Moderaterna gick till val på löftet om att inrätta en nationell säkerhetsrådgivare, som skulle stärka Regeringskansliets samlade kompetens och analysförmåga i frågor som rör nationell säkerhet. Detta sågs som särskilt viktigt i en tid av krig i Ukraina och ett försämrat säkerhetspolitiskt läge för Sverige.
Men prestigeprojektet har snarare blivit en belastning för regeringen och för statsministern. Den första säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm tvingades avgå efter att ha slarvat bort hemligstämplade dokument. Här väntar rättegång efter sommaren.
En olycka kommer dock sällan ensam. Efter flera månaders rekryteringsprocess presenterade statsministern på torsdagen en ny nationell säkerhetsrådgivare, Tobias Thyberg.
Utan partipolitiska kopplingar och med en lång karriär bakom sig på utrikesdepartementet var bedömningen att det var en trygg utnämning.
Intima bilder
Men inget kunde vara mer fel. Efter bara 12 timmar tvingades Thyberg avgå sedan intima bilder av honom skickats anonymt till Regeringskansliet. Bilderna som publicerats på en dejtingsajt var komprometterande, men extra allvarligt är att Thyberg undanhöll dessa uppgifter under säkerhetsprövningen. Det riskerade att göra honom till en måltavla för utpressning.
För Ulf Kristersson är avgången ännu ett bakslag. Utnämningarna av ett av de tyngsta uppdragen i Regeringskansliet påminner i dag mest om en pinsam fars, där verkligheten återigen har överträffat dikten.
Det som sker är plågsamt för statsministern och regeringen och det är genant för Sverige som land.
Säkerhetsrisk
Tobias Thyberg har under flera år genomgått säkerhetsprövningar för en rad olika känsliga internationella uppdrag där han hanterat säkerhetsklassat material. Han har tjänstgjort på ambassaden i Moskva, arbetat i Georgien och i flera år varit svensk ambassadör i Ukraina.
De omständigheter som nu blivit kända har under alla dessa uppdrag gjort honom sårbar för utpressning av främmande underrättelsetjänst, alltså en potentiell säkerhetsrisk. Att omständigheterna avslöjades nu beror heller inte på myndigheternas säkerhetsprövning utan på att utomstående anonymt skickat in bilder till Regeringskansliet.
Detta lär bli föremål för såväl debatt som fortsatt utredning. Säkerhetsarbetet i svensk förvaltning, även på absolut högsta nivå, är uppenbart behäftat med stora brister.