biljakter.
Radiokommunikation, helikopter:
Ja 3-0, nu går han mot trafiken E4 norrgående, han kör i södergående på vägren, kom.
Det är uppfattat.
Här är han 15 år. Han kör ifrån polisen i en stulen sportbil och utsätter andra för stora risker.
Radiokommunikation, helikopter:
Med tanke på motorstyrkan så kommer vi aldrig kunna köra ikapp. Försök ta honom efter eget huvud, strategiska positioner i närområdet där.
Kriminaliteten blev grövre med åren och 2018 dömdes han till fängelse bland annat för två rån.
Jag träffade honom i fängelset för två år sedan.
ur Uppdrag granskning 18 september 2019
Reporter:
Ångrar du vad du har gjort? Ångrar du dina brott?
Hassan:
Nej, jag ångrar inte mig. Jag ångrar inte mina brott. Jag tror inte på att det kommer hjälpa mig.
Han släpptes men sitter nu återigen i fängelse. Nu för att ha vållat en annan människas död.
Jag försöker få kontakt med honom för ett nytt möte.
Vad var det som hände under hans korta tid i frihet? Vad säger han själv om det han nu gjort sig skyldig till?
Irena:
Jag tycker det är vansinne att man inte... att man släpper ut en sådan person som gör det här och att man tycker att det är rätt. Vad är det för mening att låsa in folk och sedan kunna släppa ut dem igen när de inte får den hjälp de egentligen behöver? Det är ju vi som skadas, vi vanliga människor som är här ute. Vem ska kunna skydda oss?
Enligt lagen ska man bli släppt ur fängelset efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff, om det inte finns synnerliga skäl.
Den sista tredjedelen ska man avtjäna i frihet för att återanpassa sig till ett hederligt liv.
Det är en prövotid och man ska sköta sig.
Det här reportaget handlar om de som lämnar fängelset som villkorligt frigivna, och fortsätter begå brott.
Frivården ska ge stöd och utöva kontroll – och bidra till att minska risken för återfall i brott. Hur fungerar det i praktiken?
Reporter:
Och vad händer här inne?
Skylt:
Christina Thingwall, kriminalvårdsinspektör, Stockholms län
Christina Thingwall:
Hit kommer de som är dömda till övervakning på olika sätt, men bland annat så är det de som är villkorligt frigivna och ställda under övervakning som sköter sin övervakning här.
Det här är ett av de drygt 30 frivårdskontor som finns i Sverige. Frivården har ansvar för nästan 4 000 villkorligt frigivna med övervakning. Målet är att minska återfallen och att förbättra chanserna till ett hederligt liv.
Christina Thingwall:
Det är en del av övervakningen att faktiskt besöka frivården och det är här som strukturerade samtal sker, vi har behandlingsprogram och så vidare.
Hon har arbetat 26 år inom kriminalvården.
Behandlingen består framförallt av samtal och ska hjälpa även de med hög risk för återfall.
Christina Thingwall:
Och är det så att man har en hög risk för återfall i brott då får man komma till oss minst en gång i veckan och delta i strukturerade samtal och kanske också gå i behandlingsprogram för den typen av problem som man har.
Reporter:
Hur länge varar de här samtalen?
Christina Thingwall:
Det är väldigt olika. Det kan vara alltifrån en halvtimme till en timme och behandlingsprogrammen är oftast längre än så. Min erfarenhet är som sagt att alla vill komma tillbaks till samhället på ett eller annat sätt. Och…
Reporter:
Alla? Är du säker på det? Alla?
Christina Thingwall:
Ja, på ett eller annat sätt. Sedan kan vi vara lite oense om vägen dit.
Ja, återfallen har faktiskt minskat de senaste 20 åren, enligt Kriminalvården.
Från fyra av tio som dömdes för nya brott inom tre år, till tre av tio.
Och samtalen är en viktig del i att få igång en beteendeförändring, enligt frivården.
Kriminalvården framhåller att återfallen har minskat de senaste 20 åren.
Förut var det fyra av tio som dömdes för nya brott inom tre år. Idag är det tre av tio.
Och samtalen hos frivården är en del av förklaringen, anser de.
Christina Thingwall:
Och när man förändrar ett beteende så går man igenom olika faser och det är det den här mattan visar.
Reporter:
Berätta...
Christina Thingwall:
Före begrundandet som är den första fasen. Då kanske man inte ens är medveten om att man har ett problem. Nästa steg är begrundandet och då börjar man fundera... Är det här ett problem för mig eller är det bara ett problem för alla andra? Men nästa steg är naturligtvis att fatta ett beslut om förändring.
Reporter:
Och sedan är det återfall, står det där…
Christina Thingwall:
Ja. Det är inte ovanligt att en beteendeförändring går mycket framåt men också ibland bakåt. Det kan handla om snedsteg, återfall lite beroende på hur stort återfallet faktiskt blir.
Risken att återfalla i brott är högre för yngre gärningsmän. Nästan hälften av de som begått rån eller stöld döms för nya brott inom tre år.
Reporter:
Men en ung rånare. Det är mycket som talar för att han inte köper de här färgglada rutorna ändå och era samtal…
Christina Thingwall:
Men det betyder ju inte att vi ska ge upp utan det betyder ju att vi ska ta chansen och jobba ännu hårdare.
När jag träffade Hassan förra gången satt han på anstalten Västervik Norra.
Han förklarade att han hade kriminella värderingar som ett fängelsestraff inte kan ändra på.
Skylt:
ur Uppdrag granskning 18 september 2019
Hassan:
Det är inte så att du ställs på andra tankar här inne eller att det är jobbigt på något sätt.
