Gängkriminaliteten och den växande otryggheten är återigen i centrum av debatten. För väljarna är frågan om lag och ordning den fjärde viktigaste – efter sjukvården, invandringen och skolan – men efter förra veckans dåd är det rimligt att anta att den kommer öka i betydelse igen och med det våra folkvaldas behov av att visa handlingskraft. Samtalen på justitiedepartementet i eftermiddag är ett led i den ambitionen.
Besvärlig fråga för (S)
För Socialdemokraterna är frågan ytterst besvärlig – både för att det ökande våldet hotar förtroendet för regeringen men också för att utvecklingen kan underminera tilltron till samhället i stort. Lag och ordning är också en av få frågor där Moderaterna har högst förtroende och Ulf Kristersson (M) tar varje chans han får att anklaga regeringen för att ha tappat kontrollen. Det är därför Stefan Löfvens (S) ryggmärgsreflex brukar vara att hålla alla dörrar öppna för kraven på skärpta straff och mer övervakning.
-Det är inte min första åtgärd att sätta in militär, men jag är beredd att göra vad som behövs för att se till att den grova organiserade brottsligheten ska bort, sa statsministern efter ännu en partiledardebatt där Jimmie Åkesson (SD) förklarat krig mot den organiserade brottsligheten i januari 2018.
Justitieminister Morgan Johansson (S) fick senare gå ut och förklara vad statsministern egentligen menade men exemplet illustrerar tydligt S-strategernas vilja att minimera konflikten i den här brännande frågan.
Troligen hårda krav
I samma debatt varnade språkröret Isabella Lövin (MP) för svartmålning och manifesterade därmed tydligt Miljöpartiets mer försiktiga förhållningssätt i rättspolitiken. MP har under regeringsåren fått acceptera inriktningen mot skärpta straff och mer övervakning men håller inte sällan emot när S vill gå i en hårdare riktning. Kanske är de stundande samtalen ett sätt för regeringens sheriffduo Johansson & Damberg att, med stöd av andra partier, tvinga MP till ytterligare eftergifter.
Klart är att Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell kommer att gå ut stenhårt vid dagens möte och kräva skarpa resultat inom sex till tolv månader. Utan leverans från regeringen kan kravet mycket väl utvecklas till hot om att hoppa av. Men det är inte en okomplicerad manöver när Ulf Kristersson så sent som i söndags manade till mer samarbete och nationell mobilisering mot gängvåldet.
Kristdemokraterna, som konkurrerar med Moderaterna om att vara tuffast i opposition, kommer också gå ut hårt och kräva att SD får en plats kring förhandlingsbordet. Både KD och M har som bekant ett maktpolitiskt intresse av att SD normaliseras och blir ett parti som andra kan samarbeta med.
Ny profilfråga med Sabuni som partiledare
Även L har flyttat fram positionerna i rättspolitiken som är tänkt att bli partiets främsta profilfråga nu när Nyamko Sabuni tagit över rodret, medan Centerpartiet som vill vara rösten för mer samarbete i svensk politik, kommer upprepa sitt krav på en parlamentarisk trygghetsberedning. Och sedan har vi Vänsterpartiet som allt oftare står ensamma på sin kant när de argumenterar för att lösningen på gängbrottsligheten är minskade klyftor och ökad jämlikhet.
-I stället för att köra ner i fascistdiket tillsammans med de andra kommer vi vara alternativet, som den rättspolitiska talespersonen Linda Westerlund Snecker (V) uttryckte saken i en debattartikel i Aftonbladet i början av året.
Ett antal åtgärder är uppe på bordet, flera av dem finns det en majoritet för i riksdagen. De forna allianspartierna har med stöd av SD drivit igenom ett stort antal tillkännagivanden som de kräver att regeringen genomför. Även i Stefan Löfvens senaste regeringsförklaring listades ett antal åtgärder som ännu inte har förverkligats.
Räkna med att förhandlingarna kommer att bli hårda och frågan är väl hur många av de sju som är kvar när resultaten ska presenteras.