Test: Undrar du om du eller någon i din närhet har en ätstörning? Svara på fem snabba frågor (exern länk) från KÄTS, Kunskapscentrum för ätstörningar.
Vill du prata med någon? Här finns länkar till hjälpföreningar online (extern länk).
Ellen: Har en 13-årig son som varit”mullig” i många år. Han blev rund av att äta mycket mat, 3 storaportioner till middag t.ex. ej chips och dricka, och att han råkade ut förflera allvarliga skador så han inte kunde träna eller vara med på gympan underca tre års tid. Det har så klart lett till att vi haft diskussioner om mat ochhur mycket och vad man kan äta. Sedan när han kunde/fick röra på sig igen slogdet över, han ville inte äta och blev väldigt smal. Vi har hela tiden förklaratpå att man måste äta proteiner för att få muskler, fett, kolhydrater, viktigtatt få i sig vitaminer etc. och att inget kan hoppas över. Nu känns det som hanäter hyfsat ok men tränar istället varje dag. Blir helt spattig om han intekommer ut och får röra på sig flera timmar varje dag efter skolan (parkour,skateboarding och liknande). Bra att han rör på sig på eget initiativ menbörjar bli orolig att han aldrig låter kroppen vila. Mycket småskador blir detockså (stukningar, slår sig hårt, sår). Ska vi begränsa hans fysiska aktivitet?Bör han ”vila” X-antal dagar i veckan? Han är smal och”senig”, avstår från ”onyttigheter” när det bjuds och ärganska fixerad vid hur kroppen ser ut. Tacksam för råd! /Bekymrad mamma
Monika Fored: Hej! Låter som om din pojke har enfixering vid att det han äter och tränar är i extrem balans. Är han självbekymrad över detta? Det låter som om det är jobbigt för honom? Skulle hanacceptera att ni går till någon och pratar om det här, kanske kan han tänka sigegna samtal hos någon efter ett första gemensamma samtal? Lycka till! /Monika
Malin: Kan man kalla det ätstörning, om man äterhyfsat normalt när man är under ett förhållande, och sedan när man går ut det,slutar nästan äta helt och hållet? eller tycker ni att man ska uppsöka enläkare för att diskutera sin kost? Mvh Malin, småland
NiclasChristoffer: Om man är orolig för sina matvanor tror jag alltid attdet är bra att kanske fråga någon. Sin läkare på vårcentralen kanske. Kram Niclas
Malin: Kan man kalla det ätstörning, om man äterhyfsat normalt när man är under ett förhållande, och sedan när man går ut det,slutar nästan äta helt och hållet? eller tycker ni att man ska uppsöka enläkare för att diskutera sin kost? Mvh Malin, småland
Monika Fored: Om man hanterar en separation med att sluta äta skulle det kunna varaett ätstört beteende. Den personen skulle sannolikt vara hjälpt av samtal omhur han/hon kan hantera svårigheter i livet utan att ta till maten. Blirpersonne fast i svälttillståndet kan det handla om att det behövsätstörningsbehandling.
Kille, 31: Hej! Jag har haft problem sen tidiga tonårmed att jag lätt får ångest om jag ätit, särskilt något jag tycker kännsonyttigt. Känner direkt att jag vill kompensera med motion och träning. Att hafull kontroll över ätande och motion känns även som ett bra sätt att hanteraångest och jobbiga tankar, även ett sätt att skada/straffa mig själv som ger enkänsla av att man är ”ren”. Har för första gången vågat berätta förnågon om detta när jag nu börjat träffa en psykolog för terapi. Vilkenbehandlingstyp är egentligen bäst för den sortens problem jag beskriver? Harjag valt rätt med KBT? Kan känna mig uppgiven över min situation. Tror aldrigatt jag kommer bli fri.
NiclasChristoffer: Hej Det går absolut att bli fri... men man måste jobba med det. Jag tror att det ärså att olika personer passar bättre och sämre ihop med olika behandlingar. Omdu nu har en sort behandling så försök slappna av med och ge den en chans
Ge aldrig upp. Stor kram Niclas
Nära bekant: Är det lämpligt att en vuxen tjej +23) medanorektiska problem fortsätter att bo hos i sina föräldrar, försvårar intedetta möjligheten för den sjuke att tillfriskna snabbare...?