Reporter:
Men det är inte avskräckande menar du?
Hassan:
Inte för fem öre, absolut inte. Sätt en ung person där inne, han kommer få nya kontakter. Han kommer kunna utveckla sig i det den personen sysslar med.
Han har under tiden i fängelse bedömts ha en påtaglig risk att återfalla i brott.
Skylt:
fängelset i Kalmar
Under fängelsevistelsen rapporteras han sammanlagt 12 gånger för olika incidenter.
Det handlar till exempel om arbetsvägran och rökning i cellen. Men också mer våldsamma incidenter.
Tillsammans med en annan utövar han våld mot en medintagen, som kommer utrusande från sin cell med ett blödande sår på kinden, enligt rapporten.
Hassan blir satt i isolering eftersom man anser att det finns en risk att han fortsätter utöva våld. Och han får byta anstalt.
Skylt:
fängelset Västervik Norra
Hassan:
Det här är för mig är just nu bara en pausknapp i mitt liv. Om, ja, ett tag så påbörjas livet igen och jag trycker på play.
I Norge, Finland och Danmark kan risken för återfall i brott stoppa en villkorlig frigivning.
Men i Sverige spelar risken för återfall inte någon roll.
Förut fanns en sådan koppling, men den togs bort för att det skulle vara samma obligatoriska frigivning för alla.
Men 2016 så blev frågan återigen aktuell när regeringen tillsatte en utredning för att se om man kunde skjuta upp villkorlig frigivning för de som riskerade att återfalla i allvarlig brottslighet.
Utredningen kom bland annat fram till att det skulle leda till rättsosäkerhet om man tog hänsyn till återfallsrisken, och det blev ingen ändring.
Christina Thingwall:
Vi kan inte på något sätt förutsäga framtida brottslighet. Och det är inte Kriminalvårdens uppgift eller att vi skulle ha stöd i lagen av att hålla en person längre i anstalten för att vi tror att han eller hon kommer att begå brott längre fram.
Hassan har sagt att han ska trycka på play, och hans sista dag på anstalten Västervik Norra blir stökig. Han uppträder provocerande mot personalen, enligt fängelsets rapport, och får sitta i isolering.
Men han får sin villkorliga frigivning som planerat.
Nästa dag, 19 minuter över 9 på morgonen den 30 oktober 2019 vandrar han ut genom fängelseportarna.
Han ska nu avtjäna resten av sitt straff – 10 månader – i frihet.
Skylt:
Daniel, polis
Reporter:
Var är vi?
Daniel:
Just nu är vi i Skärholmen i södra Stockholm. Emellan 112-larm så har vi några fiskehålor där folk oftast sticker ut.
Polisen Daniel vill inte visa ansiktet eftersom han vill kunna arbeta som spanare.
Men han berättar gärna om vad som hände en natt i november 2019. Fem dagar har gått sedan Hassan sattes på fri fot.
Daniel:
Här någonstans stod vi när vi ser en bil gå väldigt fort. Vi gjorde en slagning på bilen. Och såg då att ägaren av fordonet han hade inget körkort. Därefter så åker vi upp jämsides och tittar in i bilen.
Reporter:
Vad var det du såg i bilen?
Daniel:
Jag minns att det satt en man med skägg som hade en pälsmössa på sig. Som liksom tittar på mig när jag tittar in i hans bil.
Det är Hassan som sitter bakom ratten.
Daniel:
Han vevar ner rutan och jag ber honom visa körkort och i den vevan säger han men jag har inget körkort. Men jag kände igen han sen innan då han är välkänd för polisen. Han blev visiterad och vi gick igenom hans bil. Likaså med hans vän då som satt på passagerarplats.
Hassan blir misstänkt för grov olovlig körning.
Han erkänner på plats.
Daniel:
Han var väldigt tillmötesgående minns jag, det var inga konstigheter med att han skulle bli rapporterad för brott. Han behöver inte dyka upp i någon rättegång. Han får böter hemskickat.
Poliserna släpper Hassan och lämnar honom och bilen vid en bensinmack och ger tillbaka bilnycklarna innan de åker vidare.
Daniel:
Enbart en olovlig körning eller grov olovlig körning, då har vi inte lagstöd att omhänderta några nycklar. Därav får de tillbaks dem, hur jobbigt det än känns, liksom.
Reporter:
Är det är ett problem, tycker du, att man inte kan ta nycklarna?
Daniel:
Ja, det känns jobbigt. Självklart. Ovissheten... Men... Ja, i det här fallet så var det inte han som körde vidare utan det kom... Vi kontrollerade att det kom en person och körde iväg bilen.
Reporter:
Som hade körkort?
Daniel:
Som hade körkort. Men, ja, absolut det är frustrerande att vi inte kan ta nycklarna om vi misstänker att han kommer köra igen.
Polisen kan se i belastningsregistret om någon är villkorligt frigiven och alltså fortfarande avtjänar sitt straff.
Reporter:
Vet du om Kriminalvården fick reda på att han hade begått det här brottet?
Daniel:
Nej, det vet jag inte.
Reporter:
Borde du veta det?
Daniel:
Nej, det är inte min arbetsuppgift.
Reporter:
Är det någon som informerar Kriminalvården?
Daniel:
Jag vet faktiskt inte, jag tror inte det. Det är ingen polis som sitter och ringer upp mitt i natten när vi rapporterar han för en olovlig körning att ”nu har han gjort det här.” Det görs inte.
Polisen informerar inte Kriminalvården om nya misstänkta brott annat än i undantagsfall, det finns dessutom sekretess mellan myndigheterna för sådana uppgifter.
