Rödeby-fallet, Alexandramannen, Arbogamorden och rättegången mot operasångaren Tito Beltrán. Några av hundratals fall där minnesforskaren Sven Åke Christiansson varit sakkunnig eller rådfrågats i förundersökningen.

Efter att hans inblandning i Quick-fallet nu starkt ifrågasätts, höjs nu röster för att andra rättsfall också bör utredas.

– Insynen i rättsfall där man inte är inblandad direkt är dålig, men det finns absoult anledning att se över de fall där Christiansson haft avgörande betydelse, och utreda om det han sagt där är rimligt, menar Rickard L. Sjöberg, docent i psykologi vid Umeå universitet.

Ifrågasatt teori

Det är i första hand teorin om bortträngda minnen som Christiansson varit stark förespråkare för, som sedan mitten av 1990-talet ifrågasatts av stora delar av forskarvärlden. Att domstolar och media ändå använt Christiansson som expert, är Sjöberg kritisk till.

– Under många år lyckades han formulera föreställningar om psykologi som många hoppades vara sanna, vilket gjorde att många använde sig av honom, säger Rickard L. Sjöberg.

Det faktum att ingen offentlig myndighet tog avstånd från Christiansson, gjorde också att han kunde forsätta anlitas om expert.

Kommission tillsätts

Nu hoppas Sjöberg att den kommission som justitieminister Beatrice Ask (M) ska tillsätta och som ska utreda Quick-fallet, också ska skapa strukturer så att inte, i Sjöbergs ögon, oseriösa forskare som Sven Åke Christiansson används av domstolar i framtiden.

– Utredningen skulle göra klokt i att fundera hur samhället och rättspsykiatrin kan skydda sig mot liknande, kanske skulle det behövas ett forskarråd eller att Socialstyrelsen och Psykologförbundet skapar en instans, men det är en svår fråga, säger Rickard L. Sjöberg till SVT Nyheter.

Sven Åke Christiansson vill inte svara på frågor från SVT, utan tänker yttra sig först när en statlig tillsatt kommission förhör honom om fallet.