Byalagets Håkan Löfquist berättar att det finns invånare som är beredda att ta till vapen. Foto: SVT/Montage

Varningen: Folk beredda att ta till vapen

Uppdaterad
Publicerad
Uppdrag granskning ·

I Högfors och Mossgruvan, några mil norr om Örebro, är spänningen hög mellan de fast boende och de nyinflyttade EU-migranterna. Byalaget varnar för att det finns invånare som är beredda att ta till vapen. Samtidigt står politiker och polis handfallna. 

– Jag tycker att det mesta har krackelerat. Hela Sverige har krackelerat, det finns ingen som tar tag i någonting, säger Sten-Ove Karlsson, socialdemokrat som under tio år var kommunfullmäktiges ordförande i Ljusnarsbergs kommun.

Nu bor han granne med EU-migranterna.

UG – När samhället tittar bort

– Ja, det är ju alldeles för många. Det blir för mycket och det börjar bli kontroverser, det var det inte först. Men ju fler de är ju krångligare blir det, säger han.

Bor i husvagnar och nedgångna fastigheter

I de gamla bruks- och gruvsamhällena Högfors och Mossgruvan i Bergslagen bor det runt hundra fast boende. De senaste åren har det tillkommit mellan 50 och 100 EU-migranter, framför allt romer från Bulgarien. De bor i husvagnar eller nedgångna fastigheter och lever på att plocka bär, tigga eller vad som står till buds.

Byalaget i området menar att samhället har förfallit, att man hittar sopor i naturen och att migranterna kör omkring med oskattade bilar. Stig Fjelling är aktiv i byalaget.

– Det har ju varit ett tryggt fint samhälle. Folk har verkligen trivts här. Men nu har det ju blivit raserat här, säger han.

Från gruvindustri till avfolkningsbygd

Högfors och Mossgruvan har mött samma öden som många andra svenska bruksorter. Från en blomstrande gruvindustri till en avfolkningsbygd där gamla arbetarbostäder vittrar sönder och hyrs ut till reapriser. Sociala problem har funnits länge, men med EU-migranterna har spänningarna ökat.

En av de inflyttade migranterna heter Aleksi Aleksiev. Han säger att han har förståelse för byalagets kritik, men menar samtidigt att det som byalaget kallar skräp är något helt annat för en tiggare.

– Den här kostar två kronor för ett kilo. Då är det 40 spänn. Och för en tiggare är det bra, 40 spänn. Kabel, åtta kronor. Så det är inte skräp, det är pengar i det här, säger han och pekar på en hög bråte.

Reporter: Men varför lägger man det bara så här mitt ute i naturen?

– De har inte förråd. Betalar man hyra har man allt som man ska: tvättstuga, förråd, garage, värme och så vidare... då skulle du inte se något skräp här, säger han.

Irritationen växer

Byalaget berättar att de fast boende blir allt mer irriterade.

– Låt oss säga så här att det sitter några stycken som har lite svartare tankar än vad vi har och festar en kväll. Så har de fått för sig att nu ska vi fan stävja det här, nu får det vara slut. Jag kan tala om för dig att de flesta som bor runtikring är jägare. Så det finns i stort sett ett vapen i varenda jävla hem. Och då törs man inte svara på vad det blir för konsekvenser, säger Håkan Löfquist.

Reporter: Men vad du säger Håkan är att, händer ingenting här den närmsta tiden så kan det hända att folk tar till vapen?

– Ja, ja. Man hör de strömningarna när man pratar med folk.

”Skapar en polarisation”

Polismästaren i Örebro, Bo Andersson, kommenterar situationen.

– Jag är beklämd över att det är ett bostadsområde som är väldigt hårt nedgånget och där jag ser en social situation som inte är den bästa. Från polisens sida så är vi naturligtvis där för att beivra de brott som begås, oftast kanske inte så allvarliga brott på svårighetsskalorna, men det skapar en polarisation mellan ortsbefolkningen och de här grupperna, säger Bo Andersson.

För myndigheterna har frågan blivit allt svårare att hantera. Ska EU-migranter ha rätt till sjukvård, rätt till bidrag, ska deras barn få gå i skola?  Och hur löser man konflikterna mellan bybefolkning och migranter? Socialdemokraten Ewa Leena Johansson har varit kommunalråd i 13 år. Det här är det svåraste problemet hon har ställts inför, berättar hon. Hon medger att kommunen inte vet hur problemen ska hanteras.

– Det är helt nytt fenomen. Jag tror att det är början på något som kommer att bli ännu större. Därför behöver man nationell vägledning i det här. Vi gör olika lösningar, olika kommuner idag. Det är inte acceptabelt. Vi måste ha samma förhållningssätt i de här frågorna. Därför måste vi naturligtvis ha nationell vägledning, säger hon. 

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

UG – När samhället tittar bort

Mer i ämnet