På utsidan ser Joakim Mattsson ut som en frisk, hälsomedveten 24-åring. Och det är en bild som stämmer väl överens med verkligheten i dag. Men hans historia vittnar om en livsstil som inte kunde vara längre därifrån.

Det är en historia om dagar då han knappt kunde lämna sängen. En historia om isolering, och om att skada sig själv.

– Jag hade gått upp väldigt mycket i vikt under ett halvår, kanske 15 kilo. Då skulle jag börja testa LCHF. Jag körde på det i sju månader ungefär och jag gick ner ett eller två kilo. Det är många som upplever att de har ganska svårt gå ner i vikt, och jag var en av dem.

– Det var då jag kom på att om jag snålade med insulinet så gick jag ner väldigt lätt.

Googlade på sin sjukdom

Joakim är en av tusentals unga personer som lever med diabetes typ 1. Han fick diagnosen när han var 12, och vet väldigt väl vad sjukdomen innebär. Den innebär att han varje dag måste tillföra hormonet insulin för att hålla blodsockernivån i kroppen stabil. Om det blir för högt, eller för lågt, påverkas Joakim negativt.

Han bloggar, om sig själv och sin diabetes. Och funderar själv och pratar mycket med andra om sjukdomen. Och det var när han googlade på den, som Joakim hamnade på en sajt som skulle komma att förändra hans sätt att se på insulinet han tagit varje dag under flera år.

– Jag hamnade på en sajt där det stod ”happy diabetic”, där de jublade över att de fått diabetes för att de lättare kunde gå ner i vikt. Det var mest tjejer, som ville ha diabetes för att gå ner i vikt. Det var väl så jag förstod att jag kunde använda det här, som en metod.

”Jag orkade inte göra något”

”Den där livsfarliga metoden”. Så kallar Joakim vad han gjorde under de där fyra månaderna, en hel sommar, när han intensivt manipulerade och mixtrade med sitt insulin för att gå ner i vikt. Och att gå ner i vikt var just vad han gjorde, 18 kilo totalt. Men priset han fick betala var högt.

– Jag sov kanske 12 timmar varje dygn. Jag mådde så otroligt dåligt, jag orkade inte göra något, jag var späd och otroligt liten. Jag blev stel i musklerna, för de fick inget syre, och jag fick torra ögon. Och allt det där leder vidare till att man blir deprimerad.

– Jag minns att det var kanonväder den sommaren, men jag gjorde ingenting. Polare ringde och sa ”vi drar och badar”, men jag låg bara hemma.

Kallar det vansinne

Joakims blodsockernivå ska helst ligga runt 4-6 före måltider, lägre än 10 efter måltider, och ungefär 7-10 innan han går och lägger sig. När det var som värst låg han konstant mellan 30 och 35.

Men det var inte bara insulinet som han använde för att pressa sin kropp att gå ner i vikt. För Joakim fanns det ytterligare ett sätt, som gjorde ”bantningen” om möjligt ännu skadligare. Han åt pizza, ibland varje dag.

– Jag försökte käka så onyttigt som det bara gick. Då tänker många att då går man ju upp i vikt. Men jag gick ner ännu mer när jag åt såna grejer eftersom då blir blodsockret mycket högre.

–Jag körde så och snålade med insulinet, det var det värsta.

Hur farligt är det för dig?

– Ja, det är ju vansinnigt alltså.

Kom ur den onda spiralen

Joakim berättar att han aldrig fått någon information från sjukvården om hur insulinbantningen kan påverka honom, och om hur han skulle kunnat söka hjälp.

Han tror att det kan bero på att det är vanligast bland tjejer – och att han själv inte pratade med någon om sina problem.

– Man tänker ju inte alls så när man är i den där bubblan, jag körde ju bara på tills jag turligt nog kom på att ”det här går inte”. För jag vet ju att man kan dö, om man inte tar sitt insulin.

”Det är ens liv som är i fara”

Joakims råd till andra unga som har fastnat i de här tankarna, eller tror att det är ett fungerande sätt att gå ner i vikt, är att prata med någon annan som gått igenom samma sak.

– Jag vet att det är svårt, man tänker ju inte så när man är inne i det, då bryr man sig inte om någonting. Men det är ens liv som är i fara.

För egen del blickar han framåt. Han har inte märkt av att ”insulinbantningen” skadat honom, men Joakim är väl medveten om att det inte behöver betyda att det inte gett honom några bestående men.

– Ofta är det komplikationer som kommer långt efteråt, som en smäll av det man hållit på med.

– Men vad ska jag göra, klandra mig själv? Det gör jag nog inte, eftersom det här är min sjukdom.