Barnkonventionen är upprättad på 80-talet och är ämnad för alla under 18 år, i hela världen. Även om många verksamheter och organisationer ser positivt på att barnkonventionen nu blir svensk lag tar de samtidigt upp att den är otydlig och svårtolkad, eftersom den inte är skriven som en lag.
– Den är inte särskilt tydlig med vad som ska gälla i dag, i en svensk kontext, i olika sektorer som socialtjänst, hälso- och sjukvård och polis med mera, säger Pernilla Leviner, docent i offentlig rätt vid Stockholms universitet och föreståndare för Barnrättscentrum.
Osäkerhet kring tolkningen
Det finns också många frågetecken kring vad som ska hända i framtiden, säger Titti Mattsson, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet, som jobbat många år med barnrättsfrågor.
– Det kommer att vara lite knaggligt framöver. Den är ju allmänt hållen, saknar förarbeten, är lite svårare, med en annan rättstradition än den vi är vana vid. Det är ett mänsklig rättighets-dokument och det gör ju att det finns mycket utrymme för tolkning av de olika bestämmelserna vilket leder till en viss osäkerhet för hur den kommer att användas framöver.
Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (Mp) förstår att många känner osäkerhet men håller inte med om att det saknas förarbeten.
– Det är därför vi har jobbat med att öka kunskapen och förbereda kommuner, regioner och myndigheter.
UNICEF, Rädda barnen och Barnombudsmannen, BO, som alla tycker att lagen behövs, tar upp oron för att det inte ska finnas tillräcklig kunskap om hur man ska tolka och tillämpa lagen ute i offentliga verksamheter.
Vägledningen till lagen får också kritik
I november presenterade regeringen en vägledning till lagen för att förtydliga hur den ska tillämpas, men även den har fått kritik.
– Den ger inte konkret vägledning för en socialtjänstsekreterare eller en domare, utan det har lämnats till rättstillämparen att besluta om i det enskilda fallet. Det kan finnas problem med att den typen av tydlig vägledning inte finns, säger Pernilla Leviner.
Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen säger att det inte var riktigt det som vägledningen var till för.
– Den här vägledningen är ju till för att ge stöd för hur man ska göra för att tolka den, inte tydligt säga precis vad den betyder.