Förlorade sina döttrar – nu driver hon barnhem i Thailand

Publicerad

Susanne Jansson förlorade sina två döttrar i tsunamin. Då lämnade hon sitt liv i Sverige för att driva ett barnhem i Phuket. – Mina döttrar ska vara stolta över att jag gjorde någonting bra i mitt liv, säger hon.

Susanne Jansson skrek rätt ut när hennes pappa berättade om att det hänt någonting hemskt i Thailand. Hennes två döttrar – 14-åriga Eleonor och 12-åriga Josefin – var på semester i Khao Lak med sin pappa. Själv satt Susanne hemma i Stockholm, klistrad framför tv:n där bilderna från flodvågskatastrofen rullade.

När hon inte kom fram till döttrarna per telefon kastade hon sig på ett plan till Khao Lak.

– Oron steg med timmarna. Sedan åkte vi ner för att leta själva. Vi kunde inte sitta hemma och vänta på information som inte kom, säger Susanne Jansson.  

”Var tvungen att hitta ny mening med livet”

Till slut insåg Susanne den smärtsamma sanningen: Båda hennes döttrar hade omkommit i katastrofen. Det hade också deras pappa gjort, och hela hans nya familj.

– Mitt första liv tog slut när jag insåg att jag inte skulle få hem dem vid liv. Jag var tvungen att uppfinna mig själv igen och hitta en ny mening med livet, säger hon.

De första två månaderna efter att hon kommit tillbaka till Sverige gjorde hon ingenting annat än att sova och äta. Sedan hörde hon talas om barnhemmet Muang Mai i Phuket.

– Jag hade inget liv kvar i Sverige så det var inte så mycket att lämna. Utan tjejerna hade jag inte så mycket kvar att leva för, kändes det som, säger hon.

Flyttade ner för gott

I mars 2005 åkte hon ner till barnhemmet för första gången – och 2006 sålde hon sin lägenhet och flyttade ner för gott. Just nu bor det 20 barn på hemmet.

– Vi jobbar mycket på att inte tycka synd om barn här. Det sämsta man kan göra är att tycka synd om sig själv, då blir man ett offer. Kan man acceptera det jobbiga man har varit med om och fokusera på det bra man har omkring sig så kan man utvecklas till en stark människa, säger hon.

Stöttas av Kjell Bergqvist

Skådespelaren Kjell Bergqvist, som är en vän till Susanne Jansson, har stöttat henne i sorgen och hjälpt till med barnhemmet. De lärde känna varandra när Susanne var ett litet barn och har haft kontakt under de senaste åren.

– Jag minns när jag träffade Sussie hemma i Stockholm. Hennes ögon var bara en avgrund av förtvivlad och sorg. Nu har man börjat se liv och glädje, men det har tagit ett par år, säger han.

”Ska vara stolta över mamma”

Ett tag var det bara hur det skulle drabba hennes egna föräldrar som hindrade Susanne från att ta sitt eget liv. Men med hjälp av barnen på barnhemmet och yogan har hon långsamt tagit sig tillbaka till livet.

– Mina barn är med mig varje dag. Barnhemmet driver jag för att jag vill hjälpa våra fantastiska barn här, men också för att mina döttrar ska vara stolta över mamma, över att jag gjorde någonting bra i mitt liv, säger Susanne.

Den 5 och 7 januari sänds Folke Rydéns dokumentär Överlevarna om bland andra Susanne i SVT. Läs mer här.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Tio år efter flodvågskatastrofen

Mer i ämnet