I en vrå leks det med dockor, och i ett särskilt hörn står alla klätterställningar. På många förskolor i landet har pedagogerna planerat i detalj vad barnen ska göra och på vilken plats. Allt för att de ska leka bra tillsammans.
Men resultatet kan bli precis tvärt om, visar en avhandling som följer hur barn på tre förskoleavdelningar leker.
– På förskolan där miljön var väldigt förutbestämd var lekarna mer individuella, barnen förhandlade inte lika mycket. Det fanns ingen strävan att göra leken gemensam, säger Sofia Eriksson Bergström, fil. doktor i pedagogik vid Mittuniversitet i Härnösand.
Neutrala miljöer uppmanar till samarbete
När miljön i stället var mer neutral, som till exempel i en skog eller i ett kuddrum, så fick fler vara med i leken.
–De måste hela tiden berätta för varandra vad de upptäckte för handlingsmöjligheter i pinnarna, legot eller sandlådan. Miljöerna uppmanade dem att prata med varandra.
”Handlar om demokrati”
Eriksson Bergström hoppas att förskolelärarna inser vikten av att inte göra barnens miljöer för statiska och förutbestämda. I slutändan handlar det om demokrati, tycker hon.
– Att lära sig förhandla är en viktig del i barns uppväxt, att de både ska kunna finnas i kollektivet och kunna göra sin röst hörd.
Fakta: Kollektiv lek i skog och kuddrum
* Tre förskoleavdelningar har följts under ett år med syfte att ta reda på hur barn handlar i relation till förskolans fysiska miljö och till pedagogerna.
* Studien baseras på videoinspelningar av barnens lek och intervjuer med personalen.
* Resultatet visar att miljöer där vad och hur man ska leka är förutbestämt, som till exempel i en dockvrå, gjorde att barnen pratade mindre med varandra och leken blev mer individuell.
* I mer neutrala miljöer, som till exempel en skogsdunge eller ett kuddrum, blev leken mer kollektiv. Barnen pratade mer med varandra och fler fick vara med.
Källa: Mittuniversitetet (TT)