Monika Fored: Svårt att svara på, men om det är tillhjälp i behandlingen att få stöd av föräldrarna så kan det vara positivt att bokvar hemma.
Lova: Försöker igen, för förstår inte helt vartsvaren kommer. Vart kan man få hjälp mot hetsätning i Oslo? Något ställe ni vetär bra?
NiclasChristoffer: Jagvet inte hur vården ser ut eller finns i Oslo. Men fråga din husläkare så kanhan/hon säkert ta reda på detta till dig! Kram Niclas
Liten: Monica, det viktigigaste för att bli frifrån sin äs är att vilja å oxå aktivt GÖRA. Att be om hjälp är svårt å man gördet inte lättvindigt. Inte jag iaf. När jag ber om hjälp står jag m starkastemotivation å vilja,redo att GÖRA vad som krävs. Ingen hjälp kan göra mejfrisk,men m hjälp kan jag GÖRA mej själv frisk. Vad mer krävs för att få hjälphos Capio,mer än att be om hjälpen å sen lita på å GÖRA det som krävs av en föratt få hjälpen? Vad mer kan jag göra för att vara VÄRDIG? Jag kan inte varafrisk, jag kan inte klara allt innan jag ens börjat, då hade jag inte behövthjälp å aldrig ens tänkt tanken på att be om hjälp. Har du annars råd varifråneller hur man kan få ett ex på matschema, bara för att få en viss hum, så man kanförsöka klara mer på egen hand? Å en fråga till, varför svullnar jag så enormt ihela kroppen? som att allt jag dricker å äter sätter sej under huden (nånstanseftersom att jag kissar väldigt sällan trots rätt så normalt vätskeintag) Åvarför kan bara dietister skriva ut näringsdrycker ?Lite problematiskt förmej,eftersom att det verkar finnas för få dietister, å de skriver inte gärnaut, å på vår äs-öppenvård finns ingen dietist, men de säger att jag måste dirkcand.. I vilket fall som helst, jag har bett på mina bara knän om hjälp, jag haringen vård alls, å nu känner mej för tjock så jag e inte längre ledsen förnekandena. Letar vidare på matschema, å försöker överleva. Jag kämpar på, tips påatt stå ut i ångesten? Å nånannan möjlighet att få hjälp m frågor stöttning isin kamp? är 20 år å helt ensam.
Monika Fored: Du har helt rätt, man måste våga sökahjälp...och under behandlingen kommer motivationen att bli frisk många gångeratt svikta. Det viktiga är ju förstås att då med hjälp av sitt behandlingsteamkomma ”på spåret” igen.
För att få ett första hum om vad en behandling kan innehålla kan man söka hjälpoch komma på ett första bedömningssamtal och diskutera om sin sjukdom. Kanskefår man lite tips, matschema etc, men väljer ändå att tacka nej till behandlingjust denna gång. Nästa gång vågar man sig kanske på att starta uppbehandling...
Med en ätstörning är kroppen i obalans och salt- och vätskebalansen kan varastörd, vilket kan leda till svullnad.
Fortsätt kämpa för hjälp. På Capio Anorexi Center där jag jobbar finns enätstörningslinje dit du kan ringa och diskutera, står på hemsidan. Lycka till!
Tess: Hej Monica! Var kan man söka hjälp om manär en vuxen kvinna på 39 år och som pendlar mellan anorektiska perioder ochbulimiskaperioder (utan kräkningar) och som har haft problem ända sen 18 årsålder? Har nästan tappat tron på att det finns hjälp! Bor i Stockholm. Tack påförhand!
Monika Fored: I Stockholm finns 3 ätstörningskliniker,ingen av dem har remisstvång, utan du kan söka med en egenanmälan. Allaklinikerna tar emot patienter med ätstörning oberoende av ålder! Lycka till!
