-Det är alldeles fantastiskt att en sån liten gest från min morfars far uppmärksammas så här fint hundra år senare, säger Tatjana Petré.
Hon har precis tagit emot ett silverfat signerat av den japanska olympiska kommittén och japanska ambassaden. För hundra år sedan bjöd Tatjana Petrés morfars far en vilsen japan på fika i trädgården till villan i stockholmsförorten Sollentuna.
Det var den 14 juli 1912 i OS-febrande Stockholm. Den populäraste grenen maraton hade gått av stapeln under en sällan upplevd värmebölja i Sverige. I hettan bröt hela 34 löpare tävlingen, en portugis avled till och med till följd av värmen.
En annan som bröt loppet var japanen Shizo Kanaguri. Med en mil kvar gav han upp och vilade istället ut hos familjen Petré i Sollentuna norr om Stockholm.
-Det var en otroligt varm dag, det var så otroligt många som svimmade och bröt. Familjen satt där och tog det lugnt och drack kaffe i trädgården, och in trillade den här japanen, säger barnbarnsbarnet Tatjana Petré.
Hos familjen Petré bjöds Kanaguri på saft och bulle, och han fick hjälp att ta sig in till stan. När Kanaguri åkte hem till Japan så hade han dock glömt en sak – att registrera att han brutit loppet. Kanaguri kom därefter att kallas ”japanen som försvann”.
Kämpade för kvinnoidrott
I dag, hundra år efter ”försvinnandet”, så tackar den japanska olympiska kommittén släktingar till familjen Petré för omhändertagandet. Kanaguri kom senare att bli en legendar och förkämpe dels för kvinnoidrott, dels för maratonsporten.
-De tackade för att familjen tog hand om honom när han var så utmattad, säger Tatjana Petré.
-Det är så härligt att han trots nederlaget med att bryta loppet inte gav sig. Och att han blev en sån legendar i Japan gör det hela ännu roligare.
Återvände till Stockholm
54 år efter loppet återvände Kanaguri till Stockholm, inbjuden för att avsluta sitt avbrutna maratonloppet, och Sven Jerring kunde höras basunera ut historiens sämsta maraton-tid: ”54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder”.
-Jag vet inte hur många gånger som mormor berättat den här historien för mig, jag har blivit väldigt förtjust i Japan, kanske är det en konsekvens av det, säger Tatjana Petré.