Om man inte kan få vård där man bor har man rätt att få det på annan plats. Foto: TT

Era frågor och experternas svar om självmord

Publicerad

Många frågor kom in till SVT:s chatt om självmord och serien ”30 liv i veckan”. Här är några av dem som ni ställde och svaren från psykiatrikern och suicidforskaren Ullakarin Nyberg och Johanna Nordin, verksamhetsansvarig för föreningen Mind, som arbetar för att motverka psykisk ohälsa.

Är det en förhöjd risk för självmord vid insättning av SSRI-behandling?

En av biverkningarna vid SSRI-behandling kan vara ångestförstärkning och det kan öka s-risken tillfälligt. Man kan också få mer energi och initiativförmåga innan stämningsläget har höjts och det kan öka risken. Därför är det så viktigt med noggrann information om biverkningar och uppföljning av dos och effekt när man sätter in medicinering. Tyvärr sker det inte alltid men det ska man begära när man ordineras behandling.

Valborgsmässoafton tog vårt barnbarn sitt liv på en psykiatrisk avdelning på ett sjukhus. Vi anser att barnbarnet blivit felbehandlat och undrar hur vi ska gå tillväga för att få ärendet granskat.

Vården är skyldig att anmäla det som hänt enligt lex Maria, ni kan också vända er till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Man kan få ersättning via patientnämnden och Löf, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag. Som närstående ska man erbjudas att lämna sina synpunkter. Om det inte har hänt kan ni prata med ansvarig chef.

Jag försökte ta mitt liv för bara 2 månader sen. Jag har hittills inte fått något stöd trots att jag är inskriven hos psykiatrin i mitt landsting. Det är väntetid och läkaren skickade hem mig med en ny tid om 8 veckor.

Enligt nya patientlagen har du rätt att få behandling någon annanstans om du inte får den vård du behöver där du bor. Ta en närstående till hjälp om du inte orkar driva det själv, det kan ju vara svårt att orka när man inte mår bra. Du kan ringa 1177 för att ta reda på vilken psykiatrisk hjälp som finns i din närhet.

LÄS HELA CHATTEN HÄR

Jag hade en mormor som tog livet av sig när min mamma var liten. Vi har inte pratat om det alls. Borde man alltid göra det eller är det ibland bättre att låta bli?

Forskning visar med tydlighet att det är bättre att prata än att låta bli, det som inte blir sagt leder till spekulationer och onödig oro. I dag vet man bättre, förr trodde man att man skyddade varandra, och så finns en hel del skam kring ämnet.

Om en person/barn inte vill bli behandlad av läkare/BUP vad kan man göra?

Vården bygger för det mesta på frivillighet och det kan vara väldigt problematiskt när man som närstående ser att behovet är stort med den drabbade personen inte vill ha hjälp. Man ska fortsätta att försöka motivera till vård och behandling, inte ge sig. Man kanske får stå ut med att känna sig tjatig, det kan man motivera med att man bryr sig om.

Vart tycker ni man ska vända sig när man självmedicinerar bort sina demoner men blir bara stämplad som missbrukare och får hjälp att trappa ut sina mediciner men det är ju då man behöver som mest hjälp. Har ett ordnat liv och får bara höra att man är duktig som slutat med sina mediciner. Beroendevården tar ju slut när man är ”nollad”?

Jätteviktig fråga och vanligt problem. Många som självmedicinerar faller mellan stolar. I vården finns det stor medvetenhet om det här. Det du kan göra är att prata med ansvariga inom vården, gärna någon chef. Ta hjälp av en närstående om du kan. Dina erfarenheter är otroligt viktiga för att vi ska kunna förbättra och lära oss.

LÄS MER: INGET HAR HÄNT TIO ÅR EFTER NOLLVISIONEN

Jag miste min man i ett suicid för fem år sedan. Min son, som då var 13 år, pratar inte gärna om det som hänt. Hur ska jag få honom att öppna sig och våga fråga?