P: Så länge jag inte är smal har jag ingenätstörning. Intar ca 200 kalorier om dagen, det räcker. Alla säger att jag harproblem, hur vet jag om jag verkligen har det? Visst, maten och funderingarnaomkring upptar 24 timmar av mina dagar, men hur vet jag att det är enätstörning och inte ”lite” jobbigheter? Och det känns omöjligt atttycka att det är ätstörningar om man är normalviktig.
NiclasChristoffer: Jag vet inte riktigt vad jag ska svaradig. Maten ska inte behöva ta upp all dina tankar och tid. Gå in på Abk sida...där kan man chatta ringa eller maila om frågor som man har av sin mat. Man kalalltid också prata med sin läkare på vårdcentralen/ husläkare
Ps du skriver 200 kcal vilket är väldigt väldigt lite... vet inte om du skrivitfel! Kram Niclas
anne: är det en ätstörning om man hetsäter, meninte kräks eller motionerar efteråt?
Monika Fored: Ja, det kallas Hetsätningsstörning, som ären undertyp av Ätstörning UNS.
sara h: Hej! Min kill kompis väger 45 kg och är195 cm lång. Vad ska jag göra? Anmäla honom till psyket? Han vägrar läkarkontakt.
Monika Fored: Det är ett oerhört allvarligt tillstånd,med extrem svår undervikt. Absolut livsfarligt. Försök motivera honom till attsöka hjälp, ta hjälp av flera i hans nätverk. Skulle kunna vara aktuellt medtvångsvård.
Vanessa-Försökerigen: TILLNICKLAS Hej, Jag är en tjej på 16 år som har anorexia, Jag har haft det sen idecember och håller nu på att försöka bli frisk, Jag försöker även att skrivaen bok om det eftersom att jag vill hjälpa andra. Har du något tips på hur jagskall gå till väga? vad jag skall ta upp, hur jag skall skriva mm? //Vanessa
Niclas Christoffer: Hej Vanessa
Skriva är en bra terapi iallfall för mig var det. Men först och främst måsteman bli frisk.
När jag skrev min bok så hade jag lämnat matmissbruket bakom mig!
Önskar dig all lycka till med både tillfrisknandet och dina drömar om attskriva. Kram Niclas
Ulrika: Jag har en dotter på 15 år och som haranorexia. Hon går på BUP och har gjort detta en tid ca 2-3år. Tycker inte attvi kommer någonstans i denna behandling. Vart vänder man sig till om man kännerså här? var kan man annars få hjälp någonstans?
Monika Fored: Ta upp frågan med behandlingsteamet påBUP. Hur tänker de? Berätta om er uppfattning att det känns som om det inteblir någon förbättring. Vad är nästa nivå? Finns ätstörningsklinik där ni bor?kan det vara aktuellt, diskutera med BUP!
Anonym: Min dotter 17 år har gått ner för mycket ivikt senaste halvåret,tränat o ätit slaviskt nyttigt (även kräkts upp...) Honhar nu kontakt med skolsköterska dit ohon ska gå o väga sig var tredjevecka....ska jag som mamma ”lugna ner mig” med tjat o oro nu???
Monika Fored: Vad bra att hon fått hjälp, men du ärockså en viktig del av att fortsätta stötta henne. Mitt råd är: varvaksam...men inte misstänksam mot det hon gör. Gör en överenskommelse med henneom när och hur ni diskuterar kring hur det går, vad hon ska äta, vad hon vägeretc. Jag tror att hon trots allt kommer att uppskatta att du fortsätter bry digom henne och hur hon mår!
Lene: Hej försöker igen – Jag har flera gångartidigare i livet haft problem med mitt ätande och tänker fortfarande allt förmycket på det. Jag har gått i terapi för olika grejor som jag har varit utsattför, och har väldig dårligt självkänsla och vet att det hängar ihop med minätstörning, jag har flera gångar frågat mina terapeuter ang. om man kan träna påatt må bättre med sig själv och på så sätt på sikt få ett normalt förhållandetill mat. Tyvärr har jag inte fått någon hjälp på det området. Men det jagundra är om det finns några böcker som jag man läsa som är bra – på hur man fårdet bättre med sig själv, och evt. hur man kan träna på sin egen självkänsla.?