Reporter:
Får ni reda på att han begår brott?
Christina Thingwall:
Ja, det får vi när personen ska på rättegång. Då får vi reda på det.
Hon har själv inte något med Hassan att göra men betonar att frivården kan agera med tätare besök och samtal – OM de får reda på att deras klienter blir misstänkta för nya brott. Men det räcker inte med en brottsmisstanke för att den villkorliga frigivningen ska dras in.
Christina Thingwall:
Polisen har en uppgift och domstolen en annan och åklagaren en tredje och vi kommer på slutet när straffen ska verkställas och det är det vi gör. Och dessutom är man ju inte skyldig förrän man är dömd och det är ju domstolens sak att avgöra.
Reporter:
Även om man erkänner på plats?
Christina Thingwall:
Ja, så är det domstolens sak att avgöra vem som är skyldig.
Hassan har erkänt grov olovlig körning och åklagaren beslutar att ge honom 3 500 kronor i böter. Han slipper rättegång, och böterna betalar han inte.
Ärendet ska då gå vidare till åtal – men det tar tid.
Hassans villkorliga frigivning påverkas inte.
Daniel:
Nästa gång... det var dödsolyckan. Jag läste om det i tidningen.
Reporter:
Tänkte du någonting på ditt eget ingripande då?
Daniel:
Ja, men det gjorde jag. Det är klart att man funderar på om man hade kunnat gjort någonting annorlunda men... Ja, nej det hade vi inte kunnat gjort. Hade han suttit för någon av de här grova olovliga körningarna kanske han inte hade kört. Och det känns inget bra.
19 dagar har gått sedan Hassan togs för olovlig körning.
En polispatrull stoppar en bil mitt i natten, som kommer körande på Blackebergsvägen i nordvästra Stockholm.
Här är polisens film från ingripandet.
Återigen är det Hassan som kör.
Och återigen erkänner han grov olovlig körning.
Men poliserna hinner inte slutföra ingripandet. De får ett larm om ett pågående inbrott. Hassan lämnas på platsen, obevakad med bilen och bilnycklarna.
Skylt:
Helene Gestrin, kammaråklagare
Helene Gestrin:
Det är ett problem tycker jag att vi inte kan frihetsberöva människor som systematiskt begår brottet grov olovlig körning, därför att en del av de här individerna begår brott så systematiskt att det egentligen ur samhällsperspektivet vore det enda rätta.
För att häkta någon krävs att brottet kan ge ett års fängelse, och det kan man inte få för grov olovlig körning.
Helene Gestrin:
Så länge som man är en återfallande trafikbrottsling på så sätt att man gång på gång på gång kör olovligt så saknar vi helt verktyg.
Hassan har varit villkorligt frigiven i 2,5 månad.
Natten till den 13 januari bryter sig någon eller några in hos ett par i Sigtuna och stjäl nycklarna till två bilar som stjäls.
En av dem är en Audi med en topphastighet på 250 kilometer i timmen.
Nästa natt. Polisen har upprättat en trafikkontroll på Tyresövägen i sydöstra Stockholm.
I närheten står en dold polispatrull taktiskt placerad för att kontrollera de som väljer att undvika kontrollen. De blir misstänksamma när en Audi svänger av.
Det är en ensam förare. De gör en slagning på registreringsnumret.
Polis 1:
Magnus...
Polis 2:
Magnus? Han får blåsa.
Polis 2:
Han drar...
Polis 1:
Ja, då har vi en Audi här, en jagis, ut mot Tyresövägen på vägen mot stan. Kom.
De följer efter och försöker stoppa bilen. Men Hassan drar ifrån.
Tidigare under kvällen har Irena och hennes familj landat på Arlanda.
De har varit på semester på Kap Verde.
Irena:
Tommy hade kommit ut till Arlanda flygplats för att hämta oss. Det sista minnet av det vi pratade om var att vi skulle gifta oss i höstas och vi planerade... Vi satt i bilen och planerade bröllopet med barnen.
Polisradio:
Örbyleden, fortsätter Örbyleden. Fortsätter Örbyleden. Insats 21.
Samtidigt som Irena och hennes familj är på väg hemåt pågår biljakten några kilometer därifrån.
Polisradio:
Fortsätter som sagt Örbyleden...
Jakten pågår i drygt tre minuter, i hög hastighet genom södra Stockholm.
Polisradio:
Ohörbart
Irena:
Vi skulle precis över Örbyleden och då få grönt ljus, när han kommer körandes. Det är en taxichaufför som är framför oss som kör ut på Örbyleden och börjar köra och vi skulle bara över.
Polisradio:
Uppställda vid Stureby, spikmatta?
Operatör, kvinna:
Ja, vi har beslut spikmatta.
Polisradio:
Uppfattat.
Polis 1:
Fortsätter Örbyleden. Vi passerade Gubbängens IP nu...
Polis:
Ouff! Det small i korsningen efter Gubbängen! Det har smällt ordentligt!
Polis:
Han kliver ur, han kliver ur...
Polisutredningen visar att Hassan kört in i Irenas bil i 180 kilometer i timmen.
Radio:
Det är tre bilar som har kolliderat.
Radiokommunikation, operatör:
8-39-19-20. Från patrullerna på plats, kan jag få en lägesbild här. Kom.
Radiokommunikation, polis:
En som (ohörbart) men han andas och har puls, och ytterligare någon som svarar på tilltal. Dom är ganska fastklämda här så det är svårt att bedöma läget utöver det. Kom.
