– Man känner press på sig. Man ska visa i sociala medier att man har det så bra fast man inte har det, säger Jennipher Karlefors, som går sista året på det estetiska programmet på LBS Kreativa Gymnasiet i Lund.
Hon har haft kontakt med psykiatrin sedan hon var nio år gammal och har upplevt mobbning under sin skoltid.
– Jag hade önskat att jag fått mer tid hos psykolog när jag var liten. Det hade jag behövt då, säger Jennipher Karlefors.
Sökt hjälp
Till sommaren går Jennipher och hennes klasskamrater ut gymnasiet. Flera av dem vittnar om att de har mått psykiskt dåligt och stannat hemma från skolan på grund av det. Några har medicinerat och flera har sökt professionell hjälp.
– Det är bra att man pratar om psykisk ohälsa bland ungdomar. för många upplever en stor ensamhet, säger Mathias Lindberg, som är klasskamrat med Jennipher.
Han tycker att det har varit svårt att prata med sina klasskamrater om hur han mår.
– Det har varit väldigt tyst i vår klass, men jag tror många känner sig ensamma och skulle behöva prata mer, säger Mathias Lindberg.
Han säger att skolans uppgift inte bara är att lära ut kunskap.
– I skolan ska de också bry sig om hur vi mår, säger Mathias Lindberg.
”Svårt att få hjälp”
Jennipher Karlefors får frågan vad hon skulle vilja ändra om hon var sjukvårdspolitiker i region Skåne.
– Det borde vara lättare för unga att få hjälp. Det är väldigt svårt att få hjälp inom psykiatrin om man inte har en fot där sedan innan.
Hon anser att det ska vara lättare att få en remiss, att väntetiderna för barn och ungdomar inom BUP ska kortas.
– Jag tycker också att lärarna ska göra mer i skolan och reagera på mobbning och se om någon inte mår så bra. Jag tycker att man ska börjar prata om psykisk ohälsa i skolan, kanske när eleverna är i 12-13-års åldern, när man kommer i puberteten och har mycket känslor, säger Jennipher Karlefors.