Foto: TT

40-årskris – fakta eller myt? Psykologen ger svar

Uppdaterad
Publicerad

I dag är kronprinsessan Victorias 40-årsdag och inte sällan är det en ålder som förknippas med begreppet ”40-årskris”. Men hur ligger det till med krisens omfång egentligen? Här ger psykologen svaren.

Medelåldern kan förknippas med både vinster och förluster. Att fylla 40 innebär inte bara att fylla jämnt – man fyller ”medelålder”. Den fysiska förmågan prövas samtidigt som det emotionella kapitalet troligen har utvecklats och mognat till ”det bättre”.

I en intervju med SVT:s Claes Elfsberg uttryckte Kronprinsessan Victoria visst vemod inför just åldern 40: ”Det är en siffra, och ja det är ju lite mitt i livet. Jag tycker det har gått väldigt fort så jag ser det som en möjlighet att stanna upp och reflektera lite”.

Anne Ingeborg Berg, universitetslektor, legitimerad psykolog, docent vid Göteborgs universitet. Foto: Göteborgs universitet.

40-årskris – sant eller falskt?

Att det skulle ske något särskilt krisartat i 40-årsåldern är mer myt än fakta. En livskris går inte att förutse – de kan inträffa närsomhelst under livets gång.

– En 40-årskris är ingenting som alla människor går igenom och det finns inget stöd för att det skulle hända någonting exakt vid åldern 40. Men halva livet har gått och halva livet återstår, vad ska man göra med sitt liv då, är det många som frågar sig, säger Anne Ingeborg Berg – universitetslektor, legitimerad psykolog, docent vid Göteborgs universitet.

Att uppleva viss nedstämdhet eller känna press är inte samma sak som att hamna i kris, menar hon.

– För att använda begreppet livskris krävs att läget innebär ett omvälvande tillstånd där man ifrågasätter sina värderingar. Man kan ha dippar, men livskris är något långt allvarligare, säger Anne Ingeborg Berg.

LÄS MER: Kronprinsessan Victoria: ”Ätstörningarna är bakom mig men ångesten finns kvar”

”Den kränkande realiteten”

Psykoterapeuten och psykiatrikern Johan Cullberg använder begreppet ”den kränkande realiteten” för att beskriva vad som händer i huvudet på den nyblivna 40-åringen. Begreppet hänvisar till kontrasten mellan 20-årsåldern, 30-årsåldern respektive 40-årsåldern. Nu kulminerar den psykolgiska möjligheten att få klarhet i vad som förverkligats i livet och vad som inte gjort det, menar Cullberg. Och det kan förstås kännas förvirrande.

– Det är en intensiv period i livet för många människor. Studier visar att det medelålders individer klagar över är ofta tidsbrist och brist på energi, man har byggt upp någonting som man inte har marginaler för. Det kan innebära en stor press på individen.

Tryck utifrån

Socialt och strukturellt finns det en press på medelålders att bidra till samhället. Bryts den normen kan det upplevas som provokativt av personer i ens omgivning.

– Det måste förlöjligas lite om man försöker vara yngre. Om man börjar bete sig på ett icke-normativt sätt, då kan andra tänka ”aha han/hon prioriterar sig själv”. Det blir hotfullt och provocerande för de som offrar allt för andra.

Behov att vara behövd

Även om 40-årsålder per automatik inte innebär kris, visar undersökningar att välbefinnandet ligger som lägst vid 40.

– Man är i ett stadie där man enligt normen ska börja ge tillbaks, förväntas ta ansvar, bidra till samhället och till andra, visa omsorg och inte framför allt ta emot längre. Enligt Erik H Erikson är det ett psykologiskt behov som finns inom människan; behovet att vara behövd.

Som lyckligast vid 70

För den nyblivne 40-åringen kan det vara en tröst att människan utvecklas hela livet – från barnsben till graven. Som lyckligast är vi i 70-årsåldern.

– Vi blir bättre på emotionell reglering. Den erfarenhetsbaserad kognitiva funktionen utvecklas. De flesta människorna lär sig leva våra liv och bli bättre på det, säger Anne Ingeborg Berg.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.