Bland de hundratalet EU-medborgare som i helgen flögs hem från den kinesiska staden Wuhan fanns svenska, 31-åriga Angelica Kristiansson Herrera. Hon hade bott i centrala Wuhan i ett år för att studera kinesiska när coronaviruset började spridas.
– I början var jag jätterädd, men sedan vande man sig lite med att vara isolerad, berättar hon.
Tillsammans med sin hund och sin sambo höll Angelica Kristiansson Herrera sig isolerad i tio dagar för att undvika att smittas av coronaviruset innan klartecknet om evakuering kom.
”Han övertalade mig”
– Först var det många frågetecken, sedan gick det väldigt snabbt. Den svenska ambassaden höll tät kontakt med mig, men hade inga detaljer, så det var bara att följa med när det väl blev dags, säger hon.
Men beslutet var inte lätt att ta. Sambon från Ecuador har inte fått samma möjlighet till evakuering och är i nuläget kvar i den gemensamma bostaden i Wuhan med hunden.
– Det känns fortfarande jättejobbigt att han är kvar där, ensam och isolerad. Jag är orolig att något ska hända honom, att han ska bli sjuk. Wuhan känns inte som det bästa stället att bli sjuk på, det är kaotiskt och säkert fullt på sjukhusen, säger Angelica Kristiansson Herrera.
Men till sist bestämde hon sig för att ta chansen att åka hem när den kom.
– Min sambo övertalade mig att åka. Hade en av oss blivit sjuk hade vi smittat varandra. Men jag vill bara att han också ska få åka därifrån till dess att allt lugnat ned sig.
För henne blev resan hem till Sverige lång och den präglades av ovisshet och väntan.
-Vi fick inte veta några detaljer, utan hämtades i bussar, fick vänta, skrev på papper, fick vänta, gick igenom hälsokontroller och väntade lite till. Det var stressigt att vara på en flygplats med en massa människor, barn som sprang kring och som kanske kunde smitta en. Jag ville bara krypa upp i ett hörn.
”Kändes som en film”
Men via en militärbas i Frankrike fick Kristiansson Herrera till sist sätta sig på det lilla planet med Sverige som destination, tillsammans med elva andra svenskar.
TT: Vad var det för stämning på planet då?
-Det var så overkligt. Vi kom till en militärbas, det var poliser, läkare och militärer överallt. Det kändes som en film, hur hade jag hamnat där? Så när vi till sist satt på planet var alla mest trötta.
Tre timmar och en hel del information senare landade privatplanet på Arlanda. Nu är det en två veckor lång frivillig hemkarantän som gäller för Angelica Kristiansson Herrera och de andra svenskarna som varit i Wuhan. De förväntas isolera sig från all social kontakt och samtidigt ha tät kontakt med smittskyddsläkare.
-Jag får inte åka buss, eller vara bland folk. Jag kan inte åka hem till min familj och har ingen egen lägenhet i Sverige just nu. Så nu bor jag isolerad på ett hotell tills vidare, säger hon.
Märklig karantän
Att karantänen är frivillig och inte kontrolleras i Sverige tycker hon är lite märkligt.
-Jag skulle kunna gå ut och ta bussen här ifrån just nu. Samtidigt så är det nog så att om man har sett sjukdomen på nära håll, så som vi har, så håller man sig inne. Man tar det seriöst, säger hon.
Hittills visar hon inga sjukdomssymptom och nu när hon väl är på svensk mark är Angelica Kristiansson Herrera inte orolig för sin egen hälsa.
-Det känns tryggare nu. Det är skönt att vara här. Nu är jag mest orolig för min sambo som är kvar där, säger hon.