Statistik från Socialstyrelsen visar att antalet unga som får starka morfinläkemedel utskrivet har ökat dramatiskt.

2006 skrevs starka så kallade opioider (morfin, oxikodon, fentanyl, ketobemidon och buprenorfin) ut till 1.125 personer mellan 15 och 25 år. 

Förra året fick 12.829 personer i den ålderskategorin starka opioider utskrivna av läkare. Det är elva gånger fler i dag än för tio år sedan.

Statistiken visar dock inte hur länge och i vilka doser starka morfinläkemedel har skrivits ut till respektive person, bara att antalet personer som får läkemedlen har ökat. 

Reglerna mycket restriktiva 

Enligt Läkemedelsverkets rekommendationer ska långvarig användning av starka opioider, det vill säga morfinläkemedel, framförallt användas vid behandling av svår smärta vid cancerrelaterade smärttillstånd.

Endast vid enstaka fall kan det vara aktuellt att använda starka opioider även vid andra smärttillstånd än cancerrelaterade. Sådan behandling ska dock användas mycket restriktivt och endast i noggrant utvalda fall, står det i rekommendationerna. 

– Det finns också en skyldighet att följa upp hur medicineringen fungerar för patienten men det slarvas det med, säger Annica Rhodin som är överläkare vid Smärtcentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala. 

Enligt Rhodin visar flera studier att morfinläkemedel inte har någon gynnsam effekt vid långvarig smärta. De förlorar sin effekt och bidrar istället till ökad smärtkänslighet och andra allvarliga biverkningar. 

– De trubbar av hjärnan, påverkar hormon- och tarmfunktion, bidrar till störd nattsömn och orsakar beroende bland annat. Generellt sett så bör man inte skriva ut morfin under lång tid och särskilt försiktig måste man vara när det gäller unga människor, säger hon till SVT Nyheter.

Nya regler på gång

Läkemedelsverkets nuvarande rekommendationer utfärdades 2002 och håller nu på att arbetas om. Annica Rhodin som är med och tar fram de nya riktlinjerna vill att starka morfinläkemedel inte ska skrivas ut till personer under 30 utom vid undantagsfall, exempelvis vid livshotande sjukdomstillstånd som cancer med svår smärta. 

Om patienten lider av svåra smärtor som inte går över – vad ska man göra som läkare? 

– Man måste göra en ordentlig utredning, helst i ett multiprofessionellt team som består av både läkare, sjukgymnaster och beteendevetare. Dessutom bör man ha ett rehabiliteringsperspektiv med målet att patienten ska återfå sina funktioner. Läkemedel kan givetvis vara en del av den rehabiliterande behandlingen men bör inte skrivas ut under lång tid. 

Annica Rhodin har dock förståelse för att läkare tar till morfinläkemedel när de möter patienter som har svåra och långvariga smärtor.

– Syftet är ju gott, som läkare vill man ju hjälpa och det finns inte så många smärtkliniker med multiprofessionella team med specialistkompetens i smärtrehabilitering. 

För få smärtkliniker

Trots att var femte patient som vänder sig till primärvården uppger att de lider av måttlig eller svår långvarig smärta saknar många landsting och regioner speciella kliniker för smärtbehandling. Det finns till exempel inga smärtkliniker på de stora sjukhusen i Lund, Malmö och på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

– Sjukvården fungerar inte när det gäller de här patienterna. Istället för tid, engagemang och kontinuitet slussas patienterna runt mellan olika läkare och ingen tar ansvar för helheten eller följer upp patienten.  Det riskerar att leda till en oansvarig förskrivning av smärtstillande morfinläkemedel till personer med långvarig smärta och det är ett folkhälsoproblem, säger Annica Rhodin.