Tankesmedjan Frivärld har genom Patrik Oksanen och Jesper Lehto granskat kinesiska ambassadens påtryckningar mot svenska journalister och politiker. Enligt rapportförfattarna mejlar ambassaden allt oftare direkt till svenska beslutsfattare när de inte gillar något.
– Man måste se de här mejlen i kontext med andra händelser. Vi behöver vara oroliga för den långsiktiga effekten, menar Oksanen.
Ett exempel som Oksanen tar upp i rapporten är när journalisten Jojje Olsson fick hotfulla mejl från Kinas ambassad i Stockholm.
Och när riksdagsledamoten Hampus Hagman (KD) skickade in motioner om Sveriges och EU:s relationer till Taiwan och genast fick mejl från Kinas ambassad.
Ambassaden försökte stoppa motioner
”Att propagera för att ändra 'Sveriges Handels- och investeringsråd i Taipei' till 'Sveriges kontor i Taipei', är faktiskt ett försök att utveckla officiella förbindelser mellan Sverige och Taiwan-regionen, vilket allvarligt kommer att skada den politiska grunden för relationerna mellan Kina och Sverige”, skrev en representant från ambassaden i ett tillrättavisande mejl till Hagman under hösten 2020.
– Det är absurt att Kina försöker påverka interna, demokratiska processer i Sverige. Jag stod för de motionerna och det var inte något snack om att dra tillbaka dem eller något sådant. Jag svarade inte på deras mejl, säger Hagman till SVT.
I den ena motionen föreslog Hagman att man bör inrätta ett formellt svenskt kontor i Taipei, Taiwans huvudstad. I det andra menar han att det finns vinster i att stärka handelsförbindelserna med Taiwan. Kinas ambassad reagerade starkt på att Hagman refererat till Taiwan som ett land, och kallar därför motionerna för en ”allvarlig politisk provokation”.
Oksanen föreslår åtgärder
Patrik Oksanen trycker på att ju mer Kina tillämpar aggression för att få sin vilja igenom desto mer finns en risk att man inte vågar tala emot.
– Attackerna får större effekt om de kombineras med andra verktyg, som ekonomiskt inflytande och hot om konsekvenser. Över tid är det som oroar självcensur. Redaktioner, debattörer, forskare och politiker riskerar att i framtiden välja bort obekväma ämnen som förtryck och brott mot mänskliga rättigheter.