Irena skadas allvarligt och förlorar medvetandet. Även hennes son som sitter i baksätet skadas. Hennes man, på förarplatsen, omkommer. Han blev 47 år.
Bilen som Hassan kör är större och säkrare, men också han skadas i kraschen men är vid medvetande.
Radiokommunikation, polis:
Från 32-90. Ambulanshelikopter är på väg, för kännedom.
Skylt:
Fredrik Marklund, gruppchef polisen i Farsta
Fredrik Marklund:
När vi kommer fram så står bilarna en bra bit längre ner längs vägen så det blev väldigt uppenbart för mig att kollisionen hade skett i väldigt hög hastighet.
Fredrik Marklund är en av poliserna som var först på plats.
Han skyndade fram till Irenas bil och försökte hjälpa hennes döende man.
Fredrik Marklund:
Jag tog mig in via passagerarsidan i den här bilen och såg då den här föraren sitta fastklämd. Men jag märkte ganska snart att han inte längre var med oss.
Reporter:
Och din käraste dog ju...
Irena:
Han dog ögonblickligen. Jag minns ingenting av det. Själva trafikolyckan är helt, helt borta.
Reporter:
Och när insåg du att han var död?
Irena:
Ungefär en månad. Då hade medicinen, då hade de dragit ner så pass mycket på medicinen så att jag kunde förankra i mig själv liksom och börja förstå, ok, nu är jag på sjukhuset. Vissa saker gjorde inte lika ont längre. Och jag börjar känna av att jag var uppe, jag var vaken. För första tiden bara så sov jag, jag sov igenom dagar. Och den här känslan av att vara själv, den var hemsk. Samtidigt så visste jag att min son var ju jättesjuk, och klarade sig knappt. Och så hade jag en 17-årig dotter som var i en sån chock att hon... det gick inte ens att kunna prata med henne. Hon var helt borta. Så det var jättejobbigt att veta... ligga där liksom och inte kunna finnas där för henne.
Polis (radio):
Vi har fortfarande inget id på misstänkt GM, jag har mina aningar, jag tycker jag känner igen honom, men inget säkert. Kom.
Operatör:
Ja, men det är uppfattat. Vi inväntar id till senare helt enkelt, tack för hjälpen.
Irena:
Jag har det här hatet i mig och den här sorgen i mig över liksom hur vårt liv totalt förstördes. Jag brottas med det här att känna... att jag vill egentligen inte känna hat, jag vill kunna släppa det här och gå vidare. För jag vill inte ha mitt fortsatta liv där jag har ett hat. Jag tycker livet kan vara så fantastiskt. Och jag vill inte färgas av det han har gjort. Han har förstört väldigt mycket av mitt liv.
Hassan grips på plats. Bilen är stulen och han har ytterligare fyra stulna bilnycklar på sig.
Skylt:
Från rättegången 10 mars 2020
Högtalarljud i korridoren, Södertörns Tingsrätt:
(Plingplong.) Tingsrätten håller huvudförhandling i målet åklagaren mot (pip). Parterna kallas till Sal 1.
Hassan döms för grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada. Dessutom grov stöld, olovligt brukande, grov vårdslöshet i trafik och tre fall av olovlig körning.
Straffet blir fängelse i tre år och tre månader. Och den villkorliga frigivningen förverkas och ytterligare 10 månader läggs till straffet.
XXX
REFERENS 11 Dom efter dödsolycka
XXX
Det görs också en utredning av polisernas agerande under biljakten.
Polisen har tidigare kritiserats för att ta för stora risker vid biljakter.
Reporter:
Man utsätter ju då indirekt folk för fara när man jagar honom.Vad ska polisen göra i ett sådant här fall när någon kör så snabbt?
Fredrik Marklund:
Ja, vi arbetar som poliser och vi vill vi vill kunna få stopp och kunna se till att de här personerna blir lagförda. Vi stod förberedda med spikmatta hade han passerat den här korsningen så hade han hamnat i våran famn och vi hade förmodligen fått stopp på honom på ett på ett säkert sätt.
Enligt polisens riktlinjer är det viktigt att bedöma risken med förföljandet. Om den flyende inte är farlig för allmänheten bör förföljandet avbrytas så snart det innebär allvarlig fara för att någon skadas.
Skylt:
Lena Kastlund, chefsåklagare Särskilda åklagarkammaren
Reporter:
Är det rätt att ta den typen av risker?
Lena Kastlund:
Det är ju alltid en bedömning man får göra och det finns ju föreskrifter att det ska påkallas försiktighet. Är det så riskabelt att han kör som en dåre och kan köra ihjäl andra eller ska man upprätthålla lika regler för alla. Det är naturligtvis svåra frågor att svara på här. Men i det här fallet visste de som sagt inte att det var den här mannen.
Utredningen kommer fram till att poliserna var flera hundra meter bakom den flyende bilen, och därmed inte hetsade, och att man hade kontakt med vakthavande befäl, enligt regelboken.
Lena Kastlund:
I det här fallet så fanns ingenting som pekade på att det var något fel från polisens sida eller något brottsligt fel i alla fall här.
Kumlaanstalten, ett av Sveriges säkraste fängelser.
Det är här inne Hassan sitter idag.
Jag fick till slut svar på mina brev, och han vill träffas.
Reporter:
Du sade att du skulle trycka på Play och sätta igång ditt vanliga då kriminella liv. Var det det som hände också?
Skylt:
Hassan
Hassan:
Ja, det kan man... Det kan man säga. Men utan att gå in på det mer ingående så kan jag säga ja, jag tryckte på play.
Reporter:
Eftersom jag har pratat med den kvinna som förlorade sin man, som säger att du har förstört hennes liv... Vad tänker om det?