NiclasChristoffer: Hej Lena, Jobba på sin sjävkänsla gör jag fortafarande. Jag vet att det finns massaböcker i ämnet. Låna några på biblan kanske är en bra ide. De kans säkerthjälpa dig med författare. Visa övningar kanske passar dig... Jag har en regeloch har haft sedan jag blev bättre. För varje negativ tanke jag tänker om migsjälv så ´tänker jag två possitiva eller bra tankar om mig själv. Detta harhjälp mig mycket. I början var det jätte jobbigt men nu går det av bara fartenLycka till min vän :)
Stor kram Niclas
Fia: Hej! Jag känner mig ständigt tjock, tränarmycket och tänker ständigt på vad jag äter. Oftast äter jag alldeles för liteenligt mina vänner, men ibland slår det till och jag vräker i mig mat. Oftastkänner jag ingen hunger och när jag känner hunger mår jag dåligt och får ångestför att ha tankar på mat. De gånger jag hetsäter blir löprundan betydligtlängre. Kan detta relateras till någon ätstörning? Finns det hjälp att få i sånasituationer?
Monika Fored: Hej! Det låter som ett ätstört beteendedet du har och det verkar som om du har det jobbigt med detta. Jag tyckerabsolut att du ska söka hjälp och få prata om detta och få stöd i att kommavidare! Lycka till!
Mamman: Är det fel att bara fokusera på vikten viden samtalskontakt på anorexicenter, sonen har gått på samtal 1 år och vi kommerinte vidare, får ingen beteendeförändring.
Monika Fored: Hej! Att normalisera måltiderna och jobbamed vikten är viktiga delar av en ätstörningsbehandling, men när detta ärstabiliserat är det oftast angeläget att också börja jobba med viktfobin ochden störda kroppsuppfattningen. Viktigt att både jobba med kropp och själ.Lycka till vidare!
Tess: Finns det någon bra självhjälpsbok som nikan rekommendera?
NiclasChristoffer: Gå in och kolla på abkontakts hemsida debrukar kunna ha lister på böcker
Kram och lycka till Niclas
T: Läste någon som skrev om kroniskätstörning? Kan man ha det?
Monika Fored: Vi pratar hellre om långdragen ätstörning,men ibland benämns det kronisk form när den fortsätter över många, många år.Men det innebär inte att det inte går att bli frisk! Som vi pratade om iprogrammet ser jag hela tiden patienter som varit sjuka mer än 10 år, iblandmer än 20 år och som till slut genomgår en behandling och tillfrisknar helt! Såman ska inte ge upp!
Birgitta: Kan ätstörningar bero på en fysisk defekt?Dvs att man alltid känner sig hungrig.
Monika Fored: Det finns några kroppsliga sjukdomar somhar det symtomet att alltid känna sig hungrig – det kallar vi inte för enätstörning. Det finns också vissa läkemedel som har hunger som biverkan. Omdetta ska man prat med en somatisk läkare, inte en ätstörningsläkare.
M: Min syster har lite ”syntomer”på ätstörningar och hon är medveten om det och jobbar med det. Jag vill vetavad jag som syster ska göra och hur jag ska beté mig. Hon är väldigt noga medvad hon äter och hur hon ser ut. Och har också spytt ibland efter till exempelfester och så. Vi är båda 15 år.
Monika Fored: Om det bara är du som syster som kännertill detta, tycker jag att du ska prata med era föräldrar eller någon annanvuxen. Kanske blir syrran sur på dig för att du ”skvallrar” men islutändan kommer hon förstå att det är för att du älskar henne och oroar dig!Det kan bli en hjälp för henne att bli fri från dessa symtom. Lycka till!
Mia: Ab kontakt? Är det folk som är sjuka å skahjälpa andra sjuka??
NiclasChristoffer: De som jobbar på / med abk är väldiginsatta och har ofta på något sätt varit sjuk eller anhörig. Jag har haft ettotroligt stort stöd där. Med folk som vet vad man går igenom...
