Agnes Hellström gick på Sigtunaskolan mellan 1995-1998. Studietiden beskriver hon som positiv men flera år efter att hon lämnat skolan började hon fundera över den pennalism som förekom och vilken roll hon själv spelat.

– Jag insåg efteråt att jag på olika sätt blivit en del av skolans kultur. Det var väldigt jobbigt och fick mig att börja fundera över vilket roll jag själv hade, och vem som egentligen kan hållas ytterst ansvarig.

2009 skrev Agnes Hellström boken Ränderna går aldrig ur och i morgon utkommer Att vara utan att synas : om Sveriges tre riksinternat, Lundsberg, Sigtuna och Grenna. Båda böckerna berör, som titlarna antyder, livet på Sveriges internatskolor.

Hellström lyfter i den senaste boken fram röster från insidan, granskar skolornas struktur genom intervjuer med elever och personal och väver samman det med egna erfarenheter från skoltiden på Sigtunaskolan.

”Svår debatt att föra”

– I efterhand började jag känna mig lika mycket som förövare som ett offer. Allt som jag själv upplevde som jobbigt under mitt första år utsatte jag själv de yngre eleverna för när jag var tredjejårselev. Alla som går ut från de här skolorna måste förhålla sig till det de själva gjort, det gör att det blir en svår debatt att föra och svårt att nyansera.

Att traditionen med pennalism tillåts fortsätta menar hon beror på att Lundsbergs och Sigtunas styrelser består av gamla elever som till varje pris vill försvara ett system de själva varit med om att upprätthålla.

– De som sitter i styrelsen har skapat en acceptans byggd på sin egen erfarenhet och upplevelser. Så när skolan blir ifrågasatt, så känner sig även de ifrågasatta. Därför blir även de utsatta som träder fram avfärdade, säger hon.

Samhällets bild av en ”riktig man”

Enligt Agnes Hellström skiljer sig normen markant åt mellan flickorna och pojkarna på skolan. I sin bok tar hon upp begreppet ”dominant manlighet”.

– Liksom i samhället i stort är mannen norm på internaten och han ska fostras till ledare. En riktig man ska stå ut med smärta, alternativt slå tillbaka och våld anses vara något naturligt bland killar.

Hon berättar att tjejhemmen på skolan har en mer omhändertagande roll och att pennalismen där är mer verbal än fysisk.

– Där fryser man istället ut och visar tydligt med missnöje om någon gjort fel eller inte passar in.

”Otroligt sammansvetsande”

Agnes berättar att de elever hon pratat med inte håller med om den enbart negativa uppmärksamhet som skolorna ofta ges i medierna.

– Invigningarna är generellt väldigt hårda, men med dem följer så mycket mer. Eleverna blir otroligt sammansvetsade genom att gå emot prövningar ihop. Det blir en familjekänsla och är en taktik i hur man bygger upp sammanhållningen i både elevhemmen och i årskullarna.

”Styrelsen måste bort”

Enligt Agnes måste skolorna, för att kunna bryta traditionen av elevuppfostran och pennalism, börja visa transparens och acceptera att de har ett problem som kommer ta tid att förändra. Det första steget menar hon är att byta ut skolornas styrelser.

– Styrelseledamöterna måste ställa sina platser till förfogande, många har suttit där länge vilket omöjliggör någon input utifrån. I dag är det egentligen bara en grupp för inbördes beundran där ledamöterna kan spegla sig i varandra.

”Inte isolerade öar ”

Genom sina böcker vill Agnes skapa en mer begriplig bild av livet på Sveriges internat och visa att den pennalism som förekommer är en manlighetskonstruktion och ett samhällsproblem som finns överallt och inte bara på skolorna.

– Jag känner av det svartvita i det som händer nu i debatten, men internaten är inte isolerade öar utan en del av vårt samhälle som det är dags att vi börjar diskutera utifrån ett större perspektiv.

I kvällens Aktuellt möts Agnes Hellström och Ulf Rehnmark, styrelseledamot i Lundsbergs stiftelse.