Undersökningen visar också bland annat att socialdemokraterna har flest okunniga väljare medan moderaterna och folkpartiet har flest kunniga. Något som socialdemokraternas partisekreterare Maria Ulvskog inte ville gå med på, när hon diskuterade undersökningen i Gomorronstudion med sin kollega hos moderaterna, Per Schlingmann.

Sören Holmberg kommenterade sin egen undersökning via telefon:

– Vi har ju mätt den här typen av kunskap hos svenska väljare sedan 1950-talet. Tidigare har vi fått siffror på 60-70 procent väljare som kunde identifiera en socialdemokratisk regering som vi hade då. Så det har blivit sämre.

Sören Holmberg tror också att samarbetet mellan den socialdemokratiska regeringen och miljöpartiet och vänsterpartiet kan ha gjort att det blivit svårare att identifiera vad som är regeringsmakten.

I undersökningen var frågan/påståendet formulerat: ”Under valperioden 2002-2006 har Sverige haft en socialdemokratisk enpartiregering”.

Finns det risk att folk kan ha missuppfattat frågan? undrar programledare Micke Leijnegard.

Kanske, menar Sören Holmberg, men frågans formulering kan också ha visat på att många inte vanligtvis tänker på att det var en socialdemokratisk enpartiregering eftersom de jobbade så nära ihop med två andra partier.

– Om det är ett problem eller en del av verkligheten kan man fundera på, kommenterar Holmberg.

– Jag tror det är svårt att veta om det är en enpartiregering eller minoritetsregering eller alliansregering eller vad – det är en svår fråga, säger Marita Ulvskog, socialdemokraternas partisekreterare.

Schlingmann: Måste bli mer tydliga

– Det ligger säkert mycket i det men det är en signal till oss att bli mer tydliga och attraktiva så att väljarna tycker politik är intressant. Och vi har delvis ett nytt politiskt landskap där just regeringsalternativen spelar en större roll, säger Per Schlingmann, moderaternas partisekreterare.

– Tidigare har man ju väldigt tydligt röstat på enskilda partier, nu röstar man också på ett regeringsalternativ – block har man ju tidigare kallat det men jag skulle vilja kalla det regeringsalternativ där man i förväg berättar för väljarna vem man vill regera med.

Enligt undersökningen har socialdemokraterna flest okunniga väljare och flest kunniga har folkpartiet och moderaterna.

– Jag är allergisk mot påståenden som hävdar att väljarna inte skulle vara tillräckligt kunniga för att få delta i val, för det var argumenten mot att införa allmän och lika rösträtt en gång i tiden, säger Marita Ulvskog.

Ulvskog: Våra väljare går på värderingar

– Jag tror inte man ska överdriva det där. Jag tror att socialdemokratiska väljare går på sina värderingar, var de känner sig hemma. Man identifierar sig med s och våra värderingar och då är det inte så himla noga hur varje förslag slår exakt mot hushållsekonomin eller exakt hur samarbetet med andra partier ser ut.

– Jag reagerar också – det kan ju vara så att vi inte agerar så att människor tycker det är tillräckligt viktigt att verkligen sätta sig in i alla detaljer, säger Per Schlingmann.

Schlingmann: Tydliga vägval

– Politik handlar också om tydliga vägval för framtiden – vilka är de stora samhällsproblemen, vilka värderingar ska styra utvecklingen, det tror jag att väljarna är väl medvetna om. I grund och botten tror jag de är kunniga och att vi ibland underskattar väljarna.

Sören Holmberg instämmer:

– Jag håller med politikerna om att över lång tid ser vi inte att kunskapen går ner. Det viktigaste för svenska väljare är att känna till vad partierna står för i olika frågor och där har svenska väljare väldigt goda kunskaper. Till exempel på vänster-högerskalan är det över 80 procent som kan placera ut partierna på ett rimligt sätt.

