Löfven berättar om sina barn- och ungdomsår i samtalet med psykoterapeuten Poul Perris. Han räknar upp både sin biologiska bror och sin fosterfamilj när han berättar om sin familj.

– Jag är uppväxt med två syskon, fosterbror och fostersyster, men jag räknar det som mina syskon. Sedan har jag en biologisk bror som växte upp i Stockholm.

Att växa upp och vara fosterbarn, har det påverkat dig på något sätt?

– Jag var tidigt medveten om att min biologiska mamma bor i Stockholm. Mina fosterföräldrar berättade det för mig kontinuerligt att hon finns där. Vi hade kontakt brevledes och hon skickade presenter när jag fyllde år och vid jul.

– Jag var medveten om det men som liten är det svårt att förstå vad det där egentligen är, det var mest konstigt, en mamma här och en mamma där tills jag blev mer medveten om vad det faktiskt är och jag fick kontakt med min bror sedermera.

Hade du funderingar kring det, ”vem är mina biologiska föräldrar”?

– Det fanns där, absolut. Min mamma skrev till mig, och jag skrev till min bror. När jag lärt mig skriva så skrev vi till varandra och berättade om hur saker och ting var. Så visst var det så att man funderade, Men det var inget som upptog stor tid utan det var långt senare, när jag var 20, som jag sökte upp min mamma och kände att nu är det dags.

”Fint uttryck för solidaritet”

Löfven berättar sedan hur erfarenheten av att vara fosterbarn har format honom och de värderingar som han har än i dag.

– Ett samhälle där man hjälper varandra, tar gemensamt ansvar, det är ett starkt samhälle. Det är det jag upplevt, det är min barndom.

– Min mamma kunde inte ta hand om mig, då tar samhället gemensamt ansvar för att den här lille grabben får ett annat hem och frågar då en annan familj, 50-60 mil bort, ”har ni möjlighet att ta hand om ett litet barn?”. Det är för mig ett väldigt fint uttryck för solidaritet och gemensamt som jag har tagit till mig och känt starkt.

Idrotten var viktig

Precis som Fredrik Reinfeldt tog upp hur mycket tiden som basketspelare betydde för honom berättar Löfven hur viktig idrotten var för honom under tonåren då han hade tonårsbekymmer.

– Mycket tog jag ut via idrotten. Fotbollen har varit väldigt bra för mig, idrott överhuvudtaget är bra för där får du utlopp.

– Jag var som grabbar är mest, tyckte om att sporta, spelade mycket fotboll, hade idrottstävlingar.