Det är vanligt att tonåringar inte vill prata. De har fullt upp med sitt. Det man kan göra är att prata själv och regelbundet påminna om det som hänt. Jag brukar säga till unga människor att det aldrig är för sent att ta upp en förälders självmord och att man ska vara medveten om att det kan påverka hur man mår under lång tid. Det är också bra att någon vuxen i skolan vet, så att den personen regelbundet kan påminna om att någon vet att det inte är som vanligt även om det ser ut så på utsidan.

Skall jag som granne till en ensam person med psykisk ohälsa närma mig honom och fråga hur han har det? Och hur gör jag i så fall? Jag är ju inte anhörig eller ens nära vän, men känner en viss oro för att personen ifråga inte har någon att vända sig till.

Vi behöver bli bättre på att våga fråga. Ofta leder det till väldigt fina samtal, och du behöver ju inte känna att du ska lösa hans problem, men det kan hjälpa honom att du ser och bekräftar att han har det svårt, om det är så. Läs gärna mer om hur du kan prata med någon som mår dåligt på Minds hemsida, mind.se.

Jag har en vuxen son som mår dåligt. Min son har nu varit sjukskriven i 3 år och väntar fortfarande på diagnos. Jag känner mig maktlös över att inget händer och vet inte om jag kan göra något, om jag ska göra något. Vart ska jag i så fall vända mig för att kunna påverka?

Enligt den nya patientlagen har man stora rättigheter. Om det inte finns vård där man bor kan man få det på annan plats. Det är oacceptabelt med så långa väntetider, det skulle man inte acceptera när det gäller allvarlig kroppslig sjukdom. Ta kontakt med ansvarig chef, ibland måste man tyvärr bråka lite. Ta hjälp av någon om du inte orkar föra kampen ensam.

SE VIDEO: 7 VARNINGSTECKEN

Vad tycker ni om hjälp med självmord vid förlamning osv? Detta är något som verkligen inte tas upp. Jag tycker inte det borde vara olagligt att hjälpa någon som är gammal eller så pass skadad att den inte kan ha ett väldigt liv längre.

Det här är en svår fråga. Trots svåra sjukdomar fortsätter många att kämpa hela livet, och kanske blir det till och med extra viktigt ibland. När man är frisk kan man tänka att vissa tillstånd skulle vara omöjliga att leva med, t ex att bli liggande helt beroende av andra, men om det verkligen händer ändrar man sig och omvärderar skäl att leva. Det finns mycket forskning om det.

Min dotter kämpar med psykisk ohälsa och självskadebeteende och har under många år nu slussats fram och tillbaka inom psykiatrin. Hon har dessvärre ”frusit ut” mig och jag vet inte hur jag skall agera. Lever med en ständig oro för henne.

Det finns hjälp på olika håll, lite beroende på hur gamal din dotter är. Om hon är under 18 kan du få hjälp där hon behandlas, annars får du söka hjälp för dig på annat sätt. Du kan ringa 1177 för att se var du kan vända dig eller kontakta någon av stödlinjerna för att bolla frågan.  

Jag ringde Minds självmordslinje nyligen, men det var fullt.. hänvisade till 112, som jag vägrar att ringa..

Många som ringer trots att det är extra bemanning, försök igen!

Har du självmordstankar? Vänd dig hit

Visa

Om du har självmordstankar ska du inte hålla det för dig själv. Hit kan du vända dig om du behöver någon att prata med. 

Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60. 

Bris – Barnens rätt i samhället på telefon 116 111. 

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80. 

Jourhavande präst nås via 112. 

Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

Dokumentärserie om självmord i SVT

Visa

Dokumentärserien ”30 liv i veckan”, en serie i tre delar, sänds just nu i SVT och handlar om självmord. Titeln anspelar på antalet människor i Sverige som varje vecka tar sitt liv. Programledare är Anne Lundberg och Sofia Helin.

Det senaste avsnittet sänds den 4 maj klockan 21 i SVT2. Du hittar alla avsnitten här i SVTplay.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Serie om självmord

Mer i ämnet