P-D: Är anorexi lika vanligt i alla delar avvärlden?
Monika Fored: Ja, i alla delar av västvärlden verkar detvara ungefär lika vanligt. (I den svältande delen av världen märker man noginte om anorexisjukdomen finns.)
träningsferak: Hej! Vilken hjälp finns för personer medträningsmissbruk? vilken typ av behandling? jag tränar minst 14 timmar pervecka samt promenerar mycket. Äter strikt ”nyttigt” och har svårt atthålla normalvikt. Jag är 25 år och har haft problem i några år. Har ett bmi på18.
Monika Fored: Du beskriver ju själv din situation somett missbruk, så jag gissar att du har ett lidande i detta. Ortorexi mednyttighetsiver är inte definierat som en ätstörning, men när personen faktiskthar ett lidande så är det en ätstörning. Jag tycker absolut att du ska sökahjälp och få prata om detta! Lycka till!
emelie: Jag äter inte bara när jag måste närföräldrarna är hemma så vi vart bjuden på mat hos våra grannar så tvingadejag imig maten och är jätte rädd att gå upp i vikt och har ångest kan det vara enätstörning
Monika Fored: Det du beskriver låter som en ätstörning,man ska ju inte vara rädd för att äta. Det var du säkert inte för något årsedan?? Jag tycker du ska prata med nån vuxen och få hjälp att söka behandling.Lycka till!
Mamman: När är vikten stabiliserad, innebär detregelbunden viktuppgång eller normalisering av vikten.
Monika Fored: Först bör man nå en stabil viktuppgång ochden bör fortsätta tills vikten är i normalviktsområde.
Eivor: Rosa.Är det vanligt att man tycker om attjobba med mat baka laga mat när man har ätstörningar? Jag tycker mig se denkopplingen i mig själv,moster som varit kokerska en bekant som är hemkunskapslärare..bakarsuveräna tårtor.
NiclasChristoffer: Närjag var sjuk så handlade allt om mat. Jag samlade recept som jag skulle unnamig och äta när jag blev smalare .... Så att var fixerad vid mat jan var en delav sjukdomen. Men behöver inte var det. Detta var tyvärr det bästa svar haf hade. Kram Niclas
Lossy försökerigen: Hej!Jag är en 20- årig tjej som inte lider av någon ätstörning egentligen. Däremothar jag vissa sådana tendenser. Jag tänker nästan konstant på mat, jag måstehålla en viss vikt och gillar inte att äta onyttig på vardagar. Ibland blir jagbesatt av att banta, hoppa över måltider, etc. Jag är skiträdd för att blitjock. Ibland tror jag att jag kommer att bli tjock om jag äter en kaka. Vissadagar tycker jag att jag är tjock, även om jag är normalviktig. jag har alltidhaft dåligt självförtroende och kan lätt bli besatt av saker. När jag var yngrehade jag en viss övervikt, men för två år sedan lyckades jag gå ner 15-20 kiloi vikt. Resultat: ingen mens, håravfall, mm. mina föräldrar har varit oroligaför min hälsa. Nu är det bättre, men jag är rädd för att hamna i en ätstörningi framtiden. Hur gör jag för att undvika detta?
Monika Fored: Vad bra att det är bättre, men kanskeskulle du söka någon att prata med om självkänsla och självförtroende etc. Dåtror jag din rädsla och risk att återfalla i ätstörningssymtom kommer att lugnasig. Lycka till!
Mia: Niclas, känner du dig helt fri? Eller hardu hittat ett fungerande förhållnings sätt till det sjuka?
NiclasChristoffer: HejMia bra fråga
Jag är fri men vet att när livet är tuffare så måste jag också jobba mer medmaten så jag inte faller dit. Men jag har inga sjukdomstankar... så på så sättär jag helt fri :) Stor kram Niclas
carlsson: hej monica, jag är mycket orolig för ennära vän som fått diagnos Aspberger. Hon har dessutom ätstörningar.Finns det samband?
Monika Fored: Ja, man har sett ett visst samband medneuropsykiatriska svårigheter och ätstörningar. Det forskas mycketpå det.
