• Tekniskt meddelande:

    Vi har just nu tekniska problem med SVT Play. Vi beklagar detta och arbetar för en snar lösning.

Foto: Privat

”Jag lärde mig mer om jag inte gick till skolan”

Publicerad

Svårt att komma i tid, kompisar som kommenterade hennes frånvaro, lärare som inte förstod att hon inte kunde lära sig som andra.
Fia Martini har skolkat bort många timmar av sin skoltid.
– Om jag hade varit i skolan hade jag nog inte lyckats få så bra betyg som jag sen fick, berättar hon.

”Jag kan sitta och lyssna på en föreläsning utan att höra ett ord. Eftersom att jag inte hör någonting känns det onödigt att gå till skolan, vilket påminde mig om varför jag hade så hög frånvaro i gymnasiet.”

Tjejen bakom orden på bloggen heter Fia Martini. Hon är 23 år, och pluggar på högskolan för att bli beteendevetare. Hon älskar skolan i dag, ändå har det länge varit en mardröm att sitta i skolbänken.

”Bortkastat att sitta där”

Att försöka sitta stilla, att försöka fokusera på en föreläsare vars ord bara snurrar, att försöka verka intresserad, att vara trevlig mot klasskamrater. Och så är det det där med att komma i tid, som hon alltid haft svårt att lyckas med.

Fia läste naturvetenskap på gymnasiet, och det var där skolkandet började. Det blev svårt att ”passa in i mallen”, som hon själv beskriver det.

– Mattelektionerna är ett exempel. Jag pratade med min mamma och min mentor, vi kom överens om att jag skulle få sitta i ett eget rum och läsa eftersom jag inte hörde något under lektionerna. Men när matteläraren inte tolererade det så valde jag att stanna hemma i stället, säger Fia Martini.

– Om jag gick till lektionen var jag tvungen att passa in i den fyrkantiga mallen, så då var det lättare att inte gå dit. Jag lärde mig mer om jag inte gick till skolan.

Ångestfylld frånvaro

Självklart fungerar det inte om alla stannar hemma från skolan, säger hon. Men Fia hade önskat att lärarna haft mer förståelse för hennes svårigheter – och hjälpt henne att hitta ett sätt att plugga som fungerade.

Skolkandet var inget hon egentligen ville, tvärtom var det någon hon funderade mycket över.

– Det har varit ångestfyllt. Jag har ju vetat att jag borde vara i skolan. Det är först efteråt som jag insett att jag skolkade för att faktiskt klara av skolan, under den tiden när det hände så kände jag mig dum. Jag gjorde ju fel som var hemma.

Hon har svårt att minnas exakt hur mycket hon skolkade, men oftast varje morgonlektion – och ibland hela dagar. Fia fick aldrig sitt studiebidrag indraget, eftersom hon sjukanmälde sig och frånvaron var gilitig.

– Men det kändes ju inte bra ändå, för då gjorde jag ju fel igen, säger hon.

”Jag försökte”

Skolkandet blev ett utanförskap. Klasskamrater trodde att hon inte brydde sig, och Fia fick svårt att hänga med i gemenskapen. När hon dök upp i skolan möttes hon ibland av retsamma kommentarer.

– De sa saker som ”jaha, så du kommer hit i dag”, eller ”nu passar det att komma”. Sådant där kanske man inte bryr sig om om man skiter i skolan. Jag försökte ju komma upp i tid, försökte sitta med och lyssna. Men jag kunde inte.

Kunde du inte bitit ihop och gått till skolan ändå?

– Jo. Men då hade  jag nog inte lyckats få så bra betyg som jag fick nu, hur konstigt det än låter. Det var ju hemma jag kunde plugga, om jag gick till skolan lärde jag mig inget. Men om jag hade fått lite mer förståelse och tillit så kanske jag hade kunnat vara i skolan och klarat det, på mitt eget sätt.

Fia Martini säger själv att hon är en av de som klarat sig bra ändå. Hon har hittat egna strategier och tillåtit sig själv att stanna hemma och plugga om skolan känts omöjlig att gå till.

– Men jag tror att det är vanligt att de som skolkar klankar ner på sig själva. Jag tror att alla vill kunna vara i skolan. Det finns ju ingen som verkligen vill misslyckas, det tror inte jag i alla fall.

Skolan det bästa hon vet

I dag studerar hon på universitetet för att bli beteendevetare. Fyra terminer har hon läst på distans för att undvika klassrummet, men den senaste terminen har hon varit på campus. Det har varit kämpigt, säger Fia, men blivit lättare efter att hon fick en ADHD-diagnos.

– Mycket energi går ju åt till att komma i tid, fokusera, anstränga sig hårt för att höra vad föreläsaren säger. Det har blivit bättre nu när jag kan ta medicin som hjälper mig med koncentrationen.

Tycker du om skolan?

– Ja, det är det bästa jag vet. Den här terminen har jag läst ett helt läsårs kurser, för att jag tycker att det är så roligt.

– Jag kunde aldrig tänka mig att skolan var min grej eftersom jag aldrig passat in i mallen, så jag har letat överallt för att hitta rätt. Men nu när jag kan undvika den fyrkantiga miljön kan jag lägga energi på det jag gillar, som jag tidigare trott jag var dålig på. Jag var helt enkelt inte så bra på att gå i skolan, men jag är bra i skolan.

Fias tips till föräldrar och klasskamrater

Visa

1. Ta reda på anledningen till varför personen skolkar

”Det bästa är att man pratar med den som skolkar och tror på att personen vill gå i skolan. Man kanske tillsammans kan hitta en fördelaktig struktur för individen så att den kan få förutsättningar att lyckas.”

2. Lyft istället för att straffa

”Jag tror inte på bestraffningar. Man går inte till skolan mer för att någon straffar en. Säg istället att 'vi vet att du kan, vi måste bara få hjälp att ta reda på hur du kan lyckas på ditt sätt.'”

3. Undvik retsamma kommentarer

”Det här är det viktigaste. Undvik att pika. Gör inte en så stor grej av att någon kommer sent. Om någon gör det, strunta i det och var glad att personen kommer istället. Om det blir så mycket negativt blir det lättare att inte komma alls”

”Om klasskamrater kan säga ’hej’ normalt när man kommer så blir det lättare. Då kanske man vågar kliva in en kvart för sent istället för att strunta i hela lektionen.”

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer