Vi träffas på ett kafé på Centralstationen i Stockholm dit Johanna Hisbro anländer med tåg. Hon är 32 år, mark- och exploateringsingenjör, hon har man och två barn. En energisk och glad ung kvinna. Hon berättar om vilken lättnad det var när hon tillslut kom på vad hon led av och fick hjälp.
– Det var enormt. Jag har lagt tolv år av mitt liv på psykologer och kuratorer.
Det är en sån sorg för mitt liv att det tog så många år utan att man kom fram till någonting. Och så plötsligt så föll allt på plats.
Johanna fick hjälp genom ett forskningsprojekt som Karolinska Institutet hade med KBT-terapi på nätet som visat sig effektivt mot BDD, Body dismorphic disorder, eller dysmorfofobi.
Problemen dök upp i tonåren
Då hade hon haft problem sedan tonåren.
Johanna märkte att någonting var fel i 14-15 års åldern när hon började känna en olustig känsla för sig själv.
– Första gången var det att jag satt och kände att magen kändes större. Det var nog första gången jag kände att jag började må dåligt över mig själv. Sen byggdes det på med olika andra saker som jag har mått dåligt över. Som att man stör sig på behåringen på kroppen, eller att man stör sig på hur man ser ut kroppsligt och i ansiktet.
Känslan som hon upplevde tog sig uttryck i att hon började bete sig annorlunda.
– Jag kontrollerade hur jag såg ut flera gånger innan jag gick ut, bytte kläder flera gånger. Det skapade väldigt mycket ångest. Jag fick beslutsångest och det har jag sedan levt med i många år.
Små defekter blir jättestora
Johanna Hisbro berättar också för mig att hon har haft pigmentförändringar i ansiktet de senaste åren som hon mått väldigt dåligt av.
– Det är baksidan av den här sjukdomen, att man ser saker och sedan förstorar upp dem. De kanske inte är så farliga men när man står där så är det det enda du ser.
Andra säger att de inte sett förändringarna, men jag har sett dem, säger Johanna Hisbro.
Själv ser jag ingenting av de pigmentfläckar hon säger sig ha. Så jag tar fram en spegel och ber henne berätta vad det är hon ser. Först säger hon nej men går sedan med på titta sig i spegeln.
Hon börjar peka på behåringen som hon ser mellan ögonbrynen, och över och under de. Sedan pekar hon på pigmentförändringar i pannan och på kinderna och sedan pekar hon på behåringen i överläppen.
Svårt att se sig själv som fin
Jag ser ingenting av allt det hon pekar på. När jag undrar om hon inte ser hur fräsch och snygg hon ser ut kommer tårarna.
– Det här är jättejobbigt för mig. Att titta mig i spegeln och säga att jag är fin.
Johanna Hisbro lägger ner spegeln och tårarna rinner utför hennes kinder en lång stund.
Johanna Hisbro tror att sjukdomen utlöstes av flera olika orsaker. En del är hennes jobbiga barndom där hon fick bli vuxen fort. Något hon tror skapade en osäkerhet. Hon hade också ett tufft tonårsliv på grund av barndomen och sökte mycket bekräftelse.
– De sociala medierna och all reklam med utseendefixeringen när man var 14, 15 år var inte roliga. Man är väldigt känslig och blir väldigt påverkad i den åldern.
Ärftlig sjukdom
Och forskningen ger Johanna Hisbro rätt. Sjukdomen är ärftlig och utlöses av faktorer i omgivningen. Och det som visat sig fungera för att komma tillrätta med den är just KBT-terapi. Men alla landsting har inte tillgång till terapin. Därför har man på Karolinska institutet tagit fram ett program med KBT-terapi på nätet.
Patienten får övningsuppgifter och hjälp av terapeuter för att hitta verktyg för att komma tillrätta med problemen.
Det är nio månader sedan Johanna Hisbro gick igenom KBT-behandlingen. En behandling som fick henne att se på sig själv på ett annat sätt.
Lärde sig se sitt eget beteende
Bland annat insåg hon att när man har den här sjukdomen så har man undvikande- och säkerhetsbeteenden.
– Alltså undvikande är sånt som jag undviker för att jag mår dåligt. Till exempel att jag undviker att se bilder på mig själv för jag tycker inte om det. Jag undviker att vara med på kort till exempel. Säkerhetsbeteende kan vara att när jag går ut genom dörren hemma så måste jag kontrollera mig själv flera gånger. Jag måste byta kläder flera gånger för att jag ska känna mig tillräckligt bra.
Det var när hon skrev upp vad hon gjorde och fick svart på vitt på sitt beteende som hon förstod. Hennes syn på sig själv förändrades och hon började tänka i nya banor
Botad i dag
I dag är Johanna Hisbro medicinskt botad. Hon kan gå förbi ett skyltfönster och bestämma sig för att inte titta sig i det eftersom hon duger som hon är. Ändå tror hon att hon kommer att få kämpa med sin kroppsuppfattning resten av livet. Men behandlingen har gett henne ”verktygen” att jobba med sitt problem. Att vara medveten om hur hon tänker och jobba emot det.
– Mitt liv fungerar och jag har ett jättebra jobb, jag har en fin familj och jag älskar mitt liv värdesätter det jättemycket. Men jag är på det här sättet och det är okej ändå. Jag vet hur jag ska gå vidare med det och jobba med det. Så känner jag.