– Har man lite pengar så får man snåla och tänka på vad saker och ting kostar, berättar han när vi träffar honom i det lilla halländska samhället.
För nio år sedan fick han stroke, två gånger. Sedan dess har han inte kunnat jobba. I dag är han förtidspensionär, med elva år kvar till den riktiga pensionen. Något han tänker på och oroar sig mycket inför.
– Ekonomiskt ser jag väldigt dystert på det, berättar han under en lunchtur med sin permobil genom samhället.
– Här inne tar de 80 kronor för en lunch. Det är alldeles för mycket, för de pengarna kan jag få tre luncher hemma, säger han och pekar mot restaurangen som ligger längs med huvudgatan.
”Man skäms väl lite”
Redan i dag balanserar han på fattigdomsgränsen. Med ströjobb och sjukdom bakom sig, och sammantaget mycket låga inkomster, räknar han med en framtid som fattigpensionär.
– Man skäms väl lite för att man har en så dålig ekonomi, eller en sådan liten inkomst. Man tittar efter extrapriser eller utgånget datum. Det är så man får leva.
Han har redan nu börjat förbereda sig för en ännu mer knaper ålderdom. Just nu gör han en stor genomgång av hela sin ekonomi. Han sitter hemma med sin miniräknare och skriver ner sina inkomster och utgifter i ett block. Runt 800 kronor har han kvar när allt är betalt, men sedan kommer han på att han har glömt att ta med kollektivtrafik-kortet som kostar nästan 500 kronor i månaden.
Har ingen telefon
För några veckor sedan sade han upp sitt telefonabonnemang, för att spara ytterligare några hundralappar i månaden.
– Visst, det är lite jobbigt. Man får inte tag på folk och folk har ju svårt att få tag på mig, men jag får köra med mailen så länge.
– Genomgången går trögare än jag hade tänkt mig. Men, ja på något sätt ska det väl gå. Man måste ju hitta små gluggar både här och där.
”Inte kul att alltid säga nej”
Han är kritisk till att pensionärerna betalar högre skatt än de som jobbar. Och undrar när Stefan Löfven ska uppfylla sitt vallöfte att sänka skatten.
– Statsministern och finansministern borde prova på att leva på 11.000 kronor i månaden, så får vi se hur lätt det är, säger han.
800-900 kronor extra i månaden skulle göra att han fick näsan över vattenytan, som han uttrycker det. Vad skulle han unna sig om han hade lite mer att röra sig med?
– Det skulle vara kul att spela biljard någon gång, eller gå och simma. Jag skulle också vilja gå ut och äta på restaurang. Det är inte så kul att alltid behöva säga nej.