När vi går in i valåret visar opinionsundersökningarna ett klart övertag för den rödgröna oppositionen. Många tycks ta för givet att det blir ett maktskifte. Men det är inte alls så givet som en del verkar tro.

Tvärtom finns det faktiskt flera faktorer som kan leda till att Tidöpartierna vinner valet – trots dagens underläge i opinionen.

För det första har sådana vändningar skett förut. Valet 2010 är det tydligaste exemplet. Dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt var mer eller mindre uträknad inför valet. Nestorn bland statsvetare Sören Holmberg hade redan konstaterat att hans regering var ”rökt”. Men så kom vändningen under valåret och Reinfeldt vann valet..

Då som nu är S svagaste punkt mittenväljarnas förväntningar av vad ett potentiellt samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan medföra.

Det andra är att regeringen kan gynnas av den kraftiga ekonomiska uppgång som, enligt prognosmakarna, väntas under valåret. Bättre tider tenderar att gynna sittande regering.

Fallgroparna för Tidö

Det tredje är de viktigaste sakfrågorna i valrörelsen. Blir kampen mot brottsligheten och migration/integration de viktigaste valfrågorna gynnar det Tidöpartierna.

Men det finns också flera fallgropar för Tidöpartierna. Skulle välfärd, skola eller klimat bli de tyngsta valfrågorna gynnar det oppositionen.

Liberalerna balanserar dessutom på randen till avgrunden. Åker de ur riksdagen är det sannolikt också tack och adjö för Kristersson som statsminister.

När det gäller jämförelsen med 2010 finns också en betydande skillnad mellan Reinfeldt och Kristersson. Reinfeldt hade skyhögt förtroende bland väljarna, långt högre än sin utmanare, dåvarande S-ledaren Mona Sahlin. Ulf Kristersson har idag betydligt lägre förtroende än sin utmanare Magdalena Andersson.

Nästan garanterad nagelbitare

Men den som tror att valet redan är avgjort på grund av de rödgrönas övertag i opinionen kan alltså ha fel. Mycket kan hända och kommer att hända. När väljarna börjar ta ställning till förväntade regeringsalternativ, under våren och sommaren, kommer rörelser i opinionen att ske.

Och glöm inte bort att de senaste 50 åren har alla regeringar, utom Carl Bildts regering 1991-94, fått väljarnas förtroende i minst två mandatperioder. Det är så det brukar vara i svensk politik. Dessutom, de senaste valen har också varit mycket jämna. Valet 2026 lär bli minst lika jämnt.