I 130 år har svensk arbetarrörelse samlats den 1 maj för att demonstrera och manifestera styrka och enighet och kräva slut på orättvisor.
Men coronapandemin har effektivt satt stopp även för detta och i år ställdes alla demonstrationståg in. I stället valde många att hålla tal via sociala medier.
Statsminister Stefan Löfven höll ett TV-tal till nationen där han lade all partipolitik åt sidan. Inte oväntat handlade talet helt och hållet om coronasmittan och dess effekter på samhället.
Vädjade om uthållighet
Stefan Löfven riktade sig till alla medborgare, snarare än de egna partisympatisörerna. Vi går igenom den här prövningen tillsammans som ett land där vi håller ihop, var Löfvens bärande budskap.
Statsministern underströk också att det kommer att ta lång tid innan livet kan återgå till det normala och han vädjade om uthållighet för att begränsa smittspridning och skydda riskgrupper.
Att Stefan Löfven valde denna ansats, i allt väsentligt utan partipolitiska anslag, var sannolikt ett klokt val. Det handlar förstås också om en anpassning till stämningsläget i landet, men har även visat sig vara en väg som lett till ökat förtroende och ökat opinionsstöd.
Mycket gemensamt för Sjöstedt och Thorwaldsson
Den som till äventyrs hade hoppats på ett traditionellt första maj-tal av statsministern med klassisk socialdemokratisk agitation och angrepp på ”högern” blev förmodligen besviken. För den publiken hade dock LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson mer att erbjuda. Sannolikt var det också den överenskomna rollfördelningen mellan dem båda. Löfven skulle vara statsmannen, Thorwaldsson agitatorn.
För Karl-Petter Thorwaldsson var det sista första maj-talet som LO:s ordförande. Han avgår vid LO-kongressen i mitten av juni. På samma sätt höll Jonas Sjöstedt idag sitt sista första maj-tal som partiledare för Vänsterpartiet.
Just Sjöstedts och Thorwaldssons tal hade mycket gemensamt. Båda ser coronakrisen som en vändpunkt i svensk politik där den politiska vänstern ska rycka fram och liberalismen tryckas tillbaka.
I sak handlar det om mer av traditionell vänsterpolitik med kollektiva lösningar, ytterligare mångmiljardsatsningar på kommuner och regioner, kritik mot privata alternativ och bestående höjningar av sjukförsäkring och A-kassa, för att ta några exempel.
Riksdagsmatematiken har inte förändrats
I en tid av nationell kris med mellanmänsklig solidaritet och sammanhållning är det inte konstigt att LO och V drar dessa slutsatser för hur politiken kommer att utvecklas framöver. En starkare socialdemokrati innebär dessutom ett bättre utgångsläge för den som vill föra politiken åt vänster.
Men realiteterna just nu ser lite annorlunda ut. Trots coronakris och höga förtroendetal för Stefan Löfven har riksdagsmatematiken inte förändrats sedan februari, innan coronakrisen slog klorna i Sverige.
Alltjämt finns en i ekonomisk-politiska termer högerbetonad majoritet i riksdagen. Varken de borgerliga partierna eller Sverigedemokraterna lär vara intresserade av att föra svensk politik åt vänster. Och det ser inte annorlunda ut inom ramen för januarisamarbetet. Centerpartiet och Liberalerna är riksdagens kanske mest liberala partier. Att de plötsligt skulle överge sin ideologi och den politik de drivit igenom är inte särskilt sannolikt. I så fall lär det i stället bli strid om vilken politisk väg Sverige ska ta efter coronakrisen.