Dödshjälp är ett samlingsnamn för när man efter en patients uttryckliga önskemål ger en dödlig dos läkemedel i avsikt att det ska orsaka patientens död.

Om det är en läkare som gör den avgörande handlingen, tex injicerar eller hjälper någon som inte kan röra sig att dricka dosen, kallas det eutanasi.

Om läkaren förbereder dosen, men patienten själv gör den avgörande handlingen, kallas det för assisterat döende.

Det är sedan länge accepterat att man får avbryta livsuppehållande behandling när patienten inte längre bedöms ha någon nytta av behandlingen eller om den leder till förlängt lidande.

En patient har också rätt att begära att en livsuppehållande behandling avslutas. Det ses då inte som dödshjälp efter som man då respekterar patientens självbestämmande att inte ta emot den behandling som erbjuds.

Är det tillåtet?

Medhjälp till självmord är inte olagligt i Sverige, men läkaren som gör det riskerar att förlora sin läkarlegitimation då det kan anses bryta mot patientsäkerhetslagen som säger att vårdpersonal ska arbeta i överenstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta har inte prövats rättsligt, men i ett aktuellt fall är en läkare polisanmäld för detta.

Att aktivt döda någon, även om det sker av medkänsla och med den personens samtycke, är brottsligt i Sverige.

Var är det tillåtet?

Oregonmodellen, som är tillåten i några stater i USA, tillåter assisterat döende och patienten måste vara terminalt sjuk, det vill säga ha en begränsad tid kvar i livet. Kravet är att en rimlig medicinsk bedömning ser max sex månaders fortsatt liv.

Beneluxmodellen, i Belgien, Luxemburg och Nederländerna, tillåter både assisterat döende och eutanasi. Det finns inget krav på terminal sjukdom, men patienten måste ha ett outhärdligt lidande utan hopp om förbättring.

Colombia och Kanada tillåter eutanasi, men ställer krav på att patienten är terminal.

Schweiz tillåter assisterat döende, och har inte krav på någon terminal sjukdom.

Källa: Statens medicinsk-etiska råd (Smer)