Under puberteten förvandlades Lindas Kvickströms son William och hon beskriver hur han blev allt mer inbunden. Vändningen skedde samtidigt som William utåt gav sken av att vara lycklig. Veckorna innan han tog sitt liv berättade William för Linda att det var rörigt i hans huvud och om de känslor han brottades med.
Tre år har nu passerat sedan den dagen som förändrade familjen Kvickströms liv för all framtid och trots att självmord ofta kopplas ihop med skam och skuld har Linda valt att berätta sin historia.
– Vi skäms inte för att han tog sitt liv. Jag tänker att William gjorde det för att rädda sig själv – han förstod inte vilka konsekvenser det skulle få. Därför tänker vi att William var sjuk och att han inte orkade längre och att han kände att han måste få vila, säger Linda.
LÄS MER: De gör TV om självmord
Linda Kvickström medverkar i SVT:s nya serie ”30 liv i veckan”, som kretsar kring självmord och de som blir kvar efter att en anhörig lämnat jordelivet.
Känslig tid i livet
I samband med seriestarten gästade Linda Kvickström Gomorron Sverige tillsammans med Ullakarin Nyberg, ordförande i svensk psykiatrisk förening.
Just tonåren är en brytpunkt i livet och på kort tid tar man steget från en trygg tillvaro som barn till en främmande tillvaro som vuxen.
– Tonåren innebär många växlingar och man förändras, men det mesta växer bort. Försök att reagera på en oväntad förändring och håll igång samtalet och våga fråga, säger Ullkarin Nyberg.
LÄS MER: Därför gjordes tv-serien 30 liv i veckan
Våga prata om det
Ullakarin Nyberg menar att det i många familjer finns en rädsla för att tala om depressioner, nedstämdhet och andra typer av psykisk ohälsa. En vanlig missuppfattning är att det blir värre att prata om det som känns jobbigt.
– Tystnaden kan bli farlig, säger hon.
”Alltid i våra tankar”
Linda Kvickström och hennes familj bodde tidigare i Jokkmokk i Norrbotten, men en tid efter Williams död valde familjen att flytta till Stockholm. Hon säger att sorgen aldrig läker, men att den med tiden tar sig andra uttryck.
– Första tiden är man i sådan chock, men vi försökte göra livet så bra som möjligt och jag bestämde mig tidigt för att försöka leva livet fullt ut. I dag är sorgen djupare. För varje dag som går kommer vi längre ifrån William och det gör ont i hjärtat.
En viktigt del av familjens sorgearbete är att bära med sig Williams minne i vardagen och han levandegörs genom att familjen pratar om honom eller lyssnar på musik som han gillade.
– Han finns alltid med i våra tankar.