Han blev sjuk när familjen var på skidsemester i Schweiz under sportlovet i år.
-En dag fick jag 39 graders feber och spydde hela tiden. Jag kunde inte äta någonting, säger Anton.
Snart steg febern till över 40 grader. Dessutom började Antons vänstra öga svälla kraftigt.
-Jag såg nästan ingenting på det ögat, säger han.
Tung antibiotika
Antons föräldrar lyckades få tag i en läkare som tog prover och gjorde andra undersökningar. Efter ett tag skickades Anton till ett sjukhus i Genève.
-Jag hade hemskt ont i huvudet och nästan hallucinerade. Det kändes som om jag flög omkring.
På sjukhuset fick Anton antibiotika intravenöst.
-Det var tung antibiotika, säger han.
Tömde bihålorna
Dessutom opererades han.
-De gick in genom näsan och tömde bihålorna. Och de snittade upp svullnaden vid ögat och tömde där också.
Det visade sig att bihålorna var så fulla att det tryckte mot pannbenet och utåt. Det var därför ögat hade svullnat så mycket.
Men det värsta var att det även hade spridit sig inåt mot hjärnan.
-De funderade på att öppna pannbenet för att komma åt infektionen där, säger Anton.
Men eftersom infektionen där var relativt liten valde läkarna att avvakta effekten av antibiotikan.
Inte öppna pannbenet
Efter en vecka hade infektionen gått ner så pass mycket att man beslutade att inte öppna pannbenet.
Och det är Anton glad för. Att få pannbenet öppnat och delvis utbytt tror han skulle ha varit en hemsk upplevelse. Det räckte med det som han hade gått genom hittills.
Efter ytterligare en vecka på sjukhuset i Genève var Anton så frisk att han kunde åka till Sverige. Efter fem dagar på Karolinska sjukhuset fick han åka hem.
-De kunde byta ut den intravenösa antibiotikan mot tabletter. Då gick det att vara hemma, säger han.
Omkring en och en halv månad efter att han insjuknat blev han friskförklarad och kunde gå till skolan.
Kunde ha dött
Anton har lärt sig att det finns två typer av stafolykocker som är mer eller mindre resistenta mot vanlig antibiotika.
-Den farligaste sorten finns i Nordamerika. Den i Europa är lite snällare, säger han.
Läkarna i Schweiz sade att Anton måste ha smittats i Sverige. Inkubationstiden (tiden från det man smittats tills man insjuknar) är längre än den tid han var i Schweiz innan han blev sjuk.
-Jag kunde ha dött. Om jag inte kommit till sjukhus så snabbt hade jag nog gjort det, säger han och tillägger att den schweiziska sjukvården är väldigt bra.
Örjan Magnusson
orjan.magnusson@svt.se