B: Provar igen.. Går i behandling, och harhamnat uppe i ”det stora mörkret” som man brukar kalla det och vetinte hur jag ska ta mig vidare. Jag tycker att jag är normalviktig trots attjag har en undervikt fortfarande, och har svårt att se att det skulle blirbättre om jag skulle fortsätta upp i vikt. Tycker att jag ser mullig/överviktigut när jag har min normalvikt. Tips på hur jag ska ta mig förbi detta?
NiclasChristoffer: Abkhar stödgrupper som jag själv gick när jag var inte hade läkarhjälp mer Menprata med din ”behandlare” Så kan säkert den hjälpa dig. Kram Niclas
B: Provar igen.. Går i behandling, och harhamnat uppe i ”det stora mörkret” som man brukar kalla det och vetinte hur jag ska ta mig vidare. Jag tycker att jag är normalviktig trots attjag har en undervikt fortfarande, och har svårt att se att det skulle blirbättre om jag skulle fortsätta upp i vikt. Tycker att jag ser mullig/överviktigut när jag har min normalvikt. Tips på hur jag ska ta mig förbi detta?
Monika Fored: Ja, ”det stora mörkret” brukarjag prata om!! Då gäller det att kämpa vidare, fortsätt med att äta, trotsångest – du kommer att komma förbi mörkret och hitta ljusglimtar igen! Tänk påatt ”tjockkänslan” är ett av kriterierna för ätstörningen...inteverkligheten. Den känslan försöker lura dig tillbaka till den falska trygghetenmed ätstörningen. Kämpa på mot friskhet!!
morsa: Var kan jag som anhörig få hjälp? orkarinte längre snart
Niclas Christoffer: Abk har anhörig stöd... Gå in på derashemsida. Ni anhöriga är sådana otroliga hjältar.
Stor Kram Niclas
Rain: Hur farligt är det att svälta sig själv(med hetsätning i perioder)? Just nu är jag någorlunda normalviktig och märkersjälv inga ”nackdelar”, men är lite orolig för inre organ och sådantnär ens diet är på under 500 kcal om dagen...
Monika Fored: Varför ska du äta mindre än 500 kcal omdagen?? jag tycker du ska söka hjälp och våga prova att börja äta på ettnormalt sätt och ligga kvar i normalvikt! Livet blir så mycket bättre,relationer blir så mycket bättre och du sköter om din kropp. Det är mycketjobbigt för en kropp att växla mellan svält och hetsätningar. Sökhjälp!
Marianne: Hur får man veta var det finnsätstörningskliniker? Och inte bor i Stockholm utan i Skåne. Är man är under 18år är det BUP som man får kontakt med. De är inte självklart insatta i den härproblematiken. När man sedan är över 20 och inte kommer över sin ärstörning. Varvänder man sig? Marianne
Monika Fored: AB-kontakt brukar ha lista påätstörningskliniker och kunna hjälpa till att förmedla namn på kliniker där dubor!
Eivor: Britt:Är det vanligt att personer medmissbildningar LKG ex. Gomspalt har ätstörningar?
Monika Fored: Det har jag aldrig hört talas om...harinte läst nå'n forskning om detta.
Eivor: Rosa.Är det vanligt att man tycker om attjobba med mat baka laga mat när man har ätstörningar? Jag tycker mig se denkopplingen i mig själv,moster som varit kokerska en bekant som ärhemkunskapslärare..bakar suveräna tårtor.
Monika Fored: Ja, det är ofta beskrivet! Intresse förmat, matlagning och bakning...men att inte äta själv.
tildha-igen: Hej försöker igen. Är en 18 årig tjej, ochhar länge velat bli smalare. i sommras fick jag magkatarr pga stress ochbörjade då äta lite. men jag blev bättre i magen men forsatte dock att ätaväldigt lite, jag använder katarren som en ursäkt för min lilla matkonsumtionnär mina föräldra ifrågasätter mängden på min tallrik. förut kunde jag ätamycket pga att det var gott men nu är allt jag tänker på att jag blir tjockare,jag får någon form av ångest när jag ätit mycket. har även kräkts maten vid etttillfälle då jag ansåg jag ätit för mycket och onyttigt. min mormors syster harhaft aneroxi och min mormor påpekar ibland att jag ska ''passa mig'' så jaginte också blir ’sjuk. min fråga är då om mitt beteende är tecken på någon formav ätstörning och om jag ska försöka ändra mitt tankesätt innan det utvecklastill något värre. jag är lite överviktig nu så kanske kan hålla på ett tag tilloch sen sluta?
