Roligast vinner, sade Maud Olofsson inför valet 2006, när de fyra borgerliga partierna skrev politisk historia och sökte väljarnas förtroende som en Allians med ett gemensamt valmanifest. Dagens partiledare skulle inte våga nylansera Maud Olofssons devis av rädsla för att göra sig till måltavla för politisk satir.
De fyra partiledarna, som nu packar kofferten för att resa till Annie Lööfs föräldrahem i Maramö i utkanten av Värnamo, utstrålar inte gårdagens entusiasm.
Det tog flera månader, långt efter vad etiketten föreskriver, innan de tackade ja till Annie Lööfs inbjudan till mötet med dagordning att gjuta nytt liv i Alliansen. När de väl gått Annie Lööf till mötes skruvar de, som SVT varit i kontakt med, ned förväntningarna.
Alliansen splittrad
Det gemensamma målet för bundsförvanterna i den borgerliga Alliansen är förstås att vinna nästa val. Men utöver ambitionen att än en gång erövra makt märks just nu inte så mycket av det som förenar. Bilden av Alliansen i dag är att den är splittrad. Inte i perifera detaljer utan i frågor som går på djupet, där man hittar ideologi och förhållningssätt till omvärlden.
Det blev tydligt häromdagen när integrationsminister Erik Ullenhag (FP) fann det oacceptabelt att polisen kontrollerar människor med mörk hudfärg i jakten på dem som kallas papperslösa. Justitieminister Beatrice Ask (M) vill inte ha några synpunkter på polisens arbetsmetoder.
Strid om arbetslinjen
Allianspartierna strider också om arbetslinjen, grundbulten i regeringens politik. Alla partier utom Moderaterna vill höja taket i A-kassan. Moderaterna med finansminister Anders Borg i spetsen säger nej med hänvisning till arbetslinjen.
Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern vill minska företagens utgifter genom att avskaffa andra sjuklöneveckan. De övriga två partierna vill avvakta.
Folkpartiledaren Jan Björklund väckte stor uppmärksamhet när han för ett par veckor sedan gjorde ett utspel om mera pengar och en ny inriktning på försvaret. Fredrik Reinfeldt och Nya Moderaterna som omorienterat sig i försvarspolitiken avvisar bestämt Jan Björklunds krav.
C och KD pressade av opinionssiffror
De små partierna, i synnerhet Centern och Kristdemokraterna är hårt pressade av väljarbarometrarnas staplar som för Kristdemokraternas del, med några få undantag, inte nått upp till fyra procent under ett par års tid. Det alstrar spänningar både i och mellan partierna och alla är irriterade på Moderaterna som anses ta för stor plats.
Koalitionsregerandets förbannelse vilar tungt över Alliansens små partier. Sticker de ut för mycket repar de den gemensamma fasaden, ligger de lågt med att vässa den egna profilen märks de inte.
De behöver varandra
Men hur de än vrider och vänder på sina relationer kommer de inte ifrån att de behöver varandra, det gäller även det stora partiet, Moderaterna. Utan en allians – inget regeringsalternativ. Och det måste Moderaterna förhålla sig till, vare sig de vill eller inte, när det gäller varje partis möjligheter att visa existensberättigande och få igenom hjärtefrågor.
Väljarna måste se att det finns skäl att rösta på ett speciellt parti. Att Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna gick ihop i en Allians för nio år sedan var ett avgörande skäl till att de vann valet 2006. Det kan bli ett trumfkort inför nästa val också om motståndarna inte formerar sig till ett lag.
Risk att bilden blir negativ
När mötet i Maramö är över vid lunchtid på tisdag kommer de fyra partiledarna göra allt för att utstråla kämpaglöd. Men den risk de löper är att den positiva bild de vill förmedla vänds emot dem till något negativt.
För sannolikheten är stor att resultatet av vistelsen i Annie Lööfs föräldrahem blir att ett antal arbetsgrupper ska tillsättas och inte så mycket mer. Det kan bekräfta en förhärskande bild av en trött Allians.