Hassan:
Som sagt, ja, jag väljer att inte svara på det. Men, men jag kan se, jag förstår. Det finns... Jag ångrar, jag ångrar händelsen mycket. Men som sagt, mina, mina känslor håller jag för mig själv. Jag förstår hatet. Jag förstår det, jag hade själv... Om det hade hänt mig eller någon jag känner jag hade... nog känt exakt likadant. Så att... Jag vet inte vad jag ska säga... Jag kan inte, jag kan inte få något ogjort. Jag önskar att det gick, men, men det går inte att få någonting ogjort.
Fram till dödsolyckan var han klient i frivården. Hur såg egentligen övervakningen och stödet ut?
Reporter:
Hur många gånger träffade du frivården?
Hassan:
Jag träffade dem... Jag vet faktiskt inte, men men ett par gånger. Jag kan inte säga ett exakt antal, men kanske tre, fyra gånger någonting sådant.
Reporter:
Och skippade du en del möten då också eller?
Hassan:
Ja, det var en del som jag inte kom på. Livsstilen tillåter inte ibland att man har fasta tider. Så är det.
Förutom sin vanliga frivårdsinspektör hade han en så kallad lekmannaövervakare, eller biträdande övervakare.
Hassan:
Jag hade åtminstone turen att jag kunde få en lekmannaövervakare så att jag slapp se... eller gå och träffa frivården. Jag kunde ha kontakt med min lekmannaövervakare som jag känner mig mer bekväm med.
Reporter:
Hur funkar det med en lekmannaövervakare?
Hassan:
Det funkar så att en person som, ja, som är en positiv förebild eller som är en nära person till dig, ja men får uppdraget att övervaka i stället för frivården.
Reporter:
Hur träffar man den, är det telefonsamtal eller vad...?
Hassan:
Nej, du träffar den personen rent fysiskt. Du kanske går på ett kafé eller något sånt, så ni träffas. Det är som ett frivårdsmöte fast med en person som du känner.
Reporter:
Kände du att frivården kunde kontrollera dig?
Hassan:
Nej, det tycker jag inte.
Enligt Hassan visste frivården om att han var misstänkt för brott.
Reporter:
Och vad sade de då om det?
Hassan:
Vad det finns inget de kan säga, vad ska de säga? Du vet... Som sagt det ligger, det ligger på en annan myndighets bord.
Reporter:
Det är ju en tredjedel av ditt straff som du får utanför fängelsemurarna. Och där ska ju dom se till att du att du får hjälp att återvända till ett hederligt liv...
Hassan:
Ja, fast jag tror att... jag tror att frivården har minst möjlighet av de olika alternativen som finns, så har frivården minst möjlighet att kunna påverka dig efter att ha släppts.
Hassan:
Frivården.... Det bygger på vilja, du vet. Det bygger på att någon ska vilja komma dit. Någon ska vilja kunna ha ett samtal med dem, och för att kunna uppnå det så måste du få den här personen att förstå syftet med frivården. Eller hur? Annars är det svårt, att gå till ett möte ett möte och sitta tyst där i, jag vet inte 5, 10, 20 minuter. Och gå därifrån utan att du har känt att det varit värt något. Förstår du? Så att... För mig personligen så tycker jag inte att det finns något syfte med det. Jag tycker att när du släpps från fängelset, då ska det... du och Kriminalvården ni ska gå olika vägar.
Under 2,5 månader under Frivårdens övervakning fortsätter Hassan begå brott. Det kan handla om upp till fem, sex brott om dagen, förklarar han själv.
De två gånger polisen tagit honom för olovlig körning är toppen på ett isberg.
Och då har han erkänt brott och kunnat fortsätta.
Hassan:
Jag har inte körkort. Jag vet om att de vet att jag inte har körkort, så det finns inte mycket annat att göra än att erkänna en grov olovlig körning. Det är ingen... Det är ingen som orkar med de hära... Men jag vill inte gå till en rättegång på grund av att jag har gjort en grov olovlig körning det tar bara massa tid från.... spills.
Reporter:
Så det smartaste är att erkänna?
Hassan:
Ja, att få ett strafföreläggande. Det är väl det enklaste.
Reporter:
Du får ett strafföreläggande, en åklagare bestämmer att du ska betala 3 500 kronor i böter och det gör du inte.
Hassan:
Nej, det gör jag inte, men, men, men fortfarande som sagt, de här skulderna som jag har de försvinner inte av sig själv. En dag så kommer jag vara tvungen att ta tag i dem.
Efter några dagar i frihet besöker han sin advokat. Där hämtar han ut drygt 40 000 kronor. Det är ett skadestånd från staten som advokaten lämnar över i kontanter.
Hassan:
Jag kanske är fast i gamla vanor, men jag gillar kontanter mer. Vissa, vissa känner sig mest trygga med att ha det på kort. Jag gillar att ha det i kontanter.
Mari Heidenborg (i porttelefon):
Heidenborg.
Reporter:
Ja, men hej, är det Mari eller?
Pengarna kommer från Justitiekanslern och är ett skadestånd för det lidande Hassan åsamkats när han satt häktad en månad för ett brott han senare inte åtalades för.
Skylt:
Mari Heidenborg, justitiekansler
Mari Heidenborg:
Det är ju en grundläggande rättighet vi har att inte bli frihetsberövade. Blir vi frihetsberövade och vi sedan inte döms för brott. Då är vi berättigade till ersättning och det är en väldigt stark princip.
