Caroline Cordshagen är kompanichef på Amfibieregementet i Berga. För tio år sedan tjänstgjorde hon en period i Afghanistan som chef över ett obseravationsteam med enbart kvinnliga officerare.
– Jag brukar säga att det var den period i mitt liv som utvecklade mig mest, både som människa och officer, säger hon när vi möter henne på kajen i Berga med utsikt över Hårsfjärden i Stockholms södra skärgård.
Uppdraget för Caroline och hennes kollegor. Elisabeth Brisman och Lisa Lanevik, var att möta och skapa nätverk med och för de afghanska kvinnorna i regionen, en viktig del i det övergripande fredsskapande arbetet.
– För att skapa stabilitet, fred och säkerhet och bygga den hållbar så måste man inkludera hela befolkningen, säger Caroline.
Bara kvinnor i teamet
Hennes observationsteam var pionjärer – det var bara kvinnor i teamet och det var de afghanska kvinnornas situation och delaktighet som stod stod i fokus för teamets arbete. Hur de skulle arbeta var upp till teamet själva att utforma och i sig en utmaning.
– Det första vi måste göra var att hitta en kvinnlig tolk men genom att utnyttja de kontakter med befolkningen som redan upparbetats blev det känt att vi fanns och det gav ringar på vattnet.
I sitt uppdrag har Caroline och teamet bland annat mött många utsatta kvinnor och de människorättsorganisationer som stöttat kvinnorna. Men också kvinnorna i provinsråden som enligt Caroline har stärkts i sina roller genom den närvaro och engagemang som teamet visat dem.
– Det har varit otroligt starka möten. Och jag vet att vår närvaro har varit viktig för kvinnorna och att det har inneburit en skillnad för dem. De har uttryckt att det har betytt mycket för dem att vi har varit på plats.
”Frustrerande” med kritiken
Men att vara banbrytande har sina sidor och det fick teamet känna på för det var ganska många som var skeptiska till uppdraget
– Det var frustrerande att stå till svars för det vi trodde på och viljan att göra ett bra jobb som vi tyckte var viktigt. Men är det i stort sett bara män som varit på plats tidigare och inte träffat kvinnorna så kan det kanske vara svårt att förstå att det går att nå dem och att det är viktigt.
Men det är inte bara det kvinnliga teamets uppdrag som ifrågasatts. Även hela den svenska insatsen har mötts av kritik, bland annat för att så mycket resurser satsat på en insats i en annan del av världen. Men Carolines anser att insatsen har varit viktig.
– Den globala säkerheten påverkar oss också och det finns en hel del erfarenhet och lärdomar som vi tar med oss från Afghanistan som vi har nytta av i försvarsmakten. Även om vi inte kan förändra Afghanistan, det kommer att krävas generationer för att skapa en hållbar stabilitet och utveckling i landet, så har vår insats gjort skillnad för några och det betyder otroligt mycket för dem, säger hon.
”Afghanistan har plats i mitt hjärta”
På personliga planet har mötet med människorna i Afghanistan betytt mycket för Caroline.
– Det finns en sådan värme, kärlek och gästfrihet så Afghanistan kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta och jag önskar inget annat än att det blir fred. En hållbar fred på lång sikt.