Ingen vet säkert hur många de svenska kamelerna är och kunskapen om hur de ska skötas behöver bli bättre.

-Det är inte några enkla djur, de kräver mycket av djurhållaren. Mycket tålamod, säger Göran Andersson i Myckleby på Orust. Han har själv tolv kameler, både två- och enpuckliga som också kallas dromedarer.

Nu på tisdag samlas bland andra kamelägare, veterinärer, representanter för Jordbruksverket och en italiensk kamelexpert på Göran Anderssons gård för att diskutera skötsel av de mytomspunna djuren.

-Vi hoppas att det kan bli ett nätverk med olika kunskap och infallsvinklar, säger initiativtagaren Kerstin de Verdier vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Svårt läsa av

Distriktsveterinär Lisa Westberg är vid det här laget van vid att se kameler på de bohuslänska fälten. Hon tycker att det är viktigt att ägarna skaffar sig kunskap om djuren.

-Den stora risken med att skaffa djur som är ovanliga är att man inte vet hur man ska sköta dem. Vad de ska äta till exempel, säger Lisa Westberg.

Kameler har fler likheter med de idisslande korna. Men liksom med kor är det svårt att läsa av kameler. De tåliga djuren är skickliga på att dölja hur de mår. Det är till exempel svårt att ta tempen, eftersom djuren inte har något exakt febertal, enligt Göran Andersson.

Register saknas

Göran Andersson gissar på att det kan finnas runt 100 kameler i Sverige, men ingen vet säkert. Trots att vi räknar får, grisar och kor finns det inget register för just kameler, enligt Johanna Geust, veterinärinspektör på Jordbruksverket.

Visserligen anmäls kamelimporter till Jordbruksverket, men ofta sker aveln och handeln med de djur som redan finns i Sverige.

-Men det skulle vara bra att veta var djuren finns. Just från smittskyddssynpunkt, säger hon.