Samtidigt är Hassan skyldig staten 574 000 kr. Det är skadestånd till hans brottsoffer genom åren, som han inte har betalat. Och Kronofogden kan inte kräva in pengarna eftersom han saknar registrerad inkomst.
Mari Heidenborg:
Det här beloppet som man får i ersättning det är helt enkelt fredat från utmätning. Jag kan förstå att man kan tycka att det här är konstigt. Samtidigt är det så att just den här typen av skadestånd som ideellt skadestånd grundar sig ytterst på vår rättighet att inte bli frihetsberövade och oskuldspresumtionen och det innebär att den här typen av skadestånd är så att säga extra omhuldade.
En statlig utredning ser just nu över om den här typen av skadestånd verkligen ska vara skyddad från utmätning.
Mari Heidenborg:
I många fall så är det fråga om stora skulder till brottsoffer och det är väl någonting som i så fall är rimligt att underlätta för brottsoffren att kunna få sina skadestånd betalda.
Reporter:
Ja, det är mer än en halv miljon, i alla fall i skulder, har du... Samtidigt som staten betalar pengar till dig. Tycker du att det är konstigt?
Hassan:
Nej, det tycker jag inte. Därför att om staten ska till exempel häkta en person då ska det ske på goda grunder. Den skadan som de de gör, den ska vägas upp med skadeståndet också, så att jag tycker det är helt korrekt.
Under sin sista dag i frihet kör Hassan ännu en gång utan körkort.
Återigen väcker han polisens intresse, men den här gången är bilen stulen och därför blir det en biljakt – och den slutar i en tragedi.
Hassan:
När det finns en anledning för mig att inte stanna och en polisbil eller någonting annat börjar följa efter dig, då så finns det bara ett alternativ. Och det är att försöka komma undan från dem. Just det här tillfället, vid den här gången så tycker jag det är sorgligt hur det slutade med den här olyckan. Jag tar fullt ansvar för vad som hände, men som sagt, ja, jag vill säga att det har varit en dålig vana.
Reporter:
En dålig vana?
Hassan:
Ah, ja, jag tror att det finns. Det är någonting som jag gjort så länge så att jag tror det det är en vanesak att köra ifrån dem.
Fredrik Marklund:
Som polis så möter vi den här typen av personer väldigt ofta som är dömd för väldigt många brott som av olika anledningar får fortsatt vara ute i samhället och fortsätta begå brott. I det här fallet i form av att han är villkorligt frigiven.
Christina Thingwall:
Alternativet skulle ju kunna vara att man avtjänar hela sitt straff i fängelse det är ju någonting som många funderar på naturligtvis varför det inte är så, och då ska man komma ihåg att i så fall friges man ju från anstalten direkt ut i samhället utan den här övervakningstiden. Och det menar i alla fall jag är ett sämre system än det vi har i dag.
Reporter:
Då kan man ju i alla fall inte begå brott på samma sätt...
Christina Thingwall:
Men man får inte heller möjligheten på samma sätt till behandling och till stödjande samtal och kontroll i frihet som man får nu.
Förra året skärptes lagen bland annat genom att övervakningsperioderna blev längre, och vid allvarlig misskötsamhet kan numera upp till 90 dagar av frigivningen dras in.
Men en klient hos frivården kan bli misstänkt och till och med erkänna brott utan att den villkorliga frigivningen dras in. Det är först om man bryter mot frivårdens regler och inte kommer på möten som det kan få konsekvenser.
Reporter:
Så om man inte kommer hit så kommer det till slut någon och hämtar en och sätter en i fängelse igen?
Christina Thingwall:
Det går inte riktigt så snabbt som du beskrev det nu utan det är lite längre process men kontentan kan man säga är det som du sa nu.
Först ska man utreda om klienten uteblivit ogiltigt. Då kan klienten få en varning. Och fortsätter man missköta kontakterna kan Övervakningsnämnden besluta om att dra in ett antal dagar av frigivningen. Sedan ber frivården om hjälp av polisen att omhänderta klienten.
Reporter:
Det är en ganska lång väg från att någon missköter sig till att det blir konsekvenser då eller?
Christina Thingwall:
Vi vill ju fatta rätt beslut på rätt grunder och då behöver vi lite tid på oss för att göra det.
Vi har kartlagt unga dömda i samma åldersgrupp som Hassan och som också sitter eller har suttit på Kumla, ett av landets säkraste fängelser, och vad som hänt efter att de blivit villkorligt frigivna.
Det är sammanlagt 42 unga män mellan 18 och 24 år som fått villkorlig frigivning under tre år mellan 2017 och 2019.
Kartläggningen visar att 30 av de 42 har begått brott under sina villkorliga frigivningar. Ett par bagatellartade. Men i de allra flesta fall narkotikabrott och våldsbrott.
Här är berättelsen om en av dem.
Det är en man i 20-årsåldern – flera gånger dömd – bland annat för grovt vapenbrott, rån, narkotikabrott och flera fall av misshandel.
Han har fått 17 varningar under sin tid på Kumla, och får sin villkorliga frigivning uppskjuten. Men i juli 2019 släpps han villkorligt ur fängelset.
Han missköter kontakterna med frivården genom att utebli från möten. Och han begår en lång rad brott.
Han grips gång på gång.
För narkotikainnehav.
Flera gånger för brott mot knivlagen.
Han släpps igen efter förhör.
Han får strafföreläggande och böter – som han inte betalar.
Han gör inbrott i skolor och stjäl datorer.
Under den här tiden omhändertas han två gånger på grund av att han misskött kontakterna med frivården, och han får han en varning. Men det hindrar inte hans brottslighet.
Den 26 november grips han med cannabis, och blir också förhörd misstänkt för skolstölderna.
