Politiker, experter och analytiker har genom åren liknat Gotland vid ett hangarfartyg centralt placerat i Östersjön och gynnsamt att föra krig från. På 90-talet var nästan 25 000 soldater krigsplacerade på ön, men riksdagens försvarsbeslut 2004 innebar att Gotland mellan 2005 och 2018 saknade reguljära militära styrkor.
”Var ett avslappnat läge”
Bedömningen att Ryssland inte hade förmåga att hota sina grannländer bidrog till bantningen och försvarets inriktning på internationella insatser, enligt Johan Wiktorin, riskanalytiker och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
– Det var ett väldigt avslappnat läge i närområdet, säger han om situationen i början av 2000-talet.
Skulle en liknande avveckling på Gotland ske i dag?
– Det vore helt omöjligt. Det är uppenbart att spänningarna har byggts upp över tid, och kommer att fortsätta eftersom Östersjön är väldigt viktigt för Ryssland. Det här är ett område där vi kommer att se ökade spänningar under lång tid framöver, säkert ett tiotal år, säger Johan Wiktorin.
Återgång till permanent förband
På grund av det försämrade säkerhetsläget och ett mer aggressivt Ryssland beslutade riksdag och regering 2015 att ett permanent förband åter skulle placeras på Gotland. Våren 2018 återinvigdes Gotlands regemente P18 efter att ha varit nedlagt i 13 år.
De senaste åren har militären flera gånger tillfälligt ökat sin beredskap på ön och efter de senaste dagarnas militära upprustning kan ännu mer resurser komma flyttas till ön, enligt uppgifter till SVT.
Bara hemvärnet fanns kvar
Utan förband fick hemvärnet på Gotland mellan 2005 och 2018 axla ett tyngre ansvar än tidigare. Det blev upp till hemvärnets runt 500 soldater att sköta skyddet av öns skyddsobjekt och se till att radarsystem och liknande fungerade, berättar Lars-Åke Permerud, tidigare överstelöjtnant i Försvarsmakten och under en period chef för hemvärnet på Gotland.
– Det var förvånande när man 2004 beslutade att lämna den här strategiska platsen. Omvärldsläget var annorlunda då och det var inte alls samma hotfulla retorik som i dag, men man kunde se framför sig att det skulle kunna förändras i framtiden, säger Lars-Åke Permerud.
