I folktron kunde dess ropande förutspå både död och lycka. Sådana föreställningar har sannolikt funnits under lång tid, därav uttrycken södergök är dödergök, västergök är bästergök, östergök är tröstergök och norrgök är sorggök.

– Man trodde att göken kunde förutsäga om någon skulle dö, och vilka som skulle drabbas av sorg eller av lycka, säger folklivsforskaren Ebbe Schön.

– Om man lyssnade på fastande mage blev man dårad, det vill säga påverkad. Man kunde exempelvis bli magsjuk och flickor kunde bli gravida utan att ha haft sex.

”Gick ut för att njuta av våren”

Frågan är förstås om människorna trodde helt och fullt på sådana utsagor, eller mest tog det på skämt.

– Lite grand trodde man nog på det. Det fanns nog en tröst i att livet på något sätt kunde vara ordnat och förutbestämt, säger Schön.

Själva traditionen att ge sig ut i ottan runt Kristi himmelfärdsdag är dock inte gammal utan härrör från det förra sekelskiftet, runt år 1900.

– Det hängde samman med den tidens föreningsliv. Man gick för att njuta av vårens ankomst och lyssna på fåglarna, säger han.