Men återigen släpps han.
Tre dagar senare knivhugger han en man i Tensta i Stockholm.
Polisen tar honom av en slump för knivskärningen dagen efter i samband med en poliskontroll.
Skylt:
Anders Tordai, kammaråklagare
Anders Tordai:
Då hade polisen kontrollerat den här personen och då hade han på sig en kniv och den polis som kontrollerade honom tyckte då att han stämde väl överens in på signalementet på en person som hade begått en knivskärning dagen innan. Det var samma polis som pratade med målsäganden som sedan dagen efter träffade på misstänkt. Det kändes som en väldig slump att det blev så att annars man kanske inte ha hittat misstänkt. Det var ju en tur kan man säga.
Sammanlagt har han då släppts och gripits åtta gånger under sex veckor samtidigt som han avtjänar sin villkorliga frigivning.
Efter ett halvår i frihet döms han nu till ett års fängelse.
Anders Tordai:
Det är klart att man skulle väl önska att personer som begår brott inte begår brott igen, men hur man ska komma till rätta med sådana problem, det kan inte jag svara på.
Skylt:
Kriminalvården, Örebro
Skylt:
Jacques Mwepu, chef Kumlaanstalten
Jacques Mwepu:
Då brukar vi säga att det har varit de har suttit typ tre gånger så här inne då bygger de en kriminell karriär, en karriär som en identitet. Det blir svårare och svårare.
Skylt:
Henrik Svärd, frivårdschef Mälardalen
Henrik Svärd:
Det kräver väldigt mycket för att man ska lämna sin miljö så att säga. Särskilt om man är ung.
De är chefer inom Kriminalvården, en på Kumlaanstalten och en i frivården.
Henrik Svärd:
Det är ju naturligtvis fruktansvärt att man utsätter andra för våld. Det gäller ju alla brott som har ett brottsoffer så att säga. Samtidigt är det ju så att vi kan inte vidta åtgärder enbart av det skälet att man misstänks för ny brottslighet.
Reporter:
Om man tas för grov körning till exempel, och erkänner eller om man tas med en kniv som man bär utan att ha rätt till det eller om man tas med knark på sig, det är väl misskötsamhet. Är inte det tillräckligt för att ni ska agera?
Henrik Svärd:
Nej, det är ju den typen av misskötsamhet som måste hanteras av rättsväsendet eftersom vi har inga förutsättningar att utdela straff. Om det däremot är kombinerat med att man missköter sig på annat sätt i relationen till oss att man inte kommer på sina besök att man inte uppfyller de villkor som kanske uppställda i övrigt för övervakningen, det ska vi agera på.
Men det kan ta lång tid innan frivården agerar.
En annan av de 42 unga kriminella i vår kartläggning friges villkorligt i januari 2019.
Skylt:
friges januari 2019
Han missköter kontakterna med frivården genom att utebli från flera möten. Men det ska ta flera månader innan han får sin första varning.
Under tiden begår han flera allvarliga brott.
I maj skjuter han en person i båda benen med pistol.
Skylt:
maj 2019
I juni försöker han springa ifrån en polispatrull och kastar ifrån sig en pistol i en buske. Han grips, häktas men släpps igen efter drygt tre veckor.
Skylt:
juni 2019
Först i augusti förverkas hans villkorliga frigivning på grund av att han fortsatt missköta kontakterna med frivården.
Skylt:
augusti 2019
Han omhändertas, och döms senare till fängelse i fem år för de brott han hunnit begå under sin tid som villkorligt frigiven.
Henrik Svärd:
Jag tror att det kan finnas fall där vi kanske skulle ha agerat snabbare på misskötsamhet i kontakterna med oss och vara lite mer på tå. Vi strävar ju ständigt efter att förbättra oss givetvis.
Skylt:
Jacques Mwepu, chef Kumlaanstalten
Jacques Mwepu:
Det är alltid med tristess som vi ser en intagen som vi har satsat på jobbat... Och han har lovat att han nu går till ett laglydigt liv, att se honom återkomma till anstalten är inte särskilt uppmuntrande för en kriminalvårdare eller kriminalvårdschef.
En ny strängare lagstiftning börjar gälla från 1 maj i år, och då ska det bli lättare att skjuta upp den villkorliga frigivningen för den som missköter sig, och till exempel arbetsvägrar eller röker inomhus.
Men däremot skjuts den inte upp för de begår misstänkta brott inne i fängelset.
Jacques Mwepu:
Det kan tyckas givetvis för allmänheten märkligt men så är det enligt lagstiftningen. Det finns ett förbud mot dubbelbestraffning och kriminalvården är verkställande myndighet. Vi har inte rätt att döma någon.
Något direkt förbud finns inte i lagen. Men Kriminalvården vill undvika risken för att någon straffas två gånger, vilket strider mot Europakonventionen, som är en del av svensk lag. De anser inte heller att de ska utreda handlingar som kan utgöra brott eftersom en sådan prövning blir mindre rättssäker.
Reporter:
Men det är väl verkligen misskötsamhet om man till exempel deltar i ett slagsmål eller hotar någon? Det är väl misskötsamhet, det borde väl påverka?
Jacques Mwepu:
Det är en brottslig handling och den ska hanteras av relevanta myndigheter. I det här fallet polisen, åklagarmyndigheten och domstolen. Det är det vi har att förhålla oss till.
Av de 42 unga män som suttit på Kumla och som vi har kartlagt har 17 polisanmälts under anstaltsvistelsen, ofta flera gånger.
Det handlar bland annat om våld och hot mot medintagna eller kriminalvårdare.
