Sherin ser plötsligt allvarlig ut. Bara någon minut innan fikade vi med några vänner. Hon skämtade så mycket att en av tjejerna bad henne att sluta för att hon skulle slippa ha ont i magmusklerna och kinderna.

För de som iakttog Sherin då såg hon ut som en bekymmerslös tjej. Men nu när hon får frågor om Kronan ser hon sorgsen, och nästan äldre ut. Det är någonting i blicken som förändras.

– Jag tittar på eleverna ibland och undrar varför de behövde gå igenom detta. Många av dem har flytt från krig och hittade tryggheten och glädjen på Kronan igen. Allt det försvann på bara en dag. Det är så orättvist mot den här kärleksfulla skolan, säger hon.

Tatuerade sig till minne av offren

För ungefär en och en halv månad sedan dog läraren Nazir Amso, hennes kollega och nära vän som var som en fadersfigur för henne. I sex veckor kämpade han för sitt liv på sjukhuset efter att ha blivit attackerad med ett svärd.

På insidan av överarmen har hon en stor tatuering. Den består av Kronans logga, ett oändlighetstecken och tre duvor som ska representera de tre offren som dog efter attacken; Nazir, Ahmed och Lavin.

– Den gjorde så ont att tatuera in, och då tänkte jag att om jag får så här ont, vad gick de igenom för sorts smärta egentligen? Den hjälper mig inte direkt att bearbeta sorgen, men jag blir stolt när jag ser den.

Hon blir tyst en stund. Hon blundar och böjer ned huvudet. Tårarna rinner ned för hennes kinder. Jag hämtar pappersnäsdukar åt oss båda. Vi håller ena handen över bordet medan hon samlar sig.

Stöttade varandra

Sherin är sällan seriös. Bland vännerna är hon känd som clownen i gruppen. Nu är hon nästan oigenkännlig. Hon försöker vara positiv men dras ibland ned av tanken på att tre personer från skolan har dött.

– Det kom som en chock med tanke på landet vi bor i och vilken kärleksfull arbetsplats det hände på. Oavsett vilken skola jag jobbar på i mitt liv kommer jag alltid att tänka på det som hände. Det som lyfter upp mig är hur vi stöttade varandra. Att vi ringde och varnade varandra, vi hjälptes åt att låsa dörrarna. När jag tittar på Wahed blir jag så glad för att han klarade det, säger hon och ler för första gången sedan hon började prata om Kronan.

Vågar inte gå själva

Och det märks att saker och ting är annorlunda. Många elever är rädda för främlingar, rädda för att gå utanför skolan. Några få vågar inte ens gå på toaletten själva. Sherin försöker följa med dem, men säger att det går inte att följa med dem överallt.

– Förr kunde vi lämna dörrarna till klassrummen helt öppna. Nu låser eleverna dörrarna nästan automatiskt efter sig när de har gått in. Om jag tar för lång tid på mig att låsa blir de nästan stressade och säger ”fröken, snälla lås dörren”.

Hennes kaffe luktar starkt. Trots att det är varmt på kaféet tar hon aldrig av sig sin marinblå mössa. Hon tar en klunk av kaffet och suckar djupt. Hon berättar om dagen då allting hände, så tyst att jag måste luta mig fram för att höra vad hon säger.

”Lås alla dörrar”

Sherin och en kollega hade varit i gymnastiksalen och fick flera oroväckande samtal från andra lärare. Lärarna sade att de måste låsa alla dörrar och släcka alla lampor.

Då började de förstå att det handlade om något allvarligt. De följde händelseförloppet via nyhetsappar på telefonen. Att veta vad som pågick på skolan samtidigt som de skulle behålla masken framför eleverna var en svår uppgift, berättar Sherin. Men det skulle snart bli värre.

– När vi äntligen fick gå ut till skolgården såg det ut precis som på bilderna på nyheterna. Plötsligt var verkligheten framför mina ögon, men jag kunde inte förstå det. Jag tänkte ”nej det här är inte min skola, det är inte Kronan”.

Begravdes med Sherins armband

– Min kollegas ärmar var täckta av Nazirs blod, han hade gjort allt han kunde för att stoppa blodflödet. Jag förvandlades till en galning och skrek ”säg att han lever, säg att han lever!”. Han sade att Nazir levde när ambulansen hämtade honom. Då fick jag hopp igen.

Men efter sex veckor släcktes hoppet.

– Han var som en pappa för mig, vi hade stark relation. Han brukade säga att jag var dottern han aldrig fick.

Nazir fick ett armband med träkulor och ett litet träkors av Sherin och hennes vän dagen innan han gick bort. Hon pillar på ett likadant när hon pratar. Sedan hon tog på sig det har hon inte tagit av sig det. Nazir tog inte av sig sitt heller. Han begravdes med armbandet runt handleden.