Skribenten Cissi Wallin står åtalad för grovt förtal efter att i sociala medier anklagat journalisten Fredrik Virtanen för våldtäkt. Åsikterna om det är rätt eller fel att publicera namn går isär. 

Unni Drougge, författare och vän till Cissi Wallin, menar att de flesta metoo-vittnesmål inte handlar om att peka ut enskilda individer, men att rörelsen inte hade fått samma genomslag ifall inte mäktiga personer anklagade för sexuella övergrepp namngivits.  

– Vi hade en hashtag 2008 som hette “prata om det”. Det var ju bra, vi pratade om gråzoner och sexuella trakasserier. Men det blev ju ingen världsrörelse. Så det här bygger ju på att några kvinnor pekade ut Harvey Weinstein, säger hon i Opinion live. 

Valde att inte namnge

Jessica Schedvin, chefredaktör för makthavare.se, tycker att namnpubliceringar är skadliga för metoo-rörelsen. Hon har själv berättat hur en icke-namngiven moderatpolitiker utsatt henne för sexuella övergrepp. 

– Det kan nästan gå hybris i hur många du kan hänga ut och vad blir konsekvenserna av det, säger hon i Opinion live. 

– Det är inte att göra skillnad att hänga ut personer som man påstår har begått ett övergrepp när man inte vet det. Att göra skillnad är att prata om frågan på en högre nivå. Att prata om strukturer och låta kvinnor berätta om sina upplevelser utan att det blir en mediacirkus.