Och i hela landet handlar det om långt över tusen misstänkta misskötsamheter på fängelserna som polisanmäldes förra året. Händelser som därmed inte ska påverka den villkorliga frigivningen.
Reporter:
Hur känner du för det att ni släpper ut människor som har begått brott på din anstalt? Ni släpper ut dem fast de är misstänkta för nya brott...
Jacques Mwepu:
Jag tycker att principen om icke dubbel bestraffning ska gälla fortfarande.
Men vår kartläggning visar att det ofta inte blir någon påföljd alls.
Av de 17 intagna på Kumla som blivit polisanmälda så är det bara 3 som fått någon form av rättslig påföljd, så vitt vi kan se.
Jacques Mwepu:
Det är bekymmersamt givetvis. Det är en frustration, en chefsfrustration som jag kan se bland mina medarbetare. Sedan måste vi också som jag sade tidigare bli bättre på att anmäla.
Kriminalvården hoppas nu minska risken för återfall genom att de intagna måste delta i åtgärder som studier och behandlingsprogram. Annars skjuts den villkorliga frigivningen upp, enligt den nya strängare lagstiftning som börjar gälla från 1 maj i år.
Jacques Mwepu:
Nu är det tvingande. Nu kan det...
Reporter:
Man måste vara med på behandlingsprogrammen?
Jacques Mwepu:
Man måste vara med på behandlingsprogrammet.
Hassan:
De har ett sätt att jobba på som man jobbar med små barn att försöka med ”stopp och tänk” och såna här saker. Jag tycker det är larvigt.
Hassan:
Min... min... min övertygelse om att när man ska lämna det här om man vill bli en laglydig människa så är min övertygelse om att man måste själv vilja det.
Hassan:
Att få ett jobb är mycket svårt. Att folk kommer ut med skulder över öronen, det är också en för en sak som försvårar för att kunna återanpassa sig.
Reporter:
Det finns nog många som som lever vanliga, hederliga liv med lön som undrar men varför kan du inte bara känna att nej nu får det vara slut med det här med att begå brott? Nu ska jag leva hederligt....
Hassan:
Jag kan förklara det så här enkelt att om man om man tar en sådan människa, om man tar en vanlig svensk idag, och så går du till han eller hon och säger du i dag så ska du göra ett rån på Forex. Det är inte många som skulle kunna tänka sig att göra det. Det är helt omöjligt för dem att se den verkligheten. Det är helt omöjligt. Lika omöjligt och svårt är det för mig att se hur jag ska fungera i det vanliga livet. För vi lever i två olika verkligheter.
Han berättar att han nu ändå funderar på att ändra livsstil. Han har läst in grundskolan i fängelset och håller nu på med gymnasiet.
Hassan:
Jag har varit inlåst under många år även sedan ungdomen. Tonårstiden. Jag har helt enkelt tröttnat... tröttnat på att sitta inlåst. Jag försöker vara ödmjuk inför för vad som ska komma när jag släpps, men det är en pausknapp. Fortfarande. Men det finns en... det finns en liten glöd där. Men...
Reporter:
Du står och väger...
Hassan:
Ja, det kan man säga. Det kan man säga. Det är många, många saker som ska fungera för att du ska kunna få det där livet, att kunna leva ett vanligt liv. Så att det är svårt.
Och när det gäller biljakterna är hans förhoppning att han nu ska kunna sluta med dem.
Hassan:
Men jag kan säga till dig en sak att du och jag. Vi kommer nog inte ha några fler intervjuer om biljakter. Det tror jag inte... Karriären där är över.
Irena:
Jag vaknar med huvudvärk nästan varje dag. Migrän har jag fått. Så jag hoppas kunna komma tillbaks till jobbet men jag tvivlar på att det blir hundra procent någonsin. Jag har rätt så saftiga skador.
Irena:
Som mamma så någonstans i mitt hjärta... det gråter av att se vad han har gjort liksom. Samtidigt som jag skulle vilja hata honom men jag kan inte det. Jag ser bara att det är så många bitar där folk omkring honom, som inte har sett hans rop på hjälp känns det som.
Jag visar Irena reportaget för att höra hennes reaktion.
Irena:
Jag förstår inte hur du kan fortsätta begå brott och att samhället... alltså att man inte har ett system där allting rapporteras, där man snabbt får upp information om att ”åh shit nu är han ute där igen” och så plocka in honom.
Reporter:
Samtidigt så säger de ju att man måste ju betraktas som oskyldig tills man är dömd...
Irena:
Jo, men vadå dömd. Alltså han erkänner. Det finns brott han har gjort bara några veckor innan han kör ut och kör ihjäl min man och man gör ingenting åt saken.
Det sista Hassan sa innan vi skiljdes åt var att jag skulle hälsa Irena att det finns ånger.
Hassan (i reportaget):
Jag vet inte vad jag ska säga... Jag kan inte, jag kan inte få något ogjort. Jag önskar att det gick, men, men det går att få någonting ogjort.
Irena:
Det hjälper inte mig idag med hans ånger. Du kan inte göra någonting och sen ångra det efteråt. Jag tycker när man är där och man har åkt dit så många gånger, då har de ju bevisat att de inte är intresserade.
Reporter:
Men han säger att han står och väger det finns någon glöd...
Irena:
Det finns någon glöd, ja alltså... Gud, jag skulle bli jätteglad om... att det fanns något gott med den här trafikolyckan, liksom att att för att se att han att han verkligen har tagit åt sig och att han ångrar det här och att han han tar tag i sitt liv. Så det inte är fler som går bort på grund av hans dumheter.