– Så jag är inte bekymrad över nivåerna, men däremot finns det enskilda fall, som det här med regeringsfrågan, där man kan fundera på att det kan spela en roll. Men talar man om nivåer så är det en lägre genomsnittlig kunskapsnivå hos socialdemokratiska väljare i alla våra undersökningar långt tillbaka i tiden, än hos till exempel moderata och folkpartistiska väljare.

Rent historiskt har ju den svenska arbetarklassen varit kunnig med studiecirklar och folkrörelsen – hur mycket av det finns kvar?

– Det finns ju väldigt lite kvar av det. Partierna jobbar annorlunda, samhället ser helt annorlunda ut. Man är beroende av andra ställen för att söka kunskap, till exempel medierna. Men jag vill inte frånsvära mig att det socialdemokratiska partiet behöver involvera fler i att prata om politiska frågor, säger Marita Ulvskog.

– Jag har aldrig upplevt att socialdemokratiska väljare är okunniga., säger Ulvskog som åter betonar att det handlar mycket om var man hör hemma värderingsmässigt i stället för exakta sakfrågor om skattetrappor, trygghetsförsäkringar eller annat.

Ulvskog: S har alltid samarbetat

– Den stora frågan är inte heller alltid vilka vi samarbetar med, för vi har ju alltid samarbetat med andra partier. Vi har oftast varit minoritetsregeringar. Vi har samarbetat över blockgränsen eller med partier på samma sida som vi. Det har inte varit någon stor fråga för s-väljare.

Schlingmann: Stort politiskt intresse

– Jag tror det politiska intresset är jättestort, det ser man inte minst bland unga. Miljö- och klimatfrågan, rättvisa, globalisering, det är ett jätteintresse som partierna inte fullt ut förmår kanalisera. Det är en viktig uppgift för oss att modernisera partierna, göra dem mer öppna, hitta sätt att använda ny teknik för information, säger Per Schlingmann.

Han menar att skolan spelar en stor roll för att alla unga ska få kunskaper om politik, särskilt för dem som kommer från hem där studier inte uppmuntras och där det kanske inte funnits någon morgontidning.

– Skolan bör om möjligt in i den här diskussionen för att se till att alla människor ges goda möjligheter och att vi säkerställer att vi har en demokrati som omfattar alla och där alla deltar.

Ulvskog: Klassamhället existerar

– Intressant att du tar upp frågan för ibland framställs det som om klassröstning inte längre existerade. Så länge som vi har ett tydligt klassamhälle så existerar klassröstningen. Det spelar roll om man är löntagare eller småföretagare, då röstar man åt ett håll, har man andra levnadsvillkor då röstar man åt det andra hållet.

Kunskapen hos de äldre när det gäller teknikaliteter, riksdag, regering, skattetrappor, är större än hos unga. Exempelvis visste 92 procent av de äldre att Bosse Ringholm är socialdemkrat, 30 procent av de yngre visste det. När det gäller Jan Eliasson (s) var siffrorna 80 procent mot 17, Carin Jämtin (s) 68 mot 15 procent.

– Sämst var kunskapen om Fredrick Federley, som har satsat på personval. Bara fyra procent av de äldre och tre procent av de yngre visste att han är centerpartist.

Vad säger det här om personvalsreformen?

– Det här är politiker där det finns väldigt stora skillnader mellan de allra äldsta och de allra yngsta väljarna, säger Sören Holmberg.

– Förstagångsväljarna är väldigt dåliga på personkunskap. Jag tror att det beror på att de inte ser på tv lika mycket, som Rapport och Aktuellt, eller morgonsoffor! Och de sitter inte och läser morgontidningen som pensionärerna fortfarande gör. Där lär man sig.

– När det gäller kandidatkännedom har vi frågat människor ända sedan 1950-talet: Ge oss namnet på en enda kandidat på någon lista i din valkrets. På 1950-talet var det över 60 procent som klarade det, i vår senaste mätning 41 procent. Med införandet av personvalsreformen har vi haft de sämsta siffrorna någonsin.

– Svenska folket kan namnen på politiker sämre nu än för 50 år sedan. Politikerna har blivit mer anonyma, avslutar Holmberg.