Valet föll på USA när Mathias Liffner och hans make för fyra år sedan bestämde sig för att bilda familj med hjälp av en surrogatmamma. Då hade de redan försökt få barn med en tjejkompis utan att lyckas och att få adoptera som killpar kändes för orealistiskt för att ens försöka, till slut vände de sig till en amerikansk förmedling som lovade barn på fyra försök eller en stor del av pengarna åter.

Surrogatprocesser är dyra, och i USA kan de bli mycket dyrare än i andra länder som till exempel Indien. Bara att stå i kön hos den förmedlingen paret valde kostar 200.000 kronor. Äggdonatorn skulle få 70.000 kronor, surrogatmamman alla sina kostnader betalda och 240.000 utöver det. Dessutom tillkom kostnader för resor, vistelser och advokater, men för Mathias Liffner och hans make avgjorde etiken valet av land.

– Jag är inte religiös och jag tycker att den tekniken vi har är fantastisk, men jag tycker inte om hur man sköter vissa saker i Indien. Att ha stand-by-mammor och stoppa in åtta dugliga embryon i en kvinna för att sedan reducera ner dem till antalet man vill ha, det tycker jag är horribelt, säger Mathias Liffner.

Surrogatmamman hoppade av

Den amerikanska surrogatmamman skulle vara hemma med sin familj under hela graviditeten, förlossningen skulle ske på en klinik där rummen var hemtrevligt inredda och medicinskåpet dolt bakom en tavla.

Förhållandena lät idealiska, men kort efter att processen började uppstod problem. Efter ett par missfall blev kvinnan som skulle bära barnet gravid med sin egen make. Förmedlingen hade ett kontrakt med henne, men när det visade sig att hon väntade ett eget barn ville de inte kräva kvinnan på pengar och avrådde Mathias Liffner och hans make från att göra det.

– Vi hade gjort utbetalningar till henne varje månad som vi inte kunde kräva tillbaka och som förmedlingen inte ville kräva tillbaka. De sa bara ”låt det vara, det finns inga pengar att hämta där”.

Kvinnan var ung och hade redan tre egna barn. Mathias Liffner säger att hennes ekonomi troligen inte var den bästa.

– Hon sa till oss att hon älskar att vara gravid, men att hon inte har råd med ett till barn, men jag tror att det självklart handlade om pengar.

Fler försök följde. Förmedlingen hittade en kvinna i New Mexico som skulle flygas till Conneticut för undersökning. Paret stod för hennes omkostnader och efter några dagar visade det sig att hon hade allvarliga hälsoproblem och inte var aktuell som surrogatmamma.

Makarna började fundera på att ge upp drömmen om en familj och göra något annat, men barnlängtan släppte inte taget trots att de nu började vänja sig vid tanken att de inte skulle få uppfostra några barn.

– Jag kan respektera dem som inte känner att de vill ha barn, men jag kan inte förstå. Barnlängtan sitter i ryggmärgen. Det är svårt att säga varför det är så extremt viktigt.

”Det är en trasa man vrider ur lite till”

I sista sekunden, precis innan Mathias Liffner och hans make var på väg att ge upp, reagerade den amerikanska förmedlingen. Så småningom lyckades paret få tillbaka en del av sina pengar och fick byta klinik.

– De vaknade ”fem i tolv” när vi började få kalla fötter för att de själva skulle förlora pengar för att det inte blev något barn till slut, berättar Mathias Liffner.

Efter fyra år och sammanlagt sex försök väntar paret nu tvillingar och kostnaden är uppe i två miljoner kronor.

– Man kan inte sätta en prislapp på att få barn, men ekonomiskt har det varit påfrestande. Vi har betalat med allt möjligt – arv, hårt jobb, saker vi har sålt av och sparpengar. Det är som en trasa som man vrider ur och så tänker man vi kan inte ge upp nu och vrider ur trasan lite till. Hade vi inte lyckats hade jag varit ledsen resten av livet, men jag hade lärt mig att leva med det.

”En stark barnlängtan är något man inte kan släppa“

På onsdagen presenterades regeringens utredning om ofrivillig barnlöshet och flera partier har antytt att så kallat altruistiskt surrogatmödraskap, vilket innebär att ingen ersättning utgår till kvinnan som bär barnet, skulle kunna tillåtas i Sverige. Utredaren föreslår att surrogatarrangemang inte ska tillåtas inom svensk vård, inte heller Mathias Liffner säger att kan se hur det skulle fungera i praktiken.

– Om det inte är vinster i det go for it, men jag ser inte hur man ska reglera det. Graviditet tar kraft och tid av kvinnans liv så någon form av kompensation måste hon ha och vem sköter det? Det är läge att ifrågasätta mycket, säger han.

Hans egen erfarenhet har fått honom att se på surrogatmödraskap med andra ögon och han är inte längre säker på om han tycker att metoden borde tillåtas i Sverige eftersom en tredje part kan utnyttja människors barnlängtan för att tjäna pengar.

– För fyra år sedan tyckte jag det var självklart, nu är jag mer tveksamt inställd till om vi kan sköta det på rätt sätt. En väldigt stark barnlängtan är något man inte kan släppa. De som utnyttjar detta till en affärsidé vet att man inte kommer att ge upp, det får kosta vad det kostar. De utnyttjar en kvinna som behöver pengar, de utnyttjar människor som vill ha barn. Det kan bli väldigt snett.