Monika Fored: Jag tycker att du beskriver början på enätstörning, faktiskt inte utlöst av en bantning utan av dina magkatarrbesvär.Jag tycker du ska söka hjälp för detta, så att du kan vända tillståndet innandet blir värre. Lycka till!
Camilla: Hej! Jag undrar om det är vanligt medlivshotande arytmier hos anorexipatienter? Har en syster som har lågt kaliummen vägrar följa upp det... Sen undrar jag om det finns nån stödgrupp för ossanhöriga?
Monika Fored: Lågt kaliumvärde kan leda till arytmier.Jätteviktigt att följa upp och behandla!
Stödgrupp för anhöriga finna i flera landsting och AB-kontakt har stödgrupper.
Mia: Har du fått många återfall Niclas? Hurmånga år har du lagt på att bli fri? Jag kämpar men är så ledsen att jag intevågar lämna helt. Vågar inte be mer om hjälp för jag vet inte verken ut ellerin. Vill inte hamna tillbaka i helvetet, men att våga, hur har du gjort? Kram
Niclas Christoffer: Jag hade många återfall innan jag blevbättre jag vet hur du känner det. Där du är har jag varit. Man vill bara skrikaMen ge inte upp...
Det går att få ett bra liv. Jag vet inte hur många år jag la ner om jag skavara ärlig.
Men ge inte upp. Stor kram niclas
Joey: Jag har haft ätstörningar sedan jag varelva, till större delen av tiden bulimi. Jag har gått massor av behandlingarmen ingenting har hållt någon längre tid. För tillfället över/-hetsäter jag ochkräks varje dag vilket jag har gjort hela senaste året. Maten är som en drogför mig och jag vet inte vad jag ska göra för att kunna sluta äta för mycket.Jag vet inte vad jag ska göra för att bli av med det här beroendet. Råd jagfått många gånger är att det r viktigt att äta regelbundet osv för att undvikaatt bli jättehungrig och trigga suget, men jag kan ha sug att äta trots att jagprecis gjort det och då kräks jag bara för att orka äta mer. Sen har jag svårtatt äta lagom portioner under dom ”vanliga” måltiderna. Jag är såtrött på att leva det här livet, har försökt ta livet av mig en gång och harfortfarande mycket självmordstankar för att jag är så olycklig...
Monika Fored: Många har genomgått flera behandlingarinnan de blir friska. Det låter som om du ändå vill ha hjälp. Det är viktigtatt återföra ett regelbundet ätande men det låter som om du har behov avterapeutisk hjälp för att mer titta på varför du tar till maten för att hanterakänslor?? Men tappa inte hoppet!
Miranda: Hej Monika! Är en tjej på 14 år som ivåras blev frisk från anorexi efter att ha haft de i ett halv år. Har nu börjatskolan men tycker tänker mycket på maten och kan känna ganska ofta att jaglängtar tillbaka till min sjukdom och i bland kan jag känna att jag inte skullevilja något hellre än att bli sjuk igen, är de normalt eller tror ni att de äranorexin som talar? //Miranda
Monika Fored: Hej Miranda! Jag tror det är vanligt itillfrisknandet från anorexi att ibland få längtan tillbaka till den falskatryggheten med ätstörningen. Men kanske kan du ta fram gamla papper frånbehandlingen...var det verkligen så bra när du var sjuk?? Kampen i början avbehandlingen var säkert jättejobbig...ska ätstörningen få ta mer av din tid??Det finns så mycket roligare saker att göra när man är 14 år!! Kämpa dig igenomden här ”svackan” och fortsätta vara frisk! Lycka till,Monika!