Förtroendet för regeringen är lågt. Och ju sämre det går för regeringen, desto hårdare blir trycket att peta undan Stefan Löfven (S) från tronen. Vad väntar ni på? Decemberöverenskommelsen är död och begraven. Vem sörjer? Regeringens politik är en fara för landet. Gör det! Ungefär så är resonemanget bland moderater runtom i landet.
Att fälla må vara lätt. Att ta konsekvenserna därav är en mera komplicerad affär. Men Alliansens partiledningar har regelbundna möten, där de bland annat diskuterar det politiska läget och förutsättningarna för att lägga fram en gemensam budget med en regeringskris som följd. Utifrån dessa möten utkristalliseras ett mönster, där Moderaterna och Kristdemokraterna är minst främmande för tanken. Liberalerna och Centern distanserar sig.
Vill man göra sig beroende av SD?
Det finns en frågeställning i politiken som inte kan överskattas: Vad vinner vi på det här? Vad vore fördelen för Moderaterna att ta över makten i ett läge där Alliansen är mindre än de rödgröna? Att regera i det läget riskerar att bli mera plågsamt än lyckosamt. Och det var ju Stefan Löfven och inte Alliansen som skulle regera sig sönder och samman fram till valet 2018.
Det ligger också nära till hands att glåporden skulle hagla om ett maktövertagande för maktens egen skull.
Och vill Moderaterna och Anna Kinberg Batra, Fredrik Reinfeldts arvtagare, göra sig beroende av Sverigedemokraterna?
Hon vill nog hellre kritisera Sverigedemokraterna och ta avstånd ifrån dem nu när det ser ut som att strömmen från Moderaterna till Sverigedemokraterna håller på att vända. Istället för att legitimera dem. Moderaternas egen analys är att väljarnas återkomst till stor del beror på en avsevärt hårdare migrationspolitik.
Kan kräva mer slutna gränser
Och just den omsvängningen är ett centralt skäl till att Alliansen är mindre sammankittad än på länge. Avgrunden har brett ut sig mellan Centern och de övriga tre allianspartierna när det gäller asylpolitiken.
Möjligen kan Centern acceptera att dagens migrationspolitik får bli kvar så länge den anses tillfällig. Men vad som händer framöver kan ingen förutse. Om antalet asylsökande inte minskar till en för Moderaterna önskad nivå kommer de att kräva än mer slutna gränser.
”Låt mig vara tydlig” är ett av Anna Kinberg Batras mantran. Men det är inte helt enkelt att uttolka var Moderaterna står när det gäller regeringsfrågan. Och det är säkert inte meningen heller.
Skadeskjuta regeringen
Partiledningen kan inte rakt av avfärda de interna kraven på action i förhållande till regeringen. Grytan måste hållas puttrande. Och Löfven ska inte känna sig alltför säker där han sitter i sadeln och piskar smockor mot allianspartierna om att de inte har något annat på hjärnan än att sänka skatten.
Plan A verkar i alla fall vara att nöta ut, punktera och skadeskjuta regeringen så långt det bara går under resten av mandatperioden. Så att väljarna ska förstå att rödgrönt på taburetterna leder till förfall och att Socialdemokraternas regeringsduglighet skräpar någonstans på sophögen.
Men en fråga som Moderaterna inte äger är smärtgränsen för Stefan Löfvens tålamod. Under rubrikerna ”Sök strid” och ”Byt ministrar” uppmanade Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson på tidningens ledarsida Stefan Löfven att våga ta konflikter och att i förlängningen vara beredd att utlysa ett extra val.