Edit Furhoff tog plats på torsdagseftermiddagen utanför Utrikesdepartementet på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Runt omkring henne samlades släkt och vänner som medverkade i demonstrationen som kräver att UD agerar för att få hem Aysen Furhoff till Sverige igen.
”Jag har levt i 15 månader utan min mamma. Ibland vet jag inte om jag är ett barn eller en vuxen. Jag försöker stödja pappa. Jag försöker leka med mina vänner som vanligt som ett barn varje dag”, läser Edit Furhoff från ett egenskrivet manifest.
Kontakt genom Skype
Aysen Furhoff är född i Turkiet och greps på 90-talet för att hon hade haft samröre med PKK. När hon senare släpptes fri inför en ny rättegång flydde hon till Sverige och fick asyl 2002. Under en resa till Georgien sommaren 2015 blev hon gripen på flygplatsen på grund av att hon är internationellt efterlyst av Turkiet. En efterlysning hon själv inte visste om.
Edit Furhoff var nere i Georgien i två månader i somras och hälsade på. Annars sker all kontakt genom nätet.
– Det var trevligt och vi försökte leva tillsammans som om att inget hade hänt. Men man är osäker. Kommer hon hem eller inte? säger Edit Furhoff.
Läs mer: Svenska Aysen fast i Georgien över ett år
Lång väntetid
När Aysen Furhoff greps förra sommaren sas det att ärendet kunde ta runt åtta månader. Men nu har det gått nästan dubbelt så lång tid. I Georgien hungerstrejkade nyligen Aysen Furhoff för att försöka tvinga fram ett domstolsdatum för ärendet. Här i Sverige kämpar resten av familjen på.
– Jag vill att det ska hända någonting. Det har gått över ett år och jag vill att det ska bli någon skillnad, säger Edit Furhoff.
– Vi hoppas förmedla till UD att vi inte orkar vänta längre. De har alla möjligheter att sätta press på Georgien på det politiska planet, säger pappa Johan Furhoff.
”Finns ingen tidsgräns”
Arbetet har hittills inte gett något resultat, utan beslutet ligger hos myndigheterna i Georgien. Trots påtryckningar från familjen Furhoff står det stilla och det går inte att förutspå hur lång tid ärendet kan ta.
– Problemet är att det inte finns någon tidsgräns. Domstolen kommer att pröva ärendet när åklagarna säger att de är färdiga. De vet inte när det blir och det går inte att tvinga dem till att göra det snabbare, säger Johan Furhoff.
UD har inte gjort några politiska påtryckningar. Om man frågar familjen Furhoff verkar UD inte ha gjort någonting alls för dem. När SVT ringde till Utrikesdepartementet för en kommentar avböjde de att svara. Men tidigare har de sagt att de inte kan göra något när ärendet är mellan två andra länder.
– De kunde åtminstone kritisera de kränkningar som Aysen utsatts för. Till exempel fick hon inte meddela svenska staten eller sin familj när hon greps. Förra sommaren satt hon tre månader i häktet utan att få prata med någon i sin familj, säger Johan Jurhoff.
Demonstration utan svar
Under tiden som SVT är på plats under demonstrationen är det ingen från UD som kommer ut och möter dem. En ensam Securitasvakt tar plats utanför ingången och lägger armarna i kors.
”Jag saknar henne fattar ni det? Ni där inne håller på med någonting, men ni glömmer bort mig. Ni tror att jag lever som andra barn, men det gör jag inte ... Ni förstör mitt liv, ni förstör min pappas liv, ni förstör min familj”, läser Edit ur manifestet.
– Min dotter är väldigt stark, men jag tror det räcker nu. Vi har hoppats att något ska hända hela tiden. Jag vet faktiskt inte. Vi vet bara att vi måste göra allt vi kan, säger Johan Furhoff.
